Jag ringde ju upp Hemmansägarens mormor, Walborg, och pratade födelsedagar med henne efter det att hon varit på Lillemans årsdag häromdagen. Walborg föddes i socknen Hejde 1914. Hon hade tre systrar, Margit född 05, Dagmar född 07 och så Inga född 09. Inga fick någon slags hjärnblödning då hon var sex månader gammal tror jag. Den 23 juni i år skulle Inga ha fyllt 100 år, en dag vi tyvärr inte fick uppleva då Inga gick bort i våras. Inga, eller Ingrid, var lite handikappad, förlamad i en sida, och har bott större delen av sitt liv hemma hos Walborg och hennes man, Seth. Jag får berätta mer om det en annan gång.
Gamla mormor, som våra barn barn säger, eller Walborg, berättade att hon inte kommer ihåg sina födelsedagar då hon var riktigt liten, innan skolåldern. Kanske firade man inte födelsedagar då? Men hon kommer ihåg att hon firade sina årsdagar efter det att hon börjat skolan.
” Man fick inga presenter eller så men man kände sig lite speciell den där dagen. Mor höll på årsdagar, något annorlunda skulle det vara. Man fick lite extra uppmärksamhet. Mor bakade något gott som vi hade till kaffet. Inte tårta men några goda småbröd. Vi hade inte barnkalas, inga andra barn var bjudna. Det kan ju bero på att vi var fyra egna barn redan.
Någon gång hade vi en annan flicka på besök på mina årsdagar, Frida. Frida gick i min klass och tjänade på en gård intill. Frida var född på fattighuset, hennes mamma hade fyra barn med fyra olika karlar. Fridas äldre syster tjänade på granngården så därför fick Frida bo där också. Varje morgon, innan skolan, fick Frida gå upp och mjölka. Hon fick arbeta hårt. Som tur var hade hon väldigt lätt för sig i skolan, lärde sig allt med en gång. Jag minns att jag var glad för hennes skull att hon hade så lätt för att lära då hon ju inte hade tid att göra läxor då hon arbetade så mycket. Själv fick jag traggla betydligt mer för att lära mig. Vi gick till varandra, Frida och jag, eftersom vi var vänner men vi gav inte varandra presenter.
När jag blev äldre fick jag presenter av familjen, det kunde vara ett underklänningstyg som min syster sedan hjälpte mig att sy upp. Det kunde också vara en stickkofta. Jag minns en present som jag fick men det var inte till årsdagen. Jag fick en särdeles vacker griffellåda när jag började skolan. Lådan var i alla fall mycket fin och jag lovade mor att om jag fick den så skulle jag alltid vara snäll sedan. Det fick jag ofta höra för av mina systrar när jag gjorde något dumt:
- Men du har ju lovat att alltid vara snäll….
Vart lådan tog vägen sedan vet jag aldrig, jag har inte sett den sen.
Julklappar fick vi alltid. Små saker, hemstickade strumpor och så. Och så fick man staffansgott. Man ställde skorna under sängen på julaftons kväll och på juldagens morgon så fanns det något gott i dem. Det kunde också finnas små gubbar som min äldre syster Margit gjort.
Min femte jul firade jag på lasarettet. Vi fick mässlingen allihopa och efter det fick vi alla problem med öroninflammation. Jag fick benröta i örat och hamnade på sjukhus. ( Det fanns ingen antibiotika då, Hemmansägarens kommentar) Jag fick vara på lasarettet i tio veckor och under den tiden träffade jag inte min familj. Jag fick en väninna på avdelningen, Jenny, vi gick till varandra, jag minns inte vad hon var för sjuk. Mitt öra opererade de så jag fick gå med huvudet inlindat. Det är tack vare öronoperationen som jag har ett hål bakom ena örat och är döv på det. Det fanns bara en doktor som opererade, Eriksson, och han opererade allt. En gång när jag var tillbaka på sjukhuset, det var inte så länge sedan, det var på 60-talet, så sa de att jag inte hade behövt bli döv på örat. Eriksson kunde väl inte så bra, han opererade ju allt från armar till öron så det blev väl inte alltid så bra.”
