Mejl från Gården

Vaknade i morse och åkte till Lojsta för att hämta H:s bil, det bjöds på matsup och dricke igår så bilen blev kvar.  Vilken tur de hade med vädret vid täckatingen! Idag ösregnade det! Pricken på bilden är en regndroppe på min kameralins. Vi gick in i hallen och vi kan då, som kanske första testpanel, intyga att taket är alldeles tätt! Hoppas det förblir så i många år framöver!

Resten av dagen ägnade H, dottern och jag åt att leta fel i ett elstängsel. Vi skulle flytta hästarna till ett annat änge och det fanns ingen ström på tråden. Efter ett par timmars jobb var elfelen hittade och hästarna flyttade. Hemma levde killarna rövare. Det är urjobbigt när det regnar och de inte kan gå ut och springa av sig. Vi bestämde oss för att åka till polen i Björkhaga så att de skulle få rasa av sig.

Vi var alldeles själva i polhuset. Hela familjen badade även om H tyckte det var för kallt, han huttrade och frös. Vi andra badade i säkert en och en halv timme. Polen är så pass stor att man faktiskt kan motionssimma lite. Jag och barnen tävlingssimmade. Jag förlorade varje gång! Jag kan ju inte simma frisim som de kan. Det är rätt dyrt att bada en hel familj, men det är mysigt!  Sen åt vi på restaurangen.

De har byggt en fin badbrygga ut i vattnet vid Björkhaga där man kan sitta och njuta. Det finns till och med handikappramp! Och det finns en grill på bryggan. Den får vi använda nästa gång.

Killarna blev på mycket bättre humör efter att de fått mat och motion.

Jag tror man får ha hund med sig om den är kopplad. Det såg så ut på skylten i alla fall.

På hemvägen upptäckte jag att de har målat om foderfabriken i Klinte. Den ser numera väldigt snygg ut! Jag tänkte också på vad min svägerska sa till mig i somras, när vi tältade nedanför cementfabriken i Slite. Svägerskan är samhällskunskapslärare och född i Piteå där de har många fabriker:

- Tänk på BNP, för fan Mien!  

Så det går jag runt och gör nu, tänker på BNP.

Mien

Ating är, om jag fattat det rätt, när man hjälps åt med ett arbete. Faster Stina och jag har  bloggating nu. Hon har mejlat mig pusselbitarna som fattades i mitt bloggreportage, bilden på agbasen till exempel. Det är agbasen som leder arbetet och ser till att det blir klokt gjort. Här kommer Stinas bilder, och ord med kursiv:

 Hej Mien!
Här har du basen, Erik Larsson från Öja, som står och berättar för oss källingar vid
matbordet om alla konstiga guta-uttryck de svänger sig med under
arbetet. I skrivande stund minns jag inget mer än byxar du nämnde.

Fick under dagen lära mig att fruntimmer på taket bådar otur, men
hörde sen agbasens egna ord att han INTE har något emot kvinnor på
taket, det blir bara mycket trevligare då.
Sänder bildbevis, fast omöjligt att se: föreningens ordförande Pia är
uppe på taket med kransen! Sista kortet i min kamera, kunde alltså
inte föreviga när karlarna höll henne stående på huvudet uppe i
höjden.
Fick också veta att agbasen är bror till Lojsta-prästen och att han
bor på gården med de vackra, oändliga stentunarna Bettan och jag
gjorde en utflykt till tidigare i år. Gonatt igen! Stina 
 

IgÃ¥r var det dags att lägga pÃ¥ nytt tak pÃ¥ Lojstahallen, täckating. Ating är när man samlas och hjälps Ã¥t med ett arbete. Det här är en oredigerad bloggrapport av vad som hände. Jag har inte ens nÃ¥gon bild av täckarbasen, Erik Larsson frÃ¥n Öja ( tror jag…) vilket tydligen är en jättemiss. 

Många hembygdsintresserade var på plats och hjälpte till.

Hemmansägarens kusin, Lennart, Lojstabo och agintresserad. Lennart har arbetat mycket för hembygdsföreningen.

Taket är ganska stort så det gick åt många man. Just det, man. Låt vara att vi kvinnor håller på att ta över världen men upp på agtaket har vi inte kommit ännu. Det är bara MÄN däruppe. Kvinnorna får stå på marken och tvinna rep av ag, byxor. Jag har inte ens någon bild på någon tvinnande kvinna. Åtminstone på Fårö, där jag varit med om ett par täckatingar förut, anses det bringa otur om en kvinna kommer upp på taket. DÅLIGT! 

Här är Håkan, min kollega från Högby. Det är tredje gången Håkan är med och lägger om taket, senast var för elva år sedan. På Fårö brukar man säga att ett agtak ska ligga i en mansålder. Här i Lojsta var det en man som sa att ett tak kan ligga i ungefär trettio år. Men det här taket lägger man om oftare. Varför vet jag inte.  

Svärfar, Rolf, karar ihop ag med en högaffel. Det var Rolfs far, Valdemar, som var en av initiativtagarna till att Lojstahallen byggdes en gång.

Nu ska agen upp på taket. Svärfar tittar efter om någon är bëredd att ta emot.

Hemmansägaren, som står uppe på taket, halar upp agen.

Och lägger den sedan tillrätta.

Det var rätt mycket stim uppe på taket. Här ser ni ett glatt gäng. Killen i rutig mössa är Laban, bagaren med kvarnen ute på Faludden, ni vet. Gotlandslimpa och dinkelmjöl. Den här dagen hade dock Laban bara tagit med sig sin pratkvarn.

Historiens vingslag slår över agtaket medan gultraktorn försörjer alla jobbare med ag.

Trots rejäla lördagsgodispåsar tyckte barnen att agtaksläggningen blev tråkig rätt fort. 

 Så här glad blev dottern när vi skulle åka.

Barnen visade mycket större intresse för en fasan med ungar som vi träffade på under hemvägen. Fasanungarna var jättesöta när de vimsade runt på vägen. Men, är det inte en dum tid att lägga ut kycklingar på?

Mamma tycker att jag tramsar för mycket med katten! Men är det inte märkligt hur han växer? Nu är det visst bara öronen som har växt ett tag, speciellt det ena.

Mien

Här är vår goa vän Mikael Hedrén. Han är till vardags docent i blommor och bin och sånt. I varje fall i blommor, vilka blommor som är släkt med varandra. Micke är också expert på vilka insekter som pollinerar vilka blommor, det är jätteintressant när han berättar. Men den här semestern har Micke istället studerat lustiga vitsar av typen nedan, jag skriver dem i den rolighetsordning som Micke gjort upp:

1. Två bagare och en smet.

2. Två turkar och en fez.

3. Två bönder och en teg.

4. Två myror och en stack.

Nu efterlyser Micke och  vi fler vitsar av den här typen. Har Du någon på lut så skicka den genast hit till oss. 

Mien

Idag när jag kom hem frÃ¥n jobbet luktade det kattpiss nÃ¥got förskräckligt i hallen. Den som sover syndar inte, men Elof var skäligen misstänkt….

…ända tills jag stack ner näsan i de här! Fy, vad de luktade! Vi har varit ute för det förut, vissa gympaskor luktar apa när de blir blöta. Det var i alla fall en lättnad att det inte var Elof. Han är ju sÃ¥ duktig med att gÃ¥ pÃ¥ toaletten!

Mien

Igår kväll när vi var på väg hem från en granne träffade vi på en spansktalande familj  utanför kyrkan. Vi bjöd dem att komma med hem och titta på lammen och de nappade direkt. Sedan bjöd vi dem på kaffe. Pappa Klaus, från Uruguay, tyckte det var så trevligt så han tog Emriks gitarr och stämde upp i spansk skönsång.

Den lille sonen, Emiliano 2 år, kompade på Hennings trumpet. Han var väldigt seriös i sitt spelande, TUT TUT. När låten var färdigtutad beställde han snabbt en ny låt, på spanska, som han och fadern skulle spela. Han avslöt varje mening med att säga: OKEJ?

Mamma, Lus Paula, från Mexico City.  

Mien, from global Hagsarve, in Hablingbo.

Här ser ni en annorlunda vy från Grötlingboudd. Den här bilden tog jag på Emriks scoutlägeravslutning. Man skickade upp en ballong för varje hundralapp man samlat in till barnen i Kongo, eller liknande. Det blev en rätt bra bild. Och jag tror att insamlandet också var bra.

Mien

Lille Elof är helt fantastiskt gullig och rar. Men, han vill inte gå ut. Han blir sittandes i dörren en kort stund och sen springer han in igen. Jag tror inte hoppet är ute, visst kan han ännu bli en livsfarlig råttkatt?

Mien

För tre år sedan körde en av mina svägerskor och jag till Danmark med alla barnen, till Legoland. Resan var mycket välplanerad, vi tältade, det var riktigt lyckat. I år, helt oplanerat, for vi till Down Town LA, eller Slite om man så vill. 

Husen på strandpromenaden i Slite påminner väldigt mycket om de i Venice Beach, California.

Äldre hus, kanske lite för välskötta för att vara Venice, men det gäller att låtsas! Paris Hilton, where are you?

Gränderna i Slite är hur vackra som helst!

Det finns ett fint torg också och där finns en staty som heter En sjöman går ombord. Sjömannen har sin packning på axeln och är på väg till det stora äventyret.

Äventyr var det på Slite Camping också, vi satte upp tälten alldeles nere vid vattnet. I brådskan hemma hittade jag inte mina tältpinnar utan jag tog med jättestora spik och gummihammaren ni ser på bilden. Det fungerade bra. Svägerskan skrattade hejdlöst åt mina spikar men lånade senare hammaren, och några spik också. Varför är det så svårt att få ner tältpinnar? Och varför blir det färre tältpinnar efter varje camping? Trots att man är jättenoga?  

Kusin Gustav tog med sig stora kameran.

Det var en mysig tältplats för 100 kronor. Och då hade man tillgång till dusch, kök, sopinlämning och toalett. Vi använde bara de två sistnämnda men det var helt klart värt 100 spänn för att slippa göra det i skogen! Slite Camping ligger vackert, nära bad och allting är rent och välordnat.

Förvisso hade vi Trangiakök men kvällsmat intog vi på det här stället, alldeles nära torget. Vi gick dit på fem minuter från tältet.

Vi frågade om de hade barnpizza. Det hade de inte. Men barn fick vuxenpizza till barnpizzapris på det här stället.

En jättepizza till barnpizzapris, det var vad Henning fick.

Vi vuxna fick jättevin. Det var svårt att balansera till bordet.

Det var stillsamma personer som gjorde oss sällskap på campingen. Inget skrik och skrän utan tyst klockan tio. Vi tillhörde nog ett av de stökigare sällskapen. Här ser ni några av våra grannar. Först var det bara grannen till höger i lilla gula. Sen kom familjen med jättetältet. De hade nog inte koll på hur stort deras tält var. Pappan dirigerade tonårsdöttrarna och hustrun så att tältet kom upp. Pekade och gestikulerade. Efter cirka en timmes jobb var det klart. Då var det för sent att plocka ner allt igen men som ni ser kom de väl nära de gula grannarna, alldeles inpå. Ser ut som de i gula fick de grönas tältpinnar i huvudkudden. Det var sådant här som svägerskan och jag satt och iakttog.

Härligt ställe, alldeles invid badplatsen. Och hundar fick man ha med.

Jag vaknade klockan tio i åtta på morgonen av att svägerskan smällde upp sin solsäng och började sola. När jag kravlade ur tältet var det här det näst första jag såg. En man som rullat ut på piren för att kika lite. 

Svägerskans och min filosofi är att bo billigt med barnen (tält) och istället unna sig att äta ute på semestern.  Slippa kladdet med halvfulla filförpackningar och svettiga ostar. Eller egentiligen är vår filosofi att äta när vi kommer hem igen. Men vi startade faktiskt upp Trangiaköket och kokade te och kaffe på morgonen. Det var mysigt. Och det tog inte eld.

Sedan badade vi hela dagen. Och konstaterade att Legoland var kul. Men Slite är minst lika kul, och till betydligt mindre bilkörning.

Ã…k till Slite!

Mien