Archive for the ‘Lamm’ Category

Fler PRAO-bilder

fredag, april 17th, 2009

Kusin Nils har vantar på sig då han pysslar med lammen. Det är ett bra tips som jag också börjat med idag. Mina händer blir helt uttorkade av lammnäringspulvret och alla handtvättar. Med vantar på sparar man händerna lite.

Sedan använder vi PET-flaskor till lammnäringen som faster Annika visar här. Ingen har tid att diska flaskor  så när man använt flaskan ett tag så återvinner man den och tar en ny. Kanske tycker inte återvinningsbranschen om det men lammen har då hela tiden fräscha flaskor.

Mommo Sonja har sedan i julas, tvättat och strukit Lillemans tomtedräkt och bett mig lägga undan den till nästa jul. Men han hittar den hela tiden! Och mommo måste tvätta den hela tiden! Här ser ni en liten apriltomte bland lammungarna. Eller är det en gårdstomte?

Stora syrran styr och ställer.

Alla våra lammungar märks med hortenmärken, ett i varje öra. På ena sidan är vårt gårdsnummer präglat, SE 65546, och på andra sidan finns ett individnummer. Hittar man ett lamm med SE 65546 i örat så vet man att det tillhör oss. Man kan kontakta Jordbruksverket om man hittar ett vilset lamm så kan de tala om vilken gård lammet tillhör.

På nyfödda lammungar sprejar vi navelsträngen med Bluespray. Här gör PRAO- Erik det. Bluespray innehåller klorhexidin som Hemmansägarens läkarbror observerade då han läste på flaskan. Man ser att det svider lite för ungarna ryggar till då man sprejar på det. Förhoppningsvis slipper de navelinfektion. Jag använder Bluespray till diverse sår, blemmor och eventuella klippskador.

Jag har visat den här bilden förut, på Nils och lammet. Men mamma, visst har det här lammet den berömda Vesterbymulen? Det ser ju ut som en näsapa?

Minns ni den svåra förlossningen? Här ser ni riktigt hur PRAO-eleven Erik kämpar.

Blä så jobbigt det är när tackan inte kan föda själv. Eller ungen kommer väl ut till slut men då är den död eller har syrebrist och har blivit handikappad. H hann lära sig ganska mycket av sin svärfar hur man gör i sådana här situationer.

Hur kan ett så litet djur ha en så stor unge i sig? Vi hade en liknande förlossning igår då Nils var här, en liten gimmer med en jätteunge. Om en tacka kämpat i mer än 20 minuter ska man ingripa, så stod det i alla fall i senaste Fårskötsel. Eller som H uttrycker det, det är inte fel att ingripa efter 20 minuter. Igår var JAG var förlossningsläkare. När värken kommer ska man dra rakt nedåt. Det har jag lärt mig.

Här tar kusinerna kort med sina mobilkameror på den lyckliga tilldragelsen.

Lammungar är sååååå gulliga! Kusiner också!

Nu är det väl ett trettiotal tackor kvar som ska lamma. Jisses, vilka magar de har. Inga fler fyrlingar bara!

Lamm är så värdelösa djur jämfört med till exempel kor, det är inte lönt att ta ut veterinären alltid.  Då frågar vi läkarfarbrorn till råds. Han börjar alltid:

- Jag är ingen veterinär MEN det ser ut som en hjärnhinneinflammation, eller…

- Jag är ingen veterinär MEN man skulle kunna prova det här….

Han blir säkert helt vansinnig när jag skriver det här men man kan inte åka till veterinären alltid och betala mer än vad lammet är värt.

Det där med hjärnhinne hade han i alla fall rätt i. Jag ville slå ihjäl det krampande lammet men läkarfarbrorn sa att lammet kunde bli friskt igen. Och det blev det.

Vi har ju alla lamm i en databas, Elitlamm. Jag tror vi betalar typ 1200 Kr per år för det. Jättebilligt tyckte Piteborna och jämförde med vad det kostar med liknande funktioner under en hockeyturnering i Pite under en helg! Elitlamm är ovärderligt för oss, vi skulle aldrig kunna ha reda på alla lamms släktskap annars (kan tydligen jämföras med olika hockeytabeller… )Här hjälper Erik mig att lägga in dagens lamningar. Det var skönt att vara två när man gjorde detta. Jag läste högt ur Fårägarnas fickbok och Erik knappade in. Ibland ifrågasatte han när jag gjorde fel och han lärde sig hur snabbt som helst hur programmet fungerade.

Mien

Vilken PRAO-elev!

fredag, april 17th, 2009

Vi har haft en PRAO-elev här, kusin Erik från Pite. Han ville inte praktisera på sin mammas astråkiga jobb, hon är lärare. Och pappans jobb på öronkirurgen var bara för blodigt tyckte han. Så det fick bli praktik på fårgård. Han var så intresserad och lättlärd, Erik. Här ska han märka upp lammungar.

Faster Annika högg i hon med. Här matar hon några överskottslamm.

Kusin Gustav undrar vad han kan hjälpa till med.

Nils har jobbat i flera dagar den här veckan i lammhuset. Han är en riktig talang med lammungarna.

 

Men oj, en gimmer har svårt att få ut sin unge. Förlossningsläkaren måste tillkallas. PRAO-eleven Erik håller i tackan medan Hemmansägaren lirkar ut ungen. Det såg dystert ut, ungen satt verkligen fast. Vi förvarnade barnen på att det kanske kunde gå tokigt.

Vilken glädje när den lilla gimmern fick ut sin jättedotter! Maken till större unge har man väl då aldrig sett! Ungen var superpigg trots den svåra förlossningen, viftade på svansen och bräkte. Tackan klarade också äventyret bra. Tack Erik för fantastiskt bra utfört jobb, utan dig hade inte det lilla lammet överlevt!

En liten sur kommentar från PRAO-elevens far:

Han tycker kirurgi är blodigt men vad är väl då det här?

Mien

Ostron, flasklamm och folkmusik

sndag, mars 29th, 2009

Det har nog inte undgått någon som läser den här bloggen att jag älskar fisk och skaldjur. Idag gick jag in på fiskaffären i Hemse för att handla lite. Där fanns franska ostron. De som har affären blev eld och lågor när jag visade intresse för det. De berättade allt om ostron och visade hur man öppnar dem. Sedan utmanade de mig att äta ett rått ostron. Jag var väl lite tveksam men så antog jag utmaningen och åt upp! Först ska man svälja havsvattnet som är i och sedan ostronet. De klämde över lite citron. Åhhh, så gott det var! Tyvärrr hade jag inte kameran med!

Jag köpte med mig några ostron hem. Det såg så lätt ut att öppna dem i affären men det var svårt i hemmiljö! Om man tillagar dem öppnar de sig själva men jag fick klart för mig att det är lite sport att äta dem råa. Hemmansägaren tyckte jag var lite nördig som inte ätit ostron förut, själv har han ju gjort det mååååånga gånger. Ändå hade han problem med att öppna dem.

Jag kan säga att ostron inte är lämplig middagsmat att ta hem till en hungrig Hemmansägare. Vi gav faktiskt upp. Finns det någon som har en ostronkniv som kan komma hit med den???? 

Det fick bli räkor istället. De är lite lättare att öppna om man säger så.

 

Inte så romantisk dukning kanske. Men Hemmansägaren och jag åt upp en jättepåse räkor till middag ( mittidagenmat) idag. Jättegott då man varit uppe tidigt för att kolla lammningar. Vi hade lite rostat bröd till bara.

En av våra familjemedlemmar var väldigt intresserad av räkskalen. När mamma är på Hemse brukar hon gå in på fiskaffären och köpa hem räkor till sina katter. Jag är väl inte riktigt där än.

En trillingtacka har stött bort en av sina ungar. Hon fick först två som hon tycker om. Vi trodde inte hon hade fler. Men efter många timmar födde hon en stor, unge till. Den vill hon inte ha. Så nu har vi ett napplamm. Det är en tacka. Jättestor och full av livskraft.

Som tur var kom lilla Elsa förbi idag och underlättade lite. Elsa tog hand om matningen. Mamma Marie hjälpte till.

Elsa var en fena på att mata.

I fredags var det lilla lammet med Hemmansägaren på hans jobb på Hassela. Hemmansägaren höll en föreläsning om däggdjur och barnkunskap. Han gör det varje år och eleverna är lika förtjusta varje gång. Det lilla lammet drog i sig en hel flaska lammvälling och sedan kissade hon, till allas förtjusning, jättemycket på klassrumsgolvet. En av H:s elever som kommer från Turkiet har döpt det lilla lammet till Vacker på turkiska, tyvärr har Hemmansägaren glömt vad det heter men han har lovat att ta reda på det på måndag.

 

Den här bilden är rätt kul. Ett gammalt napplamm, numera en stor tacka, Sissi, blir helt galen då hon känner vaniljdoften av lammvälling. Man får ha koll för vänder man bort blicken så har man den stora tackan sugande på flaskan. Här försöker hon lura lilla Elsa. Till höger ser ni Sissis egna unge. Sissi är tvåbarnsmor och klarar det bra. Bara det inte finns välling i närheten för då blir hon ett barn igen.

Efter matningen gungade flickorna. Stora syrran var nyss hemkommen från en centimeterhoppning i Grötlingbo, därav klädseln. Gungorna har jag köpt på Krut. Barnen säger att de är sköna att sitta i, de formar sig efter rumpan.

Numera lyssnar jag på folkmusik. Jätteskönt! Bytte till mig ett gäng skivor som Marie och Markus gett ut mot en Mejl från gårdenbok. Inte riktigt rättvist kanske. Jag har gett ut en bok och de har producerat massor med skivor! Det här är bara ett axplock. Markus har blivit nominerad till en grammis för en av sina skivor. Han har alltså varit på Grammisgalan! Där träffade han Clabbe bland annat.

Här ser ni groddaliran igen, ett utmärkt instrument enligt Markus. Enligt honom är det bara att veva och trycka på tangenterna men så är det det där med knarren, verkade inte helt lätt att få till det. 

Den här helgen är Markus inte hemma. Ett par gånger om året åker han och gästföreläser på nyckelharpeinstitutet i Tobo, nära Tierp där ju jag hade min första lärartjänst på KomVux! På Eric Sahlströminstitutet kan man gå en ettårig nyckelharpeutbildning. Nyckelharpa, om jag fattat det rätt, är ett svenskt folkmusikinstrument. En av de tidigaste avbildningarna av nyckelharpa kan man hitta i Källunge kyrka.

Emrik testar vevlira.

Det är svårt att både veva och trycka på tangenter. Här hjälper Markus till med vevningen.

När man spelar vevlira spänner man fast den med ett bälte runt midjan.

Jag kan så förtvivlat lite om folkmusik. Men när jag lyssnar på en av låtarna som Marie sjunger, Gullageta, så förstår jag att folkmusiken berättar mycket om djurhållningen förr i tiden. I Gullageta kallar Marie på getterna, det är en mycket speciell och vacker ton ( vet inte om man säger så) då de ska komma. Marie, som har anknytning till Fårö berättade att man där än idag kan höra bönder kalla på sina djur, en lång, hög ton:

- Kåååååååiiiiiiiiisssssssssssssss

Och djuren kommer springande. Min pappa skrek alltid kåisa kåisa då lammen skulle komma. Det här vill jag lära mig mer om. Hur man kallade på djuren och varför. Jag misstänker att vi kan lära oss mycket om djurhållninegn via folkmusiken.

Mien

Födda

sndag, mars 22nd, 2009

Igår klockan 13:38 kom årets första lammunge! En stor, välskapt pojke. Strax efter födde tackan, med lite hjälp av H, en stor flicka också. Flickan kom med rumpan före och behövde således lite hjälp av barnmorska H för att komma ut.

Jättefin unge och ännu en lika fin kvar i magen!

Sedan var det som att trycka på en knapp för tre tackor till har lammat under natten / morgonen. Det är väl med lite skräckblandad förtjusning jag kan konstatera att årets lammning år i gång!

Mien

Gullan till förlossningen

sndag, mars 15th, 2009

tama Gullan

Förra årets föddes första lammungen på dagens datum. Men i år har vi inte sett röken av några ungar än. Stora syrran oroar sig och gläder sig inför hennes tama lamm Gullans nedkomst. Nu ser man tydligt att Gullan har ungar i magen. Stora syrran älskar sin Gulla!

Gullans mage

Blir det en eller två? Klart är i alla fall att Gullan ska föda på Visby BB, bara det bästa är gott nog åt Gullan. Väskan är packad och Hemmansägaren har lovat köra in. Hoppas bara att personalen på förlossningen vet hur man förlöser lamm.

Maaattteeee

Det här lammet skriker faktiskt inte utan idisslar bara.

katt och lammys

Grannens katt Tiger är inte rädd för lamm. han sticker ner nosen och låter sig bli kelad med.

jättemage

Oj, vilken jättemage! Ser ut som om alla ungar lagt sig på högra sidan.

juver och rumpa

Här ser ni tydligt varför det är bra att ha tackorna klippta i lammningen. Man har god överblick över juver och rumpa. Eventuella komplikationer upptäcker man tidigare.

Mien

Lammhusvimmel

fredag, februari 20th, 2009

tal i början

I sista sekunden som vanligt kom jag instressande till lammhusinvigningen hos Bergbohms i Rute idag. För er som inte vet det kan jag berätta att Rute ligger nästan vid Fårösund på norra Gotland. Gårdsplanen var full av folk och gårdsfolket hälsade alla de 100 gästerna välkomna. Längst till vänster ser ni Johannes, son på gården som jobbar med lammen. I vit mössa mamma Lilibet. I overall med oreanga detaljer, pappa och ägare Carl-Johan. Och längst till höger i overall med blå ränder, blott 15-åriga ägaren Kristofer Bergbohm.

 Kristofer

 Jättetrevliga Kristofer, som också var med på lammresan till Skottland i höstas, är brorson till Carl-Johan.

Hannes

Och kusinen Johannes, Hannes kallad. En ung lammbonde med blick för djur.

tal

Eftersom jag kom sent missade jag en del detaljer men jag tror han som pratar är leverantör av själva lammhuset.

avtäckning

Efter invigningstal var det avtäckning under pompa och ståt. Fick ingen bild på det men damerna på gården skramlade med marackas och pinglade med bjällror.

pernillapose

Innan man gick in fick man ta på sig skoskydd. Här är det Pernilla Ågren som poserar med sina vita tossor.

portarna öppnas

Portarna slogs upp och sedan strömmade alla nyfikna gäster in. Sigfride lammhus är nu Gotlands största.

nytt,stort, fint

Oj oj oj, vad fint! 540 lamm bor här nu men som ni ser finns det plats för många fler. Lammhuset är ljust och fint tack vare den….

perforerad plåt

…perforerade plåten. Ljust och luftigt men inte dragigt. Precis så som lammen vill ha det.

 leverantörer

Här är en lista på leverantörerna till den nya besättningen vid Sigfride.

lammhuslamm

Men jag hade faktiskt svårt att se vilka som var “våra” lamm. Klart är att gimbrarna vuxit på sig bra sedan vi levererade dem.

foderbord

Foderbordet löper i mitten av lammhuset. Två gånger om dagen körs fullfodervagnen med hackad ensilage och kraftfoder. Däremellan har lammen fri tillgång på hö.

slickstenslösning 1

Allt var nytt och fint. Men det fanns en del hemmagjorda lösningar också. Här en stubbe med ett armeringsrör i. Vad kan det användas till tro?

slickstenslösning 2

Jo, en fiffig slickstenshållare!

presentbord

Presentbordet var digert. Bakom presentbordet ser ni VIP-avdelningen, en liten minilägenhet. Här kan man bo i lammningen och ha uppsikt över hela lammhuset.

smått och gott

Jag hade med mig en påse med lite olika choklader och frukter. Och en Mejl från gårdenbok såklart!

Ylva

Lammbonden och läraren Ylva Gottberg från Kräklingbo. Jag brukar säga att Ylva och jag är lammsystrar.  Vi båda axlar arvet med pälsfår från våra fäder. Våra fäder var dessutom goda vänner.

bord

Man hade ordnat så fint för oss gäster i den lammfria delen av lammhuset. Den här ytan ska man använda vid klippning bland annat. Den passar också utmärkt att ha fest på. Borden är, som ni ser, lammgrindar som står i sicksack med bräder på. Smart.

stående bord

Lammgrindsborden hade perfekt äthöjd.

Pernilla och Ylva

Till vänster, Pernilla Ågren, Fårösund, polis och lammbonde och flitig läsare av Mejl från gårdenbloggen. Till höger, Ylva.

Ola Pettersson

Mycket trevlige lammbonden, Ola Pettersson, Lärbro. Maten bestod av fantastiskt mört kalkonkött, potatisgratäng och sallad.

Mattias P

Lammbonden och brandmannen Mattias Pettersson, Fårösund ( eller är det Bunge?). Om ni tycker Mattias verkar bekant är det nog för att han är firad TV-stjärna i SOS Gute. Mattias är också känd för att vara Pernillas sambo.

lilibet

Pigga Lilibet Bergbohm såg till att alla gäster hade det bra.

Tant bergbohm

Farmor Berghbom, har glömt tants namn nu. Bilden gör inte alls tant rättvisa. En alert dam med kvicka ögon. Här är hon koncentrerad på att alla får kaffe.

Jonssons

Familjen och lammbönderna Björn och Gerty Jonsson, Fårösund, med en av sina tre döttrar, Anna. Anna och vår Vendla är lite kompisar då de varit på samma folkmusikläger. Förra helgen när Hemmansägaren klippte familjen Jonssons lamm var Vendla med och umgicks med Anna.

Hänger vid bord

Man hängde vid borden och klev omkring i vita skoskydd.

Curre och hans grabbar

En av få sudergutar närvarande, lammbonden och lammklipparen Curt Niklasson, Näs, i skinnpaj. Med sig har han sin lammklipparliga Reine Åkerbäck och Emil Nordin. (Hoppas det blev rätt nu….)

Carl-Johan och pressen

Pressen var på plats och intervjuade Carl-Johan.

Lycka till  familjen Bergbohm önskar

Vimmelreportern Mien

Vaccinering

torsdag, januari 29th, 2009

kanyler

I tisdags blev alla tackor vaccinerade mot gasbrand. Eller det är egentligen lammungarna  man vaccinerar, när de sedan dricker råmjölken får de i sig vaccinet, så kallad passiv immunisering. Gasbrand är en hemsk sjukdom som drabbar de största och finaste ungarna. När de börjar äta gräs får de i sig en bakterie, clostridium, och ligger sedan döda. Fruktansvärt! Vaccinet Heptavac är dyrt, cirka 3000 kronor för hela vår besättning. Men räddar det tre lammungar så har man igen summan. Och både tackorna och vi lider när ungar dör.

heptavac

Det finns vanlig Heptavac och Heptavac P-plus. Den senare är lite dyrare men skyddar inte bara mot gasbrand utan också mot lammdysenteri, brådsot, frasbrand, stelkramp samt pneumonisk pasteulleos ( någon lunginflammation tror jag). Tackorna får skydd mot systemisk pasteulleros. Vi hade förut en del bekymmer med lunginflammation på äldre, högdräktiga tackor men vi har inte haft några fall sedan vi började med Heptavac P-Plus så jag tror det gör nytta. Pälsfår får lätt lunginflammation.Jan och Inger

Min a-kusin Jan hjälpte Hemmansägaren att vaccinera alla tackor. Han och hans fru, Inger, har efter pensioneringen köpt en gård i Linde där de har en pälsfårsbesättning. Vi hjälper varandra lite då och nu och det är vi jätteglada för. Tack Jan för all din hjälp i tisdags! Och tack Inger för att du servade med mat! Gimbrarna ska vaccineras en gång till om fyra veckor så då ses vi väl igen!

Mien

Vinterklippning

torsdag, januari 8th, 2009

idisslar

Så här års klipper vi alltså våra tackor. De är installade så jag tror inte att de fryser så mycket. Varför klipper man i januari? Ja, det finns många, olika anledningar. En del pratar om brunt fett och ungarnas tillväxt och sånt men det ska jag inte ge mig in på för det vet jag inget om. Jag vet bara varför vi klipper. Vi klipper våra tackor två gånger per år. En gång på sommaren och en gång på vintern. Förr klippte man ju bara på sommaren, efter midsommar typ. Men då är våra tackor ganska svårklippta. De kan vara magra efter att ha mjölkat länge. Ullen släpper inte som den ska och klipparen får det jobbigt.

bebisar

Här ser ni en rund och fin bebismage! Nu ska jag lista de anledningar jag tycker är aktuella för januariklippning. Så får H, klipparproffset, redigera och lägga till åsikter imorgon.

1. Klippningen går lättare om man klipper två gånger per år, en gång på sommaren och en gång på vintern. Mindre risk för klippskador. Också skonsammare för klipparen.

2. Man ska inte klippa nydräktiga eller högdräktiga lamm, det kan vara farligt för dem. Januari är en bra månad, mitt i graviditeten.

3. Det blir bättre hygien vid förlossningen om tackan inte har en massa ull i vägen.

4. Mycket lättare att se om lammungarna diar klokt när det inte är en massa ull i vägen. På oklippta tackor måste man nästan hålla undan ullen för att kunna se.

5. Mycket lättare att se juvrets kondition. Lättare att upptäcka eventuella juverinflammationer i tid.

6. Ibland kan det smälla till och bli riktigt varmt i april / maj / början av juni. Inte kul att ha tackor på bete då med massor med varm ull på sig. När man klipper två gånger per år behöver man inte känna den där sommarstressen att tackorna ska klippas.

7. Ibland är det svårt att avgöra en tackas kondition. När man får av dem ullen är det lättare att se om tackan är i rätt hull. 

8. Lamm är betesdjur och får inte visa några svaghetstecken på savannen! Då blir de uppätna av rovdjur. Ett lamm mörkar sin sjukdom in i det sista. Hittar man en dålig tacka så är den oftast dödligt sjuk. När man klipper tackorna är det lättare att se om någon verkar dålig. Det syns bättre.

9. Det ser snyggt ut med klippta tackor! När ullen vuxit ut och lockat sig och är några centimeter lång är de ju bara för vackra! Som karameller!

äter vid fodderbord

Nakenfisar äter hackad ensilage.

spinkisar

De här spinkisarna hade vi kanske inte upptäckt om vi inte klippt dem.  Men efter att ha fått vara avskilda i egen box med massor av mat är de på gång igen!

Till nästa år ska vi göra i ordning gamla hönshuset till ungtackorna så att de kan få vara för sig själva och får extra mat. Vi har bara inte haft tid ännu! Förra året stänge vi av dem i en egen del av lammhuset. Men jag tror att de behöver ett eget hus där de kan få vara för sig själva, spela disco och snacka mode. Det blir sån oro annars varje gång man vill ge ungtackorna lite kraftfoder. De gamla dansbandstanterna skriker och gapar då att det är så orättvist att de inte får något.

Och så vill jag scanna (uttalas skänna på gotländska) lammen nästa år. Mer om det en annan gång.

Mien