Pia Ingelse och hennes konst
januari 27th, 2016När jag gick på gymnasiet blev jag god vän med en flicka i klassen som hette Pia. Vi hade båda en lantlig bakgrund och vi var väl båda lite äventyrliga av oss, därför hade vi väldigt roligt ihop….. Pia var redan på den tiden en mycket färgstark kvinna som gick sin egen väg, hon hittade tidigt sin egen stil och den var inte lik någon annans. Pia var också tidigt intresserad av att uttrycka sig i bild.
Efter gymnasiet skildes våra vägar åt, även om jag följt Pia på håll och hon säkert har haft lite koll på mig också. Vi har sprungit på varandra några gånger, bland annat så påminde Pia mig om en hundutställning för sisådär 20 år sedan då vi båda blivit diskade och stått och skämts lite över våra jyckar, min hund morrade när den skulle visa tänderna för domaren och Pia hade gått åt fel håll i visningsringen med sin vovve…..
Drivkraften att uttrycka sig i bilder har följt Pia genom åren och har styrt hennes liv, genom resor i världen och olika konstutbildningar. I sin atleje, som hon har haft i 20 år, har hon tillbringat större delen av sitt yrkesverksamma liv.
När jag såg en blänkare i tidningen häromdagen om att Pia ställde ut i Visby så ringde jag upp henne och frågade om min pensionärsgrupp och jag kunde komma och få träffa henne bland tavlorna. Det fick vi! I värsta snövädret drog Deltidsgruppen på Gotlands Folkhögskola och jag till Visby för att titta på konst!
Pensinärerna hann upp före mig till Ridelius galleri för jag skulle parkera bilen. Men redan i trappan hörde jag Pias glada och fnissiga röst.
Pia målar inte bara tavlor utan ägnar sig också åt något som kallas performance, en slags konstnärlig show. Här försöker hon förklara för Torsten vad det är.
Hennes man är formgivare och hjälper henne ta fram olika idéer som hon har. Här ett tvättmedel för pengar.
Pia egna kanindollar.
Material till hennes performancekonst.
Pia har alltid varit intresserad av kläder och olika tyger, när hon hittar ett tyg hon gillar köper hon på sig det. Sedan kan det få ligga och mogna tills hon får användning för det. Hon samarbetar med en sömmerska som syr upp hennes ideer. Här en klänning hon hade på sig i pengatvätten.
Hon hittade en riktig leksakstvättmaskin på Toggas byggvaror som hon sedan använde sig av i sitt nummer där hon tvättade folks pengar.
Inför varje idé till bild Pia har ligger mycket arbete. I sitt måleri har hon använt sig mycket av sig själv som modell, sin hund och på senare år sin dotter. Bilden ska först regisseras och fotograferas, här jobbar Pia ihop med en hel stab av människor. Pia tycker det kan vara skönt att någon annan så att säga, genomför hennes idé, på så sätt kan hon få hålla sig i bakgrunden som regissör. Utifrån det foto som blir börjar sedan det mödosamma arbetet att måla en bild.
Ett rött, prassligt tyg Pia köpt någon gång och gillat. Hon får en idé och ber en sömmerska sy upp en overall som passar hennes dotter.
Fototeamet kallas in och man åker till Lojsta slott. Pias dotter poserar med en inringd pudelchampion från fastlandet som Pia blivit förtjust i. Malte, som hunden heter, sminkas och fixas, likaså dottern Pixi. Den här fantastiska tavlan tillhör en utställning Pia gjorde för ett par år sedan, Darkness vs light tror jag den hette. Den ljusa flickan och pudeln kontra det mörka ljuset inifrån från lojstahallen.
Från samma utställning men nu i några vänners lammhus på Gotland.
En av mina favoriter, dottern Pixi i generalmundering. Pixi för president. Den här bilden väcker många tankar.
Det var alldeles oerhört intressant att höra Pia berätta om sin konst och sitt liv. Ingen av oss gick oberörda därifrån.
Maj-Britt hade lite svårt att koppla av för hon var hela tiden rädd att Ingmar skulle backa in i en av tavlorna med sin väska.
Flickan har en alldeles särskild plats i Pias måleri. Den utsatta flickan. Och en mors oro för vad en flicka kan bli utsatt för.
Vem betraktar flickorna? Vad händer i nästa scen? Flätan som ringlar ur bilden, är det någon som håller i den? Det här fönstret som tyvärr inte alls kommer till sin rätt i min bild fascinerade många av pensionärerna. Ljuset och äktheten i det man såg. Pia har inspirerats mycket av 1800-talsmåleriet och de stora mästarna som Zorn och Larsson, det ser man tydligt i den här bilden tycker jag.
Se hur flickan till höger sitter med benen, hur den vänstra flickan håller spegeln, ansiktsuttrycken…. ah det är ju bara för bra!
Utsatta? Eller bara sagolika i något som påminner om John Bauers värld?
Hösten, hårflätorna och hårdheten i det bortvända flickan.
Från en annan utställning där Pia inspirerats av sådana där souvenirdockor i folkdräkt som var populära att köpa hem från olika länder.
Tack Pia! Du är bäst!
http://www.helagotland.se/kulturnoje/pia-ingelse-staller-ut-sina-basta-malningar-12431418.aspx
/ Mien