Archive for the ‘böcker’ Category

Utan hem i tiden

mndag, augusti 10th, 2009

Igår fick vi besök av några sommargrannar.

Tomas och Ulla. Thomas hade med sig sin senaste bok.

Thomas har skrivit många böcker och jag tror Hemmansägaren har läst dem alla. En bok som blev mycket uppmärksammad är Stockholm 1851, staden, människorna och den konservativa revolten, som handlar om vad som hände i huvudstaden under ett år. 

  

Den här sista boken, Utan hem i tiden har jag också läst och hört mycket om, den handlar om Thomas far, Arved. Jag har inte så lätt för att läsa historisk litteratur men den här boken ska jag verkligen läsa!

När nu boken blir ledig…………Men det brukar gå ganska fort, Hemmansägaren är nämligen en sträckläsare, allrahelst då han får vantarna på en av Thomas böcker. Medan jag väntar får jag läsa det här så länge.

Mien

Äldst, yngst och mittemellan

mndag, januari 26th, 2009

Äldst, yngst och mittemellan

Tyvärr, tyvärr har lånetiden på Äldst, yngst och mittemellan nu gått ut, en bok jag blivit rekommenderad av en nära väninna, och jag måste lämna tillbaka den imorgon men jag vill verkligen att ni läser den här boken! Det handlar om syskonrelationer, både bland sina egna syskon, sina föräldrars syskonposition och sina barns syskonrelationer och hur det påverkar oss. Boken har fått massor av reklam i media och är tillfälligt slut på förlaget för det är en intressant bok! Man ser på sin familj med nya ögon efter att ha läst den!

Eftersom det tog ett tag innan vi fick barn så kunde jag titta på mina kompisars familjer och då såg jag ofta att när barn 2 kom blev barn 1 undanskuffat:

Mamman: Ser du inte att jag ammar lillebror nu!

Jag bestämde mig då för att om jag fick egna barn så skulle jag aldrig skuffa bort ett storebarn! Kanske för att jag är storesyster själv och kanske har känt mig bortskuffad ibland. Faktiskt tror jag att Hemmansägaren och jag har hållit på den regeln, att inte skuffa bort någon och jag tror inte heller att våra barn är avundsjuka på varandra. Men, nu när de börjar bli stora är det värre, det är väldigt lätt att lägga mer ansvar på storesyster då hon ju är så mycket klokare och mognare, det är lättare att be henne om hjälp för då blir sysslan bra utförd och man behöver inte förklara så mycket…..Jag fick mig verkligen en tankeställare då jag läste boken!

Kapitlet Syskonkärlek var extra intressant, det är ju en förälders dröm att syskonen ska tycka om varandra och umgås även i vuxen ålder. “….och just föräldrarna, relationen till dem och deras relation till varje barn, påverkar i sin tur i högsta grad syskonrelationen… Man kan alltså som förälder påverka relationen mellan syskonen. En god syskonrelation är alltså mycket en förälders ansvar, så tolkar jag det.

Ett annat intressant kapitel var Tre systrar, kanske för att jag själv vuxit upp så. “Systrarna kan få problem med att förstå männens språk.” Än idag fattar jag faktiskt inte hur män tänker och känner mig ibland lite vilsen i männens värld.

Och sedan har jag fått svar på varför Hemmansägaren och jag kan bråka så infernaliskt, det handlar om rangkonflikt. “Om två förstfödda (Hemmansägaren och jag!) gifter sig med varandra kan rangkonflikt uppstå eftersom båda två är vana att skickas till affären för att handla och båda två är helt övertygade om att de själva är den enda som kan sköta detta på rätt sätt och komma hem med rätt varor i kassen….”  Det bästa för ett storesyskon är att gifta sig med ett lillesyskon som man kan styra och ställa med! Sen handlar Hemmansägarens och mina bråk, enligt boken, också om könskonflikt, “Om en pojke med många bröder gifter sig med en flicka med bara systrar kan en könskonflikt uppstå. Ingen av dem förstår eller talar den andres språk…” Ni hör, Hemmansägaren och jag är verkligen inte The perfect match. Men vi gillar varandra ändå, mellan alla bråk…..

När min pappa låg på dödsbädden (låter hemskt men så var det ju!) tjatade han mycket om att vi systrar skulle hålla sams. Eller som han uttryckte det:

- Ställ nu inte till med ett satans liv när jag är död!

 Jag kan ju avslöja att min far, bortskämd lillebror med tre äldre systrar, ofta varit osams med sina syskon. Fast de redde ut sina konflikter också efterhand som de uppstod. Kanske ville pappa att hans döttrar skulle klara det bättre? Och faktiskt, mina systrar och jag har kommit varandra närmare efter pappas bortgång. Kanske för att det var hans vilja. Men kanske mest för att vår mamma kämpar jättemycket med det här dilemmat! Hon gör allt för att alla vi systrar, våra barn, våra husdjur och våra karlar ska känna sig omtyckta och sedda! Och då är hon endabarn med ringa insyn i hur det är att ha syskon… står mycket om det i boken också.

Läs boken! Och tack mamma för allt du gör för oss!

Mien