Mejl från Gården

Årets sista dagar har vi ägnat åt djur och barn. Vi har klippt 70 tackor och har bara 50 kvar, dem klämmer vi nog på nyårsdagen. Och så har vi tagit ifrån fölungen, lille Salama, eller Salmis som vi kallar honom. Mamma Olivia har vi stallat in på dotterns ridskola. Hon får vara där nu de här mörka vintermånaderna, det är så svårt att rida i mörkret och då är det bra med ridhus. Salmis klarade separationen bättre än väntat. Lite ledsen kanske men inte mycket. Han är så snäll och go den lille fölungen. Snäll att ta i hagen, snäll att leda, snäll att pyssla med. Vi har haft sån tur! Vi har också försökt ägna tid åt barnen, de har fått hjälpa till här hemma och så har vi gjort utflykter.

Visst är det härligt med skridskutflykter men…..Alla skridskor ska packas, hjälmar, vantar, varmkorvar, pulkor, snowracers, sparkar, puckar and you name it. Och sedan ska alla skridskor knytas. Och om man kommer sÃ¥ lÃ¥ngt att det äntligen blir dags att knyta pÃ¥ sig sina egna skridskor sÃ¥ brukar fingrarna vara stelfrusna och göra jätteont. Och sÃ¥ stÃ¥r man där, med en skridsko pÃ¥ foten och ska just sätta pÃ¥ nästa, och dÃ¥ kommer ett litet barn och vill ha hjälp med att ta av sig skridskorna och ett annat vill ha korv. Och sÃ¥ vinglar man runt där pÃ¥ en skridsko och försöker servera korv samtidigt som man letar efter ett par gummistövlar i storlek 29.

Men Hemmansägaren älskar skridskoutflykter! Han får det att se så enkelt ut. Kör sin fyrhjusdrivna bil med alla grejer ända ut på isen och sätter barnen på tailgaten så att han har bra knytställning.

 

A-kusin Unni och stora syrran tyckte det var kul.

Den vita, gamla knähunden älskade förr att springa på isen men låter numera som ett flåsande ånglok medan och tultar fram och skäller med hes, hes röst. Hon fick sitta i bilen.

Lilleman trodde att han var en virtuos på skridskor men så var inte fallet. Han gick rätt snart över till att åka på gummistövlarna. Stora brorsan däremot sladdar och trixar med väldig fart.

Han som just aldrig äter något alls klämde tre varmkorvar på isen.

När alla hade roffat åt sig vad de skulle ha fanns det bara en liten, töntig barnhjälm kvar till mig. Jag ser förskräcklig ut! Barnen kallar mig för tant on ice! Men bättre vara på isen och se glad ut än att sitta i bilen och tjura!

Med den här fina granen som lilleman ritat önskar vi er alla ett

GOTT NYTT Ã…R!

Det är skönt att ha blogguppehåll. Men det är jobbigt att komma tillbaka. Alltså missförstå mig rätt, man vill berätta allt som har hänt under den tid man varit borta, men det går ju inte.  

Julaftons morgon, när jag höll på att packa in mat och klappar i bilen, fick jag syn på den här lille tomten. Han heter Anton och firade sin första jul hos astuas, hans mormor och morfar.

Första stoppet pÃ¥ julafton var hos svärfar. Dit kom näste tomte, en välklädd typ som delade ut paket till alla kusiner. Bruna ögon, hmmmm….

Tomten var VÄLDIGT hes så H fick hjälpa honom att läsa på paketen.

Sen var det dags för nästa ställe och nästa tomte. Hos syrran dök den här mycket VÄLTALIGE tomten upp.

Han poserade gärna på bild.

Barnen var mycket förväntansfulla. Mommo och Pixel också.

Tomten delade ut klappar till alla barn.

Och sen blev han törstig.

En del fötter var för små för att fatta det där med tomten. 

Men Lukas fattade.

Och syrran.

Vissa försvann snabbt in i nintendodimmorna efter tomtens besök.

Lillbella hade glömt torka näsan ren från puré.

Lukas har lääänge önskat sig en sÃ¥dan tÃ¥gbana som storkusin Henning har. Julafton fick han äntligen en. Men dÃ¥ fick stora Henning en ännu större lyftkran. Sorry syrran, du misslyckades lite…. 

Lillbella glömde torka näsan igen….

Juldagens morgon hade mamma och jag stämt träff klockan sex vid Konsum i Klinte för att gÃ¥ till JULOTTAN i Klinte kyrka.. Ingen annan ville gÃ¥ med….bara hundarna men de är nog inte välkomna i GUDS HUS.  När vi kom fram var det 35 minuter kvar innan JULOTTAN skulle börja. Vi snubblade runt bland gravarna i mörkret och NJÖT av den tidiga morgonen. Sedan sjöng vi julpsalmer. Min favorit var Dagen är kommen, kärleken triumferar.

När vi kom tillbaka fick svågern, som är deltidsbrandman. LARM! Hoppas det inte var något allvarligt.

Lille Elof firade julafton ensam hemma vid Hägsarve med att massakrera den fina julgruppen jag alltid får av mor till jul. Nu är det bara en, svajande hyacint kvar. Som tur var hade han inte försökt få igång änglaspelet, han är mycket intresserad av det.

Juldagen var stilla.

Inga julgardiner kom upp i år men det blev rätt bra ändå.

Vi såg film hela juldagen. Lilleman testade sin nya såg som han fått av klintekusinerna.

Annandagen hälsade vi på min barndomskompis i Sanda. Hon hade en enorm gran, jättestor. Och två fina katter som jag inte lyckades ta kort av. Strutarna i granen har hon gjort av kopierat notpapper. Det ska jag göra nästa jul också.

Vi hörs.

Mien

Som också vill gratuelar min lillesyrra Malin till en fjärdeplats i  Nyårsloppet! Det var duktigt gjort!

Hemmansägaren gick på High School i USA ett år i ungdomen. Familjen han bodde hos har vi ännu lite kontakt med. Läs här mother Nancy´s brev till oss:

Hi from cold and icy Indiana……………know you will get this after your anniversary, but I really didn’t forget - just didn’t get on my computer in time to get a message to you on 12-20. So belated anniversary greetings.
We are planning a much scaled back Christmas this year; none of the kids will even be here……….we’re all going to Terry’s on the 27th. Tonight was to have been the Jud Construction Christmas party, but because Mike had to lay off three guys before Thanksgiving, the other guys thought it best to not have a party or even Christmas bonuses. The first time in 40 years that any of the guys ever had to be laid off. That is just how bad the economy is now. Could be a long winter before things get better.
Hope you’re all doing OK and getting ready for a wonderful celebration. I have an email from Julia with some “pactures” but I can’t open the file, so I’ve forwarded it to Jud’s computer at the office and he will print them off.
Guess the one really good thing that has happened………..Mandee’s boyfriend, Jonathan is back from Iraq!!!!!
Have my Swedish tree up for Christmas - makes me miss all of you even more. Think of you every day; tell everyone “hi” from us and have a wonderful Christmas…………………………nancy & jud

Idag, julafton, mellan ensilagekörning och julbad skriver H detta. Idag, julafton, hoppar vi över eventuella politiska antydningar tycker jag. Och stavfel. han hann inte kolla. Ta det som ett fint julbrev, till oss alla, skrivet i all hast. Man får verkligen perspektiv på livet. Och jag började faktiskt gråta. Vem är det som ska vara krönikör i GA egentligen? 

God Jul / Mien

HEMMANSÄGARENS JULBREV:

Here I am at the computer (Jonas). All of the animals says merry christmas. In the old days people believed the animals talked the night before christmas. We talk to ours the year around. This morning we also had three ewes we gave medicin.

Back from Iraq! I never knew he was in Iraq. Well that would make this the happiest of christmases. And it puts things in perspective as well. I have held little Mandee in my arms when she was a little baby and I guess her boyfriend isn’t much older. Little babies shouldn’t have go to war! Tell him not to go there again (if he has a choice) and also tell him how greatful we are that he did go there and serve his country and also us, everybody else, that stand up for freedom and modernity.

It is sad about the economy and it must be so sad having to lay those guys off. Will they be able to find jobs elsewhere? If they have families and children in school it is harder to move where the jobs are of course. It is a similar situation here. We have a neighbor that runs a construction firm. He and all the other firms have had almost too much work these years and now it has really slowed down. But then again people like us are beginning to think we should remodel the attic (or whatever around the home). Mien is thinking the boys could have a room of their own up there. Before this crisis it was difficult getting hold of people to help you with things like this. Over here farmers are also looking at new investments so construction in that sector hasn’t slowed down. So tell Mike there will soon be openings. He will find customers in new segments with people that has “laid low” those years of steaming hot economy. Remember the greatest asset you americans have. Your optimism!

Merry Christmas and a Happy New Year!

Jonas

Och så blev det jul vid Hägsarve också.

Jag har gormat och gastat med dammsugaren men utifrÃ¥n ser det rätt fridfullt ut….

Ett gossebarn föddes i ett stall (koladugård) vid Hallvards. Hans namn var Messias. Han kom och frälste oss och spred ljus och glädje i vår familj. Här duckar han för blixten. Åhhh, vad han är sööt! I natten träffade han på Pontus Pilatius och han blev så rädd att svansen såg ut som en borste.

Betlehems stjärna lyste. Den är från Indiska. Så här ser det ut inne.

Och så här utfrån.

Jag har haft en juldepression. Inget pynt, inga advetsstjärnor har jag förmått mig att ta fram i advent. Allt kom fram i kväll. Och det med besked. Till och med den här fula, tovade granen satte barnen upp. Den har inbyggd belysning, syns kanske inte här.

Farmors halmstjärna. Den brukar inte vilja hänga rakt men i kväll fogade den sig direkt och intog snällt sin plats.

Vi har egen granplantering men det blev ingen gran i år! Den här ljusstrumpan hänger på granens plats.

Det är ju tema jul hemma hos oss året runt. Här kandelabrarna på pianot. 

Och har man ingen gran kan man pynta ändå. Barnen pyntade ljuskronan så här fint!

Jag lyckades förhandla mig till ett behagligt antal tomtar i år.

Den här tomteflickan har hängt med så länge jag kan minnas. Hon stod alltid under granen här vid Hägsarve när jag var barn. Näsan är lite intryckt.

Jag gillar änglar. Här en i tyg.

Viktigast av allt är att den här röda ängeln kommer ner från vinden. Den förknippar mina barn med jul. Jag köpte den ett år på Hemse för julklappspengar jag fått av mina föräldrar.

 GOD JUL!

Mien

Rimmar ni pÃ¥ paketen? Vi försöker men fÃ¥r mycker kritik frÃ¥n barnen. Förr hade jag tid att klura pÃ¥ rim, nu blir det mest nödrim. Och aldrig längre än tvÃ¥ rader. Barnen tycker rimmen är dÃ¥liga. De vrider sig av obehag varje julafton. Det börjar liksom höra till… Ikväll har H och jag haft uppesittarkväll och “rimmat”, nu fÃ¥r ni gissa:

1. Till Storesyrran:

Diamanter till dina tanter ( H är upphovsman)

2.  Till storebrorsan:

Du bor med en liknande filur, här har du en tecknad figur ( H är upphovsman…)

3. Till soresyrran:

Här har du nÃ¥t snyggt, till hennes ändalykt (H är upphovsman…)

4. Till H: 

Rensar röven från rost, gör denna flytande kost

(Tyvärr min…)

5. Till mamma:

När du ska nacka en tupp, är det bara korken upp!

(ocksÃ¥ min…)

Och, för er som vill veta, här kommer svaren. Hade varit kul med bilder på klapparna men jag ORKAR inte ta ut dem från pappret, nästa år blir det bildsvar!:

1. Pannband till hästarna med swarowskikristaller, bling-bling till häst.

En helt puckad grej men vad dottern önskat sig!

2. Film med Family Guy. Pappan i familjen, Peter Griffin, är lika skruvad som Homer Simpson i Springfield eller Anton Svensson i Katthult. Mellansonen älskar den humorn.

(Den här spaningen med galna fäder ska vi återkomma till, H och jag har pratat mycket om det ikväll. Det finns många! Berts pappa. Sunes pappa. Madickens grannes pappa. Efraim Långstrump, vi har nåt på gång!)

3. Svansglanssprej till hästarna.

4. GuteVingårds egen kryddblandning till snaps. Jag har hällt på sprit, silat och filtrerat.

5. Samma som ovan fast till mamma. Hemmansägaren brukar hjälpa henne att nacka ungtupparna. Men, ibland vill hon inte besvära, utan klara sig själv…sÃ¥ en gÃ¥ng när tupparna var för jävliga, plÃ¥gade hönorna och vÃ¥ldförde sig pÃ¥ dem, vÃ¥ldtog dem,  och H inte hade tid, ilsknade morsan till. Hon gick in. Drog i sig ett stort glas OP Andersson och gick sen ut och högg nacken av tupparna med yxa! Yes, that´s my mom! SÃ¥ coolt! Och hon kommer att bli galen över att jag berättar det här! Men handlingen tyder pÃ¥ ett gott hjärta och kärlek till djur. Eller hur?

Mien

Jag mÃ¥dde sÃ¥ bra igÃ¥r. Bara gick runt och myste. Anledningen var att jag fick berömmmmm! Vad man mÃ¥r gott av lite beröm! Henrik, min kompis pÃ¥ GA har jättemycket att göra just nu. Han sitter och redigerar julrosor, God Jul lilla mor och tack för gorÃ¥nen du sände, Din dotter Alice….sÃ¥ glamoröst det är att jobba pÃ¥ en tidning! Mitt i stressen med alla julrosor ringde Henrik upp mig bara för att säga att han tyckte mitt julmejl var sÃ¥ bra. Det var inget annat han ville, bara det. Jag blev sÃ¥ glad!

Kanske är det så att vi ger varandra för lite beröm? Att vi borde tala om vår uppskattning lite mera? Jag tänkte att det här ska jag ändra på så när Hemmansägaren kom in från pannrummet skred jag direkt till verket. Pannan hade nämligen strulat under natten och det var ingen värme på elementen:

Hemmansägaren: Nu har jag hittat felet! Det var en liten sladdjävel som hoppat ur så att strömförsörjningen var bruten.

Jag: Men såååå duktigt av dig! Kom du på det alldeles själv, att den lilla sladden hoppat ur? Så bra!

Hemmansägaren: Är du inte klok?

Jag: Men jag menar det verkligen!

Hemmansägaren: Hrmpffff

Den här första berömningsrundan gick väl sådär. Jag tror Hemmansägaren är lite ovan bara. Jag ska fortsätta att beröma mer kontinuerligt så han inte blir så överraskad. Om jag nu kommer ihåg det.

Mien

Kolla det här klippet! Jag som älskar katter! Men jag säger som Hemmansägaren, hur kan geparden vara utrotningshotad om den är så lätt att tämja? Jag skulle gärna ha en gepard här hemma! Det skulle säkert fungera bra. Kanske lite svårt när den ska trycka in sig i kattoan men annars inga problem. När geparden leker med hunden ser det precis ut som när vår Elof leker med grannens Tiger.

Mien

Julen är här! Hemmansägaren började gå loss på Sudrets livs igår kväll och försökte handla pressylta, sill och kalkon. Jag bad att få skjuta på hans julmat ytterligare nån dag tills jag fått städa kylen. Ni fattar inte hur mycket plats hans olika anrättningar tar. Hela köket svämmar över, imman rinner från fönstrarna och precis alla köksredskap är framme på samma gång när han håller på. Jultaco är precis lagom kladdigt tycker jag.

Lilleman hittade en gammal DVD med nupparna som han sÃ¥g pÃ¥. Ha ha ha, det är bara för kul, nupparna…jag tänker aldrig rätta till det lilla missförstÃ¥ndet!

När han inte fick köpa 7 kilo kalkon köpte Hemmansägaren den här filmen i stället. Vi sÃ¥g den med storebarnen. Handlar om en lärare i en skola med mycket kriminalitet. Den var riktigt bra faktiskt. Hemmansägaren brukar ha biovisningar för oss pÃ¥ julen. Ett Ã¥r sÃ¥g vi Delblancs Hedebyborna, alla 40 avsnitt!! Det var kanske lite mycket Hedeby pÃ¥ en och samma jul….

Julkorten är änligen klara. Nu ska de bara skrivas!

I konsums tidning Mersmak hälsar man pÃ¥ hos en hablingbofamilj, Ã…sa Lindström och Santo Magonza och deras bedÃ¥rande lilla dotter, Mina. Mina frÃ¥n Kina som Santo brukar kalla henne är född pÃ¥ samma dag som vÃ¥r lilleman! De är sÃ¥ söta tillsammans när de träffs! reportaget handlar om nyÃ¥rsmat. Jag tror faktiskt jag ska laga mat efter det till nyÃ¥r. Börja med hummer och sedan lammsadel. Ska involvera morsan lite i det här tror jag….

Mien

(Som tycker kalkon är sådär. Vi har haft kalkoner. Vi har slaktat kalkoner. Vi har ätit kalkoner. Njaeej. Kalkoner är läbbiga. Hu!)

I know, jag borde plugga men…den här veckan har jag hÃ¥llit pÃ¥ med ett reportage för FÃ¥rskötsel igen. Reportaget handlar om Gotlands Ullspinneri. Jag försöker skriva det sÃ¥ att man fÃ¥r följa med i hela processen, eller för att ta ett känt Smaklösacitat, frÃ¥n tacka till mössa!

Här ser ni Anita Forsberg i Havdhem. Hon har fått sina tackor klippta och ska nu sortera ull.

Lotta Carsbo Niklasson från Gotlands Ullspinneri åker runt på gårdarna och hjälper till att sortera.

Nu är vi i spinneriet i Fardhem. En kund luktar på det härliga garnet.

( Min kamera sucks! Om jag ska fortsätta med det här måste jag köpa en ny. Hemmansägaren vill ha min gamla, den duger åt honom.)

Färdigt garn.

Och en mössa!

Mien

Gotlands kommuns personaltidning heter Insidan. I decembernumret avhandlas det nya varumärket, Gotlands nya logotype. Logotypen ska kännetecknas av magi, kreativitet, livslust, närhet och livskraft och ska införas i alla kommunens förvaltningar.

 

I Insidan frågar man några utvalda kommunalanställda hur det tänker runt varumärkesarbetet och hur magisk deras arbetsplats är.  Det är en barnmorska, en textillärare och en driftingenjör som bland annat får komma till tals. Vårdbiträden, lokalvårdare, skolvaktmästare eller bespisningspersonal lyser med sin frånvaro i det här numret av Insidan. Lite synd tyckte Hemmansägaren:

- Det krävs nog annars mycket magi och rent av trolleri där ute i skolköken för att det ska komma fram någon mat på bordet!

Läste sedan Thomas Jankerts julkrönika i Gotlands Annonsblad. Där berättar han bland annat om ett fantastiskt julbord han ätit pÃ¥ Holmhällar. Han tackar Holmhällar och Folkeryds och så skriver han:” …det finns ett paradis uppbyggt av människor som arbetar hÃ¥rt…för att sÃ¥na som jag ska kunna njuta av det som verkligen är livskvalitet. Det är inte magi, det är arbete. “

Visst är det så! Magiska Kommun Gotland består också av många, mycket hårt arbetande och lågavlönade människor. Det de gör är inte magi, det är arbete!

Mien