Mejl från Gården

Hej!

Sköna maj är här och det har varit helt crazy med allt som måste göras och närvaras på. Min kropp är trött så från och med NU måste jag börja ta hand om mig själv och vårt hem om jag ska orka komma på banan igen.

Alla ni som kallar till möten, grillkvällar, skolgårdskvällar, utflykter, utbildningsdagar etc i maj. Bara ett litet tips,  det finns elva månader till på året som man kan utnyttja.

I morse knuffade napplammet Storebror mig i sin iver efter välling. Eftersom Storebror är väldigt stor och tung så blev det en rejäl knuff. Jag ramlade handlöst in i ett snår med brännässlor. Så här ser min kropp ut nu.

Lilleman ( Inte ett napplamm utan sonen) sa häromdagen att han tycker att vi ligger lite efter med gräsklippning.

- Alla andra har klippt minst en gång redan! sa han och så bekymrad ut.

Lustigt att jag aldrig lär mig. Jag tänker alltid att jag ska serva klipparen innan jag ställer in den på vinterförvaring. Men, i år igen, när jag tar ut den för vårens första klippning så är den trasig. Och alla andra vill också ha sina klippare lagade så här års så det tar lång tid innan den är klar på verkstaden

Det är väl med mig och min gräsklippare som med alla som lägger ut möten och aktiviteter i maj, lite dålig framförhållning.

/ Mien

 Läs Jonas ledare här http://www.helagotland.se/ledare/artikel.aspx?articleid=8519591

eller här:

Det var inte bättre förr

Många pratar skola just nu. Skall vi ha friskolor som går i vinst? Hur många betygssteg skall finnas? Varför halkar resultaten efter? Den viktigaste frågan är måluppfyllelsen. Med måluppfyllelse menar jag vilka kunskaper som eleverna får men också alla de övriga mål som skolan skall uppfylla enligt läroplanerna. Måluppfyllelse förresten? Det är fikonspråk för att ungarna lär sig något i skolan både vad beträffar kunskaper samt danas till hyfsade medborgare.
Ganska ofta förmedlas bilden av att det bara blir sämre och sämre med kunskaperna hos de svenska eleverna. Media späder väl egentligen bara på en vanlig köksbordsuppfattning att det inte är någon ordning och att de inget lär sig i skolan. Annat var det förr. Då fick man lyda och nåde den som inte hade lärt sig multiplikationstabellen!
Jag tror inte på det där. Att eleverna lärde sig så mycket mer förr lägger jag på samma konto som uppfattningen att det alltid var mer snö om vintrarna förr i tiden. Med åren läggs en glömskans dimridå över det som varit. Var det bättre? Från min egen högstadietid för över 30 år sedan minns jag hur flera klasskamrater tvärsäkert deklarerade att: -Engelska, det behöver jag inte lära mig för jag skall inte bli engelskalärare! Ingen elev idag vid sina sinnens fulla bruk skulle hävda något sådant vansinnigt! Tänk vilken lyx för en lärare att idag inte behöva argumentera för nyttan av sitt ämne, ungdomarna fattar det själva.
Och så hevt var det inte alltid längre tillbaka heller. Jag läste en gång en folkskolelärares årsberättelse. Årsberättelsen var ställd till socknens präst. Kyrkan var ju tillsyningsmyndighet för skolan förr i tiden. Jag förstår att det förekommit en del klagomål, förmodligen från föräldrarna. Skolläraren beklagar att det under läsåret varit svårt att bibringa ordning i klasserna. Delvis beror det på att klasserna varit stora och med blandade åldrar. Vidare beklagar skolläraren de skrala kunskapsresultaten men bedyrar att det skall ske en uppryckning både vad gäller ordning och kunskaper under nästkommande läsår. Mellan raderna förstår jag som snart ganska erfaren lärare att det rått något av ett kaos i byns skola.
Min faster som började skolan 1934 har hela livet beklagat vilken bristfällig skolgång hon fick. Första åren var bra för då hade hon och hennes kamrater en riktig lärare men då kriget bröt ut så blev han inkallad och då fick de en vikarie. Hon var väl snäll men ingen lärare utan en före detta missionär. Min faster kan ännu många psalmverser. I dag är förväntningarna på skolan större och kraven på eleverna högre. Därmed blir också besvikelsen större när dessa förväntningar då och då inte infrias.
Förresten så tror jag friskolorna kan andas ut. Jag känner många vänstersympatisörer som har sina barn i friskola. Det blir inget förbud så länge deras barn går i skolan. Betygen fyller snart ingen funktion som urvalsinstrument annat än för storstadsfamiljer som slåss om platserna på de mest prestigefyllda skolorna i innerstaden. Nej, bevaka att era barn lär sig något, har kamrater och är trevliga mot vuxna.

/ Jonas Niklasson

Så här i slutet på lamningen går luften alltid ur mig. Kraften pyser ut och det tar ett tag att komma igen. I princip alla lamm är nu ute på bete eller vad man ska kalla det för, inte för att det finns något att äta ännu denna kalla vår så vi stödfodrar på jag tror fem olika ställen.

Kvar inne i ladugården är skrapgänget, de med små problem.

En sjuk trillingtacka som jag behandlat med ALLT i flera veckor. Jag har till och med handplockat  de första gröna bladen jag kunnat hitta till henne.

Men det hjälpte inte. Nu är hon död och lämnar tre hungriga lamm efter sig….

Här är två av dem.

Jo, så är det Estrid, vårt handikappade lamm.  Estrid är glad och busig men något stort bete där hon i högt tempo ska hinna med de andra lammen kan man ju inte släppa henne på.

Och bukbråcket med trillingar. Hon låg utslagen i tre veckor innan lamningen och orkade inte upp. Jag förlöste henne sedan och hon fick tre fina pojkar.

Men inte kan hon heller gå ut på något stort bete. Hon tar fin hand om pojkarna men behöver ju hjälp av mig såklart. Det här blir hennes sista sommar. Var kommer bukbråck ifrån?

/ Mien

Mata lamm, mata lamm, mata lamm, sÃ¥ ser vÃ¥r fritid ut just nu…MÃ¥ste ta kort pÃ¥ lilla Matilda, Estrid, Mysman och mina andra älsklingar.

Nyba kom och tog med oss på utflykt till Torpet där vi har en bit skog. Det är lite oklarheter om hur gränserna går egentligen så det försökte vi reda ut. Jag vet inte om vi blev så mycket klokare. Vi kom i alla fall överens om att vi är ganska överens.

Helgens happening var väl att Lilleman lärt sig spela schack på fritis.

SÃ¥ här har det spelats schack…

…och spelats schack.

He he. Roligast var när Stora brorsan skulle spela mot Stora syrran. Då la sig Hemmansägaren i och började styra med Stora brorsan för Hemmansägaren hade kommit på några ursmarta drag han ville köra. Alla vi andra opponerade oss men Hemmansägaren skulle till varje pris dra sina drag. Och så sa han:

- Schack matt! till syrran.

Varpå hon enkelt kom farande med sitt torn från sidan och tog damen.

- Ehhh, tänkte inte pÃ¥ det, sa Hemmansägaren dÃ¥….

I guess yoy had to be there men det var fantastiskt roligt! Ha, ha, skrattar ännu dÃ¥ jag tänker pÃ¥ det….Ursmarta drag….

/ Mien

I dag var det tre sidor jättefina bilder från Hägsarve på våra lamm och Jonas i GA.

Vår lamning började ju som skit. Vi tappade 30 lammungar, en femtedel. De var döda och missbildade och svåra att få ut ur tackorna. Vi hade en stor lastpall full av döda tackor och ungar som låg utanför ladugården. Det var hemskt. Så ledsna som vi varit för allt. Sedan gick det bättre och det var ju tur. Lamning är en enorm påfrestning. Jag tänker inför varje år att det är ett för stort ansvar att ha så många tackor som ska lamma. Ju mer man lär sig ju mer förstår man vad som kan gå fel. Och ju mer gläder man sig när det går bra.

Tidningarna har blivit lite njugga med att lägga ut reportage på webben så för att se Hägsarvereportaget måste man vara prenumerant.

/ Mien

Så här har Elof firat helgen. Lördag, instängd i tvättmaskinsskrubben hela dagen. Eftersom ingen hinner ladda maskinen och eftersom Elof inte säger mjau så att man hör honom fick han sitta där till kvällen. Någon timme i frihet fick han sedan. Men sedan går något av barnen ut till sommarköket.

Och Elof blir instängd igen. Sitter i sommarköket lördag natt plus hela söndag dag innan jag blir orolig och börjar leta.

- Jo, men jag hade ju just inte så mycket annat för mig, säger han.

/ Mien

Helgens Mejl från gården hittar ni här, http://www.helagotland.se/kronika/mien_niklasson.aspx?articleid=8492976

Mejlet handlar om den handikappade lammflickan, eller lammet Estrid som det är på förslag att hon ska heta. Hon är faktiskt väldigt söt.

I dag hade jag ett ärende till Fröjel. Jonas fick köra mig dit och sedan lyxade jag till det och cyklade hem.

Riktig semester att få lämna lamm, matlagning och tvätt ett tag och bara cykla och lyssna till havet.

Jättehärligt var det och solen sken.

Lägger in några snabba också om invigningen av den nya stenen i bildstenshallen som vi var på häromkvällen. Lars Sjöswärd, till höger, invigningstalade och arkeolog Per Widerström berättade om stenen.

Bubbel och salt kringla fick man.

Bildstenar är något ganska unikt för Gotland. Stenarna sattes upp vid vägar där många människor färdades och de flesta stenarna är från vikingatiden, några är tidigare än så. Stenarna visar bilder på sagor och sägner som vikingarna berättade för varandra.

De flesta stenarna i bildstenshallen är imålade med färg. När man målar i konturerna så blir det alltid en subjektiv bedömning av den som målar hur bilderna ska se ut. I dag kan man se att det finns detaljer på bildstenarna som har blivit fel imålade och det går ju inte att sudda ut direkt.

Nu har man börjat använda ny teknik då man jobbar med stenarna. Dels så scannar man in stenen från olika håll så att det sedan blir lättare att pussla ihop hur strecken ska gå.

Istället för att måla i bilderna så har man nu kommit på att måla stenen med ljus. Ljus är ju inte permanent utan man kan allteftersom tekniken går framåt ändra strecken så som man uppfattar att de ska vara.

Här invigs ljusinstallationen av den nya bildstenen.

Det var magiskt att se hur bilden liksom växte fram för ens ögon.

Så vackert och så spännande!

Det är såhär långt man har tolkat stenen men man jobbar fortfarande med mittpartiet. Ljusinstallationen är väl värd ett besök.

Vi var ett härligt gäng från Folkan som var med och invigde!

Tack alla för en trevlig kväll!

/ Mien

Nu är nog det värsta snart över för vår del vad det gäller årets lamning. Nästan hälften av tackorna har lämnat lammhuset och körts ut till olika ställen där det såklart finns möjlighet att gå in under tak med sina ungar. Det gör att trycket inne i ladugården lättat enormt. Vi har jobbat hela söndagen med att flytta om och flytta ut.

Jätteskoj för lammungarna att få komma ut och springa. Inne i ladugården har de också sprungit. Krupit ur sina fållor och rasat runt på foderborden medan deras mammor oroligt skrikit efter dem.

Det värsta lammkrÃ¥nglet är ocksÃ¥ förhoppningsvis över, speciellt som Jonas ska pÃ¥ sin mattekurs pÃ¥ Linköpings universitet i början pÃ¥ veckan och jag ska vara ensam hemma….Vi hade en svÃ¥r förlossning i fredags, jag hatar det. En av ungarna lÃ¥g fel och det var jättesvÃ¥rt att fÃ¥ ut den. Mamman var väldigt medtagen efterÃ¥t men kom sÃ¥ smÃ¥tt upp pÃ¥ fötter igen och började pyssla med sina smÃ¥. Men det räckte nog inte för efter ett tag hittade vi lille Arvid näst intill död.

Arvid var kall och hade inte ätit. AlltsÃ¥, jag tycker väl att man ska ta bort sÃ¥dana här ungar, det tar ju sÃ¥ mycket tid och energi att hÃ¥lla pÃ¥ med de här dattlingarna. Men Jonas är av en annan Ã¥sikt. Arvid fick först ligga under värmelampa en stund sÃ¥ han fick upp värmen och orkade suga. Sedan fick han honung och tackmjölk och fick ligga pÃ¥ varma fläcken inne med handduk över sig.. Och kanske ocksÃ¥ penicillin dÃ¥ vi trodde han hade lunginflammation efter den lÃ¥ngdragna förlossningen. Jag var skeptisk och sur men…

Arvid kom igen! Jag trodde inte mina ögon när han efter en dag sladdade runt inne på köksgolvet och bräkte. Återuppstigen från de döda.  Nu brukar inte tackorna ta emot ungar som varit på behandling på det här viset men Arvids mor tog emot honom så nu bor han med mamman och sin bror och mår bra igen! Ja, vilket pyssel. Stora brorsan vaknade mitt i natten av att Arvid skrek som en galning i köket då han hade tillfrisknat. Han skrek och skrek så tillslut fick Arvid sova i brorsans säng och då blev han tyst. Morgonen efter hittade vi inte Arvid någonstans, vi letade och letade. Men han hade ju tagit  lång sovmorgon hos sjusovaren stora brorsan så det var ju inte så konstigt. Där låg de och snarkade ikapp.

Alla lamm som föds är ju inte friska och gulliga. Ofta, när de föds sjuka eller lite handikappade så dör de ganska fort. Tackan stöter ofta bort dem också för hon förstår att de inte har en chans. I år föddes en liten handikappad lammflicka. Hon var liksom lite förlamad i bakvagnen, som något slags ryggmärgsbråck, kanske.

- Ta bort henne! sa jag till Hemmansägaren.

Du vill bara slå ihjäl alla hela tiden! Och så påminde han mig om att vi haft ett fall med en halt lammunge i år som jag också ville slå ihjäl men ungens ben är nu bra.

- Du är en jäkla nazist! anklagade han mig.

Ja, ja, tänkte jag, den handikappade lammflickan dör nog av sig själv.Förvånande nog så matfödde hon sig riktigt bra, hon lyckades åla sig fram till juvret och knixa sig upp. Mamman hjälpte till förstås, försökte underlätta för den lilla.

För varje dag har det lilla handikappade lammet kommit på nya strategier för att klara av sitt handikapp. Hon har utvecklat en teknik där hon lutar sig mot tackan då hon ska dia så att hon får balans. Hon använder väggar och grindar som stöd. Och hon har lärt sig att gå.

Men man kan ju inte ha ett handikappat lamm så jag har bett att vi skulle ta bort henne, även om även jag har fascinerats av hennes kamp för ett bra liv.Hemmansägaren har då föreläst för mig:

- Martha Nussbaum, en av världens 100 mest intellektuella, skriver om capabilaties, och det gäller även djur! Även det lilla handikappade lammet har rätt att leva sitt liv i full capacity. Det krävs hjälp från oss och tackan för att hon ska göra det men det krävs också en stark, egen vilja från lammet och det har hon verkligen visat att hon har. Alla har rätt att leva sitt liv till fullo, det är den aristoteliska principen. Vad som utgör ett gott liv är att var och en uppnår sin potential. Bla bla bla

Här ligger den lilla handikappade flickan och sover med sin bror ikväll medan tackan oroligt vakar över dem.

Jodå, visst har hon lärt oss mycket, den lilla lammflickan. Att det lönar sig att kämpa. Att man kan övervinna svåra hinder med med lite hjälp. Och i morse, det mest fantastiska av allt. Alla de stora, tuffa lammungarna smiter upp på foderbordet och busar runt. Den handikappade flickan har ju inte lyckats ta sig upp där med sina förlamade ben så hon har snällt fått stå kvar vid tackorna medan alla andra busat och haft kul. Men i morse så stod den handikappade tjejen  på foderbordet hon också!Lite vingligt, men ändå!  Hon hade lyckats ta sig dit och hon busade!

- Den lyckan jag såg i hennes ögon när hon fick göra ett bus, precis som de andra lammen, den var obeskrivlig, sa en tårögd Hemmansägare!

Ja ni, vad säger ni? Inte kan man ha handikappade lamm?

- Jag lyssnar mer pÃ¥ Nussbaum än pÃ¥ Jordbruksverket, muttar Hemmansägaren…

/ Mien

Idag torsdag är det ju vår hemarbetsdag. När vi hade fodrat och fixat i lammhuset så kände jag bara att vi behövde en mental paus från alltihop. En liten semester. Eftersom pick-uppen har varit körförbud på en längre tid då ingen har haft tid att besiktiga den föreslog jag att vi skulle göra en utflykt till Stånga och se om vi kunde få en drop-in tid. Hemmansägaren var med på noterna. Vi åkte först över Havdhem och kvarnen där och köpte lite ekologiskt kraftfoder, mineraler och energiblock. Jättemysigt med en bilutflykt. Sedan fortsatte vi mot Stånga. Vi fick en tid och medan vi väntade åkte vi till Stenstugu kvarn och köpte LG:s lammnäring som bara finns där och på Roma gårdsservice tror jag. Den är dyrare men bättre än Lantmännens. Vi köpte också något blodsockerhöjande medel på flaska då vi har haft problem med trillingtackor att de är helt utmattade efter förlossningen. Nötochfår tror jag det hette.

Jätteskönt att få känna sig lite omhändertagen på bilbesiktningen i Stånga. Det är varmt och mysigt i deras kundrum. Gubbar pratar.

Det finns tidningar att läsa.

Och en kaffeautomat där man kan få sig en gratis cappuchini. En riktig värmestuga.

Lady var också med. Och bilen gick igenom.

Lady ja, hon hade det tufft igår. Det var så mycket att göra och så vimsigt och på kvällen upptäcker vi att hon är borta. Då har Jonas glömt henne nere hos gimbrarna i Sigleifs i Silte när han var där och tittade till. Det började mörkna när vi upptäckte det här och jag blev jätterädd. Tänk om hon gett sig ut i silteskogarna och tänk om vi inte skulle hitta henne igen? En gång förut har hon varit borta, hon blev skrämd en gång efter att ha fått en stöt av ett elstängsel och försvann då in i djupa storskogen.

Vi körde hur fort som helst till Sigleifs och ingen liten hund fanns någonstans. Jag var så rädd, så rädd. När vi kommer längst ner i Sigleifs kvior så sitter hon där så duktigt på vägen och väntar. Hon har gjort precis som man ska, när man tappar bort husse och matte så ska man inte vimsa iväg utan stanna på platsen. Hon var  ledsen och darrig och upprörd men det lade sig ganska fort. Lilla gumman.

- Husse glömmade mig!

Ja, och så provar vi på hur det är att ha utflugna barn den här veckan. Stora syrran har vi inte sett på två veckor. Och i helgen åker hon till Uppsala för att simtävla.

Hon har skaffat sig “sällskap” som min faster Alice uttrycker det. Och under pÃ¥sklovet har hon varit med sitt sällskap och dennes familj i Ã…re.

Jätteroligt ju att få lära sig åka skidor.

Lite kämpigt var det nog i början.

Typiskt gotlänningar var det någon som sa som jag visade den här bilden för. Ha, ha. Jag tror dock att det gick riktigt bra för vår flicka i backarna och att hon fick kläm på det här med skidor.

Soligt verkar det också ha varit.

Ja, och så är stora brorsan på PRAO i Visby den här veckan och bor där i det lilla huset som vi hyr. Så här hemma har vi bara Lilleman. Och så vi gamlingar då som gläder oss åt en bilutflykt tillsammans med hunden till Stånga.

/ Mien

Jag ska försöka berätta om saker som gÃ¥r bra just nu, dÃ¥ lamningen gÃ¥r sÃ¥där…FörstÃ¥r att vi haft superlätta lamningar andra Ã¥r. I Ã¥r började vi med schmallenberg ( äckligt virus som gör att ungarna är döda) och sedan har vi haft diverse annat krÃ¥ngel. De gamla tackorna som Hemmansägaren envisades med att spara för:

- De är ju de sista av din pappas tackor, de kaaan väl få lamma en gång till?

Pöh, och hur gick det? Krångel med allihop! Gamla tackor må se fina ut då man gör betäckningsgrupper i september MEN DE SKA BORT! De lammar, har ofta tre jättestora lammungar, men sen blir det skit av alltihop. Jag går inte in på några detaljer men kanske borde jag det, så vi inte hamnar där igen i september? Jag skriver ner allt elände i den gröna lammboken och hoppas jag kommer ihåg i höst och kan stå emot Hemmansägaren lite bättre.

Vi fick aldrig påskpyntat vid Hägsarve men vi var hos syrran som hade gjort fint. Här påsktuppar gjorda av avtryck av barnens händer och fötter.

Vi hängde jättemycket på nyöppnade Magazinet, här har mina systrar med respektive kommit ut till Hablingbo för att äta. I bakgrunden en bloggläsare som hittat till Magazinet tack vare bloggen, jättekul!

I Klinte på påskmiddag hos syrran.

Alla sjöng och snapsade för finaste Hemmansägaren som fyllde år!

PÃ¥ Magazinet igen med faster Bettan, Mats och Ingrid.

Vi hade handlat jättemycket mat till helgen men inte hann vi laga till den…Jaga fick frysa ner allt. Här lite snabbmat i form av stekt fläsk och champinjoner.

Till råga på allt lamningselände så har jag fått hälsporre. Gör skitont och jag kan inte gå ut på mina promenader, jag linkar runt här som jag vet inte vad. Cyklade från Hemse till Havdhem idag för jag hade bilen på service. Cykla går ju bra med ond häl också. Tyvärr hatar H att cykla, han är ju en engelsk gentleman som gillar long walks. Men jag fick i alla fall röra på mig lite och jag fick SOL på mig!

Jodå, några levande ungar har vi. Här solar de vid Lukse idag.

Min pappa sa alltid att det måste sol till, det är solen som driver upp lammungarna.

Här lapar de i sig av den första vårsolen.

Och här en krångelfamilj ikväll. Hemmansägaren, den örnen, såg direkt ikväll att en tacka hade haft vattenavgång, han såg det i ströbädden. Sedan hittade vi tackan och förlöste två, mycket medtagna ungar. De var i princip döda när vi fick ut dem. En låg dessutom fel och var hur svår som helst att få ut. Med återupplivning står nu en unge upp, den andra ligger ännu i kuvös med intravenöst dropp (typ) med råmjölk. ( Men nu när vi var ute står unge två upp också, HURRA!)

När allt går skit, när det krånglar, så försöker jag tänka mig bort. Till sol och fina cykelvägar. Det är så man överlever tror jag, att man tänker på annat.

/ Mien