Mejl från Gården

Jag håller på och förbereder mig mentalt för lärarstrejk. Alltså, jag är inte uttagen i strejk eller så men jag tar det inte för otroligt att det skulle kunna bli så nästa år då lärarlönerna ska förhandlas om. Lärarfacken är dessutom väldigt på hugget och kräver 10 000 kr mer i månaden för lärarna. Vi har nämligen de senaste tjugo åren tappat 10 000 kr i månaden i lönekuvertet. Löneutvecklingen för lärare har varit bedrövligt dålig.

Det väcker starka känslor det där med lärarna och deras löner. Varför ska lärarna ha mer betalt egentligen? Alla yrkesgrupper borde väl få mer pengar? Det är frågor som de här som jag förbereder mig inför.

Det allvarligaste bekymret med lärarnas låga löner tycker jag är att ungdomar idag väljer bort läraryrket. Ingen väljer frivilligt längre en otrolig arbetsbörda i kombination med dåligt betalt efter 5 års högskolestudier. Idag är det nästan inga studenter som i första hand valt att bli lärare som antas till lärarutbildningarna. Ofta kommer man in på sitt andra- eller tredjehandsval. Det gör att vi snart har en lärarkår som egentligen inte valt att bli lärare. Enligt Lärarförbundet så kommer den sista studenten som helst av allt vill bli lärare att börja studera 2028 om den här utvecklingen fortsätter.

Det här är ett allvarligt hot mot svensk utbildning. Och det är ett allvarligt hot mot en hel yrkeskår. Hur ska en yrkesgrupp  kunna hålla kompetensen uppe, yrkesstoltheten, och arbetsglädjen om de som arbetar där i själva verket inte vill göra det?

/ Mien

Att vara lärare. Det är fantastiskt. Man knyter massor med kontakter, för livet. Det är innerliga möten. Man får hålla på med det man tycker är kul.

Men det är också att stå i direktsändning stora delar av dagen. Man ska vara glad och snäll. Man ska lukta gott och vara ren. Men viktigast av allt, man ska vara påläst och ha något att berätta! 

Här ser ni Jonas och min arbetsplats idag. Inte kan man klaga, precis.

Men när solen går ner så blir man trött.

/ Mien

Mitt förra Mejl från gården ( som du hittar HÄR!) handlade ju om barn och ungdomars arbetsmiljö och då i synnerhet duscharna i Hemsehallen. I tisdags kom så min flicka hem och sa:

- Vet du mamma, det har varit vaktmästare ute från stan och tittat på våra duschar på skolan! Min gympalärare sa att det var bra att du skrivit i tidningen om hur dåliga duscharna är för nu kanske det händer nåt. 

När jag tittade in hos min bloggvän Anna,  som också är engagerad lärare och huvudskyddsombud på Högby, så kunde jag läsa att även Radio Gotland börjat rota i ämnet. HÄR! kan du se vad Anna skriver.

Och idag har Hemsehallens duschar gått som en följetong på Radio Gotland. Du kan höra nyhetsinslaget HÄR! ( 03:08 in i programmet)

Lyssna också på när Gunnel Wallin intervjuar Tekniska nämndens ordförande, Kjell Skalberg, om duscharna HÄR! ( 03:55 in i programmet).

Tänk att mitt Mejl från gården kanske, kanske kan hjälpa till så att eleverna på Högby kan få duscha på ett drägligt vis efter gympan! I så fall blir jag väldigt, väldigt GLAD!

Hemmansägaren talar om medias makt…..

/ Mien

Det blev två fullspäckade dagar i Sthlm med eleverna. Jag har varit på rätt många såna här resor vid det här laget. Därför lade kollegorna och jag in fri tid på stan redan första dagen. Annars ska de stackars eleverna plåga sig igenom ett antal museér innan de äntligen, i bästa fall, får någon stressig timme, innan båtbussen ska gå, till eget förfogande.

Jag tror man som lärare ofta planerar in för mycket. Bara att lära sig hitta i centrum, åka tunnelbana till och från hotellet och komma till olika mötesplatser på utsatt tid kan vara nog så lärorikt. Det är en trygghet att veta att man faktiskt hittar lite i Sthlm så att man kanske vågar åka dit själv någon gång. Eller som en av eleverna uttryckte det:

- Nu vågar jag gå lite vilse i Stockholm!

 Att bara bussas runt till olika ställen i grupp lär man sig inte så mycket på egentligen. Vi köpte 72-timmarskort till alla och det utnyttjades verkligen! Vi tjänade in kortet bara på pendeln till och från Nynäs.

Vi försökte också göra så att man fick välja på olika aktiviteter.

Men vi gjorde också saker gemensamt. Alla besökte till exempel Kaknästornet. Jag har aldrig varit där förut. Vi var många som tyckte det var lite läskigt att åka de 28 våningarna upp till restaurangen.

En dagens kostade 90 kronor och då ingick inträdet till tornet. Det var vita dukar och bordsservering och maten var helt OK. Jag åt lamm. Mina kollegor drev som vanligt med mig, en sysselsättning de finner stort nöje i:

- Naj, niu ska vi se om di kan lage lamm här i StÃ¥ckhÃ¥lm. Jo, naj ( Johannes pÃ¥stÃ¥r att alla gotlänningar säger jo-naj hela tiden, i samma mening. Är maten god? Jo, naj….)

Lammet? Jo, naj, det var väl gott, lite segt kanske, jag är ju van med mer hängmörat. Men jo, naj, annars var det inget att klaga på.

Och utsikten gick inte av för hackor.

Jo, naj, jag gick aldrig på Iron Man 11. Alla fick välja film på Filmstaden så då valde jag Snabba cash.

/ Mien

I veckan åkte mina kollegor och jag till Stockholm för att besöka Ågesta Folkhögskola. Vi håller som bäst på att bygga upp en utbildning för ungdomar med Asperger syndrom på Folkhögskolan i Hemse och Ågesta har lång erfarenhet av en liknande verksamhet. Här ser ni Benny, Johannes och Lukas utanför Ågesta.

Besöket var mycket givande! Vi satt och pratade med personalen nästan hela dagen. Ungdomarna på Ågesta har skapat en egen nättidning som jag blev mycket inspirerad av, Aspera. Klicka gärna på länken, där kan man få veta allt om Ågesta och om Asperger syndrom, AS. Nu är jag taggad till tusen att starta en liknande tidning på vår linje Enter / Shift Folkan! Ungdomarna får då ett eget forum där de kan berätta om sitt funktionshinder. Aspera han massor av besökare från hela landet varje dag. Förut hade man även en frågelåda om AS, Fråga Fredrik. Den fick man lägga ner för man hann inte svara på alla brev.

Arbetet med att skriva och dokumentera sin verksamhet blir också så mycket mer meningsfullt då texterna ska publiceras på webben. Ungdomarna blir sporrade att korrekturläsa sina texter och att skriva bra artiklar då de vet att många människor är intresserade av vad de skriver.

Vi övernattade på Skanstulls vandrarhem på Söder. Det var smockfullt där med ungdomar från hela världen som var i Stockholm för att se Springsteen.

När man reser för det allmännas pengar måste man se till att göra det så billigt som möjligt, jag fick därför dela rum med Benny. Lukas och Johannes hade ett rum utan fönster. 

Här sitter tre hungriga karlar och väntar på mig på vandrarhemmet.

Jag hade en önskan om att äta sushi. Det är ju inte så gott om sushiställen på Gotland precis. Killarna hängde på.

Men när det gick upp för Benny att det inte serveras potatis till sushi så blev han tveksam. Vi gick till en vanlig pub istället och maten där var helt OK. Jag åt kyckling med vildris. Killarna åt panerat fläsk med stekt potatis.

En och annan sån här blev det också medan vi satt och gick igenom dagens intryck. Dricka och mat betalar man självfallet själv på en studieresa.

Killarna fortsatte sedan till Scandic någonting där de stämt träff med kompisar. Men jag blev fort jättetrött.

Före tio var jag i säng. Jag hade varit uppe sedan fyra pÃ¥ morgonen…..

Benny och jag vaknade halv sju av trafiken på Ringgatan utanför fönstret. Förvisso fanns det kök på vandrarhemmet men vi bestämde oss ändå för att gå ut och äta frukost.

Benny ville ha havregrynsgröt. Det visade sig svårt att få tag på. Vi gick in och ut på många ställen. Clarion hotell hade frukostbuffé med gröt för 175 kronor men ingen av oss var tillräckligt hungriga för det.

Det fick bli kaffe och macka på Wallins konditori på Ringgatan.

Sedan gick vi ner på stan. Vi hamnade på den gulliga affären Tomtar och troll. Jag blev jättesugen på att köpa några tomtar.

Den här skylten i Gamla stan väckte mitt intresse, såklart!

Jag bara var tvungen att kolla lammskinnspriserna! För ett sådär lammskinn fick man betala 1200 kronor. För fina skinn var priset 2200 kronor.

Det här var ett bra tips! Trasiga skinn kan man göra sittdynor av, bara att klippa ut. Skinnet i sig är ju utmärkt att ha på halkiga stola då det ligger kvar utan problem.

På NK hittade vi den här snygga matmöbeln, skulle passa perfekt här vid Hägsarve.

Men, nehej….

Den lilla bänken då?

Nehej, inte den heller….

På Järntorget träffade vi Evert.

Jag och Evert.

Sen gick vi till Kulturhuset och fikade och väntade på att det skulle bli dags att åka till Nynäs.

Man hade fin utsikt över Sergels torg.

Vi tittade på alla studenter som drog fram genom stan. Jag undrade vad statyn mitt i fontänen heter. Det bästa svaret jag fick var glaskuken. Kanske har den något annat namn också?

Och så oroade vi oss över hur kallt det måste vara att åka på flaket med våta kläder.

Inne på Kulturhuset pågick en shacktävling. Det var lite kul att titta på.

Det var mysigt att få umgås tillsammans ett par dagar, på jobbet har man ju aldrig tid att sitta ner och bara prata. 

Lukas stannade i huvudstaden för att umgås med släkten. Men han skickade ett SMS till mig:

Mien, köp med dig lite take away sushi och ha på båten!

Tyvärr var jag för trött för att leta upp nåt ställe innan avresan. Jag ånrade mig dock när jag mitt i natten stod framför färjans nattmeny, pytt i panna eller nachos.

Tack för en annars trevlig resa!

Mien

Klockan är 05:54 och maken och jag har varit vakna lääääänge……….Matat lamm, ätit frukost, läst tidningen.

Idag ska jag på fortbildningsdag i Fårösund, folkhögskolan i Hemse där jag jobbar nu har en filial där. Bussen går 07:30 från Hemse. Skönt att slippa köra själv. Dagen ska handla om den nya organisationen. Fram tills nu har folkhögskolan varit en egen förvaltning men nu ska man göra en förvaltning med all vuxenutbildning. Kom Vux, folkan, och gymnasiet ska bli en och samma förvaltning efter årsskiftet.

Om jag får vara kvar på folkan så innebär det alltså att jag kommer att byta förvaltning, från Barn- och utbildning till den här nya som jag inte kommer ihåg namnet på. Idag ska jag förhoppningsvis få reda på vad det kommer att innebära.

Mina tankar kommer under dagen att gå till alla (oss?) som får ett varsel. Märkliga tider. En kollega till mig som arbetat i 22 år på samma skola blir övertalig till hösten. Hon kommer inte att bli varslad men riskerar att få ett arbete som ligger många, många mil från hemorten. Det här är en kvinna som arbetar mycket med skolutveckling, det kommer att bli en stor förlust för skolan att mista henne.

Vi får se vad dagen bär med sig.

Mien

 Jag fick idag en jätterolig grej på mejlen från min fina vän Ingela Wigh i Täby. Kommer ni ihåg Ingela, som jobbat i Västergarnskiosken? Jag har i alla fall berättat om henne förut. Det var en massa synvillor och bilder som jag inte kan ladda upp här, men det mest fantastiska var den här texten, Hemmansägaren gick helt i spinn.:

 Olny srmat poelpe can raed tihs. I cdnuolt blveiee taht I cluod aulaclty uesdnatnrd waht I was rdanieg. The phaonmneal pweor of the hmuan mnid, aoccdrnig to a rscheearch at Cmabrigde Uinervtisy, it deosn’t mttaer in waht oredr the ltteers in a wrod are, the olny iprmoatnt tihng is taht the frist and lsat ltteer be in the rghit pclae. The rset can be a taotl mses and you can sitll raed it wouthit a porbelm.. Tihs is bcuseae the huamn mnid deos not raed ervey lteter by istlef, but the wrod as a wlohe. Amzanig huh?

I egenskap av engelsklärare fick jag VERKLIGEN perspektiv på saker och ting! Tilläggas ska att det faktiskt inte står någonstans i betygskriterierna från Skolverket att man behöver kunna stava engelska perfekt. Det är kommunikationen som är det viktiga. Så här står det om de skriftliga målen man ska ha uppnått i slutet av årskurs nio:

- kunna begära och ge information i skrift samt berätta och och beskriva något. 

För den skull inte sagt att det inte är bra att kunna stava! Men det är ju viktigare att kunna och förstå många ord än några få som man kan stava till. Det är viktigare att lära sig nya ord än att sitta och traggla a och an -papper Kommunikationen är viktigast, det har varit min käpphäst länge, även om jag inte känt till det här med första och sista bokstav.

Mien

Många har undrat hur nya jobbet är. Det är fantastiskt att få vara på Hemse kan jag säga! Att nästan på tomgång rulla bilen från dagis och sedan parkera nedanför Hemse kyrka, vilken dröm. Jag älskar att jobba på Hemse! Och kniper det hinner man åka hem på lunchen och lägga ved i pannan.

Det tar nästan ett Ã¥r att komma in pÃ¥ en ny skola, det vet jag som har bytt jobb sÃ¥ mÃ¥nga gÃ¥nger. Alla kontakter som ska knytas med elever, andra lärare och annan personal. Rutiner, seder, koder till datorer, intranät, kopieringsapparater…För mig som hela mitt yrkesliv arbetat i grundskolan är folkhögskolan nÃ¥got alldeles nytt och tar tid att sätta sig in i. Men det är roligt att fÃ¥ prova nya saker!

Mien

 

Sorgligt, men nu var det sista träffen i Växjö. Min lärarlyftskurs, Specialpedagogik, att möta elever och lärande i en skola för alla, har varit toppen! Välorganiserat, intressanta föreläsningar med engagerade forskare, bra litteratur och meningsfulla uppgifter. Jag har lärt mig massor. Eller jag hoppas, jag har vidgat mina referensramar! Framförallt har vi läst vad skollagen säger, vi har synat styrdokumenten. Syftet med kursen, enligt lärarna, är att man ska vÃ¥ga ifrÃ¥gasätta sin verksamhet och känna sig hemma i Skolverkets skrifter och riktlinjer. Man ska vara fokuserad pÃ¥ vad som gäller, inte vad som sägs! Skolverket är en proggressiv och nytänkande verksamhet där landets främsta skolforskare finns. Alla ni lärare som gör nationella proven förstÃ¥r säkert vad jag menar, nationella proven är ju väldigt bra utformade, tycker i alla fall jag. Kommunen har inte alltid  samma tankegÃ¥ngar i sin skolpolitik…. Jag kan ju inflika att de flesta föreläsare vi haft har varit väldigt negativa till skolans kommunalisering som skedde nÃ¥n gÃ¥ng i början pÃ¥ 90-talet. Forskarna hävdar att det har varit början pÃ¥ skolans nedÃ¥tspiral och pÃ¥ läraryrkets förfall. För att citera Ulla Gadler:

“De ivrigaste föresprÃ¥karna för kommunaliseringen (Göran Persson, bla, dÃ¥varande skolminister) hävdade att staten inte skulle lägga sig i skolan. Men det har blivit precis tvärtom. Nu är det kommunen som säger att och hur skolan ska utformas.” 

Gadler sa också: En skolas puls bestäms av rektorns hjärta!

Kan eventuellt jämföras med Hablingarnas “en socken fÃ¥r den präst de förtjänar”. Nu har Hablingarna ingen egen präst längre och jag ska inte orda mer om ämnet…

Ett konstverk på campus. Påminner om en barnmorsketratt tycker jag.

Halva nöjet har varit att träffa andra lärare, från andra skolformer, från andra kommuner, från andra landsändor. Från vänster: Eva B som jobbat hela sitt yrkesverksamma liv som idrottslärare på gymnasiet, Heléne, som jobbar med nyanlända flyktingungdomar på gymnasiet och Eva G som arbetar med att lära barn läsa och skriva på lågstadiet. I Växjö har vi pratat oavbrutet och när vi jobbat hemifrån har pratat via lärplattformen Blackboard, som ungdomarnas MSN typ. Där har vi diskuterat litteratur och gjort gemensamma gruppuppgifter.

Så här kunde det se ut när vi hade seminarium. Som ni ser har jag passat på att göra reklam för Mejl från gården, ha ha.

Restaurangerna på campus har haft god mat! Och härliga salladsbufféer.

Vi har väl varit 40 stycken allt som allt som gått kursen, men vi var bara nio som läste på helfart. I min studiegrupp, blackboardgrupp, var vi fem. Vår kursledare, Ing-Marie, har varit toppen. Omtänksam och kunnig. Sista dagen ville vi köpa en blomma till henne. På campus hittade vi den här blomsteraffären som starkt påminde om gamla Wetterlings i Klinte!

Här står vi med blomman! Längst till höger Anna-Karin, lågstadielärare som nu fått jobb som lärare på ett behandlingshem.

Idrotts-Eva har ett par skor som ska vara bra för ryggont och som ska öka träningen när man går. De liksom rullar, sulan är böjd. Skorna heter något men MBT tror jag, där M:et står för massai, ni vet den där folkgruppen i Afrika.

 

Här sitter gulliga Ing-Marie med vår blomma. Ing-Marie, liksom de flesta av våra lärare, har själv varit lärare för att sedan satsa på forskarbanan. Ing-Marie har varit verksam inom SVA, svenska som andraspråk, ett ämne som även jag är utbildad inom. I bakgrunden en artikel hon vill att vi ska läsa. Vi fick hela tiden lästips och peppningstips.

Som en liten avslutning, den här annonsen hittade Eva G i en av dagstidningarna när hon satt på tåget till Växjö. Det är alltså inget skämt utan på riktigt. Gävle Kommun satsar på skolan, men var är pedagogiken? Eller är det så att rektorerna hädanefter ska komma ut från sina skrymslen och vrår och ägna sig åt pedagogiskt ledarskap medan andra tar hand om siffrorna? I så fall är det kanske OK.

Jag vill nu uppmana alla, som har möjlighet, att söka lärarlyftet! Efter, som i mitt fall, 15 år i yrket behöver man uppdateras lite. Det finns massor med lärarlyftspengar kvar för lärare vågar inte söka, de är rädda att bli av med jobbet medan de är borta, precis det som hände mig. Var inte rädda säger jag nu kaxigt då det löst sig för mig. Utbildning måste gå först. Vi som arbetar med att utbilda måste givetvis själva vara utbildningsbenägna och stå över kommunens skitdåliga policy. Vilka elever och vilka föräldrar vill inte ha välutbildade lärare, som kan något? Och, de svagaste eleverna behöver de mest kunniga lärarna för att utvecklas, en sanning som allt för sällan efterföljs.

Mien