Archive for mars, 2009

Letat överallt

tisdag, mars 31st, 2009

Saknas: Min kameraladdare. En fyrkantig låda med tillhörande svart sladd. Sågs senast på jobbet. Eller här hemma någonstans. Jag har letat ÖVERALLT men jag hittar den inte! Jag tror jag blir galen.

Upplysningar om den borttappade sladden mottages gärna.

Mien

Jobb och slit

tisdag, mars 31st, 2009

Och så var det måndag igen. Med trött liten pojke som somnar i bilen hem från dagis.

Mien

Skraplotter och kusiner

sndag, mars 29th, 2009

Idag blev det inte så många bilder för jag har glömt min kameraladdare på jobbet. Batteriet tog slut! Det var annars en trevlig söndag. På förmiddagen städade barnen och jag. Eftersom det är så kladdigt  ute har man fullt sjå att hålla golven i trim. Vi hann inte ta oss an kökstakstvätt och spindelvävssopning som storligen behövs, det får bli i påsk.

Hemmansägaren fyllde år så hans far kom från Klinte med gamla mormor och två av barnens kusiner. Vi åt smörgåstårta och bönsallad, tyvärr inga bilder på det. H fick skraplotter och det var stor uppståndelse under skrapningen. Totalt tror jag att han slutligen vann 15 kronor. Men fortsättning följer.

Barnen påskpyntade. De tog ner ALLT pynt från vinden men jag hade som sagt inte batterier att fota allt. Ljuskronan blev så här fin. Imorgon ska jag lägga ut fler bilder, bland annat på barnens blå-gula påskris.

De här två kusinerna har väldigt roligt tillsammans. Det skiljer bara sex veckor på dem, vår Lilleman är sex veckor äldre. 

Och sen kom familjen Bladh från Klinte för att titta på lammungar. Och sedan kom Marie med en kompositörsväninna, men som sagt, batterierna tog slut.

Mien

Kusiner i gult

sndag, mars 29th, 2009

Tä’nk att det redan är två veckor sedan syrran och hennes familj var här och åt pizza. Här stora brorsan med sin bit, han älskar pizza.

Inför pizzakaoset.

Bella myser med pappa.

Bella bråkar med pappa.

Bella har fått syrrans hårfärg, det är så fint med rött hår!

Glad tjej.

Efter pizzan åt vi lite nyttigheter.

Kusiner i gult.

Lillkusin Lukas och balla storkusin Henning.

Ostron, flasklamm och folkmusik

sndag, mars 29th, 2009

Det har nog inte undgått någon som läser den här bloggen att jag älskar fisk och skaldjur. Idag gick jag in på fiskaffären i Hemse för att handla lite. Där fanns franska ostron. De som har affären blev eld och lågor när jag visade intresse för det. De berättade allt om ostron och visade hur man öppnar dem. Sedan utmanade de mig att äta ett rått ostron. Jag var väl lite tveksam men så antog jag utmaningen och åt upp! Först ska man svälja havsvattnet som är i och sedan ostronet. De klämde över lite citron. Åhhh, så gott det var! Tyvärrr hade jag inte kameran med!

Jag köpte med mig några ostron hem. Det såg så lätt ut att öppna dem i affären men det var svårt i hemmiljö! Om man tillagar dem öppnar de sig själva men jag fick klart för mig att det är lite sport att äta dem råa. Hemmansägaren tyckte jag var lite nördig som inte ätit ostron förut, själv har han ju gjort det mååååånga gånger. Ändå hade han problem med att öppna dem.

Jag kan säga att ostron inte är lämplig middagsmat att ta hem till en hungrig Hemmansägare. Vi gav faktiskt upp. Finns det någon som har en ostronkniv som kan komma hit med den???? 

Det fick bli räkor istället. De är lite lättare att öppna om man säger så.

 

Inte så romantisk dukning kanske. Men Hemmansägaren och jag åt upp en jättepåse räkor till middag ( mittidagenmat) idag. Jättegott då man varit uppe tidigt för att kolla lammningar. Vi hade lite rostat bröd till bara.

En av våra familjemedlemmar var väldigt intresserad av räkskalen. När mamma är på Hemse brukar hon gå in på fiskaffären och köpa hem räkor till sina katter. Jag är väl inte riktigt där än.

En trillingtacka har stött bort en av sina ungar. Hon fick först två som hon tycker om. Vi trodde inte hon hade fler. Men efter många timmar födde hon en stor, unge till. Den vill hon inte ha. Så nu har vi ett napplamm. Det är en tacka. Jättestor och full av livskraft.

Som tur var kom lilla Elsa förbi idag och underlättade lite. Elsa tog hand om matningen. Mamma Marie hjälpte till.

Elsa var en fena på att mata.

I fredags var det lilla lammet med Hemmansägaren på hans jobb på Hassela. Hemmansägaren höll en föreläsning om däggdjur och barnkunskap. Han gör det varje år och eleverna är lika förtjusta varje gång. Det lilla lammet drog i sig en hel flaska lammvälling och sedan kissade hon, till allas förtjusning, jättemycket på klassrumsgolvet. En av H:s elever som kommer från Turkiet har döpt det lilla lammet till Vacker på turkiska, tyvärr har Hemmansägaren glömt vad det heter men han har lovat att ta reda på det på måndag.

 

Den här bilden är rätt kul. Ett gammalt napplamm, numera en stor tacka, Sissi, blir helt galen då hon känner vaniljdoften av lammvälling. Man får ha koll för vänder man bort blicken så har man den stora tackan sugande på flaskan. Här försöker hon lura lilla Elsa. Till höger ser ni Sissis egna unge. Sissi är tvåbarnsmor och klarar det bra. Bara det inte finns välling i närheten för då blir hon ett barn igen.

Efter matningen gungade flickorna. Stora syrran var nyss hemkommen från en centimeterhoppning i Grötlingbo, därav klädseln. Gungorna har jag köpt på Krut. Barnen säger att de är sköna att sitta i, de formar sig efter rumpan.

Numera lyssnar jag på folkmusik. Jätteskönt! Bytte till mig ett gäng skivor som Marie och Markus gett ut mot en Mejl från gårdenbok. Inte riktigt rättvist kanske. Jag har gett ut en bok och de har producerat massor med skivor! Det här är bara ett axplock. Markus har blivit nominerad till en grammis för en av sina skivor. Han har alltså varit på Grammisgalan! Där träffade han Clabbe bland annat.

Här ser ni groddaliran igen, ett utmärkt instrument enligt Markus. Enligt honom är det bara att veva och trycka på tangenterna men så är det det där med knarren, verkade inte helt lätt att få till det. 

Den här helgen är Markus inte hemma. Ett par gånger om året åker han och gästföreläser på nyckelharpeinstitutet i Tobo, nära Tierp där ju jag hade min första lärartjänst på KomVux! På Eric Sahlströminstitutet kan man gå en ettårig nyckelharpeutbildning. Nyckelharpa, om jag fattat det rätt, är ett svenskt folkmusikinstrument. En av de tidigaste avbildningarna av nyckelharpa kan man hitta i Källunge kyrka.

Emrik testar vevlira.

Det är svårt att både veva och trycka på tangenter. Här hjälper Markus till med vevningen.

När man spelar vevlira spänner man fast den med ett bälte runt midjan.

Jag kan så förtvivlat lite om folkmusik. Men när jag lyssnar på en av låtarna som Marie sjunger, Gullageta, så förstår jag att folkmusiken berättar mycket om djurhållningen förr i tiden. I Gullageta kallar Marie på getterna, det är en mycket speciell och vacker ton ( vet inte om man säger så) då de ska komma. Marie, som har anknytning till Fårö berättade att man där än idag kan höra bönder kalla på sina djur, en lång, hög ton:

- Kåååååååiiiiiiiiisssssssssssssss

Och djuren kommer springande. Min pappa skrek alltid kåisa kåisa då lammen skulle komma. Det här vill jag lära mig mer om. Hur man kallade på djuren och varför. Jag misstänker att vi kan lära oss mycket om djurhållninegn via folkmusiken.

Mien

Om meningen med att skriva och viljan att vara fri

lrdag, mars 28th, 2009

Ibland undrar jag verkligen vad jag håller på med när jag sitter och skriver mina Mejl från gården. I sanningens namn så har jag inte tid för att skriva. Och sedan är det ett sådant ensamt hantverk att sitta och knåpa med text, man jobbar vid sin lilla dator, lämnar in texten och sedan hör man just inte något mer. Man vet inte om det man gör fyller någon funktion eller vad det ska vara bra för.

Förra mejlet, som handlade om det där med byggnationer, skrev jag ihop på två kvällar. Jag var jättemissnöjd med mitt hastverk men sedan visade det sig ju att det blev rätt bra ändå. Lite jobbigt har det kanske varit att bli uthängd som någon slags galjonsfigur för att det ska byggas en massa på Gotland. En liten varningsklocka började ringa att man faktiskt lätt kan bli utnyttjad i sådana här sammanhang. Bara för att jag tyckte det var OK att de rustade upp Björkhaga så är det inte det synonymt med att jag tycker att man ska tillåta strandnära byggnationer över hela ön. Eller vindkraft överallt. Det gäller att vara på sin vakt så att ens namn inte används hur som helst och att man inte blir påklistrad åsikter som man kanske inte har.

Lite med anledning av det här har jag tackat nej till att vara majbrasetalare på Valborg. Jag åker gärna ut och underhåller vid årsmöten och annat, berättar historier, pratar om skrivande och läser ur Mejl från gården.

 Sandpappret

 Då åker jag ut och representerar mig själv och det skrivande som jag håller på med. Men att åka ut för att representera någon annan, gynna ett visst företag eller så, det tror jag att jag ska vara försiktig med.

Jag är ju frilansskribent. Just den där friheten, att bara representera sig själv, är jag mycket rädd om. 

Dagens mejl slarvade jag ihop i torsdagsnatt. Satt och skrev till kvart över tre på natten. Tog en paus vid ett då jag hörde att det var oroligt i lammhuset. Konstigt nog var jag glad och pigg på jobbet i fredags ändå, kanske för att jag stulit lite tid för att hålla på med det roligaste jag vet, att skriva. Jag stal tid från sömnen kan man säga.  När jag läste igenom mejlet idag så såg jag flera satser som jag kunde ha snyggat till lite, om jag bara hade varit vaken nog. Men men…..Blev därför extra glad över det här mejlet:

Tack!

Läste ” Mejl från gården” idag och blev så himla glad!
Håller med på alla punkter både som mamma och “spelfröken” i kulturskolan.

Mvh Åsa som jobbar i Visby och på norr med bla brass och piano och Charlie gitarrlärare i Visby och Klinte området.
När vi kan bor vi i ett rött hus,  granne med en blivande lammhage som jag förstått att ni är inblandade i
( jag tog det på den vita knähunden).

Kanske finns det någon mening ändå med att skriva.

Mien

Mien tar ton i klassrummet

lrdag, mars 28th, 2009

Mejl från gården

Ska bli lärare jag tralala… eller hur det nu var. Under min utbildning till språklärare poängterade man hela tiden vikten av att använda musik och sång i undervisningen. Musiken skulle ha en förlösande effekt på inlärningen fick vi lära oss, uttal, intonation och ordförråd, ja allt var musik bra för. Minns när jag gjorde mina första, stapplande försök bakom en kateder på fastlandet för en sisådär femton år sedan. Handsvett, lite lätt rosiga kinder och bandspelaren laddad med Jamaica farewell, Down the way where the nights are gay and the sun shines daily on the mountain top… Eleverna tittade generat ner i sina sångpapper. Några få rörde artigt på läpparna. Så här i efterhand kan jag konstatera att aldrig har det väl varit tystare i ett klassrum! Det enda som hördes var min ansträngda röst som jagade förlagan på bandet.

I took a trip on a sailing ship and when I reached Jamaica I made a stop. Jag fick en lärartjänst på södra Gotland. Pliktskyldigast slätade jag ut mina skrynkliga sångpapper igen och delade ut dem i klassen. Mina nya elever tittade förväntansfullt på mig. Jag böjde mig ner, tryckte på bandspelarens play-knapp och tänkte på döden. Men det var ett hummande och brummande som mötte mig istället när jag tittade upp igen. Eleverna nickade och såg glada ut. Man tog i, starkare och starkare och det enda jag behövde göra var att röra på läpparna. När man klämt det sista, I had to leave a little girl in Kingston town, hördes en röst ur klasskören:

– Naj, diu, vi tar den väl en gång till? Och så fick det bli, lektion efter lektion. I rummet intill förberedde NO-lärarna sina experiment och de slet sitt hår de eftermiddagar mina elever sjöng When I´m sixtyfour eller liknande, för sextiofjärde gången. De här unga sudergutarna lärde mig vad musikglädje innebär. De hade under sin uppväxt sjungit på musiklekis, på dagis, på scouterna, i kyrkan, i skolbussen eller var det nu var och för dem var musiken viktig! Man sjöng efter bästa förmåga och man hade roligt, tillsammans.

Många barn och ungdomar på Gotland idag är kloka nog att gå vidare med sitt musikintresse. Flera har turen att få vara elever vid Kulturskolan. Man får ställa sig på kö till ett instrument och i bästa fall så får man börja spela efter någon termins köande eller så. Tyvärr räcker inte platserna till för alla som vill spela och många elever får vänta i flera år på att få börja på sitt dröminstrument. Ett annat hinder är Kulturskolans terminsavgift på 850 kronor och till det kommer kostnader för instrument, har man flera barn som vill spela kan det bli en ganska dryg utgift. Det är tråkigt för det här är en unik verksamhet i skolan, eleverna har själva aktivt valt att bli undervisade för att de vill lära sig. Det är, ur undervisningssynpunkt, upplagt för smash, kan man säga. Egentligen är det synd att inte alla elever som vill får chansen att spela i ett område där den musikaliska traditionen är så levande. Det är också synd att Kulturskolan och Grundskolan inte är integrerade på ett bättre sätt.

Kulturskolans lärare gör ett fantastiskt jobb när de flänger runt på olika skolor på landsbygden, hämtar elever som glömt bort sin speltid från sandlådor, mitt i fotbollsmatcher på lunchrasten eller lockar dem med sig från veckans glosgenomgång i klassrummet. Man trixar och fixar för att tiderna ska passa så bra som möjligt. Eftersom tomma lokaler ute på skolorna är sällsynta så får Kulturskolans lärare flytta runt sin undervisning mellan skrubbar och andra lediga vrår. Har man tur är skolsköterskans rum ledigt varannan vecka eller så kan man vara i det intilliggande församlingshemmet då och då. Men rätt som det är faller hela planeringen, skolan har schemabrytande temadag eller har gått till skogen så det finns inga spelelever att hämta och ingen har heller kommit ihåg att informera Kulturskolans lärare som då kanske åkt alldeles i onödan.

Jag vet inte om Gotland producerar fler musiker än andra län men om man bara tar Melodifestivalen som ett exempel så finns det nästan varje år något gotlandsnamn med. Säkert har flera av de här musikerna ett förflutet inom Kulturskolan. Och även om man inte får komma ända till Melodifestivalen så är i alla fall jag som förälder så nöjd över att få bli inbjuden till olika små elevkonserter som Kulturskolans lärare ordnar. Det är föräldramöten med musikaliska inslag, soaréer och potpurrier och allt vad det heter. En del får lättare noter, andra lite svårare och när man sätter ihop det låter det fantastiskt. Det är kärlek och värme och ett tänk att alla som vill ska få vara med. Hoppas det, i dessa spartider, aldrig blir tal om att dra in på den här spelglädjen!

Mien Niklasson, Hablingbo

hagsarve@telia.com

Lincoln vs Kennedy

torsdag, mars 26th, 2009

 I got this from a history teacher, Annika, (by the way, how do you say Annika in English?) but she didn´t send an explanation though….I have heard something like it before and it is rather interesting I think…..

Have a history teacher explain this—– if they can.

Abraham Lincoln was elected to Congress in 1846.
John F. Kennedy was elected to Congress in 1946.

Abraham Lincoln was elected President in 1860.
John F. Kennedy was elected President in 1960.

Both were particularly concerned with civil rights.
Both wives lost their children while living in the White House.

Both Presidents were shot on a Friday.
Both Presidents were shot in the head

Now it gets really weird.

Lincoln’s secretary was named Kennedy.
Kennedy’s Secretary was named Lincoln.

Both were assassinated by Southerners.
Both were succeeded by Southerners named Johnson.

Andrew Johnson, who succeeded Lincoln, was born in 1808.
Lyndon Johnson, who succeeded Kennedy, was born in 1908.

John Wilkes Booth, who assassinated Lincoln, was born in 1839.
Lee Harvey Oswald, who assassinated Kennedy, was born in 1939.

Both assassins were known by their three names.
Both names are composed of fifteen letters.

Now hang on to your seat.

Lincolnwas shot at the theater named ‘Ford.’
Kennedy was shot in a car called ‘ Lincoln’ made by ‘Ford.’

Lincolnwas shot in a theater and his assassin ran and hid in a warehouse.
Kennedy was shot from a warehouse and his assassin ran and hid in a theater

Booth and Oswald were assassinated before their trials.

And here’s the kicker…

A week before Lincolnwas shot, he was in Monroe, Maryland
A week before Kennedy was shot, he was with Marilyn Monroe.

Allt jag skulle skriva om

torsdag, mars 26th, 2009

Nej, fyyy vad tråkigt det är att ha för lite tid. Jag som skulle blogga om så mycket och det blev bara pannkaka av alltihop

Jag skulle skriva om alla roliga instrument vi fick prova hemma hos Markus och Marie. De är båda riksspelemän! Här spelar stora syrran på en vevlira. Vevlira är inget typiskt svenskat instrument men just den här modellen är faktiskt från Gotland, det är en groddalira från Groddagården i Fleringe.

Nyckelharpa är så vackert!

En farlig pirat med ett öronhenning!

Lilleman bakar plättar och kan inte låta bli att smaka av smeten.

Veckan inleddes med rejält sjuka barn. Hög feber och ont i halsen. Man kan tro då man ser spannet att det är kräksjuka på gång men så är det inte, våra barn kräks alltid då de har hög feber.

Lammungar, lammungar och lammungar. Stora syrran får aldrig nog. Nu har vi fått 30 stycken, av 180!

Lilleman och jag grälar om det där med dagiskläder kontra ladugårdskläder, han hävdar att det är samma och VÄGRAR ta på sig något annat. Jag får tvätta hans overall varje kväll.

Lilleman vispar.

Elsa tittar på lamm.

Elof solar.

Nya grannarna vid skolan svedjebränner. De öppnar sin verksamhet snart, bageri, när det är klart. Jag fick inte skriva att de öppnar till påsk.

Nya grannen Ramon!

Och så var vi på kaffebjudning vid Nisse hos Peter och Anki. Micka och Anita var också med. Det var jättemysigt och vi fick god plommonpaj.

Och så Ankis shettisar, räkna med att ni kommer att få se många bilder på dem framöver!

Mien

Förlossning

onsdag, mars 25th, 2009

Ursäääkta att jag inte skrivit på ett tag men nu är det lammning! Idag var jag ledig på förmiddagen. skulle skriva krönika, ha ha ha….

Har precis förlöst en tacka, hon hade två jätteungar. Den första kom med huvet före men den kom liksom aldrig ut. Jag vågade inte heller dra men lyckades lirka ut den. nummer två kom med rumpan före, den var rätt medtagen. hoppas det går bra för de små liven nu.

Nyduschad och ganska stressad ska jag nu till jobbet. jobbar kväll. ska åka med mina elever till visby på öppet hus på högskolan. och i natt ska jag skriva.

Mien