Archive for april, 2009

Varför just nu

torsdag, april 30th, 2009

T V Ä T T M A S K  I N E N  H A R  G Å T T  S Ö N D E R !!!!!!!!!

Mamma var här och hämtade tre sopsäckar fulla med smutstvätt. Och då menar jag SMUTSTVÄTT! Ingen, absolut ingen kan klara sig utan tvättmaskin i lamningen!

Mien

Blod på kinden

onsdag, april 29th, 2009

Först av allt vill jag tacka för alla varma kommentarer jag får här på bloggen! Jag läser allas kommentarer, flera gånger, och tar till mig allt. Jag har varit så dålig på att svara på sistone på grund av den där dumma tiden.

Häromdagen körde vi ut nästan alla lamm på bete. De flesta går på ett gigantiskt stort bete i Silte som vi har tillgång till. Vi körde ut rubb och stubb då vi inte tyckte de hade det så bra hemma längre. Ensilagen i korven är slut så nu är det bara rundbalar kvar och det är farligt att ställa ner stora rundbalar bland en massa små, nyfikna ungar. Att köra ut små lamm på bete är en stor risk, de kan bli räv- eller örnmat! Att ha kvar dem hemma är också en stor risk, de kan få diarré och dö. 

Lammen är i alla fall nöjda med betet där i Silte, alldeles tysta njuter de av solen och det gröna gräset. Ska ta kort imorgon! Jag åker ner klockan fem varje morgon med varm frukostvälling till dem som behöver lite extra, fyrlingarna till exempel, och trillingarna vars mamma har haft juverinflammation.

Kvar hemma går några superpråmar som vägrar lamma. Vi hade en lamning igår, en gimber som fick en jätteunge, igen. Men det gick bra.

Det är svårt att fånga det på kort men magarna är enorma.

 

Ikväll skulle jag jobba då vi hade öppet hus på Folkan, nya elever skulle komma och få information och kaffe klockan sju. Fem över sex går jag ut i ladugården, nyduschad, bara för att ge de tre napplammen som är kvar hemma. Då hör jag hur H skriker till Lilleman:

- Hämta mamma, fort!

En tacka skulle till att lamma och hon fick inte ut ungarna. Hon hade kämpat länge och var helt slut. Jag fick slänga mig ner i ströbädden och hjälpa till att hålla tackan. Jag tycker det är så otäckt, jag blundar och ber små böner att allt ska gå bra samtidigt som jag försöker peppa H. Ungarna satt fast, som i ett skruvstäd. H jobbade och jobbade, så svetten rann.  Han försökte på alla vis vända ungarna rätt i tackan men det var helt hopplöst. Jag har aldrig hört honom säga så förut men han sa efter en stund:

- Det här går åt helvete, Mien!

Då förstod jag att det var så. Kan inte Hemmansägaren förlösa en tacka så kan ingen! Jag grät tyst för mig själv för den stackars tackans skull medan jag krälade runt i skiten och kämpade. Till slut fick H ut en unge men den var död. Jättestor och död. Nästa unge var också död. Efter ett tag dog också tackan. Vilken katastrof!

Kvart i sju kommer jag in alldeles full med skit och blod. Jag hinner inte duscha. Gör en snabbtvätt, på med kläder och så ut i bilen. Innan jag kliver ur bilen så kollar jag hur jag ser ut i backspegeln. Upptäcker att jag har blod på kinden. Torkar bort det och går in i klassrummet och tar emot nya elever.

Hemkommen från Folkan ska jag nu skriva ett tal till våren som jag ska hålla imorgon i Djupvik. Måste försöka att tänka ljust.

Mien

Det som göms i tvätt

tisdag, april 28th, 2009

Det var absolut inte nya sängens fel men jag har knappt sovit i natt, legat och tänkt på den försvunna fårfickboken bara. Vilken tur att jag kontinuerligt registrerar i Elitlamm, vilken katastrof om jag inte gjort det! Alla data, vem som är mamma till vem, skulle då ha varit förlorade.

När Lilleman vaknade vid halv sex började han superkrångla. Han ville ha kläder på sig men det fanns inga som dög. Jag fick leta i en tvättkasse med ren tvätt efter ett par byxor till honom. Och se vad som fanns i kassen mer än rena byxor:

Så sköööönt att den är tillbaka! Jag måste ha slängt boken där då jag rusade in på toa. Och sedan har den ramlat ned bland rena kalsingar och barnkläder och legat där och gottat sig medan jag letade mig förtvivlad hela kvällen igår.

TEMPUR-sängarna är i alla fall supersköna. Det är som att lägga sig i ett hav med lera som formar sig efter kroppen.

Mien

Fucked up fickbok

mndag, april 27th, 2009

Nytt jobb (tredje nya jobbet inom loppet av fyra år…) och vaknätter i lamningen håller på att ta ut sin rätt, jag är superstressad för allt möjligt och jag lever i en röra.  Ett tecken på att jag är stressad är att jag tappar minnet! Jag har varit med om det förut och det är verkligen otäckt. Idag när jag åkte hem genom Libbenarvekvior såg jag att en av våra tackor i änget inte mådde bra. Jag störtade hem, slog upp i fårboken om hon hade några ungar och sedan började H och jag samla ihop medicin och fångstgrindar. Jag kollar i fårboken, går på toa, hämtar medicin i kylen och sedan är fårboken borta! Jag har letat ÖVERALLT men fattar inte var jag lagt den. Jag har till och med cyklat Hablingbo runt och letat i dikena för att se om jag lagt den på biltaket och sedan kört iväg. Men boken är borta!!! Ni som har lamm vet att man inte klarar sig utan den! Nu har jag förvisso fört över alla uppgifter i Elitlamm men boken måste ju fram! Var är den???? Var la jag den????Jag minns inte!!!!!

Om någon hittar en grön Fårägarnas fickbok så är den vår!!! Hittelön utlovas!!!

H lyckades fånga in den sjuka familjen så nu har vi dem hemma under behandling. De andra lammen i änget mår bra och är så fina i gröngräset. Det är de förstfödda som vi har släppt ut på bete, många fler grupper står på tur att få komma ut.

Det är mysigt att stå och titta på dem.

Lammungarna smakar på allt möjligt innan de fattar vad det är som går att äta.

Och så har de ingen respekt för elstängsel.

Det är som Hemmansägaren brukar säga, learning by fucking up, som gäller. De får sig ett par rejäla smällar av stängslet innan de fattar.

Mien 

Tempur och Superman

mndag, april 27th, 2009

Ja, nu är det väl mer som behöver fixas i vårt sovrum än att byta ut sängarna, men det är i alla fall en start! Ikväll kom sängmannen med en ny säng till varje familjemedlem. Vår säng ser lite spejsig ut men det är en TEMPUR-säng, ska vara bra för månskensbönder och lammklipparryggar.

 

Älskade Lilleman har förvisso ännu inget eget rum men en egen säng! Det var stort! Han var så nöjd, så nöjd. Här är han på väg att somna i stora brorsans gamla Supermanlakan.

Mien

Begagnat

mndag, april 27th, 2009

I helgen har det varit mycket jobb, jag har inte hunnit skriva. men jag har tagit många bilder, ska lägga ut fler ikväll.

Ikväll kommer familjens nya sängar. Vi har aldrig haft några kloka sängar. Dottern har legat i min gamla flicksäng. Den rasade ihop häromdagen. jag har lagat den flera gånger men nu sist sa jag till tösen:

- Släng ut skiten genom fönstret! Och då gjorde hon det. Nu ska eländet bli ved.

Och våra sängar, vad ska man säga, jag har skämts över dem! Värst har det varit då folk varit hemma hos oss och velat gå upp och söva sina små, gulliga barn i våra sängar. Jag har alltid fått något vilt i blicken då och skrikit:

- Nej, nej…

Hemmansägaren köpte sängarna begagnade för 21 år sedan, han gav 20 kr styck. De var dåliga redan då. Här ser ni min säng, ni anar inte hur obekväm den har varit!

Av tre sängar vi slängde ut igår så har två stycken bara tre ben! De har väl stått lutade mot varandra på något vis och hållit balansen men jag kan tala om att de har svajat betänkligt då man rört sig i dem. Vi har egentligen inte alls råd att köpa sängar men jag kan tala om att det skiter jag i! Har man legat på vassa fjädrar så tänker man så!

När jag berättade att vi köpt nya sängar var det en bekant som sa:

- Man kan köpa begagnat också!

Då började jag nästan lipa.

Mien

Killarna och pilbågen

torsdag, april 23rd, 2009

Lilleman hittade stora brorsans pilbåge på vinden. Han har tjatat och tjatat om att få använda den. Eftersom det är rätt dyra grejer och eftersom man är för liten att skjuta pilbåge då man bara är nästan fem, så har jag sagt NEJ!

Men Lilleman ger sig inte! Här kommer Elof också och tycker det ser kul ut.

Okej då, jag hade fel! Man kan visst skjuta pilbåge då man bara är nästan fem. Han har en otrolig motorik, den lille mannen, eller är det vilja?

Elof kollar att pilarna går rätt.

Och här försöker han ta loss pilen. Elofs medverkan blev dock kortvarig.

- Inga fler tråkigheter här vid Hägsarve tack! sa jag och tog den lille katten under armen och gick in.

Mien

En svart period

torsdag, april 23rd, 2009

Nu har det varit tungt ett tag. Barnen och vi är friska så man ska väl inte klaga men lite tungt har det allt varit.

Gimbrarna har det jobbigt då de lammar. De som har tvillingar går det bra för men många som har en unge har det jobbigt. Fastän vi inte har utfodrat alls med kraftfoder och till och med har haft lite dåligt samvete för det ( i facklitteraturen står det att man till och med ska ge upp mot 3 kg kraftfoder per dag) så får gimbrarna jätteungar, med svåra förlossningar som följd. Det kan vara en liten, tunn gimber, som knappt ser dräktig ut, som bär på en jättekalv. Det verkar som om all hennes energi har gått åt till att producera en jätteunge. Varför?

Jobbiga grejer senaste dagarna:

1. En tacka är på gång att bli lammdålig. H, som är ledig, spanar på henne hela dagen. En liten halvtimma åker H med dottern ner till hästarna och hjälper henne med remtygen. Då passar tackan på att lamma. Första ungen är så stor att det blir problem. När H kommer hem är den redan död. Som tur är kommer en, liten, till som lever.

2. En gimber ska lamma. Vis av erfarenheten från förra misslyckandet ingriper H tidigt. Förlossningen är hemsk. Jag får hålla tackan medan H försöker lirka ut ungen. Jag gråter för jag tycker så synd om tackan. Jag ber H att vi ska ringa till någon, men VEM kan hjälpa i detta läge?

- Ring Gud, säger Hemmansägaren. Men Gud verkar inte vara hemma.

 Till slut får vi ut ungen. Den är enorm. Både tacka och unge är medtagna men allt slutar lyckligt. Nu mår de toppen. Men hon hade aldrig fått ut den jätteungen själv….

3. En syster till ovanstående ska lamma. Jag stänger in henne och åker till jobbet. Efter två timmar kommer jag hem på kafferasten och ser då ett jättehuvud sticka ur gimbern. Jag ser och känner att ungen är död. Efter en evighet får jag äntligen ut ungen. Tackan är förtvivlad över att ungen är död, gråter och gråter och letar. Jag har ingen annan, nyfödd unge som jag kan adoptera till henne. Jag går ut och sätter mig på brunnen på storgården och bölar jag med. Fy fan!

4. Eftersom vi inte vill riskera att några lamm blir uppätna av räv och örn har vi dem än så länge hemma i olika grupper. Det finns heller inte bete som de kan klara sig på ännu så det är lättare att utfodra alla hemma än att köra socknen runt med foder. Och man har bättre uppsikt att alla får tillräckligt med mjölk. Jag är hemma på rasten och kollar till alla lamm, lämnar gården klockan kvart i två. När H kommer hem klockan fyra har en av de största ungarna hängt sig i lammnätet? Den stora, fina baggungen är alldeles död. Lammnät är ju för lamm kan man tycka men kan tydligen vara farligt. Mamman, 4059, har naturligtvis bara den här ungen. Hon gråter och gråter. Hela natten hör vi hennes förtvivlade sorgerop. En mors sorg över att sonen är borta. Det framkallar sån ångest och man mår så dåligt.

- Hur man än gör så dör lammen, säger Hemmansägaren dystert.

Vi sitter sen som ledsna hundar vid matbordet och funderar på om vi ska sluta med det där med lamm?

 

Sen åker H iväg och köper ett kraftigt, småmaskigt nät som han ersätter lammnätet med.

 

Och som grädde på moset så är lilla, vita knähunden dassig. Eller åldern tar ut sin rätt, kanske man ska säga. Hon har några, rejäla juvertumörer som vuxit mycket. Nu har hon börjat halta också. Jag körde henne till djurkliniken vid Gustavs idag, beredd på det värsta. Men Håkan tror inte att smärtan i benen kommer från tumörerna och han tror inte att hon lider.

- Tänk på att hon är 94 år, och 94-åringar kan ha lite ont här och var.

 Håkan tycker att knähunden ändå är i hyfsad kondition och tycker hon ska linka på ett tag till. Men han säger att vi ska förbereda oss på vad som komma skall.

Nu var det svart. Det finns ljus också, alla de lammungar som faktiskt mår jättebra och växer så det knakar.

Mien

Jag och Landshövdingen, eller landshövdingen och jag kanske det ska vara….

tisdag, april 21st, 2009

Har ni någonsin sett några sötare majblommeförsäljare? De här stod utanför Högbyhallen i eftermiddags.

Årets majblommor. Jag har köpt flera.

Som jag berättat förut har jag tackat nej till ett företag som ville ha mig som majbrasetalare på Valborg. Jag kände mig lättad och glad över att ha tackat nej för vad ska man prata om?

 Men så häromkvällen ringde Eksta hembygsförening och ville ha min medverkan vid Djupvik på Valborg. Eftersom vi hade gäster då de ringde och jag var lite upprymd blev jag väldigt smickrad och tackade genast JA???? Och jag lovade att typ sjunga en sång också???

Min granne Marie, som är sångerska, har lovat hjälpa mig med sången.

Men vad i herrans namn ska jag säga i talet? HJÄLP MIG!

Hemmansägaren har skrämt upp mig med att Eksta hembygsförening är top of the tops, göder ju inte på självförtroendet bättre precis. Självaste Landshövdingen har varit talare vid Eksta Hembygdsförenings majbrasa. Och nu ska jag dit efter henne…..

Min kompis Henrik lugnade mig med att det var väl bra att det var Landshövdingen som varit där före mig och inte Theodor Kallifatides eller någon annan vältalig person, vad han nu menade med det…..

Ångest!

Mien

Spelet om Gotland

tisdag, april 21st, 2009

Nu på morgonen har Hemmansägaren och jag spelat Spelet om Gotland. Tyvärr är utförandet på spelet inte så kul i nätupplagan.

Kanske ska jag tillägga att ingen av oss vann.

Mats Linder, du är bara bäst!

Mien