Mejl från Gården

I helgen var vi hos våra kompisar Milla och Danne. Då blir det alltid överdådigt med mat.Men  innan maten sänkte Hemmansägaren ned sin kropp i det här badkaret. Han kom, som vanligt, direkt från en lammklippning och behövde tvaga sig.

Danne är kung i köket. De här vackra korvarna har han gjort. En är med vitlök, en med tryffel och en med starka kryddor.

Och skinkan har han också gjort. Lätt rökt och torkad, mmmmmmmmmm!

Först var det lite plockmat, pajer, fetaost, oliver och olika inläggningar.

Och sedan varmrätter, lasagne, skinkstek, kokt potatis och en sås som var gudomlig, knäckigt, gräddigt god med svamp.

Till efterrätt: björnbär, glass….

… och en chokladkaka. Men när vi kom till efterrätten var det stopp för min del, jag blev för mätt. Lilleman däremot klämde tvÃ¥ chokladkakor.

I det här mysiga köket…

…pÃ¥ den här vedspisen lagas all den goda maten.

Här sitter vi alla och äter!

Barnen somnade, vissa med med kläderna på.

Även Lilleman kröp ner till de stora och slocknade. Det var en mysig kväll.

Mien

Många har undrat hur nya jobbet är. Det är fantastiskt att få vara på Hemse kan jag säga! Att nästan på tomgång rulla bilen från dagis och sedan parkera nedanför Hemse kyrka, vilken dröm. Jag älskar att jobba på Hemse! Och kniper det hinner man åka hem på lunchen och lägga ved i pannan.

Det tar nästan ett Ã¥r att komma in pÃ¥ en ny skola, det vet jag som har bytt jobb sÃ¥ mÃ¥nga gÃ¥nger. Alla kontakter som ska knytas med elever, andra lärare och annan personal. Rutiner, seder, koder till datorer, intranät, kopieringsapparater…För mig som hela mitt yrkesliv arbetat i grundskolan är folkhögskolan nÃ¥got alldeles nytt och tar tid att sätta sig in i. Men det är roligt att fÃ¥ prova nya saker!

Mien

I tisdags blev alla tackor vaccinerade mot gasbrand. Eller det är egentligen lammungarna  man vaccinerar, när de sedan dricker råmjölken får de i sig vaccinet, så kallad passiv immunisering. Gasbrand är en hemsk sjukdom som drabbar de största och finaste ungarna. När de börjar äta gräs får de i sig en bakterie, clostridium, och ligger sedan döda. Fruktansvärt! Vaccinet Heptavac är dyrt, cirka 3000 kronor för hela vår besättning. Men räddar det tre lammungar så har man igen summan. Och både tackorna och vi lider när ungar dör.

Det finns vanlig Heptavac och Heptavac P-plus. Den senare är lite dyrare men skyddar inte bara mot gasbrand utan också mot lammdysenteri, brådsot, frasbrand, stelkramp samt pneumonisk pasteulleos ( någon lunginflammation tror jag). Tackorna får skydd mot systemisk pasteulleros. Vi hade förut en del bekymmer med lunginflammation på äldre, högdräktiga tackor men vi har inte haft några fall sedan vi började med Heptavac P-Plus så jag tror det gör nytta. Pälsfår får lätt lunginflammation.

Min a-kusin Jan hjälpte Hemmansägaren att vaccinera alla tackor. Han och hans fru, Inger, har efter pensioneringen köpt en gård i Linde där de har en pälsfårsbesättning. Vi hjälper varandra lite då och nu och det är vi jätteglada för. Tack Jan för all din hjälp i tisdags! Och tack Inger för att du servade med mat! Gimbrarna ska vaccineras en gång till om fyra veckor så då ses vi väl igen!

Mien

Igår natt mådde jag verkligen illa, var uppe flera gånger för att lätta på trycket. Svårt att säga om det var maginfluensa eller nyttjobboro. Jag bestämde mig trots illamående, för att åka till jobbet. H tyckte jag var galen och bad mig ödmjukast att stanna hemma. Så fick det bli. Somnade bums i soffan med Lilleman. Vaknar igen halv tio av att Svampbob fyrkant och Lilleman undrar om det inte är dags att åka till dagis snart. Masar mig iväg till Hemse och dagis. När jag ändå är ute och åker tar jag en sväng till Lukse där vi har några baggar.

Hinner bara in på Lukse så inser jag att det var en felbedömning att åka dit. Får störta in på utedasset.

Det är verkligen fridfullt och mysigt att sitta på ett utedass. Lämnar man dörren öppen har man sällskap av naturen.

De här färgglada svamparna fick jag syn på medan jag satt och pausade på dasset. Resten av dagen igår sov jag som en stock.  Idag är jag på gång igen!

Mien

Ikväll var det möte på stora syrrans nya skola inför högstadiet. Det kändes faktiskt rätt bra. Även om det naturligtvis svider lite att komma tillbaka till en arbetsplats som man älskat att vara på men som man inte längre är en del av. I klassrummet vi blivande högstadieföräldrar samlades i hade jag mina lektioner då jag väntade stora syrran för snart tolv år sedan. Lustigt att vi skulle samlas just där, av alla salar i hela skolan. Medan rektorerna pratade i kväll mindes jag hur det var. Hur jag satt bakom katedern, supergravid, gigantiskt stor och jättetrött och höll lektioner i svenska och engelska. Ibland lade jag upp mina svullna benen på katedern, när jag läste högt, och eleverna hade full förståelse för det. Stora syrran bråkade i magen medan jag läste Steinbecks Pärlan och klasserna lyssnade andäktigt. Det var tider det! Ikväll satt jag på andra sidan katedern, i egenskap av förälder, i ett klassrum som jag känner utan och innan men som ändå känns väldigt främmande.

Jag mindes också hur det var en dag då stora syrran inte alls bråkade i magen. Hur jag läste Pärlan hela dagen för flera klasser men inte kände minsta spark. På en av rasterna ringde jag ner till MVC och berättade min oro.

- Ta det lugnt, jag kommer, sa min underbara barnmorska Karin. Och sedan kom hon upp till skolan med en portabel ultraljudsmaskin. Jag fick lägga mig i lärarrummet på en soffa och tårarna rann för jag var så orolig. När Karin satt på alla sladdar på magen och skruvat upp volymen på maskinen hördes ett härligt DUNK DUNK DUNK i hela lärarrummet från stora syrrans hjärtljud i maskinen.

- Lyssna så länge du vill sa Karin. Visst låter det fint? Och jag lyssnade, länge, länge. Det satt jag och tänkte på ikväll medan rektorerna surrade om betygsstatistik och blockläsning, hur jag legat i lärarummet på den här skolan och lyssnat på mitt barns hjärtljud.

När Hemmansägaren och jag kom hem från mötet i kväll gick vi ner och hämtade hästarna. Det var alldeles mörkt och tydligen gick vi båda och tänkte på samma sak: Måtte stora syrran,  trots högstadiet, få tid för det som är riktigt viktigt för henne, flöjt och hästar! Idag, när hon är mellanstadieelev, åker hon till sin ponny i Grötlingbo varje dag efter skolan. Hon packar matsäck och ridkläder varje morgon och rider sedan hela eftermiddagarna. Om hon inte är på Hemse och spelar flöjt. Hon är fri från läxor och sena eftermiddagar. De få läxor hon har gör hon som hastigast. Men hur blir det nästa år?

Men hallå, skärpning! Hemmansägaren och jag, vi är lärare båda två och vi tycker tydligen att ridning och flöjt är viktigare än skola för vår dotter! Så ska väl inte en förälder tycka?

Mien

Kommer ni ihåg min kompis Jenny i Uppsala? Vi har läst engelska tillsammans.

 

Nu är hennes doktorsavhandling klar! Jisses så många år, månader, dagar och timmar det ligger bakom en sådan här! Nästa fredag smäller det, då ska vi på disputation. Avhandlingen handlar om hur muslimska friskolor undervisar i sitt karaktärsämne islam, tror jag. Och om hur skolorna tar upp kristendomen. Jenny är numera religionsvetare och kan jättemycket om olika religionsfrågor man kan stöta på ute i skolorna. För att även muslimska flickor ska kunna delta i simundervisningen i skolan gör Jenny reklam för burkini, ett ord som för övrigt var med på svenska akademiens nyordslista såg jag.

Mien

Tyvärr, tyvärr har lånetiden på Äldst, yngst och mittemellan nu gått ut, en bok jag blivit rekommenderad av en nära väninna, och jag måste lämna tillbaka den imorgon men jag vill verkligen att ni läser den här boken! Det handlar om syskonrelationer, både bland sina egna syskon, sina föräldrars syskonposition och sina barns syskonrelationer och hur det påverkar oss. Boken har fått massor av reklam i media och är tillfälligt slut på förlaget för det är en intressant bok! Man ser på sin familj med nya ögon efter att ha läst den!

Eftersom det tog ett tag innan vi fick barn så kunde jag titta på mina kompisars familjer och då såg jag ofta att när barn 2 kom blev barn 1 undanskuffat:

Mamman: Ser du inte att jag ammar lillebror nu!

Jag bestämde mig dÃ¥ för att om jag fick egna barn sÃ¥ skulle jag aldrig skuffa bort ett storebarn! Kanske för att jag är storesyster själv och kanske har känt mig bortskuffad ibland. Faktiskt tror jag att Hemmansägaren och jag har hÃ¥llit pÃ¥ den regeln, att inte skuffa bort nÃ¥gon och jag tror inte heller att vÃ¥ra barn är avundsjuka pÃ¥ varandra. Men, nu när de börjar bli stora är det värre, det är väldigt lätt att lägga mer ansvar pÃ¥ storesyster dÃ¥ hon ju är sÃ¥ mycket klokare och mognare, det är lättare att be henne om hjälp för dÃ¥ blir sysslan bra utförd och man behöver inte förklara sÃ¥ mycket…..Jag fick mig verkligen en tankeställare dÃ¥ jag läste boken!

Kapitlet Syskonkärlek var extra intressant, det är ju en förälders dröm att syskonen ska tycka om varandra och umgÃ¥s även i vuxen Ã¥lder. “….och just föräldrarna, relationen till dem och deras relation till varje barn, pÃ¥verkar i sin tur i högsta grad syskonrelationen… Man kan alltsÃ¥ som förälder pÃ¥verka relationen mellan syskonen. En god syskonrelation är alltsÃ¥ mycket en förälders ansvar, sÃ¥ tolkar jag det.

Ett annat intressant kapitel var Tre systrar, kanske för att jag själv vuxit upp sÃ¥. “Systrarna kan fÃ¥ problem med att förstÃ¥ männens sprÃ¥k.” Än idag fattar jag faktiskt inte hur män tänker och känner mig ibland lite vilsen i männens värld.

Och sedan har jag fÃ¥tt svar pÃ¥ varför Hemmansägaren och jag kan brÃ¥ka sÃ¥ infernaliskt, det handlar om rangkonflikt. “Om tvÃ¥ förstfödda (Hemmansägaren och jag!) gifter sig med varandra kan rangkonflikt uppstÃ¥ eftersom bÃ¥da tvÃ¥ är vana att skickas till affären för att handla och bÃ¥da tvÃ¥ är helt övertygade om att de själva är den enda som kan sköta detta pÃ¥ rätt sätt och komma hem med rätt varor i kassen….”  Det bästa för ett storesyskon är att gifta sig med ett lillesyskon som man kan styra och ställa med! Sen handlar Hemmansägarens och mina brÃ¥k, enligt boken, ocksÃ¥ om könskonflikt, “Om en pojke med mÃ¥nga bröder gifter sig med en flicka med bara systrar kan en könskonflikt uppstÃ¥. Ingen av dem förstÃ¥r eller talar den andres sprÃ¥k…” Ni hör, Hemmansägaren och jag är verkligen inte The perfect match. Men vi gillar varandra ändÃ¥, mellan alla brÃ¥k…..

När min pappa låg på dödsbädden (låter hemskt men så var det ju!) tjatade han mycket om att vi systrar skulle hålla sams. Eller som han uttryckte det:

- Ställ nu inte till med ett satans liv när jag är död!

 Jag kan ju avslöja att min far, bortskämd lillebror med tre äldre systrar, ofta varit osams med sina syskon. Fast de redde ut sina konflikter ocksÃ¥ efterhand som de uppstod. Kanske ville pappa att hans döttrar skulle klara det bättre? Och faktiskt, mina systrar och jag har kommit varandra närmare efter pappas bortgÃ¥ng. Kanske för att det var hans vilja. Men kanske mest för att vÃ¥r mamma kämpar jättemycket med det här dilemmat! Hon gör allt för att alla vi systrar, vÃ¥ra barn, vÃ¥ra husdjur och vÃ¥ra karlar ska känna sig omtyckta och sedda! Och dÃ¥ är hon endabarn med ringa insyn i hur det är att ha syskon… stÃ¥r mycket om det i boken ocksÃ¥.

Läs boken! Och tack mamma för allt du gör för oss!

Mien

Stine på Kvinnegårda i Havdhem ställde en intressant fråga, varför heter hennes gård Kvinnegårda? Har det varit kvinnlig tronföljd där? Jag satte Hemmansägaren på ortnamnsspaning, han är ju jätteintresserad av sådana spörsmål. Det visade sig inte vara så lätt. När vi konsulterade vårt vanliga lexikon, Ingemar Olssons Gotländska ortnamn ( som jag faktiskt fått i julklapp av Hemmansägaren en gång, ett exempel på julklappar jag tycker om!) så fanns Kvinnegårda inte ens med. Hägsarve finns med och återfinns bland arve-namnen. De har, om jag fattat det rätt, med uråldriga personnnamn att göra. I Hägsarves fall är det nog Häglajkr eller Hägvaldr som ligger till grund för gårdsnamnet, jag känner ingen som heter så idag, gör ni?

För att återgå till Kvinnegårda. Hemmansägaren stöter på det i Svenskt ortnamnsregister och där är Kvinnegårda i Havdhem den enda gården på Gotland som heter så. Det uppges att betydelsen inte är tolkad. Men som Hemmansägaren säger, tolkningen är väl rätt uppenbar för var och en? Läser man gutalagen, 1300-tal, så kan kvinnor ärva gårdar. I pjäsen Ormkvinnans barn  som sattes upp på Närsakar 2007, och som vi var och såg, kommer Hemmansägaren ihåg att gården Kvinnegårda nämndes ( hur man nu kan komma ihåg sådant?) och att det var en så kallad kärringgård, en gård som ärvts på den kvinnliga sidan.

Spelet Ormkvinnan handlar om den tid då, liksom nu, kontakterna med andra kulturer är många. Den tid då kristendomen ersatte asatro och naturkult. Det var också en tid när kvinnors ställning var stark. Troligen särskilt här, där den överraskande bildstenen med ormkvinnan hittats.

Jätteintressant om någon har något mer att förtälja i frågan!

Mien

Framsidan i GA idag är en bild på Elof och mig. Tyvärr finns den inte med i nätupplagan men en annan bild på mig finns här. Och så kan man läsa om vad spinnsidan innebär. Fast på den här parten har de alltid sagt kärringgård, det låter mer rejält tycker jag.

Mien

 

Dag två på mitt nya jobb ringer Henrik Radhe, fotograf på GA, och vill komma ut till Hägsarve och ta ett par bilder. Hemmansägaren brukar säga att när Radhe ringer och vill ta bilder vid Hägsarve, ja då är det total nyhetstorka på redaktionen! Tyvärr var H på norr och klippte lamm så han kunde inte komma hem till plåtningen, han är annars mer bildskön än jag. Men vad gör man inte för sina vänner? Det vara bara att kasta sig hem på lunchen,  posera och se glad ut!

Här står jag och blir intervjuad av spralliga och glada Inger Hammar Som skrivunderlägg har hon sin lunchlåda. Hon och Henrik och passade på att äta sin matsäck i vårt jättestökiga kök.

En riktig fotograf tar inte av sig kamerorna ens när han knyter skorna. Hur gör han när han går på toa tror ni?

Imorgon kommer reportaget! Jag tror lille Elof kommer att vara med på bild också!

Mien