Julmejl från gården
Så här års längtar man efter ljus och kärlek. Tindrande barnaögon och snälla tomtar. Här vid Hägsarve är julefriden total i år. Jag har tagit bort allt som kan skapa otrevlig stämning, gamla oförrätter och sura strumpor har jag sopat under mattan. Och vår paketadventskalender. Andra år har jag slagit in 24, nej, 48, oj, 72 små paket, ett paket om dagen till varje barn i advent. Lite pyssel är det att komma på vad man ska slå in i alla paketen men vad gör man inte för att skapa förväntan? Men förväntan byts snart ut mot besvikelse och förstämning. När barnen öppnar adventskalenderpaketen som innehåller en liten legobit, ett glittrigt gem eller nåt annat litet blir de bara arga.
- Åhh, mamma, är det bara det här?
- Åhh, lilla barn, tror du att det är möjligt att slå in 72 TV-spel och ge bort innan jul?
Barnet tror att det är möjligt och så blir vi jätteosams. För att hämnas lite och protestera mot konsumtionssamhället hade jag i år tänkt vara poetisk och slå in vackra psalmverser eller dikter i paketen istället. En vers per dag, jag börjar med min favoritadventspsalm, Bereden väg för Herran! Berg, sjunken, djup, stån opp! Han kommer han som fjärran. Var sedd av fädrens hopp. Eller så väljer jag att vara praktisk och slå in sysslor. Sopa spindelnät på övervåningen! Skura ugnen! Medan jag letar efter en lämplig hämnd kommer jag på att jag ju sopat allt sånt under mattan. Jag får tänka ut nåt annat.
Det får bli skraplotter! En lott per dag fram till jul. Barnen får turas om att skrapa. Hemmansägaren, som är en slundrig typ, sätter upp stadgar. Alla, eventuella, vinster under 5000 kr får barnen dela på. Vid vinst över 5000 så ska Hemmansägaren och jag ha 20 %. Lördagen den första december är hela familjen samlad runt köksbordet. Det är spännande när första lotten tas loss från kalendern och skrapas av dottern. Det är lite svårt att förstå sig på hur man ska göra. Hemmansägaren, som inte kan hitta sina glasögon men som har läst logik på universitetet, kisar och försöker klura ut vad följande betyder: ”Skrapa respektive spel var för sig. Är mitt nummer mellan numren i lågt och högt nummer vinner du beloppet i vinstrutan för respektive spel”.
Hmmm. Skrap, skrap. I första spelet skrapar dottern fram 20 kr. Och sen, i spel 2, Hemmansägaren kisar på lotten om och om igen. Jodå, det är sant! Snacka om nybörjartur! Dottern har skrapat fram 50 000 kr! Femtiotusentjugokronor allt som allt! Helt otroligt! Alla bara skriker!
Hemmansägaren lägger sin hand på dotterns axel och säger allvarligt:
- Nu ska du och dina bröder dela på 40 000 kr!
Det är bra att han gör så för då förstår jag att 20% på 50 000 är 10 000 och att jag kan förvänta mig 5000 kr. Julen är räddad! tänker jag. Men man vill ju inte ta ut saker och ting i förväg så för att vara på den säkra sidan ringer jag upp Svenska Spel. Jag får tala med Kristoffer som tyvärr meddelar att Hemmansägaren har kisat fel på mitt nummer och högt nummer. Ingen vinst alltså. Vare sig tjugo kronor eller femtiotusen. Barnen är lika glada för det och skuttar glatt vidare mot smällkaramellspyssel och pepparkaksätning. Hemmansägaren och jag sitter kvar i köket och stirrar fåraktigt på lotten ett tag till. Nästa dag vinner barnen 20 kr på riktigt och de är jublande glada, lika glada som när de vann 50 000. Hemmansägaren och jag är fortfarande lika sura för vi har ju ingen del i en tjugokronorsvinst. Jag inser att det här med skraplotter inte är någon bra idé trots allt, de skapar bara dålig stämning.
Kanske anstränger man sig för mycket för att skapa förväntan så här i juletid. Kanske behövs det inga paketkalendrar eller skraplotter för att få barnens ögon att tindra. De mest förväntansfulla julminnen jag har från min egen barndom var när min far delade ut julklappar. Nu måste jag i ärlighetens namn säga att det oftast var mor i huset som stod för julklappsbiten men någon gång var det annorlunda och det är det man har sparat som ett tindrande julminne. Den julen då far hade glömt att skriva på paketen till exempel. Det var så spännande att se när faffa, med sina grova arbetsnävar, öppnade sitt paket och förvånat tittade på en damig förpackning med väldoftande badtalk. Mor fick flossade långkalsonger och i mitt paket låg det ett halvt kilo ettans lössnus. Enkla knep som skapar ljusa minnen, jag ska ta med mig det till nästa års julplanerande.
Mien Niklasson, Hablingbo
hagsarve@telia.com