Lammbar och tvaitar
måndag, mars 31st, 2008Jag som hade tänkt lägga ut fina bilder frÃ¥n lammningen (väljer att stava lammning, lamning ser ju inte klokt ut) och sÃ¥ är den jädrans kameran trasig. Vi har nu klippt in ca 80 ungar och väntar mÃ¥nga fler. Inga märken frÃ¥n SJV har dykt upp än och extramärkena är slut. VÃ¥r snälle granne Willy, som har GÃ¥rdsservice i Roma, har tagit hem nya extramärken till oss, tyvärr var lammungemärkena slut sÃ¥ det fick bli vuxenmärken. De är stora och vita, det kommer att se ut som om lammungarna gÃ¥r runt med en toasits hängande i öronen. Willy ska beställa hem lammungemärken imorgon. Han agerar lite snabbare än SJV och det är tur.Â
 För napplammen har vi ordnat det så bra, de är med sina mammor i en box och ser ut att trivas. Dottern och jag har lärt dem äta på lammbar, en hink med nappar på kan man säga. Fördelen är att man kan mata många samtidigt och att jag kan stampa baren full med välling innan jag åker till jobbet så att ungarna kan snutta under dagen fastän ingen är hemma.
Hade typ glömt bort det men fick ett obehagligt mejl idag från Almedalsbibblan och den ansvariga för bokmässan där. Jag ska tydligen medverka (när lovade jag det? varför satte ingen stopp för det?) söndagen den 20 april kl 12.30. Jag kommer att vara där på fredagen och lördagen också och då stå i GA:s monter. Min plan är att gå och lyssna på de riktiga författarna så jag vet hur man gör sedan när det är min tur att hålla låda. Helst vill jag prata om lamm men det är väl inte det som är meningen.
Inte nog med det, jag har också, i ett obevakat ögonblick, skickat in en novell till tävlingen Skrivkampen. Nu ångrar jag mig och är rädd för att göra bort mig. Vero läste den i söndags och tyckte den var ok, fast sorglig. Den är hemskt sorglig. Jag blir ledsen bara jag tänker på den.
Hemmansägarens födelsedag och restaurangbesök avlöpte lugnt. Som tur var var maten jättegod så mamma hade inget att tillägga.
Idag på jobbet var det en kollega, som bor i Sanda, som berättade att hon varit ute och promenerat i Västerbykvior en solig dag på påsklovet. Då kom det en liten och röd traktor ( Moffas gamla Buster) farande i mycket hög hastighet. Bakom sig hade den en vagn med ett jättelass tvaitar. Tvaitarna flög upp och ner i farten. Bakom ratten satt en kvinna, i övre medelåldern. Hon såg hur cool ut som helst när hon körde. Kollegan undrade om det var min mamma som var i farten. Jag sa att:
Japp! Det är min mamma! Själv vågar jag inte köra traktor.
Mien