Archive for april, 2009

Radhes och oh brothers

mndag, april 20th, 2009

Igår hade jag tänkt roa mig lite på eftermiddagen. Planen var att jag skulle ut och köra med Gute Moppers. Eller så skulle jag gå på Sonja Åkessonkonsert i Havdhem. Men så ringde Henrik och Carina och ville komma ut och se på lamm. Vad går väl upp emot att träffa gamla vänner? Det är verkligen att roa sig!

Jag for iväg till Hemse för att handla något gott, kylen är rätt tom nu i lamningstider. Vad handlar man då för fika när man ska ha en liten diabetiker på besök??? Henrik och Carinas dotter, Olivia, har nämligen drabbats av diabetes. Jag köpte ett storpack grillkorv och pistagenötter. Väl framme i kassan kom jag på att korv kanske inte var så lämpligt, de är ju vegetarianer för guds skull! Fick snabbt rycka åt mig lite sojakorvar också.

Olivia Radhe med de supergulliga fyrlingbröderna.

Olivia matar lamm.

Oh brothers! Ingen som vill dela sitt liv med fyra bröder och deras mamma? Bröderna behöver stödmatas. Annars är de pigga och skuttiga. Och mysiga.

Amelie Radhe matar lamm.

- De är mysiga med jag kan inte ha dem i stan, sa Henrik.

Henrik hoppar studsmatta med alla barnen.

Fun-lightdebatten har inte nått Hablingbo ännu.

Det här minilammet satte tjejernas hjärtan i brand! Amelie ville inte åka hem utan hon ville sova över hos mig. Typ flytta in hos mig.

Hysch, nu sover de!

- Bättre än Kolmorden var Henriks utlåtande om besöket i Hablingbo. Och fantastiskt bra diabetesfika!

En får tacke!

Mien

Hans namn är Gunnar

sndag, april 19th, 2009

Gullungen, Gullpojk och Gulleman, jättefina namnförslag. Men när stora syrran såg Gullans unge sa hon direkt:

- Han ska heta Gunnar!

Och så får det bli. Lammet Gunnar. Vår granne Markus var förbi idag och han sa att han då aldrig förr träffat ett lamm som heter Gunnar. Det har inte jag heller.

Allt är bra men vi tycker att Gullans ena juverhalva är stel, röd och varm. Vi mjölkar ur  flera gånger om dagen, det går fint. Och så har vi satt in penicillin. Det är ingen rutinbehandling ska ni veta men det här fallet är ju lite speciellt…….

Gullan blir mamma

sndag, april 19th, 2009

Stora syrran har ju ett tamt lamm som heter Gullan. Här ser ni Gullan i höstas vid baggsläppet. Alla andra tackor tyckte det var kul med baggen utom Gullan, hon ville bara mysa med sin matte. Frågan var ju om stora syrrans älskade, gamla napplamm skulle bli dräktig? Stora syrran ÄLSKAR sitt tama lamm, Gullan är nog det käraste hon har. Under vårvintern har Gullan blivit allt rundare om magen. Och idag var stora syrran nästan lite orolig:

- Mamma, idag har Gullan sovit nästan hela dagen. Hon är svullen i stjärten och juvret är stenhårt.

Sedan åkte syrran iväg på tjejfest. Tio minuter efter att hon lämnat gården upptäcker vi det här:

Gullan har värkar och blåsan har kommit ut.

Hemmansägaren sätter sitt alarm i mobilen på 20 minuter. Gullan får 20 minuter på sig att få ut ungen.

När värkarna kommer sträcker hon på halsen och stönar av smärta.

Hemmansägaren övervakar oroligt. Det här är ju en förlossning som inte får gå fel.

När sex minuter har gått kan han inte hålla sig längre, Hemmansägaren ingriper. Här tar han hål på hinnan.

Han får tag i framklövarna och varje gång Gullan får en värk drar han försiktigt ungen rakt nedåt.

Här kommer bebisen!

H lägger bebisen vid Gullans nos. Sedan försvinner han snabbt därifrån.

Gullan tar direkt den lille till sitt hjärta. Bräker mammigt och slickar bebisen ren. Klockan är 18:14 lördagen den 18 april.

Den lille sonen börjar också att bräka och röra på sig.

Efter bara några minuter är den lille på fötterna och tar sin första slurk råmjölk. Vi ringde stora syrran och gratulerade, hon skrek av glädje i telefonen!

Så skönt att det är över! Och så skönt att vi kunde vara med. Gullan slår hål på alla myter om att det aldrig blir något klokt av napplamm. Hon hade en riktig mönsterförlossning och hon är en fantastisk mor.

Men vad ska den lille heta? Gulliver? Gullmar? Kom gärna med förslag.

Mien

Håkan Ericsson och vedlasset

lrdag, april 18th, 2009

Läser Annas blogg, om hennes kamp för att man inte ska spara på barnen på låg-och mellanstadiet i Hemse. Kämpa på Anna, du gör ett jättebra jobb! Anna länkar till Håkan Ericssons ledare i dagens GT. Ericssons förslag till hur man ska vaska fram pengar till skolan är kanske inte så förvånande med tanke på vilket parti han företräder, vi snackar skattehöjningar:

“En höjning med 0,25 procent skulle innebär att den som tjänar 20 000 kronor i månaden, får höjd kommunalskatt med cirka 50 kronor i månaden. Den som tjänar 25 000 kronor i månaden får betalar 65 kronor mer i månaden och den som tjänar 35 000 kronor i månaden får betala cirka 90 kronor mer i månaden i kommunalskatt. “

Det här skattehöjningsförslaget får mig att tänka på en gammal, rysk folksaga som Hemmansägaren brukar citera, ni vet den där med bonden och veden. En bonde och hans häst skulle dra hem ved från skogen. Bonden lassar på vagnen och resonerar med hästen:

- Orkar du dra hem den här vedklabben så orkar du den här också. Och orkar du den här så orkar du nästa också. Och så lassar bonden på ett jättelass.

Så klart blir lasset alldeles för tungt så när hästen ska börja dra så står hela ekipaget som sten. Då får bonden börja plocka av ved från lasset. Han resonerar:

- Orkar du inte den här vedbiten så orkar du inte den här heller. Och orkar du inte den här så orkar du inte nästa heller.

Det slutar i alla fall med att bonden kommer hem utan ved.

Sorry Ericsson, du får mig aldrig att gå med på att det är skattehöjningar som ska till, skattebördan är redan tung som den är. Med högre skattetryck kommer Ericsson bara att bli stående med sitt skollass där i skogen någonstans! Det blir som för bonden och hans häst, ingen ved och inte mer pengar till skolan. Kommunen får redan en rejäl skolpeng av staten för varje elev. Frågan är vad kommunen använder de pengarna till? Misstänker att inte hela skolpengen kommer fram till skolorna nämligen. Jag tror som Anna, att kommunen tvättar en del av pengarna i skyhöga internhyror till sig själva. Det är ju sjukt höga hyror de tar ut för dåligt underhållna skolbyggnader!

Nej, jag tror som jag skrivit förr att lösningen på skolans ekonomiproblem är att skolansvaret läggs på staten igen. Gör skolan till en statlig angelägenhet igen! Skolan är en allvarlig angelägenhet och den ska inte kommunen hålla på att leka med! Det var ju Göran Persson som en gång i tiden drev igenom att skolan skulle kommunaliseras. Efter skolans kommunalisering har det bara gått utför, något som Persson visst själv har erkänt på ålderns höst. Kommunerna är inte kapabla att driva skola. Skolorna dräneras på pengar och den öronmärkta skolpengen trollas bort på vägen. 

Och hur smart är det egentligen med konkurrerande skolor här i glesbygden när det knappt finns elever att fylla EN skola med? Som Anna skriver urholkar friskolorna den kommunala skolans ekonomi. Jag trodde jag var för fri konkurrens men jag tycker det är dumt med två konkurrerande skolor inom radien av en mil. Det är väl ändå bättre med en, stark skola med gott om resurser än med en massa hattande med småskolor hit och dit? Förresten är det lite fånigt med det där med friskolor tycker jag, alla skolor är ändå ganska lika då de måste följa samma läroplan och samma betygskriterier. Det finns friskolor som fyller ett syfte, som fungerar som ett komplement till den vanliga skolan, t.ex den friskolan H arbetar på i Klintehamn. Där tar man hand om elever som kommunen inte har resurser till att ta hand om. Elever som behöver olika former av avancerade speciallösningar. Man konkurrerar inte alls med den lokala skolan på orten. Men att ha skola både i Fardhem och i Hemse känns både dyrt och dumt. Hemmansägaren drog parallellen med den gula postbilen som kommer farande här i Libbenarvekvior varje dag för att dela ut post till hushållen. Strax efter den gula bilen kommer City Mails blå bil jagande i samma syfte. Att ha både Athene Fardhem och Högby känns som resursslöseri på något vis. Och i slutändan är det väl ändå kommunen som har ansvaret för eleverna i båda skolorna?

Mien 

Mejl från gården 090418

lrdag, april 18th, 2009

Mejl från gården

Idag går mina tankar till alla dem som drabbas av varsel och uppsägning. Över hundra personer inom Kommunal här på Gotland har blivit varslade inom Barn- och utbildningsförvaltningen. Jag tänker på alla som kommer att mista ett arbete som de älskar. Som kanske förlorar sina arbetskollegor och sina elever till hösten. Som inte längre känner sig behövda eller uppskattade. Jag tänker också på alla som nu är oroade över sin framtida försörjning.

Själv sitter jag också i en båt som gungar betänkligt, lärarfacken som jag tillhör har inte förhandlat klart än med Gotlands kommun. Eftersom jag är övertalig, eller icke placerad som det heter, till hösten så finns det all anledning till oro. Om jag ska petas in på någon skola så innebär det också att jag knuffar bort någon annan med färre tjänsteår än vad jag har. Det känns inte bra. Inte bra alls. Ett par gånger om dagen öppnar jag min mejlbox för att kolla om jag är en av de utvalda, en av dem som ska varslas. Jag vet inte om man får beskedet via mejl men jag tänker att det är säkrast att kolla ändå. Varje gång mejlboxen inte har en röd flagga som indikerar inkommande post, drar jag en suck av lättnad. Häromdagen flaggade det dock rött. Det var ett brev från personalchefen Bo Stenbom. Hugha! Han ville dock bara, bland annat, meddela att alla anställda har rätt att boka in två fria stödsamtal vid företagshälsovården under uppsägningsprocessen. Det kan nog behövas. Träffade en av Kommunals medlemmar häromkvällen. Hon berättade vilket psykiskt maraton hon fått genomlida den här vårvintern. Först får hon reda på, fredagen innan sportlovet, att hon är övertalig och inte har något arbete kvar på sin skola till hösten. Hela sportlovet går åt till att grubbla över det. Och sedan är det dags igen. Fredagen innan påsklovet får hon reda på att hon följande måndag ska vara tillgänglig per telefon för eventuellt varselbesked. En sömnlös helg alltså. Tre dagar av psykiskt helvete. Och varje gång hennes mobiltelefon ringer den måndagen hoppar hon flera meter upp i luften. Som tur var slipper hon varsel.

Men det är märkligt att det här med varsel och övertalighet inte kan skötas på ett snyggare sätt. Själv har jag varit med om lite olika varianter. En gång bad jag rektorerna, på mina bara knän, att de så fort de visste något skulle meddela mig. Jag ville ha tid att förbereda mig. Tid att vara ledsen. Jo då, visst skulle jag få det. Det utlovades till och med att alla berörda skulle bli uppsökta av rektor personligen. Så förvånad jag då blev när jag tre minuter innan jag ska ha min klass, bara sådär i förbifarten i vimlet i korridoren, får reda på att jag är övertalig. Den dagen var jag ingen bra lärare kan jag säga, där jag satt i katedern alldeles rödgråten. En annan variant jag varit med om är att få höra bakvägen att man är övertalig. Arbetsledningen tycker väl det är så jobbigt att ge sådana här besked att de drar sig för att tala med dem som det berör först.

En av de värsta uppsägningar jag har hört talas om råkade dock läraren X ut för som jobbat på V-skolan i ett par år. Rektor på skolan hade förvarnat om att man skulle dra ner och att en lärare skulle tvingas sluta. En solig vårdag står X ute på skolgården omgiven av sina elever. Då kommer rektor åkande i sin bil. Rektor hoppar ur bilen, ler och struttar fram till X. Mitt där, bland alla elever, formar så rektor händerna till en strut och viskar i X:s öra:

- Det blir du som får gå!

Inte så lätt att, under de premisserna, slutföra resten av dagens lektioner på ett snyggt sätt! Det finns säkert inga bra sätt att förmedla uppsägningar på men det måste finnas mer eller mindre dåliga. Att förlora jobbet är att dö en smula. Det är en sorg som behöver tid för att bearbetas.

Mien Niklasson, Hablingbo

hagsarve@telia.com

Fler PRAO-bilder

fredag, april 17th, 2009

Kusin Nils har vantar på sig då han pysslar med lammen. Det är ett bra tips som jag också börjat med idag. Mina händer blir helt uttorkade av lammnäringspulvret och alla handtvättar. Med vantar på sparar man händerna lite.

Sedan använder vi PET-flaskor till lammnäringen som faster Annika visar här. Ingen har tid att diska flaskor  så när man använt flaskan ett tag så återvinner man den och tar en ny. Kanske tycker inte återvinningsbranschen om det men lammen har då hela tiden fräscha flaskor.

Mommo Sonja har sedan i julas, tvättat och strukit Lillemans tomtedräkt och bett mig lägga undan den till nästa jul. Men han hittar den hela tiden! Och mommo måste tvätta den hela tiden! Här ser ni en liten apriltomte bland lammungarna. Eller är det en gårdstomte?

Stora syrran styr och ställer.

Alla våra lammungar märks med hortenmärken, ett i varje öra. På ena sidan är vårt gårdsnummer präglat, SE 65546, och på andra sidan finns ett individnummer. Hittar man ett lamm med SE 65546 i örat så vet man att det tillhör oss. Man kan kontakta Jordbruksverket om man hittar ett vilset lamm så kan de tala om vilken gård lammet tillhör.

På nyfödda lammungar sprejar vi navelsträngen med Bluespray. Här gör PRAO- Erik det. Bluespray innehåller klorhexidin som Hemmansägarens läkarbror observerade då han läste på flaskan. Man ser att det svider lite för ungarna ryggar till då man sprejar på det. Förhoppningsvis slipper de navelinfektion. Jag använder Bluespray till diverse sår, blemmor och eventuella klippskador.

Jag har visat den här bilden förut, på Nils och lammet. Men mamma, visst har det här lammet den berömda Vesterbymulen? Det ser ju ut som en näsapa?

Minns ni den svåra förlossningen? Här ser ni riktigt hur PRAO-eleven Erik kämpar.

Blä så jobbigt det är när tackan inte kan föda själv. Eller ungen kommer väl ut till slut men då är den död eller har syrebrist och har blivit handikappad. H hann lära sig ganska mycket av sin svärfar hur man gör i sådana här situationer.

Hur kan ett så litet djur ha en så stor unge i sig? Vi hade en liknande förlossning igår då Nils var här, en liten gimmer med en jätteunge. Om en tacka kämpat i mer än 20 minuter ska man ingripa, så stod det i alla fall i senaste Fårskötsel. Eller som H uttrycker det, det är inte fel att ingripa efter 20 minuter. Igår var JAG var förlossningsläkare. När värken kommer ska man dra rakt nedåt. Det har jag lärt mig.

Här tar kusinerna kort med sina mobilkameror på den lyckliga tilldragelsen.

Lammungar är sååååå gulliga! Kusiner också!

Nu är det väl ett trettiotal tackor kvar som ska lamma. Jisses, vilka magar de har. Inga fler fyrlingar bara!

Lamm är så värdelösa djur jämfört med till exempel kor, det är inte lönt att ta ut veterinären alltid.  Då frågar vi läkarfarbrorn till råds. Han börjar alltid:

- Jag är ingen veterinär MEN det ser ut som en hjärnhinneinflammation, eller…

- Jag är ingen veterinär MEN man skulle kunna prova det här….

Han blir säkert helt vansinnig när jag skriver det här men man kan inte åka till veterinären alltid och betala mer än vad lammet är värt.

Det där med hjärnhinne hade han i alla fall rätt i. Jag ville slå ihjäl det krampande lammet men läkarfarbrorn sa att lammet kunde bli friskt igen. Och det blev det.

Vi har ju alla lamm i en databas, Elitlamm. Jag tror vi betalar typ 1200 Kr per år för det. Jättebilligt tyckte Piteborna och jämförde med vad det kostar med liknande funktioner under en hockeyturnering i Pite under en helg! Elitlamm är ovärderligt för oss, vi skulle aldrig kunna ha reda på alla lamms släktskap annars (kan tydligen jämföras med olika hockeytabeller… )Här hjälper Erik mig att lägga in dagens lamningar. Det var skönt att vara två när man gjorde detta. Jag läste högt ur Fårägarnas fickbok och Erik knappade in. Ibland ifrågasatte han när jag gjorde fel och han lärde sig hur snabbt som helst hur programmet fungerade.

Mien

Vilken PRAO-elev!

fredag, april 17th, 2009

Vi har haft en PRAO-elev här, kusin Erik från Pite. Han ville inte praktisera på sin mammas astråkiga jobb, hon är lärare. Och pappans jobb på öronkirurgen var bara för blodigt tyckte han. Så det fick bli praktik på fårgård. Han var så intresserad och lättlärd, Erik. Här ska han märka upp lammungar.

Faster Annika högg i hon med. Här matar hon några överskottslamm.

Kusin Gustav undrar vad han kan hjälpa till med.

Nils har jobbat i flera dagar den här veckan i lammhuset. Han är en riktig talang med lammungarna.

 

Men oj, en gimmer har svårt att få ut sin unge. Förlossningsläkaren måste tillkallas. PRAO-eleven Erik håller i tackan medan Hemmansägaren lirkar ut ungen. Det såg dystert ut, ungen satt verkligen fast. Vi förvarnade barnen på att det kanske kunde gå tokigt.

Vilken glädje när den lilla gimmern fick ut sin jättedotter! Maken till större unge har man väl då aldrig sett! Ungen var superpigg trots den svåra förlossningen, viftade på svansen och bräkte. Tackan klarade också äventyret bra. Tack Erik för fantastiskt bra utfört jobb, utan dig hade inte det lilla lammet överlevt!

En liten sur kommentar från PRAO-elevens far:

Han tycker kirurgi är blodigt men vad är väl då det här?

Mien

Brev till språkrådet

tisdag, april 14th, 2009

 Jag skrev ett brev till språkrådet:

  Hej!
 Jag heter Mien och är fårbonde.
 Jag har en fråga. När en tacka föder så säger man att hon
 lammar på fackspråk. Vi är nu mitt i lamningen och det föds
 nya lammungar (gotländska för lamm) hela tiden. Nu till min
fråga, jag tycker lamning ser så töntigt ut, jag vill skriva
 det lammning. Lamning - lammning, vad säger ni om det? Är det
 OK att skriva lammning?

 Sedan har jag en fråga till, vad heter instrumentet cello i
 bestämd form plural? MVH Mien
 Och jag fick svar!

Hej! 1. Nej, den etablerade stavningen är “lamning”. 2. Man skriver “cellor” (jfr “radior”, “videor”).

Vänlig hälsning
Ola Karlsson, språkvårdare
——————————————
Språkrådet
Box 20057
104 60 Stockholm
08-442 42 00
sprakfragor@sprakradet.se
www.språkrådet.se
——————————————
Språkrådet ska följa och främja språkens
utveckling i Sverige. Rådet är en del av
språkmyndigheten Institutet för språk och
folkminnen.
>——————–
>
>
>

Någe för någe

mndag, april 13th, 2009

Jag borde ta fler bilder från lammningen och skapa ett arkiv. Lammningen går så fort och vill man skriva om det under året så måste man ha bilder! Men det här är en slags lammningsbild. Vi är så trötta efter alla vaknätter och det vet mamma som är gammal fårbonde så hon kom hit på påskafton med bilen full med mat. Det var jättegott! Lammfiolen som hon rökt i Linde(?) är supergod. Lammfiol är nästan lite vassare än fårfiol. Fantastiskt mört.

Bordet var dekorerat med påsktuppar. Den blå tuppen fick H på sin ettårsdag. Lertuppen har sonen gjort. Fina båda två.

Syrran, Linn och Pixel hamnade i soffan efter maten. Han är ju bara för söt, den där lille Pixel.

Påskdagen kom H:s kusin med familj med sina hundar som de köpt från ett Rumänskt hittehundshem. Här söta Monsa.

Monsa gör give me ten medan Rally tittar på. Båda hundarna är hur mysiga som helst. Rara och vänliga. Och de brydde sig inte just om lammen. Kolla tackorna i bakgrunden. De har lammat allihop men är ändå i väldigt fin kondition tycker jag. Vi har haft turen att ha väldigt bra ensilage i år. Stora lammungar och runda tackor.

Vi körde ytterligare en tacka med trillingar till mamma i Sanda. Hon är snäll och upplåter sin ladugård så trillingtackorna får extra vård och mat. Mamma fungerar som en satellit som det heter på fackspråk.

Vi var nyduschade och skulle på middag i Klinte men mamma hade bekymmer med en tupp. Tuppen är gruvligt elak mot hönsen och mamma ville ta bort honom på stuberten. Det var inte förhandlingsbart kan jag säga. Mor är en stor djurvän och hon tålde inte se tuppens härjningar i hönsgården längre.

Någe för någe, som mamma brukar säga. Hemmansägaren fick varsegod att slå ihjäl tuppen, där och då. Jag besparar er de blodiga bilderna. Fast det var inte så mycket blod, H är duktig på att slå ihjäl tuppar.

Sedan blev det påskkalas med alla kusiner i Klinte. Jättemysigt. Här ser de, enligt faster Annika, kultrullen Biker Mice!

Mien

Sängar och spex

fredag, april 10th, 2009

Jag åkte till stan för att kolla på sängar. Våra sängar köpte H begagnade för 20 år sedan för 20 Kr styck. De är säkert OK men ingen av dem har längre fyra ben och i min säng sticker det upp en fjäder som gör hål i alla lakan och i mig. H säger dessutom att han sover väldigt illa i dem.

Lilleman went bonkers i sängaffären. For runt som ett jehu och hoppade från säng till säng. Vi fick snabbt lämna affären, innan det blivit affär av så att säga.

Fem barn och jag åt på Mc Donalds efter sängäventyret.

Väl hemma kom Pixel och hälsade på sura knähunden.

Lilleman och Adam snackade Bionicles.

Linn och Lilleman spexade.

Idag bjöd vi Markus, Marie och lilla Elsa på mat. Ingen av dem fastnade på bild för det var en riktig äggröra innan vi kom till bords.

Mats och Ingrid kom på besök. H jobbar i lammhuset med alla små lamm.

Det var en alldeles för kort långfredag.

Mien