Mejl från Gården

 HejHej!

Ikväll ska man lova en massa saker. Att man ska bli en bättre mamma till exempel, mer närvarande. Inte bara sitta vid datorn och säga att vi spelar fia sen. Jag trodde faktiskt att jag var en dålig mamma när jag köpte ovanstående laserpistol till treåringen i julklapp men han har haft väldans kul med den. Lite stämningsfullt faktiskt när han trycker på avtryckaren och den blinkar rött och skränar: FIRE ratattatta..FIRE…Don’t move…Drop the gun..ratttatttat…Jag tror jag ska skjuta in det nya året med den för vår lilla vita knähund är rädd för alla andra typer av raketer och skott, men den här laserleksakspistolen går bra. Eftersom jag nu ska bli en bättre mamma försökte jag idag att laga mat snabbt så att jag skulle kunna hinna ut och aktivera sönerna som lätt fastnar framför TV:n. Precis när jag ska börja dela körsbärstomater kommer H och undrar över varför jag inte ber sönerna göra det? En lämplig aktivitet att göra tillsammans så här på jullovet. Jag vet inte själv varför jag är så dålig på att be dem hjälpa till. Sedan skar vi tomater och  annat tillsammans och jag läste följande artikel som H stack till mig:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=577&a=728596

Kanske nåt att tänka på inför nästa år.

Allting gott, slutet gott!

Mien

Julmejl från gården 

Så här års längtar man efter ljus och kärlek. Tindrande barnaögon och snälla tomtar. Här vid Hägsarve är julefriden total i år. Jag har tagit bort allt som kan skapa otrevlig stämning, gamla oförrätter och sura strumpor har jag sopat under mattan. Och vår paketadventskalender. Andra år har jag slagit in 24, nej, 48, oj, 72 små paket, ett paket om dagen till varje barn i advent. Lite pyssel är det att komma på vad man ska slå in i alla paketen men vad gör man inte för att skapa förväntan? Men förväntan byts snart ut mot besvikelse och förstämning. När barnen öppnar adventskalenderpaketen som innehåller en liten legobit, ett glittrigt gem eller nåt annat litet blir de bara arga.

-         Åhh, mamma, är det bara det här?

-         Åhh, lilla barn, tror du att det är möjligt att slå in 72 TV-spel och ge bort innan jul?

Barnet tror att det är möjligt och så blir vi jätteosams. För att hämnas lite och protestera mot konsumtionssamhället hade jag i år tänkt vara poetisk och slå in vackra psalmverser eller dikter i paketen istället. En vers per dag, jag börjar med min favoritadventspsalm, Bereden väg för Herran! Berg, sjunken, djup, stån opp! Han kommer han som fjärran. Var sedd av fädrens hopp. Eller så väljer jag att vara praktisk och slå in sysslor. Sopa spindelnät på övervåningen! Skura ugnen! Medan jag letar efter en lämplig hämnd kommer jag på att jag ju sopat allt sånt under mattan. Jag får tänka ut nåt annat.

Det får bli skraplotter! En lott per dag fram till jul. Barnen får turas om att skrapa. Hemmansägaren, som är en slundrig typ, sätter upp stadgar. Alla, eventuella, vinster under 5000 kr får barnen dela på. Vid vinst över 5000 så ska Hemmansägaren och jag ha 20 %. Lördagen den första december är hela familjen samlad runt köksbordet. Det är spännande när första lotten tas loss från kalendern och skrapas av dottern. Det är lite svårt att förstå sig på hur man ska göra. Hemmansägaren, som inte kan hitta sina glasögon men som har läst logik på universitetet, kisar och försöker klura ut vad följande betyder: ”Skrapa respektive spel var för sig. Är mitt nummer mellan numren i lågt och högt nummer vinner du beloppet i vinstrutan för respektive spel”.

 Hmmm. Skrap, skrap. I första spelet skrapar dottern fram 20 kr. Och sen, i spel 2, Hemmansägaren kisar på lotten om och om igen. Jodå, det är sant! Snacka om nybörjartur! Dottern har skrapat fram 50 000 kr! Femtiotusentjugokronor allt som allt! Helt otroligt! Alla bara skriker!

Hemmansägaren lägger sin hand på dotterns axel och säger allvarligt:

-         Nu ska du och dina bröder dela på 40 000 kr!

Det är bra att han gör så för då förstår jag att 20% på 50 000 är 10 000 och att jag kan förvänta mig 5000 kr. Julen är räddad! tänker jag. Men man vill ju inte ta ut saker och ting i förväg så för att vara på den säkra sidan ringer jag upp Svenska Spel. Jag får tala med Kristoffer som tyvärr meddelar att Hemmansägaren har kisat fel på mitt nummer och högt nummer. Ingen vinst alltså. Vare sig tjugo kronor eller femtiotusen. Barnen är lika glada för det och skuttar glatt vidare mot smällkaramellspyssel och pepparkaksätning. Hemmansägaren och jag sitter kvar i köket och stirrar fåraktigt på lotten ett tag till. Nästa dag vinner barnen 20 kr på riktigt och de är jublande glada, lika glada som när de vann 50 000. Hemmansägaren och jag är fortfarande lika sura för vi har ju ingen del i en tjugokronorsvinst. Jag inser att det här med skraplotter inte är någon bra idé trots allt, de skapar bara dålig stämning.

Kanske anstränger man sig för mycket för att skapa förväntan så här i juletid. Kanske behövs det inga paketkalendrar eller skraplotter för att få barnens ögon att tindra. De mest förväntansfulla julminnen jag har från min egen barndom var när min far delade ut julklappar. Nu måste jag i ärlighetens namn säga att det oftast var mor i huset som stod för julklappsbiten men någon gång var det annorlunda och det är det man har sparat som ett tindrande julminne. Den julen då far hade glömt att skriva på paketen till exempel. Det var så spännande att se när faffa, med sina grova arbetsnävar, öppnade sitt paket och förvånat tittade på en damig förpackning med väldoftande badtalk. Mor fick flossade långkalsonger och i mitt paket låg det ett halvt kilo ettans lössnus.  Enkla knep som skapar ljusa minnen, jag ska ta med mig det till nästa års julplanerande.

Mien Niklasson, Hablingbo

hagsarve@telia.com

Hej! Alltså, Jöran visade mig hur man skulle hålla ner shift och sedan dra i handtaget så bilden blev större, hur lätt som helst. Men nu får jag det inte att funka. Hoppas att Vero kommer hit snart, såg att det lyste i skolan idag.  Tråkigt men H var sjuk idag (om H säger att han är sjuk så ÄR han verkligen det!) så han kunde inte åka med på våra årliga julfester, först till Erik och Kerstin i Havdhem och sen till Rebban i Klinte. Vi hade kul som vanligt. Hos E o K tittade vi på söta skogsmöss som huserade på deras fågelbord och sedan åt vi älgskav. Hos Rebban dracks det norsk snaps och sjöngs Rebbans favoritpsalm , nr 122, Dagen är kommen, kärleken triumferar, Kom, låt oss skynda till Betlehem, SKÅL, eller, var det, Låt oss tillbedja? Fint i alla fall. Sen läste vi Rydbergs Tomten, alla elva verser. Vi läste varannan rad, sen stafettläsning (man läser så långt man vill innan näste tar vid) och avslutade med att läsa Tomten på i-språket, Stir dir si gri vid lidigirdsdirr, gri mit din viti drivi, den som gjorde fel åkte ut. Och sen var det nåra som översatte den till gutamål. Låter töntigt (tomtigt?) kanske men var jättekul när man var där!

Ljus och kärlek från Mien

Här ser ni min häst Lapasha, ett New Foreststo som fyller 26 år 2008. I bakgrunden ser ni Betlehems stjärna? Lapascha är lite ledsen för hennes son har just blivit ifråntagen idag på eftermiddagen. Till skillnad från i andra julberättelser, där man glädjer sig över sonens födelse, sörjer vi ikväll att lilla Fölix lämnat oss. Jag köpte Lapasha dräktig, men hennes föl skulle gå tillbaka till förra ägaren, så har skett idag. Vi människor är inte så ledsna över att Fölix åkt till uppfostringsanstalt för han var en jobbig typ som bara ville busa och sparkas. H skrattar åt min häst och tycker hon är ful. Själv är han och dottern ägare till ett betydligt vackrare New Foreststo, Olivia V. Lapascha kom hit som sällskap till henne. Men jag tycker min häst är fin och funderar faktiskt på att betäcka henne igen i vår. Trots sin höga ålder var hon frisk som en nötkärna under hela graviditeten. Och som ni ser är hon fantastiskt söt. Och har en mjuk mule.

Mien

(more…)

Staken!

Först tänder vi ett, sen tänder vi två…Adventstid kom till mitt ensamma hus, jag sätter i staken ett sparat ljus, …en gåååva som Herren sänt…Kolla in vår adventsljusstake. “Någon” har eldat upp alla tändstickor och ljus, inte några sparade stakar här. Det ser för jäkligt ut!

Mien

Jag tränar på att ladda upp bilder igen. Det går sådär. Mina bloggmastrar, Veronica och Gabriel, åker nu till fastlandet och firar jul en vecka men när de kommer hem, då ska de lära mig redigera bilderna lite bättre. Och vi ska ha julfest. Här är treåringen på luciadagen. Han debuterar i tomtesammanhang på dagis och blir gratulerad av sina syskon. Som studenten kan man säga, fast med tomteluva. Imorgon ska jag signera böcker med Bison (idag, klockan är 00:53). Jag tar med mig listan på barnens julklappar så kanske han kan hjälpa mig rimma, han är säkert bra på sånt. Men förhoppningsvis har vi fullt upp med att ta hand om ivriga bokköpare. Vi får väl se.

Jag håller på att lära mig ladda upp bilder från min mobil. Det är inte helt lätt. Det här, om ni ser nåt, föreställer vår treårings julpyssel. En skapelse gjord av lim, värmeljus och papper. Man ska hänga den i granen. Det funkar inte kan jag säga.

Mien

fredag Kl 09:06

Hallo!

Idag är jag kompledig. Treåringen är på väg till dagis, blir skjutsad av sin far. De stora är i skolan till klockan tolv. Jag har alltså tre timmar, knappt, på mig att julstäda, putsa alla fönster, handla julklappar, slå in dem och skriva rim, hugga julgran, skriva julkort, laga julmat, ta hand om ett berg av tvätt, måla om i vårt sovrum och ta fram brädgolvet som finns under plastmattan, räfsa upp alla löv i trädgården som aldrig blev uppräfsade i höstas, klippa ner perenner, vittja råttfällor på vinden, bokföra, föra in betäckningsgrupperna i Elitlamm och kanske nåt mer jag inte kommer på just nu. Jag tror jag börjar med att ta en kopp kaffe till.

Mien

Kl 07:35

Missade dotterns julkonsert med musikskolans orkester igår för att jag var tvungen att skriva krönika. Jag var jätteledsen för det ända tills H messade från Hemsegården för att pigga upp mig: “Det låter för jävligt”. Krönikan blev klar och jag är glad.