Mejl från Gården

Vi skulle ta en kusinbild. Ingen var väl direkt tänd på idén.

Svågern övertalar sin lille son att det är jättekul med kusinbilder.

 Den lille Lukas, han i randigt, lät sig inte övertalas. Han bestämde sig igen för att han ogillar att vara med på bild.

Inte så idylliskt kanske.

Vad var det då som hände oss på jobbet för sju år sedan? Jag har försökt att klura på det och det är inte lätta att förklara. Många tror att vi valde att flytta på oss på grund av lönen men det är inte hela sanningen. Sant är att en kollega till mig, med exakt samma utbildning som jag och med exakt lika många tjänsteår fick 4500 kr mer i månaden än mig. Detta är hurmycketmersomhelst när man snackar kommunala lärarlöner. Visst irriterade de där tusenlapparna men det var inte bara det.

Men så var det en speciell händelse som gjorde att vi mådde dåligt. H och jag arbetade som sagt på samma skola. H är en fantastisk lärare, älskar att undervisa och att vara med eleverna. Men, H fick kanske inte in alla papper i rätt tid. Det är mycket papper i skolan och under den här perioden ansågs det vara viktigare med papprena än med eleverna, nästan. Eleverna och föräldrarna gillade H jättemycket. Rektorn gjorde det inte. Rektorn ville ha bort H. OBS! Det är inte samma rektor som nu! OBS!

En dag kom rektorn på något hemskt som H hade gjort. Rektorn kallade genast till ett möte med H och facket. Mötet skulle ske om tre dagar. Det H hade gjort var så allvarligt så rektorn kunde inte säga i förväg vad det handlade om. För att poängtera hur allvarligt det var kallades fackhuvudombudet (?) på Gotland in.

Sedan började helvetet. Vi kunde inte sova. Satt och funderade på nätterna, fram till dagen D, vad det var för hemsk handling som H hade gjort. H hade inte en aning. Visst, han hade inte hunnit fylla i alla papper men de kom alltid in till slut, nån dag sent kanske. Och visst, han hann inte alltid städa efter sig borta på NO:n men det var det ingen annan som hann heller. Och visst, han hade glömt ett hjärtslag i kylen på biologiinstitutionen under sportlovet så att det luktade APA men det kunde väl knappast föranleda ett möte inne på rektorsexpen? Eller?

Jag kom på mig själv med att misstänka min man för hemska brott. Jag satt och frågade:

Har du tafsat på en elev? Har du stulit klasskassan? Slagit någon elev?

Det var hemskt!

Så kom då äntligen dagen D. Minuterna masade sig fram men snart, snart skulle vi få veta vad han hade gjort. H gick in på mötet, taggad till tusen efter flera vaknätter och massor med grubblerier.

Brottet var …. att H uteblivit frÃ¥n ett föräldramöte!

Det var så här: Det skulle vara föräldramöte med de nya sjuorna en kväll. Både H och jag hade sjuor. Vi hade också en 1.5 -åring och en 3-åring hemma som vi inte fick någon barnvakt till. Dagis är som bekant stängt på kvällstid. Då bestämde våra respektive arbetslag att jag, som inte träffat föräldrarna förut, skulle närvara på mötet. H, som träffat sina föräldrar på ett tidigare möte skulle vara hemma med barnen.

Detta var det värsta rektorn någonsin hade varit med om. Hur rektorn hade skämts inför alla föräldrar!

Annars hette det alltid på skolan, när man hade en fråga att: Det löser ni inom arbetslaget! Men tydligen inte den här gången.

När det gick upp för H vad rektorn försökte sätta dit honom för blev han asförbannad! Jättearg! Slog näven i bordet. Smällde i dörren. Här hade vi varit vakna i flera nätter för den här SKITEN! Och nu satt hans klass ensam uppe i klassrummet och väntade på honom för den här SKITENS skull. Vad är det som är viktigt här egentligen? PANG i dörren. Facket satt och darrade som ett asplöv och sa ingenting.

Vi försökte fortsätta jobba kvar på skolan. Men man kände sig inte trygg. Den här händelsen skvätte ju i allra högsta grad över på mig också. Rektorn försökte vid ett tillfälle tala med mig. Jag blev inkallad då H blivit sjukskriven för Arbetsrelaterad depression. Det var ingen vanlig depression kan jag säga. Det skulle ha stått Arbetsrelaterade trakasserier på sjukintyget. Hursomhelst, rektorn försökte trösta mig med att det var det bästa som hände, H passade ändå inte som lärare. Jag minns att jag gick ut därifrån och grät. Idag skulle jag ha vänt på det hela och sagt att rektorn inte passade som rektor. Det var det många med mig på skolan som tyckte. Många.

Om om varit om skulle den här händelsen naturligtvis ha utretts bättre. Hur i helvete kan man få behandla småbarnsföräldrar så?

Det var så det gick till när vi lämnade Högby.

Mien

Jag vet inte vad, eller hur, jag ska göra i höst. Det finns några alternativ:

1. Gå tillbaka till min tjänst i Roma. Jag supertrivs där, jätteroligt jobb som språklärare i lilla gruppen med särskoleelever.  Men resorna kostar multum, i tid och pengar. Och jag är egentligen inte behörig för det jobb jag gör. Man ska vara högstadielärare i svenska och engelska, det är jag! Men man ska även vara fortbildad, specialpedagog eller speciallärare.

2. Studier. Det blir någon form. Jag har kommit in på specialpedagogik i Växjö, hel eller halvfart. Hoppas ännu på att komma in på Speciallärarprogrammet för högstadielärare, svenska - engelska, tre terminer på helfart, men man får inte besked förrän i juli. Eftersom jag fick besked så sent att jag inte fick ha kvar mitt jobb så har jag sökt utbildningen i efterhand. Det var dumt.

3. Jag har fÃ¥tt ett halvtidsgravvikariat pÃ¥ Högby i Hemse fram till jul. Jag ska ha fyra klasser i svenska, tre nior och en Ã¥tta. Men en termin, man hinner precis lära känna eleverna, förbereda dem inför nationella proven och köra kursen Svenska Klassiker som jag brukar i nian. Man hinner börja tycka om dem, engagera sig, och sÃ¥ ska man bryta upp… Och bara svenska, jag vill ju helst ha mina klasser i engelska ocksÃ¥, sÃ¥ man kan dra paralleller i grammatikundervisningen, köra den gemensamt, man sparar massor med tid och man gör det bättre för eleverna. FÃ¥ dem att fatta det där med rak ordföljd i engelskan, Subjekt före predikat, Yesterday, I drove my car, när det i svenksna heter IgÃ¥r körde jag bil. Det är sÃ¥ mycket bättre om man kan göra det i jämförande belysning!

Jag vet inte….Samtidigt kanske man mÃ¥ste ta alla chanser att fÃ¥ vara pÃ¥ Högby eftersom det är det jag vill….

Jag vet inte….vid samtalet med rektorn häromdagen insÃ¥g jag hur kränkt min familj ännu är efter det som hände för sju Ã¥r sedan. DÃ¥ jobbade bÃ¥de H och jag pÃ¥ Högby och vi blev mycket illa behandlade av rektorn. Det är inte samma rektor som nu. Men känslan sitter i väggarna. Det var därför jag blev sÃ¥ ledsen över fruktkassen, Ananasen i tÃ¥rar. Jag är inte lÃ¥ngsint, inte arg, men det är ännu en sorg hur vi blev behandlade. En sorg att vi inte är kvar pÃ¥ Sudret.

Hade detta varit idag, då jag är äldre och tuffare, hade jag gått vidare med trakasserierna, för det var det. Men vi var nyutbildade, ivriga att få undervisa och göra vårt bästa. Vi var småbarnsföräldrar och sårbara. Vi valde att flytta på oss. Idag inser jag att det kanske var fel. Men då var det den bästa lösningen.

Fast vi har lärt oss mycket under åren i exil. Åren på Hasselas friskola har gett oss massor med erfarenhet. Men det är ju inte värt nåt eftersom det inte är KOMMUNEN. Skriver mer om vad som hände oss på Högbyskolan imorgon. När jag fått sova på saken. Då brukar det bli mer sakligt.

Mien

Jag avskyr vanligt hushållsarbete men att klippa gräs gillar jag. Man får vara ute i sin trädgård och man upptäcker den på nytt. Jag hade nästan glömt att vi har en sån fin hängmatta.

När jag klippte såg jag att morötterna jag sått har grott. Grannarna är morotsodlare. När de sådde i våras tappade de ut lite frön på marken som jag sopade upp och planterade i en kruka. Mamma tyckte jag var heltokig som planterade morötter i kruka men visst är de fina?

Här är mitt lavendelträd. Det har övervintrat i ett ogräsland och verkar ha mått bra av det. Jag grävde upp det igen i våras. Nu undrar jag, ska man klippa sådana här träd?

Taklöken och jag kommer bra överens. Taklöken kräver ingen som helst uppmärksamhet, den är nöjd att bara vara på sin sten.

Grannens Tiger kom smygande för att kolla vad jag höll på med. Han är allerstädes närvarande. Häromdagen hjälpte han mig måla fönster, då blev vi lite osams. Annars gillar vi varandra skarpt.

Jag hittar alltid mycket när jag klipper gräs. Här är sopborsten som varit borta en längre tid, men ingen har saknat den tror jag. Värre är det med fjärrkontrollen till TV:n som varit borta sen den 9 maj. Den dök inte upp nu heller.

Mien

I år är det nästan inga fästingar på grund av torkan. Tvärtom vad som sägs i media. Men de fästingar som finns är riktigt farliga. Här är en lammunge som H kom hem med. Den krampade. Rullade med röda ögon. Var stel som en pinne, förlamad. Och som den skrek! Jag bad: Slå ihjäl den! Men H var envis. Ringde sin bror som är läkare och han sa att det kan vara hjärnhinneinflammation. Då blir man riktigt dålig men det kan gå över. Så, jag har matat med välling. Vänt honom varannan timme. Torkat bort kisset. Och sprutat med Engemycin. Vi hade kvar Engemycin efter några lamm men ledinflammationer, säkert också FÄSTINGAR!

Efter en vecka orkar nu lammet stå upp en kort stund. Han är så nöjd. Lammet fick panik av att vara själv så de friska ledinflammationerna gör honom sällskap. Att vara ensam tar kål på vilket lamm som helst, det är värre än fästingar.

Lammet blir fort trött. Bakvagnen hänger inte riktigt med än. Men jag är övertygad om att han kommer att bli frisk igen. Det var slarvigt att inte ha Flytics pÃ¥ alla lamm, men det var ju inte nÃ¥gra fästingar i Ã¥r….

Nu har alla lamm Flytics, alla utom tvÃ¥ som smet för oss…

Mien 

sÃ¥ tänk om det kunde blÃ¥sa in lite regn! Inget regn igÃ¥r trots tvÃ¥ barn i tält och tvätt ute. I natt har jag tre barn i tält och massor med tvätt ute. Ska nog ställa ut nÃ¥gra skor och nymÃ¥lade fönster ocksÃ¥. Kan ALDRIG minnas att vi haft sÃ¥ torrt vid Hägsarve! VÃ¥gar inte titta ner i brunnen….

Mien

Syrran bad mig ta bilden till Välkommen till världen, Gotlands Tidningars sida med nyfödda bebisar. Jag blev väldigt hedrad! Jag har ju faktiskt tagit en del schyssta bilder på sistone. Senare förstod jag att anledningen till att hon bad mig är för att hennes karl har brandkårsjour och kan inte lämna Klinte för att åka till fotografen i Visby. Hursomhelst, det gick mycket dåligt för mig när jag skulle fota. Den där lille Lukas, han i randigt, var absolut inte samarbetsvillig. Inte heller föräldrarna som ni ser här. Jag tror faktiskt inte det blev en enda bra bild fastän jag kanske tog 20 stycken.

Men våra barn tycker bilderna är jätteroliga. De vill se dem om och om igen. När Lukas skriker, när det ser ut som om syrran tappar bebisen etc. Kanske blir de roliga i vårt fotoalbum.

Hemmansägaren har utlovat 50 mm regn i natt. Dottern ska nämligen tälta i trädgården med en kompis. Kanske ska jag hänga ut lite tvätt också.

Mien

Vi firade som vanligt. Sillunch med mina systrar och mor.

Så här såg det ut i år:

3 systrar, 3 hundar, 8 barn, 1 mommo (som fixat all mat….JÄTTEGOTT!!!), diverse karlar och nÃ¥n kompis.

Nyaste midsommarfirerskan ser ni här, mellansyrrans dotter Isabella Anita Sonja Karlsson. Superfina namn! Isabella fyllde idag 6 dagar.

Också ny midsommarfirare var Pixel, lillsyrrans supergulliga Bichon Havanaisvalp, Pixel, är 11 veckor gammal och den absolut sötaste valp vi sett. http://sv.wikipedia.org/wiki/Bichon_havanais

Mycket fint firande som avslutades med brakmiddag hos Hemmansägarens bror.

Imorgon, midsommardagen, ska vi sortera och flytta lamm. 

Mien 

På tisdag fyller lilleman 4 år. Idag försökte jag ta en bild på honom att sätta i tidningen. Det blev många bilder.

Jag tycker det är så svårt att radera bilder och bara spara en.

Men det får nog bli den här!

Annars så har jag haft ett möte på jobbet idag med min chef och facket. Vi samtalde om vad som hände i våras när jag blev så kränkt, ni kanske minns fruktkassen? Det blev ett rätt bra möte, det är nog viktigt att reda ut saker så att man kan gå vidare.

Klockan är nu halv tolv på natten. H har varit och klippt i Stenkyrka och är enligt uppgift på väg hem. Han svarar inte i mobilen. Ska bli skönt när han kommer. Sista tiden har han jobbat i skolan på dagarna och klippt lamm till sena natten. Jag försöker hålla ställningarna här hemma. Ska bli urskönt med lite midsommarledigt!

GLAD MIDSOMMAR!

Mien

Här mÃ¥lar dottern fönster. Hon är inte sur, bara koncentrerad. Kanske lite sur för att jag tar kort dÃ¥…

-Mamma, får jag måla fönster?

Vad svarar man pÃ¥ det? Nej, det fÃ¥r du inte för barn bara kladdar? Fönster är dyra grejer och det mÃ¥ste bli klokt gjort?Eller…..

Jag är sÃ¥ TRÖTT pÃ¥ alla renoveringsspecialister. Som varje gÃ¥ng man gjort nÃ¥t hemma sÃ¥ springer, nej, rusar de fram och inspekterar allt noga, synar hörnen och kanterna. Kollar bara pÃ¥ hur man gjort, inte vad. Och kommenterar: Det är väl linoljefärg? (Nej, det är äkta Cuprinol frÃ¥n Bröderna Pettersson…) Vilket pigment? Är det guldockra i? ( Ser du inte att det är stugröd?) Jag tycker du mÃ¥lar för tjockt, jag tycker du mÃ¥lar för tunt, jag blandar alltid  färgen själv och stryker sju gÃ¥nger… Du har väl rätta kittröran, den med en knivsudd kattbajs i? ( Kattbajs, det är just vad jag önskar dig nu…)

Så på frågan från dottern om hon får måla fönster så svarade jag JA! Ja, du får måla fönster!

Och det blir rätt bra faktiskt. Dottern kladdar mindre än vad jag gör. Och om någon kommer och synar och har expertkommentarer så kan jag ju alltid säga:

- Du vet hur det är när barn hjälper till…… 

Medan vi mÃ¥lar fönster sitter lillsonen, som fyller “fyja” nästa vecka, vid datorn. Han är sÃ¥ lycklig för han kan jobba vid datorn själv. Spelet han jobbar med heter Bamses Cirkus.

Den här vackra buketten fick jag av min grannfru igår. Hon hade plockat den till mig! Kan man få en finare present?

Mien