Det var ju som sagt väldigt mycket snö där uppe pÃ¥ FÃ¥rö. Petter stÃ¥nkade igÃ¥ng sin gamla traktor med snöblad pÃ¥ och försökte fÃ¥ bort lite snö. Det var nämligen angeläget för killarna att ta sig in i ladan av nÃ¥gon anledning.Â
Traktorn startade snällt.
Och efter lite skottande, knuffande och rixlande, vad är det killarna kämpar med att få ut?
Här hemma är han minsann inte så rask med att få bort snö men jisses sån fart Jonas fick då den här grejen skulle ut ur ladan.
Hurra!! De fick ut den! Petters jättefina motorcykel!
Här ser ni en zündapp från andra världskriget! Cykeln är tillverkad i Tyskland. Vid krigsslutet fick Finland köpa upp mycket av tyskarnas krigsmateriel för att använda i sitt fortsättningskrig mot Sovjet. Den här cykeln har Petter sålunda varit över i Finland och handlat.
- Den motorcykeln kom till Finland ungefär då min mamma lämnade Finland och kom till Sverige, sa Jonas.
Ja, jag måste erkänna det, motorcykeln är jättefin! Den är i toppskick och har massor av praktiska detaljer. Förvaringslådor, verktyg och allt är i original. Däremot är det olika ramnummer på kaross, motor etc. Det beror på att när cyklarna gick sönder i kriget så tog man in dem och lagade dem. Och bäst man fått en motor lagad så kom nästa zündapp in med problem och då satte man snabbt i den lagade motorn i den.
- Det finns nästan inga sådana här motorcyklar som har samma ramnummer på alla delar, sa Petter.
Motorcykeln mÃ¥ vara tillverkad för att ha i krig men numera fungerar den utmärkt som familjecykel. Nästan hela vÃ¥r familj fÃ¥r plats. Jonas kallar den här bilden Finn fyra fel. För javisst ja, det var det där med hjälm……..
Man sitter varmt och skönt i sidovagnen.
Ja, vilken härlig dag! Kolla sÃ¥ nöjd min Hemmansägare ser ut.Â
Motorsågsstövlar från Husqvarna och röda converse. Lila basker Klinte beklädnads och sjal Indiska. Vem var det som sa att jag inte modebloggar?
I princip allt på cykeln är original, till och med däcken!
Reservhjulet ser nytt ut. Det är av märket Dunlop. Petter berättade att däcken licenstillverkades i Tyskland under kriget och att tyskarna snällt betalade licensavtal till engelskmännen under hela kriget.
- Det går att komma överens, även under brinnande krig!
Taxen Meja gillar att åka sidovagn!
Här kommer fler bilder från promenaden. Petter visar barnen på kartan hur vi ska gå.
Meja knatade med. Men då och då avvek hon för att jaga kanin. Det tyckte inte Petter om då det var gott om örn i luften och örnar kan vara farliga för taxar och för japanska spetsar.
En dag i somras fick en turist för sig att kolla vad hans Land Rover gick för. Det resulterade i sår i naturen.
- De där spåren går aldrig bort mer, sa Petter dystert.
Som tur var kunde vi gå på skaren. Ja, Lady är så liten och lätt så hon kan väl alltid gå på skare. Men snön var djup så det hade varit omöjligt att gå längre sträckor utan skarens hjälp.
Men ibland brast skaren.
Här närmar vi oss Langhammars raukområde.
Alla skulle klättra i raukarna, det var läskigt.
Lady klättrade värst av alla. Och så ramlade hon ner. Jag var jätterädd.
Den här rauken heter Gullstuen. Det var nämligen så att på 1500-talet, då digerdöden härjade på gården Långhammars, så dog nästan alla på gården. Det var bara en flicka som överlevde. Flickan tyckte det var så hemskt att bo kvar själv med alla lik så hon tog med sig allt guld  flydde ut till raukarna.
Och så bosatte hon sig i den här rauken, i hålet där Vendla står. Det är därför rauken fått namnet Gullstuen. Enligt Petter så är den här berättelsen alldeles sann.
- Mamma, vi måste ta med en borr hit nästa gång så vi kan borra fram guldet, sa Henning.
Och, javisst, det ska vi göra!Â
Henning tittar pÃ¥……
…..skarv!
Vädret var helt fantastiskt! Sol och sol!
Massor med spännande saker för en liten Henning att upptäcka.
Men på vägen tillbaka var han lite trött och fick vila.
Petters mamma, Inga, visar barnen hur man spinner.
Väl hemma i Hablingbo igen blev vi mottagna av den här välkomstkommitén, inte det sämsta!
/ Mien
