
På förmiddagen idag åkte vi ner till Cajsen och Rolle vid Hallvards. Deras gamle border, Tryck, börjar bli lite till åren så de har köpt en ny valp, Scooby Doo. Här ser ni Moa och Scooby. I bakgrunden H och Tryck. Scooby kommer från Björn Eriksson i Gammlegarn, Hemmansägarens lammklipparkompis.

Lilleman, Scooby och jag. Jag vill också ha en valp! Scooby är så duktig, bara 8 veckor och redan rumsren. Fast det är ett väldigt pass, han ska gå på pottan (ut) så fort han sovit, lekt eller ätit. Mina föräldrar hade border så jag har ett gott öga till dem. Det är underbara hundar men de kräver mycket stimulans. På Hallvards får bordisarna det, de ska hämta hem korna stup i kvarten och valla in lammen. Cajsen, som är en hundvan kvinna, säger att det är bra att få valpen så här års. Då är den ganska självständig när sommaren kommer.

Vår Elof är ju född på gården. Här ser ni hans identiske kullbror Sacke. Som ni ser är Sacke också en riktig spisgris, en mycket älskad sådan. Han ligger mest i sin korg och ser fånig ut. Hundarna och katten kommer bra överens. Min erfarenhet är att bordisar älskar katter.

Hemmansägaren tog bilen hem men jag hade med mig stavarna så jag bestämde mig för att gå. Jag gillar att gå med stavar. Jag har lite dålig hållning och upplever att jag sträcker på mig då jag går med stavar. Och sedan är det tryggt att ha något att luta sig mot i halkan.

Jag gick förbi Petesgården. Oftast är man ju här på sommaren. Sitter i trädgården och fikar medan barnen leker i lekstugan. Jag tror inte jag varit här med Lilleman ännu, det fanns liksom mer tid för sådant när de två stora barnen var små. Men i sommar ska vi åka hit, Lilleman och jag!

Sedan var det bara att gå den spikraka fyrakilometersvägen upp till Västra vägen. Och sedan är det väl nästan fyra kilometer till innan man kommer till Hägsarve. Snöstromen märktes inte mycket av här på Petesvägen.

Stora delar av vägen är naturreservat. Kom på att jag inte visat er vårt naturreservat ännu, Hägsarve kärräng, ska försöka ta mig dit snart och ta lite bilder.

Två kilometer upp på vägen finns den här busskuren mitt i skogen. Jag tror det finns någon regel om att skolbarn kan ha två kilometer till bussen så därför sattes den här kuren upp exakt två kilometer från Hallvards. Kommunen hade inte lust att köra ända ner till gården för att hämta Cajsens och Rolles barn Moa och Martin utan de skulle gå hit. Därav en busskur mitt i skogen, långt ifrån all bebyggelse och mänsklig redlighet. Ibland är det väl lite småsnålt?

Den här gamla grindstolpen vittnar om att det fanns mer betesdjur förr. Jag upplever att vi som har betesdjur nu börjar bli attraktiva på marknaden. Jag har redan fått flera förfrågningar om bete till sommaren. Folk vill ha sina marker betade så de inte växer igen och vill att vi kommer med lamm.

Den här bonsai-enen står längs med vägen. Den lutar lite men är så vacker. Undrar hur gammal den är?
Mien