Archive for februari, 2009

Vimmel -Mien

fredag, februari 20th, 2009

Bild på mig på lammhusinvigningen hittar ni här!

Mien

Lammhusvimmel

fredag, februari 20th, 2009

tal i början

I sista sekunden som vanligt kom jag instressande till lammhusinvigningen hos Bergbohms i Rute idag. För er som inte vet det kan jag berätta att Rute ligger nästan vid Fårösund på norra Gotland. Gårdsplanen var full av folk och gårdsfolket hälsade alla de 100 gästerna välkomna. Längst till vänster ser ni Johannes, son på gården som jobbar med lammen. I vit mössa mamma Lilibet. I overall med oreanga detaljer, pappa och ägare Carl-Johan. Och längst till höger i overall med blå ränder, blott 15-åriga ägaren Kristofer Bergbohm.

 Kristofer

 Jättetrevliga Kristofer, som också var med på lammresan till Skottland i höstas, är brorson till Carl-Johan.

Hannes

Och kusinen Johannes, Hannes kallad. En ung lammbonde med blick för djur.

tal

Eftersom jag kom sent missade jag en del detaljer men jag tror han som pratar är leverantör av själva lammhuset.

avtäckning

Efter invigningstal var det avtäckning under pompa och ståt. Fick ingen bild på det men damerna på gården skramlade med marackas och pinglade med bjällror.

pernillapose

Innan man gick in fick man ta på sig skoskydd. Här är det Pernilla Ågren som poserar med sina vita tossor.

portarna öppnas

Portarna slogs upp och sedan strömmade alla nyfikna gäster in. Sigfride lammhus är nu Gotlands största.

nytt,stort, fint

Oj oj oj, vad fint! 540 lamm bor här nu men som ni ser finns det plats för många fler. Lammhuset är ljust och fint tack vare den….

perforerad plåt

…perforerade plåten. Ljust och luftigt men inte dragigt. Precis så som lammen vill ha det.

 leverantörer

Här är en lista på leverantörerna till den nya besättningen vid Sigfride.

lammhuslamm

Men jag hade faktiskt svårt att se vilka som var “våra” lamm. Klart är att gimbrarna vuxit på sig bra sedan vi levererade dem.

foderbord

Foderbordet löper i mitten av lammhuset. Två gånger om dagen körs fullfodervagnen med hackad ensilage och kraftfoder. Däremellan har lammen fri tillgång på hö.

slickstenslösning 1

Allt var nytt och fint. Men det fanns en del hemmagjorda lösningar också. Här en stubbe med ett armeringsrör i. Vad kan det användas till tro?

slickstenslösning 2

Jo, en fiffig slickstenshållare!

presentbord

Presentbordet var digert. Bakom presentbordet ser ni VIP-avdelningen, en liten minilägenhet. Här kan man bo i lammningen och ha uppsikt över hela lammhuset.

smått och gott

Jag hade med mig en påse med lite olika choklader och frukter. Och en Mejl från gårdenbok såklart!

Ylva

Lammbonden och läraren Ylva Gottberg från Kräklingbo. Jag brukar säga att Ylva och jag är lammsystrar.  Vi båda axlar arvet med pälsfår från våra fäder. Våra fäder var dessutom goda vänner.

bord

Man hade ordnat så fint för oss gäster i den lammfria delen av lammhuset. Den här ytan ska man använda vid klippning bland annat. Den passar också utmärkt att ha fest på. Borden är, som ni ser, lammgrindar som står i sicksack med bräder på. Smart.

stående bord

Lammgrindsborden hade perfekt äthöjd.

Pernilla och Ylva

Till vänster, Pernilla Ågren, Fårösund, polis och lammbonde och flitig läsare av Mejl från gårdenbloggen. Till höger, Ylva.

Ola Pettersson

Mycket trevlige lammbonden, Ola Pettersson, Lärbro. Maten bestod av fantastiskt mört kalkonkött, potatisgratäng och sallad.

Mattias P

Lammbonden och brandmannen Mattias Pettersson, Fårösund ( eller är det Bunge?). Om ni tycker Mattias verkar bekant är det nog för att han är firad TV-stjärna i SOS Gute. Mattias är också känd för att vara Pernillas sambo.

lilibet

Pigga Lilibet Bergbohm såg till att alla gäster hade det bra.

Tant bergbohm

Farmor Berghbom, har glömt tants namn nu. Bilden gör inte alls tant rättvisa. En alert dam med kvicka ögon. Här är hon koncentrerad på att alla får kaffe.

Jonssons

Familjen och lammbönderna Björn och Gerty Jonsson, Fårösund, med en av sina tre döttrar, Anna. Anna och vår Vendla är lite kompisar då de varit på samma folkmusikläger. Förra helgen när Hemmansägaren klippte familjen Jonssons lamm var Vendla med och umgicks med Anna.

Hänger vid bord

Man hängde vid borden och klev omkring i vita skoskydd.

Curre och hans grabbar

En av få sudergutar närvarande, lammbonden och lammklipparen Curt Niklasson, Näs, i skinnpaj. Med sig har han sin lammklipparliga Reine Åkerbäck och Emil Nordin. (Hoppas det blev rätt nu….)

Carl-Johan och pressen

Pressen var på plats och intervjuade Carl-Johan.

Lycka till  familjen Bergbohm önskar

Vimmelreportern Mien

Hos frisören

tisdag, februari 17th, 2009

frisörvänt

Lilleman älskar att gå till frisören. Om han fick bestämma skulle han gå dit varje vecka men det tillåter inte riktigt min plånbok. Idag fick han vänta lite på sin tur men det gjorde ingenting alls. Han gjorde sig bekväm i stolen och satt och njöt över att vara där.

balsamsprej

Lillemans frisör heter Victoria. Hon började med att ha i balsamsprej så att det inte ska göra ont att kamma.

klippklipp

Lilleman vet precis hur han vill ha det. Med säkra kommentarer styr han Victoria så att det blir rätt.

gröna fönen

Att bli fönad med gröna fönen är en njutning.

tuppkam

Och han var så nöjd, så nöjd med det färdiga resultatet. Det blev precis som han tänkt sig! Sedan kunde han naturligtvis inte ha mössa på sig. Det måste man ju förstå att man inte vill förstöra frisyren bara för att det är minusgrader ute.

snyggbrorsan

Stora brorsan blev nöjd han med. Han brukar säga till frisören innan de börjar klippa att:

- Jag vill ha det som det är nu!

Som tur är klipper de lite ändå.

nya vantar

Sedan gick vi till Hemse Sport och köpte reavantar. Stora syrran har suktat efter de där lurvisarna hela vintern. Men jag har tyckt att de varit på tok för dyra. Gissa om hon blev glad idag när de var på rean? Hemmansägaren tyckte de såg ut som ihältrampade kattungar och det blev hon inte lika glad över.

Mien

Det kom en inbjudan

tisdag, februari 17th, 2009

Hur många av er har varit på lammhusinvgining va? På torsdag ska jag på min första. Mer om lammhuset kan ni läsa här.

Välkommen Mien och Jonas!

Torsdag den 19 februari kl:13.30

inviger vi vårt nya Lammhus.

Lättare förtäring och dryck serveras.

Tag på varma kläder.

Svara senast den 6 feb.

Sigfride Gård Rute

Carl-Johan och Kristofer Bergbohm

Hästar i rullning

tisdag, februari 17th, 2009

Varje morgon går dottern och jag ner med hästarna i något av ängena. Varje morgon rullar de sig när man släppt loss dem. Här gamla tant Lapascha i rullning.

Lille Salmis 8 månader snöbadar.

Och sedan skakar de på sig.

Salmis ska snart få träffa en unghingstkompis, Santino. De ska gå tillsammans fram till i höst då gossarna ska kastreras. Nuförtiden säger de att det är bra om man kan låta hingstföl vara hingstar tills de är dryga året. Och så ska de gå ihop med andra små hingstar. Då ska de bli så kloka och fogliga. Vi får väl se. Santino bor vid Nisse i Hablingbo och hans matte heter Anki. Santino och Salama, hoppas det blir bra.

I morse var det ett fantastiskt ljus över Hägsarve. Så här ser gårdarna ut från hästänget. De svarta plåttaken är våra, det var förra vårens investering. Takfärg är svindyrt men piggar verkligen upp. Jag hade egentligen velat ha gröna tak men svart var billigare…..

Kyrkan till höger. De fyra gårdarna ligger tätt, tätt.

Var inte hemma förrän efter sex. Måndagar är måndagar. Men då är det bra med Findus fiskgratäng med dill. Faktiskt något av den enda snabbmat som våra barn tycker om. Morötterna har vi rivit själva.

Mien

Gotlands spinneri

mndag, februari 16th, 2009

Fårskötsel

Minns ni att jag innan jul åktre runt och gjorde ett reportage för Fårskötsel om Gotlands spinneri?

 

Nu är tidningen ute. Det blev ett helt uppslag. Bilderna blev rätt bra även om det inte syns här.

Mien

Pussa inte på munnen

mndag, februari 16th, 2009

Grannens katt Tiger är en riktig jägare. Varje morgon vid halvåttasnåret har han något på gång.

I vanliga fall är Tiger ganska gubbig. Men med möss leker han gärna.

Katt stolt som en tupp

Och sedan är det samma procedur varje morgon. Han bär in sitt byte till matte:

- Agneta! Agneta! Se vad jag fångat!

Men idag var tyvärr inte Agneta hemma för hon har åkt till Kanarieöarna.

Elof blir motvilligt pussad

Jag försöker lära barnen att inte pussa Elof på munnen! Det går sådär. Tyvärr har jag inga bildbevis men i fredags morse vid femtiden fångade Elof en mus i vårt SOVRUM! Musen pep under min säng! Det var hemskt.

Mien

Profet i egen hembygd

mndag, februari 16th, 2009

Ikväll skulle jag hålla föredrag på Sanda Hembygdförenings årsmöte. Det händer då och då att folk ringer och vill att jag ska komma och prata och kåsera på olika tillställningar och jag brukar inte vara nervös när jag åker ut. Som lärare är man ju van att prata inför folk. Men ikväll var jag faktiskt nervös! Ni vet, Sanda är min hemsocken och jag känner ju många där. Klokt nog hade jag låtit mamma förstå att hon inte behövde komma, hade hon suttit där hade jag säkert blivit ännu darrigare. Det brukar komma en tapper skara på sådana här möten. Men när jag svänger in till Sanda bygdegård ikväll är parkeringen full med bilar! Gulp!

Sanda bygdegård ikväll

Jag räknade inte alla åhörare dumt nog men ordförande Nils-Ove Norragård sa att det var rekord och att det minsann inte var han som dragit dit allt folk. Alla rymdes inte på den här bilden men jag kan säga att semlorna tog slut och man var tvungen att åka och hämta flera. Jag skulle naturligtvis tagit fler bilder på alla sandabor men som sagt, jag var så nervös att jag skakde.

sandpappret

Mien i bygdegården i Sanda

När jag kom höll ännu årsmötesförhandlinagrna på för fullt. Man bestämde till exempel att man ska köpa in Lars Gullins föräldrahem. Jag passade på att ta en bild av mig själv medan man diskuterade vad man ska använda Lasse Gullins hus till. Över blusen har jag en favoritullkavaj av märket Noa Noa som jag köpt på Åland en gång. Det syns inte här men den är lite fiffig med spets runt ärmarna. På disputationen hade jag svarta byxor till. Men jag känner mig mer hemma i jeans.

blomblus

På fötterna? Blundstones.

Gunnel Wallin

Det var Gunnel Wallin som ringt och bett mig. Hon är en aktiv sandakvinna och vi har träffats förut i olika sammanhang. Hennes bror, Kjell, köpte alltid smågrisar av min pappa som sedan föddes upp till slaktsvin.

Och vad pratar man då om när Anders och Anna-Stina Olsson, Niklas Olsson, Gunvor Malmros, Magnus Bäckstäde, Per-Erik Bergh, Österdahl, Norragård den äldre och Norragård den yngre, Åsa Sjögren, Sven Ahlgren för att nämna några få kommit för att lyssna?

Jag bestämde mig raskt för att berätta mest om Sanda och om den otroliga berättarglädje jag fått med mig därifrån. Och det var helt rätt. Jag uppmanade publiken att avbryta och fylla i medan jag berättade och läste olika texter. Det brukar ju aldrig någon göra fast man säger så. Men ikväll var det annorlunda. Luften var full av vinkande händer som ville tillföra saker. Och många händer viftade då jag frågade om någon av dem kört suggor till betäckning till pappas och faffas galtstation. Vi skrattade åt suggor som krupit ur sina grisburar på vägen till Västerby. Vi skrattade åt suggor som varit på rymmen. Vi skrattade åt snopna grisbönder som kommit till galt utan sugga.Vi hade så trevligt, så kul! Och sällan har jag skrattat så mycket.

Och sedan höll vi på att garva ihjäl oss åt följande sandaklassiker:

Min pappas gode vän och granne, Tyko Widing, fyllde jämnt. Detta var före mina dagar. Min pappa Sture och en annan av hans bästisar, Magnus Bäckstäde bestämde sig för att kliva upp i svinottan och anordna ett litet fyrverkeri för att hedra årsdagsbarnet. Pappa och Magnus hade kommit över ett parti dynamit och de lade tre dynamitladdningar i diket utanför gården. Det hela var mycket fiffigt uttänkt. Laddningen längst bort skulle smälla först och sedan skulle de andra smälla en efter en, den närmaste, som också var den kraftigaste, skulle smälla sist. Så tände gossarna på och tog betäckning bakom ett träd. När den första laddningen smällde PANG så gick ett par rutor sönder på byggningen (huset). Klirr, klirr.

- Oj oj oj, sa pappa Sture då.

När den sista laddningen smällt så fanns inte en enda hel ruta kvar i huset! Det låg glassplitter överallt!

Pappa och Magnus vågade sig inte fram utan låg kvar och tryckte i diket. Då kom Hansen, (gotländska för Hans), Tykos storebror, ut på trappan och skrek:

- Sorkar, kom in får ni kaffe!

Och sedan satt man och drack kaffihalve i vinddraget. Det hade smällt så fruktansvärt att kaffepannan hade hoppat på spisen. Efter ett tag sa Hansen:

- Sorkar, om ni skär glas så betalar jag!

Och i socknen berättas det sedan att min pappa ska ha sagt:

- Det var på Tykos årsdag jag lärde mig skära glas!

Kanske inte så kul här men jisses vad vi skrattade ikväll åt detta. Vi bestämde att detta måste vara ett utmärkt filmmanus! Och, JA! man kan vara profet i sin egen hembygd!

förkläde

Som tack för kvällens övningar fick jag det här fina förklädet. Och så får man faktiskt lite betalt också då man åker ut så här. Och man får sälja böcker.

Mien

Mejl från gården / Mien tycker till om båtmaten

lrdag, februari 14th, 2009

Mejl från gården / Mien tycker till om båtmaten

Jag vill verkligen gratulera Gotlands Allehanda till deras nye, unge redaktionschef! Det är viktigt att yngre förmågor får chansen att röra om bland gamla kastruller och grytor. Gotland behöver kunniga unga och entusiasm för att utvecklas, det ger mersmak inför framtiden. Men att säga att båtmaten smakar skit och är kriminellt äcklig är väl lite väl ungdomligt språkbruk? Eller är det månne ett uttryck för Mc Donald´s generationens snäva smakyttringar?

Under hösten har jag ätit på Destination Gotlands restaurang, Restaurangtorget, åtminstone var tredje vecka. Visst, jag kan hålla med redaktionschefen om att när man nu har över tre timmar att slå ihjäl så skulle det vara gott med en fräsch salladsbuffé istället för sallad-majsblandningen som alltid serveras. Och visst, vissa rätter väljer jag inte. Men av de fyra Dagens Husman som serveras har det hittills alltid funnits något som har fallit mig på läppen. Jag kan varmt rekommendera det vegetariska alternativet som brukar vara riktigt gott. Sist åt jag kryddiga vårrullar med grönsaksfyllning medan Hemmansägaren slevade i sig guldvaskarpanna med god aptit. Hemmansägaren slevar förvisso i sig det mesta med god aptit så honom är det ingen idé att tillfråga. Men när jag går runt och intervjuar de andra matgästerna i Destination Gotlands restaurang så är de flesta nöjda med maten och tycker den är god! Dyr men god är de flestas kommentar. En portion Dagens Husman kostar 78 kronor och då ingår kaffe på maten.

Efter att ha kört bil i många timmar för att hinna med kvällsbåten får väl även jag tillstå att pyttipannaoset inte känns så lockande då man kliver ombord kvällstid. Men alla är inte som jag, det finns många som älskar Destinationens pyttipanna med ägg. Det är faktiskt så att pyttipannaälskarna är så många att när Destinationen har försökt att ta bort kvällspytten från menyn så har det blivit ramaskri! Ropen skalla, pyttipanna åt alla! För många pendlare är pyttipannan höjdpunkten under dagen! När jag går runt bland borden och intervjuar kvällsresenärerna får jag samma bild, man gillar pytten!
– Bäst är att man kan backa, säger en ung kille som har tallriken full med pytt och rinnigt ägg. Synd bara att kaffe inte ingår kvällstid.
Själv brukar jag välja den vegetariska pytten eller kycklingspetten och det är helt OK.

Redaktionschefen skriver i sin blogg att han inte vill ha vita dukar utan mat som är tillagad med kärlek. Kärlek är, för många, pyttipanna med ägg. Glöm inte det. Och det låter gott att pojkvaskern inte vill ha en återgång till de vita dukarna och det gamla klassamhället. Själv var jag med då det begav sig, i mitten av 80-talet sommarjobbade jag på M/s Visby. På den tiden var resenärerna uppdelade. Dels var det termos- och äggmackefolket som ibland försökte äta sin medhavda matsäck vid ett bord i cafeterian. Då var det bland annat min uppgift att köra bort dem och hänvisa till trapphus och andra mindre mysiga utrymmen. Sedan var det dagensrättgästerna, de som hade råd att äta i den rökiga cafeterian. Och så var det det fina folket, de som åt Östersjöbord eller à la Carte i restaurang Blåhäll. Bara de bland oss sommarjobbare, som kunde klä sig lite snofsigt och som gått serveringsutbildning, tilläts inträde i restaurang Blåhäll. Därinne åt höjdarna, de med makt i samhället. Det var manglade, vita dukar och solfjädervikta, blå linneservetter. Från min plats i disken var det närmaste jag kom restaurang Blåhäll de vidbrända omelettkantinerna serveringspersonalen bar ut till mig. Även utanför arbetstid märktes skillnaderna. Jag åt i personalmässen, tillsammans med däckgubbarna och städet. Befälen hade egen mäss så dem träffade man aldrig. Jag såg när kockarna lagade maten att befälens mat var betydligt finare än vår. När jag idag berättar för Hemmansägaren, som lite halvt på skämt brukar kalla sig marxistiskt skolad centerpartist, om mina erfarenheter så blir han alldeles rasande vid blotta tanken på det gamla systemet.

Idag finns bara en mäss där all personal äter tillsammans. Och alla resenärer sitter i samma restaurang. Det ligger mycket kärlek i det också. Och är det så att maten inte passar unga slynglar så säger jag som jag brukar säga till mina söner:
– Ta en risifrutti eller en banan!

Mien Niklasson
hagsarve@telia.com

Lite skryt

fredag, februari 13th, 2009

I morgondagens GA ger jag mig på en av mina medarbetare på tidningen lite. Jag misstänker att mitt inlägg inte kommer att lämnas obesvarat. X kommer säkert att återgälda mitt påhopp, och det med råge! Jag är lite nervös för det nu. Brrrrrr, vad jag är nervös. Ska publicera texten här imorgon! För er som hänger med i GA kan jag säga att det handlar om MATKRIGET!

För att peppa mig själv tar jag fram kursintyget från Växjö Universitet som kom igår, det får man självförtroende av. Ni som har chansen, plugga på distans, det är toppen!

Mien