Mejl från Gården

Var och hälsade pÃ¥ en kompis i Fröjel vars bror har en vrÃ¥lsnygg moped, en Puck Florida frÃ¥n 1956. Den gick som ett jehu och var hur skön som helst att köra. Jag vill ha den! Men den är inte till salu…..

Våra barn älskar kompisarna Anders och Kerstin i Fröjel. De gör så roliga saker. Har så roliga hundar. På fyraåringens begäran dricker Anders här eld. Bränner du dig inte? frågar barnen oroligt. Joo, säger Anders, det bränns jättemycket.

Kissungen, Elof, är hur söt som helst. Han är väldigt liten men äter hela tiden. Han har ätit så mycket nu så det ser ut som om han svalt en tennisboll. Min mamma tycker vi ska börja ransonera maten, hon är orolig att han ska få ont i magen. Men Elof mår bra! Och han går på toaletten, hela tiden! Han är såååå duktig.

När Elof inte äter så sover han. Här har vi lagt min kompis Kerstins klocka brevid så man ska förstå hur liten han är. Kolla in tennisbollsmagen! 

Körsbären är mogna, mamma kom hit och plockade en hel korg. Det är surkörsbär som man gör saft och sylt på. Eller spottsoppa, det åt jag mycket som barn. Om någon vill plocka körsbär är det bara att komma hit, det finns ännu massor kvar.

Gårdagen ägnade vi åt pappersarbete, skriva fakturor och så, skittrist. Då är det mysigt att slå emellan med att mata kissungen.

Kissungen Elof är ännu bara inne, han får inte gå ut. Vi är rädda för att han försvinner då, in i nåt buskage eller så. Elof är nöjd med att vara inne. Men igår var det första gången som jag såg att han kanske börjar förstå att det finns en annan värld på andra sidan fönstret.

Föredraget på Rotary gick mycket bra. Det är kul att få komma ut och prata sådär, allrahelst när man får folk att skratta. Som tack fick jag den här grejen. Först tänkte jag att det var ett sånt där miljövänligt mensskydd som man kunnat läsa om på nyheterna de senaste dagarna. Hur tackar man för ett mensskydd? Som tur var var det en äggkopp i gummi från gummifabriken i Hemse. Lite lättare att hantera, om man säger så.

Mien

Ikväll ska jag hålla föredrag på Hemse Rotary. Det ska bli intressant. Jag har skaffat en barnflicka idag så att jag ska få sitta och klura en stund på vad jag ska säga.

Mien

Vi lånade en annan fölmärr, Quarmencita, med lilla fölet Quattro (till vänster), så att Olivia V och Salama skulle få sällskap. Vi hoppades att fölungarna skulle leka och ha kul. Det hade de säkert haft men det blev lite vimsigt i hagen. Vi är ju vana vid att låta barnen vara inne hos fölungen, leka med honom och gosa. Mamma Quarmencita var inte van vid det. Hon blev orolig och ville sparkas. Smög upp bakifrån med öronen på nacken. Vi blev rädda. Barnen fick inte gå in till hästarna längre. Efter ett par dagar fattade vi beslutet att Quattro och Quarmencita fick gå hem till sig igen. Trist.

Det är ju så mysigt med föl. Man vill ju att barnen ska kunna njuta av honom utan att det är farligt.

Imorgon ska dottern på ridläger med gamla märren, Lapascha. Vi ska upp tidigt, packa sadel, träns, ponny, höbalar, kraftfoder, saltsten, mineraler och gud vet vad som ska med. Klockan 9:30 ska vi vara på plats i stallet i Grötlingbo, Marias Hästeri. Lapascha är van att vara där, hon har åkt dit två gånger i veckan under våren för att gå lektion.

Kissungen är superduktig! Har inte bajsat en enda gång på golvet sedan han kom till oss. Spinner, äter och leker. Ögat är mycket bättre också. Men oj vad han är liten. Tur att han äter så bra.

Mien

Idag körde vi ner mot Petesviken. Solen sken.

Vi åkte till den här gården. Här har de nämligen hittat en kissunge i en vägg i ladugården. De fick bryta upp väggen med kofot för att få ut kissen.

Det var på Elofdagen, den 30 juni, min födelsedag, som kissungen räddades. Nu ska lille vildkatts-Elof få flytta hem till oss.

Här ser ni katträdderskan! Hon håller i Elofs bror, Sacke. Sacke ska få bo kvar på gården.

Jag hade glömt att kissungar är så små och så söta! Elofs ena öga är lite infekterat men vi hoppas att det blir bra med ögonsalvan vi skaffat. När han hittades för två veckor sedan var ögat mycket värre.

Enda kruxet var att Elof inte är rumsren. Men, när han kom hem till oss fick han leka i kattlådan. Det var kul! Han plöjde runt med tassarna. Vi satte in en campinglampa för att han skulle se bättre. Och faktiskt, efter mycket trams och lek, bajsade Elof i sanden. Hurra!

Kusinerna Henning och Linn plockade körsbär.

Hundarna Pixel och Sussi var inte intresserade av kissungen.

Miwn

Idag var det varpa. Det ser bra ut.

Proffsig stil tycker jag. Dottern tyckte själv att hon kastade som en gris. Hon var arg. 

Gladare var den här killen. Han kastade inte så värst bra idag men var glad ändå.

Ännu gladare blev han när vi hittade den här skylten.

Han köpte en ny varpa, en tyngre, och sedan kastade han faktiskt bättre. Det är ett vanligt fenomen bland barn, att varpan blir för lätt fram på säsongen. De blir starkare och behöver nåt tyngre.

Nytt för i år var att Bisons pappa har instiftat ett vandringspris i barn- och ungdomsklassen. Här är han, farbrorn som jag glömt namnet på. Han är över nittio år. Han kom med kepsen i ena näven och pokalen i den andra.

Vem får pokalen? undrar E.

Det var E:s lag som tog hem vandringspokalen. Killen i mitten, Daniel Nilsson, kastar smocknolla ( mitt på pinnen ) varje gång. Samuel till höger och Emrik till vänster är inte dåliga de heller. 

Bisons far höll tal till pojkarna.

H ville också ha pokal.

Bara Hablingar på prispallen. Hablingbo IK har en bra barnverksamhet som drar till sig många kastare.

Emme, Danne och Samme.

Det blev alltså dubbelguld i år, både varpa och pärk. Dottern fick också medalj, hon tog en fjärdeplats. Men hon var ilsken och tyckte inte det var något att skylta med. Du ska väl inte sluta med varpa nu? frågade jag. Nej, sa dottern och gick och anmälde sig till GA-hornet, en tävling som går av stapeln på onsdag. Mer om det då.

Varpamamman Mien

Äntligen! Idag hade vi tid att pyssla om våra egna lamm. H klippte alla tackor.

Lammklipparkompisen Pelle Havdell från Sproge hjälpte till. Jag fångade in tackor och tog hand om pappersbiten.

När man inte nöter klövarna på hällmark kan man ibland behöva lite pedikyr.

Vi har en speciell klövsax som är bra att klippa klövar med.

Lite foder blev liggande pÃ¥ marken efter det att vi lockat in tackorna. DÃ¥ sÃ¥g jag nÃ¥gon som kilade dit och hämtade…

Det kan väl aldrig vara en storråtta?

Jaa! Det är en storråtta! H tyckte den var fin, ljus och blank i pälsen. Pelle sa att har man storråttor så har man inga möss, de trivs inte tillsammans.

Visst är råttor fina. Men de ställer till så mycket. Jag talade med Cajsen, en sann kattvän, och  åkte sedan och köpte en sån här!

Och sånt här!

Kissungar äter inte storrÃ¥ttor utan kattungemat. Jag laddade upp skafferiet. I början av veckan hämtar vi honom….ska bli sÃ¥ roligt!

Så här fina blev tackorna till slut! Nu väntar de på att få åka till ett nytt bete.

Idag startade StÃ¥ngaspelen. Jag Ã¥kte dit med Emrik som spelar pärk för….

….Hablingbo IK sÃ¥klart! Kom igen Haaablingboooo!

Det är första året Emrik är med i pärklaget. Förra året debuterade han på Stånga i varpa. Båda mina stora barn kastar varpa i år också. Det är på lördag. Mycket Stånga blir det.

Första matchen var mot Stånga. Jag är urdum på pärk men jag tror varje match är i tre delar, typ halvlekar. Och varje del kallas pärk. En match består av tre pärkar, eller?

Det är tur att det finns andra vuxna som vet hur det går till. Det här är en pärkexpert.

När man är nybörjare blir det inte så mycket spel. Bollen dör vid serven, eller inhugg som det heter på pärkspråk. Emrik spelar som kasmötare, han står framme. Jag tror det kan jämföras med  back i fotboll.

Emrik gör ett inhugg. Det blev kas i baken. Det var tydligen bra.

Vi vann alla matcher.

Mest tack vare Hablingbos jätteduktiga pärkkarl, Daniel Nilsson. Lägg hans namn på minnet!

Och man behöver inte oroa sig inför framtiden. Här är tre små minipärkkarlar från Hablingbo, Gustav, Henning och Oliver. 

Mien

Det finns ett gäng som träffas varannan tisdag och kör veteranmoped. Gänget kallar sig Gute Moppers. I tisdags åkte jag med!

Jag skulle bli hämtad hemma av Bosse och Markus. Det var bara Bosse som kom. Bosse har 60 mopeder och 8 DAF-bilar. Bosse är DAF- och mopedsamlare.

Markus har stora problem. Hans moppe ville inte starta.

Hur han än grejar sÃ¥ fÃ¥r han inte moppen att gÃ¥. Men det gör inte sÃ¥ mycket för…

…Markus har mÃ¥nga mopeder. Om inte den röda startar sÃ¥ kan man alltid ta den blÃ¥.

Eller en annan röd.

Eller den här som Markus kallar vintermoppen.

Till slut får han den här gröna att starta. Bosse, Markus och jag kör sedan mot Hemse.

Vi åker till Jacobs grill. Många mopeder samlas där. Man köper korv och snackar moppe.

Markus slår på stort och tar en mosplatta.

Dags att göra sig beredd! Alla mopeder ska nu åka till Burs. Vi åker i karavan. Jag kör efter Bosse, han har koll på mig i sin backspegel, om jag skulle få problem.

Vi kommer till Wanges utan minsta krångel. Här har många människor samlats för att få se på Gute moppers. Vi ställer upp mopparna i en lång rad. Det är över 20 moppar.

Min fina, blå Mustang bland alla andra veteraner.

MÃ¥nga fina moppar.

Vi bjöds på korv. Moped och korv verkar höra ihop.

Mopedlagen kom 1952. Då blev det tillåtet att köra ett motordriver fordon på 50 kubik utan körkort. De första mopederna hade påhängsmotor, som den här. Man hängde på en motor på en cykel man hade. Det fanns också en massa andra regler, mopeden var till exempel tvungen att ha trampor, det kravet försvann 1956. De flesta mopeder med trampor är från mellan 1952-1956.

Wanges

Jag tycker mopeder är opålitliga och krångliga. Men då sa en av killarna i Gute Moppers  att mopeder är som gamla kärringar. Får man bara vänslas med dem en stund så går de igång. Den här mannen höll med.

Några fick gå fram och presentera sin moped i mikrofon. Den här mannen berättade att mopeden inhandlades till hans fädenersgård. Mjölkbilen körde inte ända ner till gården så moppen användes till att köra mjölkflaskor på. Det finns plats för två flaskor där fram.

Den som designat den här moppen, glömt hans namn, är samma person som designat Volvos P1800. Det syns nästan.

Sedan åker vi hem. Vid korset i Rone stannar vi en stund, pratar och tar kort. Jag säger farväl till mina nya kamrater.

Mien

Ikväll ska jag kanske, om jag inte fegar ur, åka på moppeutflykt med Sudrets veteranmopedklubb. Det är ett gäng karlar som samlas varannan tisdagkväll vid korvmojjen i Hemse. Sen åker man nånstans, i karavan. Ikväll ska de till Vanges gårdsmuseum i Burs.

Jag blir hämtad här hemma av Bosse och Marcus, två veteranmopedfans. Tjugo över sex kommer de. Jag är nervös. Tänk om jag kör in i någon. Eller om moppen börjar krångla.

Mien 

Igår var det cirkus i Klinte med kusinerna. Brazil Jack. Det är något vemodigt över cirkus tycker jag. Artisterna som tänjer och sliter sina kroppar för att tillfredsställa oss. De välputsade djuren. Allt arbete som ligger bakom varje föreställning. Packandet, flyttandet. Ständiga uppbrott. Men också galmour, akrobatstjärnor, paljetter och glitter. Jag har alltid en klump av gråt i halsen när jag är på cirkus.

Kusinerna tyckte det var kul när de fick komma fram till clownen. Clownen gjorde olika figurer av ballonger. Men roligast var som vanligt att titta på tältrivningen. Hur artisterna hips vips är uppe i cirkustaket och snabbt, snabbt packar ner tältet.

Mien