Mejl från Gården

 När jag gick på gymnasiet blev jag god vän med en flicka i klassen som hette Pia. Vi hade båda en lantlig bakgrund och vi var väl båda lite äventyrliga av oss, därför hade vi väldigt roligt ihop….. Pia var redan på den tiden en mycket färgstark kvinna som gick sin egen väg, hon hittade tidigt sin egen stil och den var inte lik någon annans. Pia var också tidigt intresserad av att uttrycka sig i bild.

Efter gymnasiet skildes våra vägar åt, även om jag följt Pia på håll och hon säkert har haft lite koll på mig också. Vi har sprungit på varandra några gånger, bland annat så påminde Pia mig om en hundutställning för sisådär 20 år sedan då vi båda blivit diskade och stått och skämts lite över våra jyckar, min hund morrade när den skulle visa tänderna för domaren och Pia hade gått åt fel håll i visningsringen med sin vovve…..

Drivkraften att uttrycka sig i bilder har följt Pia genom åren och har styrt hennes liv, genom resor i världen och olika konstutbildningar. I sin atleje, som hon har haft i 20 år, har hon tillbringat större delen av sitt yrkesverksamma liv.

När jag såg en blänkare i tidningen häromdagen om att Pia ställde ut i Visby så ringde jag upp henne och frågade om min pensionärsgrupp och jag kunde komma och få träffa henne bland tavlorna. Det fick vi! I värsta snövädret drog Deltidsgruppen på Gotlands Folkhögskola och jag till Visby för att titta på konst!

Pensinärerna hann upp före mig till Ridelius galleri för jag skulle parkera bilen. Men redan i trappan hörde jag Pias glada och fnissiga röst.

Pia målar inte bara tavlor utan ägnar sig också åt något som kallas performance, en slags konstnärlig show. Här försöker hon förklara för Torsten vad det är.

Hennes man är formgivare och hjälper henne ta fram olika idéer som hon har. Här ett tvättmedel för pengar.

Pia egna kanindollar.

Material till  hennes performancekonst.

Pia har alltid varit intresserad av kläder och olika tyger, när hon hittar ett tyg hon gillar köper hon på sig det. Sedan kan det få ligga och mogna tills hon får användning för det. Hon samarbetar med en sömmerska som syr upp hennes ideer. Här en klänning hon hade på sig i pengatvätten.

Hon hittade en riktig leksakstvättmaskin på Toggas byggvaror som hon sedan använde sig av i sitt nummer där hon tvättade folks pengar.

Inför varje idé till bild Pia har ligger mycket arbete. I sitt måleri har hon använt sig mycket av sig själv som modell, sin hund och på senare år sin dotter. Bilden ska först regisseras och fotograferas, här jobbar Pia ihop med en hel stab av människor. Pia tycker det kan vara skönt att någon annan så att säga, genomför hennes idé, på så sätt kan hon få hålla sig i bakgrunden som regissör. Utifrån det foto som blir börjar sedan det mödosamma arbetet att måla en bild.

Ett rött, prassligt tyg Pia köpt någon gång och gillat. Hon får en idé och ber en sömmerska sy upp en overall som passar hennes dotter.

Fototeamet kallas in och man åker till Lojsta slott. Pias dotter poserar med en inringd pudelchampion från fastlandet som Pia blivit förtjust i. Malte, som hunden heter, sminkas och fixas, likaså dottern Pixi. Den här fantastiska tavlan tillhör en utställning Pia gjorde för ett par år sedan, Darkness vs light tror jag den hette. Den ljusa flickan och pudeln kontra det mörka ljuset inifrån från lojstahallen.

Från samma utställning men nu i några vänners lammhus på Gotland.

En av mina favoriter, dottern Pixi i generalmundering. Pixi för president. Den här bilden väcker många tankar.

Det var alldeles oerhört intressant att höra Pia berätta om sin konst och sitt liv. Ingen av oss gick oberörda därifrån.

Maj-Britt hade lite svårt att koppla av för hon var hela tiden rädd att Ingmar skulle backa in i en av tavlorna med sin väska.

Flickan har en alldeles särskild plats i Pias måleri. Den utsatta flickan. Och en mors oro för vad en flicka kan bli utsatt för.

Vem betraktar flickorna? Vad händer i nästa scen? Flätan som ringlar ur bilden, är det någon som håller i den? Det här fönstret som tyvärr inte alls kommer till sin rätt i min bild fascinerade många av pensionärerna. Ljuset och äktheten i det man såg. Pia har inspirerats mycket av 1800-talsmåleriet och de stora mästarna som Zorn och Larsson, det ser man tydligt i den här bilden tycker jag.

Se hur flickan till höger sitter med benen, hur den vänstra flickan håller spegeln, ansiktsuttrycken…. ah det är ju bara för bra!

Utsatta? Eller bara sagolika i något som påminner om John Bauers värld?

Hösten, hårflätorna och hårdheten i det bortvända flickan.

Från en annan utställning där Pia inspirerats av sådana där souvenirdockor i folkdräkt som var populära att köpa hem från olika länder.

Tack Pia! Du är bäst!

http://www.helagotland.se/kulturnoje/pia-ingelse-staller-ut-sina-basta-malningar-12431418.aspx

/ Mien

 Det var länge sedan jag var här inne på bloggen med någon entusiasm. Jag har ju inte mått så bra senaste halvåret men nu börjar det vända. Jag är gladare igen. Den som verkligen har längtat efter mina inlägg är min dotter och jag hoppas att hon blir nöjd nu. Kanske kan jag ta mig i kragen och göra lite inlägg speciellt som hon ska ut och resa snart och gillar att se vad vi har för oss här i Hablingbo.

Det är enorm brist på familjehem på Gotland och Jonas, som sitter i socialnämnden, vet att man behöver öppna sin dörr och hjälpa till. Därför tog vi i förra veckan emot två föräldralösa bröder från Afghanistan. Vi hade tio minuter på oss att bestämma oss, på ett sätt var det kanske bra. Annars hade man säkert hunnit göra konsekvensanalyser, grubblat och funderat, nu var det bara tuta och köra som gäller. Göra det bästa av situationen.

Afghanistan har ingen kust. Killarna har sett vattnet när de åkte gummibåt från Turkiet till Lesbos men det var ingen trevlig resa, om man säger så.

Desto trevligare var det idag när de fick se havet för första gången, eller sjön som man säger här på Gotland. De tjoade och jublade när de klev ur bilen.

Inte många känner till att Hablingbo och Silte har en otroligt vacker kust. Här är vi vid Sandskallen i Silte.

Vilket gäng! Fem barn! Tur att jag ännu inte bytt in min sunkiga gamla folkabuss för nu är den knökfull igen!

Vi förstår inte varandra så bra men det gör inte så mycket, man njuter av naturupplevelsen tillsammans ändå.

Lillebror afghan fick jättemycket spring i benen, det sprittade i hans kropp.

Vår egen Lilleman njöt också.

Det var en alldeles fantastisk tomaseftermiddag nere vid stranden.

Våra fina killar!

Syskonen Niklasson.

Ha ha så rolig han är, vår afghanske lillebror!

Jag hoppas bröderna ska trivas hos oss.

Jag borde väl vara hemma och städa, baka och pynta men det här kommer att bli en stund jag sent ska glömma. Inte ofta man har alla samlade såhär längre.

Solen går ner över Silte strand. Vilken fantastiskt underbar jul vi har framför oss!

/ Mien

 Hej!

Ska försöka hinna skriva lite till de här bilderna ikväll. Bertil Olssons museum i Havdhem, en riktig pärla!

 Går du i stängsel- eller stakettankar? Här vid Hägsarve finns enestolp att köpa. Enestolpar är mer miljövänliga än tryckimpregnerade stolpar, de har längre livslängd plus att de är mycket vackrare.

Stör till trodertun kostar 12 kronor styck.

Grövre stolpar kostar 35 kronor.

Och vanliga stolpar kostar 25 kronor styck. Som ni ser är de färdiga att använda, de är spetsade och klara.

Kom och köööp!

/ Mien

Nästan varje kväll samlas ett glatt gäng här vid Hägsarve och sorterar ull. Jonas tar hem ullen från sina klippningar, många lantbrukare är glada att bli av med den. Det börjar öppna upp sig för en marknad för ull men fortfarande så är alternativkostnaden för hög för att vi själva ska kunna ta tillvara ullen. Det lönar sig inte för mig tex att ta ledigt från jobbet och sortera ull. Men våra EU-migranter är ju i ett annat läge.

För dem kan ju ullsorteringen vara en bra extrainkomst till tiggandet.

Sedan så är det också trevligt att stå inne under tak, tillsammans, och jobba.Vanligtvis hjälper inte Jonas och jag till, men just ikväll var vi med en stund. För att det ska funka så måste ju ullsorteringen vara ganska självgående. Vi brukar gå ut med en kanna varmt te på kvällen. Vårt jobb är annars att se till att det finns tomma säckar att sortera i, att det finns ull och att leverera ullen till tvätteriet.

Nej Estrid, vi sorterar inte ullen på din bil även om det ser ut så.

Här står Vendla och jobbar med rumänerna. Man blir glad av att vara med dem. Jag vet inte varför. Det är väl gemenskapen som finns trots att vi inte förstår varandra så bra. Kanske hjälper den rumänska folkmusiken till.

Ion som bor hos oss och Vendla.

Varpasäsongen har börjat.

En ny medlem till Hablingbo IK? Stilen måste kanske ännu slipas lite, men han har helt klart potential.

Henning är varpainstruktör.

Och så lagas det mat och det lagas mat och det lagas mat….våra barn har ett stort matintresse. Var har de fått det ifrån? Här en god sallad.

Kikärtsbiffar, en fetaostsås med mynta, jättegod kryddad keso.

Och piroger. De här pirogerna var fyllda med kesoblandningen och de var grymt goda.

/ Mien

Hej !
Tack för ditt senaste mejl från gården. Jag gläds i hjärtat åt
att det finns sådana humanister som du. Det är så många som
ropar på förbud mot tiggeri. Det vore bättre och humanare om
de ropade på förbud mot fattigdom!

Än en gång tack! Jag gläds över att mitt gamla Hablingbo
har en sådan förnämligt ambassadör för medmänsklighet
som du Mien.

Med vänlig hälsning
Smidyngve

Och krönikan hittar du HÄR!

http://www.helagotland.se/bloggkronika/mien-niklasson/mindre-gnall-pa-garden-10745463.aspx

 ”Vår” EU-migrant jobbar med att göra stör till trodertun och enestolpar. på dagarna. När han inte jobbar med stolpar så pluggar han till sitt motorsågskort, idag var det praktiska övningar i skogen med motorsågskursen.

Stolpen och störarna skalas och spetsas, de blir jättefina. Det är ordnat med ett handelsbolag som det ska faktureras igenom så att allt ska gå rätt till.

Det finns god avsättning för stör. Tur att vi har många hektar ene som nu kommer väl till pass….;)

Och på kvällarna står ett glatt gäng här och sorterar ull. Ullen skänks av Jonas lammklippningskunder.

Det här med ullen är ännu ett experiment, vi hoppas att det kommer att ge dem en extrainkomst. Ullen ska nu säljas till ett nystartat ulltvätteri. Det finns en marknad för tvättad ull i Europa.

Jonas är sjuk i influensa, hög feber och har varit liggande såhär nu i två dagar. Han har sina sjuksköterskor Missi och Lady som vakar över honom.

/ Mien

Jag har skrivit några rader om Alliansens nya lagförslag om konfessionella inslag på skolavslutningar. Läs  och ge gärna respons. Tänker jag galet?

Skolavslutning
Den 16 april i år kommer Alliansen tillsammans med Sverigedemokraterna att rösta igenom ett nytt lagförslag vad det gäller skolavslutningar. Den nya lagen innebär att enstaka konfessionella inslag på skolavslutningar kommer att vara tillåtna.
Det är flera saker med det här nya lagförslaget som jag inte riktigt förstår.
Varför tycker man att det behövs ett nytt lagförslag? Den nuvarande lagen är väldigt tydlig, man kan använda kyrkorummet som avslutningslokal om man anser att det passar, man kan sjunga Den blomstertid nu kommer, men inga konfessionella inslag får förekomma. Den nya lagen säger att ”enstaka konfessionella inslag” får förekomma. Vad är enstaka? Vem ska avgöra vad enstaka är? Blir inte det här en väldigt otydlig lag?
Man säger att det är trevligt och högtidligt att vara i kyrkan. Jo, då, jag kan hålla med, kyrkorummet är en vacker lokal och avslutningen får hållas där med nuvarande regler också. Men om skolan har, låt oss säga, elever med 32 olika nationaliteter och massor med olika religioner, har själv jobbat på en sådan skola, då kanske det inte är så trevligt och högtidligt längre med konfessionella inslag för då kan inte alla elever delta. Det blir inte inkluderande. Man säger då att avslutningen ska vara frivillig. Det är väl väldigt tråkigt att ha en avslutning som inte alla kan delta i?
Det blir också exkluderande att säga att avslutningen är frivillig. De barn som då inte kan delta på grund av religiösa skäl blir utpekade.
Skolan är obligatorisk för alla barn och undervisningen ska vara icke konfessionell, då borde det väl gälla avslutningen också?
Varför vill man då så gärna att prästen ska kunna vara med på skolavslutningen? Man säger att det är tradition. Absolut. När 1842 års skolförordning kom så var det socknen och kyrkan som hade ansvar för utbildningen. Kyrkoherden hade tillsynsansvar och då fanns det en anledning att denne var med på skolavslutningen för att se vad barnen hade lärt sig. Men 1958 upphörde domkapitlets befattning med skolan och ansvaret gick över till länsskolnämnden. Så det är snart 60 år sedan kyrkan skildes från skolan. Mycket har hänt i Sverige sedan dess och alla elever i skolan är inte kristna längre.
Om man nu så gärna vill bjuda in någon utomstående att hålla i skolavslutningen så borde det väl vara betydligt mer naturligt att bjuda in några politiker från Barn- och utbildningsnämnden? Det kan säker vara både nyttigt och intressant för dem att delta eftersom de har ansvar för skolan idag.
Varför engagerar Alliansen sig så helhjärtat i något som i princip är en ickefråga i skolan, det handlar om två avslutningar per år, någon timme per gång. Finns det inte viktigare saker i skolan och våra barns utbildning att ta tag i?
För mig är det glasklart, den skola som lyder under skollagen skall vara icke konfessionell och prästen har inte på de skolavslutningar att göra om denne inte är där som förälder eller åskådare.
Om man nu som förälder väldigt gärna vill föra över kristna traditioner till sina barn så anser jag att det är något man gör på fritiden. Jag går själv gärna i kyrkan och uppmuntrar mina barn att delta i aktiviteter som kyrkan ordnar, men det sker utanför skoltid.
Ett år valde mina barns skola att ha avslutningen på Lagerlingen och i den utomhusamfiteater som byggdes av tyska krigsfångar under slutskedet av andra världskriget. Det var en väldigt stämningsfull avslutning eftersom platsen också skänkte eftertanke. Det finns andra stämningsfulla lokaler att vara i än kyrkan om man nu inte tycker att skolgården och idrottshallen passar.
Viktigast av allt är att vi ska ha en skola för alla. En skolavslutning med konfessionella inslag är inte för alla.
/ Mien

 Jag har ännu julen kvar på sina håll.

Jag har städat ut det mesta men nänns inte ta ner alla julstjärnor, det blir ju så mörkt då.

Ett lagom kvällspyssel för sonen är att göra en liten pärlplatta.

Ett sätt att varva ner på efter dagens bestyr. Ibland gör han egna mönster. Här har han nog varit på internet och hittat idéer.

Ion hjälper till att plocka ut de rätta färgerna.

En lördagskväll i vårt kök.

Vem kan gå och lägga sig när det bara är ett par bitar kvar?

Ett gammalt pussel jag hittade på vinden. 500 bitar är rätt lagom faktiskt, då hinner man inte tröttna och man lägger det på ett par kvällar.

/ Mien

 Å så fick jag ett fint mejl från min vän Sven-Eric! Måste bara säga att han är en av mina idoler. Han gör så mycket för kulturen här på södra Gotland. Min dotter har sina pensionärs-role-models, “Så ska jag bli när jag blir pensionär,  mamma !” . Jag har också mina role-models.  Jag vill bli som Sven-Eric!

Jätte stort tack för din fina beskrivning från Levide!!!!
Du skriver ju med sån inlevelse och ömsint!
Bättre marknadsföring kan vi inte få!
Du når ju genom din blogg en lite yngre generation, vilket är väldigt bra för vårt Sällskap.

Läste i GA om Jonas grej med tiggarna.
Jag blir så himla glad!
Tänk om man kunde skapa någon form av “arbets-pool” med dessa våra medmänniskor,
där man kunde “beställa” jobb som man behöver få utfört hemmavid.
Jag har en hel del som såna jobb som jag drar mig för att sätta igång med själv.
Tex. att rensa hela loftet på ladugården i Eksta.
Ni båda tillhör mina abosluta idoler!!!!!
Allt Gott
Sven-Eric Snoder