Jack han bara väntar och väntar på Lady.

Jag vet ingenting om hur hundar funkar egentligen, hur länge de löper etc.  Dartanjang kommer hit en sväng ikväll igen så får vi se om det blir nåt….

Lilleman igår med Dartan och Lady. OM det blir valpar tycker jag de ska heta Loranga och Mazarin. Det tycker INTE Lilleman. Han tycker de ska heta Fluffen, och sånt.

OM det skulle bli valpar så kommer de i alla fall att få världens gulligaste farmor! Eva-Lisa, Dartans matte. Här med Lady i famnen.

- Alla är kära i mig! går Lady runt och säger hela tiden. Den här uppvaktningen har verkligen stigit henne åt huvudet.

/ Mien

M v h från trebarnsmamman och numera sjubarnsmormorn
Barbro Pettersson, Burs

TACK!
…för underbart och på-pricken kåseri idag. Vi har fyra barn och läxor har alltid för mig varit en gåta - med precis samma motivering som du har. Vi vuxna ska väl inte ta med oss arbete hem efter dagens slut?!

Kram och skönt sommarlov! Hälsar Martina Åkeson Wollbo, Väskinde

_______________________________________________________________

Barnens sommarlov har börjat. Jag rensar i köket. Plockar ner gamla scheman och får dåligt samvete över Lillemans alla ogjorda läxlappar jag hittar

Lillemans skolbuss hämtar honom halv åtta varje morgon. Sedan är det full fart hela dagen i skolan och på fritis där vi hämtar honom vid femtiden, då har han varit hemifrån i nio och en halv timme. Lilleman är en aktiv person och föreningsmänniska, något man som förälder vill understödja. Så efter lite mat och ombyte så är det snabba ryck till fotbollsträningen, varpaträningen, innebandyträningen, trampolinträningen, pianolektionen, allt efter säsong. När Lilleman slutligen landar i TV-soffan strax före åtta på kvällen, framför något av sina favoritprogram Arga snickaren eller Äntligen hemma, så vill man bara låta honom vara. Det händer till och med att jag gör honom sällskap i soffan. Därför hänger det en massa ogjorda läxlappar och dinglar i vårt kök.

Ibland tror jag att läxorna mest är till för oss föräldrar. Jag har hört många föräldrar vara upprörda över att det är för lite läxor i skolan. Många föräldrar anser att en duktig lärare ger ordentligt med läxor.

Ibland kan jag undra om inte samma föräldrar skulle bli väldigt upprörda över att få med sig arbete hem från sin arbetsplats som de förutsattes göra på sin fritid.

Andra läxförespråkare menar att det är viktigt med läxor för att barnen ska lära sig ta ansvar. Men vad är det vi lär våra barn då? Vad är det för dold läroplan vi följer? Att man ska fortsätta jobba på sin fritid och offra familj och fritidsaktiviteter? Att skoldagen i princip aldrig tar slut och att man aldrig kan få känna sig klar?

Man kan ju fråga sig hur långa arbetsdagar våra barn ska ha. Under skoltid verkar deras arbetstid vara helt oreglerad. Men när sedan sommarlovet bryter ut, med sommarjobb för storebarnen, så blir tiden plötsligt mycket noga reglerad. Är man under 17 år får man till exempel inte arbeta mer än 8 timmar om dagen.

Det här med läxor handlar om allas rätt till utbildning också. Inte alla barn har någon vuxen som kan hjälpa dem med läxor på kvällen. Många vuxna arbetar kvällstid. Eller har andra saker de måste göra. Eller kanske helt enkelt inte har de kunskaper som krävs för att hjälpa sina barn. Eller den utrustning som krävs, en fungerande dator till exempel.

Det blir också allt vanligare att familjer som har råd köper sig avdragsgill läxhjälp eller att olika frivilligorganisationer ordnar läxhjälp för barnen efter skolan. Det är en oroande utveckling. Det är skolan och lärarna där som ska ha ansvaret för våra barns utbildning. Skolan får inte släppa iväg ansvaret för utbildningen till andra. Det får inte bli så att undervisning vid sidan av skolan ska bli nödvändig för att klara högre utbildning.

Tiden i skolan måste utnyttjas effektivt och det måste vara arbetsro. Om läxor ges eller inläsning till prov ska göras så måste det finnas utrymme att göra det under skoldagen, med assistans av lärare.

Barn ska, liksom vuxna, ha rätt att få vara lediga efter arbetsdagens slut.

Den här rabarbersaften blev himmelskt god. Kanske lite för söt, jag skulle kunna tänka mig en vuxenvariant med hälften så mycket socker.

- Det är sockret som gör den god! sa Lilleman då.

Lilleman och Stora syrran  har slutat skolan, Stora brorsan slutar idag. Sommarlov! Kvar i köket hänger lappar med ogjorda läxor som Lilleman inte orkat göra. Måste skriva om det där med läxor någon gång.

Rolle har varit här och ensilerat. Det gick som en dans.  Sedan ska ju säkert Hemmansägaren själv skörda hö med sina gamla grejer i år också….Men jag har bestämt mig för att inte oroa mig så mycket över det i år. Hans veteranlantbruk kan ge mig magsår. Med gamla traktorer som helt plötsligt stannar vid vägkanten längs med 140:an, punkteringar, framrutor som exploderar, stora mängder regn,  etc. Visst är det fint med höbalar men de kostar en del ångest….

Jack, en flitig gäst i vårt hem. Här är han besviken över att Lady inte är hemma.

- Det är så synd om dig, Jack! säger Hemmansägaren.

- Jag är så förälskad! flåsar Jack.

/ Mien

Jag gillar verkligen Hemse VC, alla är så trevliga där och vill väl. Men, jag har alltid lite otur  med att jag brukar få vänta väldigt länge. Igår likaså. När jag suttit och väntat i väntrummet i en timme och 30 minuter så knackar jag till sist på rutan för att lite försynt fråga vad som stod på. Man vill ju liksom inte störa dem i deras arbete. De har ju fullt upp. Jodå, det hade blivit fel. Min bokning hade inte kommit in i systemet så alla andra gick före mig hela tiden. De bad så hemskt mycket om ursäkt för det. Jag får vänta en halvtimme till och sedan får jag komma in.

Det är en hyrläkare. Han är snäll och gullig och har lite idéer om min hosta. Så ska han då skriva ut recept. Jag ser att han är ovan vid datasystemet och han pratar för sig själv hela tiden:

- Om jag nu trycker här och signerar så ska det ju sedan stå skicka recept någonstans, varför kommer inte det upp?

Efter en lång stund så säger han lite osäkert att han tror att receptet är skickat.

Jag går då in på apoteket. Tar en kölapp och väääääntar på min tur……När det äntligen har blivit min tur så finns naturligtvis inget recept i datorn, något har blivit fel. Jag blir ombedd att gå tillbaka till receptionen på vårdcentralen men när jag kommer dit har de lunchstängt och återkommer om en timme…..

My god, det tog nästan hela dagen att få ut lite medicin! Nu har jag fått en dunderkur med astmamedicin så får vi se om det hjälper. Nu ska jag bli frisk!

Jack flyttade in hos oss idag. Han bara kom in och vägrade gå igen. Gick jag upp så gick han efter. Sorterade jag tvätt så gjorde han det också. Jag är ju jätterädd för hundar men Jack var väldigt snäll, inte sådär skällig och vaktig som han är då jag kommer hem till honom. Vi umgicks ett par timmar men sedan så kom hans matte och hämtade honom. Kanske kom han för att Lady löper? Men hon var ju inte hemma så då fick han hålla tillgodo med mig…

Visst är orkidéerna ovanligt kraftiga i år? Här ängsnycklar på vårt lammbete.

En suddig krutbrännare. De är ju inte helt vanliga så synd att bilden blev så suddig.

Hemmansägaren. Han är rätt ovanlig han också. I helgen hade han nackspärr och hade svårt att vrida på huvudet då han körde.

- Du får titta åt sidorna om det kommer någon! sa han till mig.

- Men då kan väl jag lika gärna köra?

- Nej. Jag kan inte åka med dig i den här bilen ( pickuppen). I den andra bilen går det bra, men inte i den här….det är nåt med manligheten…..

Idiot.

Lilleman igår. Han gjorde rabarbersaft som blev jättegod!

Ha, ha, Elof. Jag skulle se reprisen av prinsessbröllopet på datorn och det skulle ovillkorligen Elof också. Han är också en idiot!

/Mien

Man hoppas ju att de ska bli lite mer än bara vänner…..

/ Mien

Och gräsklippning.

Det är toppen att ha semester nu för det är så mycket med barnen, friluftsdagar med matsäck, cykeldag på fritis avslutningar etc och då är det skönt att vara ledig och kunna coacha.

Jag känner mig så tyngd av alla utgifter just nu. Det är stora omkostnader att ha lamm. Adderar man ihop allting, vilket jag nästan inte vågar, så misstänker jag att man hamnar på minus. Speciellt om man, som vi, inte fick något gårdsstöd förra året….

Att vara certifierad, i vårt fall är vi med i KRAV, gör att man får lite mer betalt för köttet, cirka 5 kr per kilo. Det gör också att man får en del ersättningar från Jordbruksverket.

Men det kostar också att vara med i KRAV. Ekologiskt foder är mycket dyrare, utsädet är dyrare, gödningen dyrare. Och KRAV tar ut en årlig serviceavgift av oss på 9000 kr per år som jag just betalat. Om man räknar, vilket jag inte tror att jag ska….så blir det ganska många kilo kött man måste sälja för att få ihop till det….

Som en liten hjälp, eller vad man ska säga så får man bidrag från

Jordbruksverket, via Länsstyrelsen. Ursch, jag darrar alltid lite då jag får brev från den här instansen….Men just den här gången så var det inte så farligt.

De här slantarna är en liten kompensation för att certifieringen kostar så mycket. Men vågar man använda dem? Vågar man ha de här tusenlapparna till KRAVs serviceavgift? För läser man grundligt i papprena så står det att….

Länsstyrelsen har rätt att kräva tillbaka pengarna 10 år efter att de betalats ut. Vågar man använda sina EU-pengar till de åtgärder de är till för? Vågar man ringa efter entreprenörer som röjer i skogen, vågar man köpa och sätta upp stängsel, vågar man ha några affärer ihop med den här instansen över huvudtaget? Om man hela tiden måste räkna med att man kan bli återbetalningsskyldig? Det lugnaste är nog att sätta in ersättningarna på ett konto inför framtida eventuella återbetalningar och så får man betala åtgärderna, serviceavgifterna ur egen ficka.

Ibland, just nu, är jag så trött på alltihop.

Men så åker jag på en lammronda och ser hur lammen äter och frodas.

Visste ni förresten att svenskarnas lammköttskonsumtion ökar hela tiden? Och samtidigt ökar importen av lammkött. Just nu importeras 78 % av allt lammkött som äts i Sverige från andra länder. Den inhemska produktionen räcker inte till. Eller så är det så enkelt att det helt enkelt inte lönar sig att producera lammkött i Sverige, något jag börjat misstänka.

/ Mien

Jo, fråga fem. Det går ju en järnväg från kalkugnarna i Bläse till brottet. Kraft´n undrade om vi fått reda på något om den. Det enda guiden sa var att det bara fanns ett spår så när vagnen skulle till brottet drogs den av ett lok. När den skulle ifrån brottet, lastad med sten, så rullade den själv i nedåtlut? Så fattade jag det.

Vi fick reda på så mycket intressant under hela dagen. Men när vi var vid brottet så skulle loket vända, eller växla spår kanske det heter. Och då blev alla manliga seniorer som galna, titta här hur de flockas runt loket med sina kameror! Det var riktigt kul att se. Damerna strosade runt och tittade på naturen medan karlarna fotade loket.

Det var lite synd att mannen som körde loket inte fick mer utrymme att berätta för han visste massor då hela hans släkt jobbat vid Bläse. Jag fick till en liten pratstund med honom men sedan så skrek alla tanter i vagnen bredvid att de frös och att loket måste gå tillbaka till muséet så då fick han skynda iväg.

/ Mien

I fredags åkte jag med min kollega Kathy när hon höll kurs för Senioruniversitetet från Stockholm. Jag ville se hur Kathy gör, auskultera helt enkelt.

Kathy, som numera är pensionär och bara håller lite sommarkurser, är väldigt påläst och kunnig. Hon är inte bara språklärare utan arkeolog och allt möjligt. Jag känner att jag också behöver komplettera med någon kurs, konsthistoria är ju bra att ha i ryggen då man visar kyrkor till exempel.

Men, nu är frågan, vart åkte Kathy med seniorerna? Häng med och gissa!

Fråga 1

Vi vandrade en sväng vid Gotlands största insjö, vad heter den?

Fråga 2

Det blev en snabbvisning av den här kyrkan som har ett märkligt åttakantigt torn. Det är bara två kyrkor på Gotland som har åttakantiga torn, St Nicolai ruin i Visby och så den här kyrkan. Man tror att byggnadssättet är inspirerat från det bysantinska riket. Vad heter kyrkan?

Fråga 3

Sedan åkte vi till det här kalkmuseét. Vad heter det?

Jättefin guidad tur fick vi. Det var skönt för Kathy som då fick vila lite, hon hade då undervisat non-stop i flera timmar, från dess att vi steg ombord på bussen i Hemse. Verkar vara hur jobbigt som helst att vara sommarkurslärare!

Fråga 4

Det här är kanske en svårare fråga men var nog det som berörde mig mest inne på museet. Inne på museet har en träsnidare sin utställning. Han föddes 1889 och dog 1974. Träsnidaren jobbade som kalkarbetare hela livet. Han kom ursprungligen från Fliseryd i Småland, många smålänningar arbetskraftsinvandrade till Gotland under den här tiden där de fick bygga järnväg, gräva diken och bära kalksten. Träsnidaren bar sten på dagarna och på kvällarna satt han hemma i stugan och snidade.

Fantastiska saker.

Själens ångest inför den mänskliga förnedringen.

Samvetets röst mot det väpnade våldet.

Den här mannen, som jag tyvärr inte fick namnet på, körde museitåget. Han berättade att han varit med sin far och hälsat på träsnidaren då han var pojk. Träsnidaren och fadern hade arbetat på bruket ihop.

- Gubbarna var inte så ledbrutna som man kan tro efter att ha burit 15 ton sten om dagen under sitt yrkesliv. De var ganska pigga, sa mannen.

Men de som jobbade inne vid ugnarna hade nog inte ett så hälsosamt jobb!

Nu till frågan, vad heter denne fantastiske träkonstnär? Har du inte sett utställningen så måste du åka dit!

Fråga 5

Den manliga delen från Senioruniversitetet tar här kort på, vaddå? Vad är det som intresserar så? Lägg märke till att ingen dam var intresserad av det här. Märklig företeelse.

/ Mien

“”….Regionstyrelsens ordförande höll sitt anförande föredömligt kort, men lyckades ändå pressa in så mycket luft i sina ord att de svävade omkring som genomskinliga viktlösa ballonger….”

och

“Jag är ingen expert på morgonmöten – en tid på dygnet då jag tenderar att känna mig lite ihålig. Men när jag vid det här laget kände mig lite snuvig, så upptäckte jag att det var hjärnan som försökte sippra ut genom näsan.”

Ha, ha, jisses vad jag skrattade, Mats Linder tar verkligen ut svängarna nu innan semestern….

Läs hela här:

http://www.helagotland.se/ledare/artikel.aspx?articleid=8587956

Men det finns en annan sak om frukostmöten också som jag skulle vilja diskutera. Jag blir ganska ofta inbjuden att delta i olika frukostmöten men de där mötena är verkligen inte för alla och definitivt inte för mig. Frukostmöten är en statusmarkör för det är mest folk i ledande befattning, projektledare och andra som kan gå på sådant. Vi andra, på golvet, kan inte bara dra iväg på möte en morgon. Vi har elever som väntar, patienter som ska tas om hand, pensionärer som ska ha frukost, kor som ska mjölkas etc. De där inbjudningarna till frukostmöte man får påminner mig om vilka olika villkor vi arbetar under. Nej, ska jag gå på möte eller föreläsning så får det bli efter skoldagens slut, när eleverna gått hem. Eller en lördag då man är undervisningsfri.

Antar att alla som deltar på Region Gotlands frukostmöte om företagarklimatet självklart får räkna frukosten som arbetstid. Och jag undrar hur många företagare som var där? Kan tänka mig att många av dem inte kunde gå för att de hade fullt upp med att jobba…

Frukostmöten, de triggar mig lite.

/ Mien