Förlååååt att jag inte varit här pÃ¥ ett tag! Hemmansägaren, min ivrigaste bloggläsare, har varit mycket besviken pÃ¥ mig. Varje morgon har han varit här och kollat och det har ju, till hans stora besvikelse, inte funnits nÃ¥got nytt.Â
- Du måste ju säga till när du tar bloggpaus! Man kan ju tro att det hänt dig något!
Det har inte hänt mig något! Jag mår bra och nu är jag tillbaka igen!
 Om ett par veckor får vi hantverkare hit. De ska isolera och panela in vinden så att våra barn får lite mer utrymme att vara på. Jättebra. Men, vinden är ju full med saker? Smockfull? Det får inte plats en endaste liten hantverkare där uppe så som det ser ut nu kan jag säga. Och absolut inte några barn. Och var ska sakerna ta vägen? För brygghusloftet är ju också smockfullt? Och vi har ju ingen källare? Och vad kan man kasta?
Jag kände mig mycket vilsen i allt detta. Så jag utarbetade en plan:
1. Städa ur hönshuset så att det blev tomt.
2. Tömma brygghusvinden, kanske flytta allt till hönshuset.
3. Tömma vinden och flytta allt till brygghusvinden…………..
När jag städat ur hönshuset, tog två hela dagar, så började lusten avta. Men då kom faster Annika hit. Igår morse intog hon gården och styrde upp det hela kan jag säga. Jag bar och konkade ner från vindarna. Faster Annika tvättade, skrubbade och kastade. Det som hon inte kastade hängde hon upp i hönshuset. Ibland, när jag försökte smussla undan nån grej, när jag hade svårt för att kasta, så tog faster Annika i:
- Nej, Mien! Fyyyy, Mien! Släng! Kasta!
SÃ¥ det var bara att lyda.
Det kändes som om jag var med i TV-serien Rent hus. Ni aaaanar inte hur mycket grejer vi har! Och råttskit!
- Städa Mien! Man kan få sorkfeber av all den här råttskiten! sa faster Annika argt.

Här ser ni faster Annika med lite gamla släktklenoder som hon städat ut. Visst ser hon snäll och rar ut men inte en enda onödig pryl blir kvar i huset då hon drar fram. Hemmansägaren försökte protestera och ta tillbaka ett utrensat fat som han köpt på auktion en gång:
- Men ge dig! Vad ska du med den där gamla skiten till? fick han till svar. Darrande försvann H sedan från hönhuset.

Det som inte slängdes arrangerade Annika snyggt ute i hönshuset. Faster Annika har nu gjort om vårt hönshus till en 100 kvadratmeter stor antikaffär! Det är riktigt hemtrevligt, med trasmattor på golvet och allting! Och Hemmansägaren kom på andra tankar efter avbasningen och började rensa han med.

Grejer, grejer och grejer. Från golv till tak. Fattar ni, allt det här har funnits i vårt hus! Inte konstigt att vi själva knappt har fått plats!

Släktens gamla, rangliga stolar, som jag ska renovera nÃ¥gon gÃ¥ng……..
- Men Mien, det finns en anledning till att de här sakerna har burits upp pÃ¥ vindarna av dina förfäder en gÃ¥ng, sa faster Annika och ställde ut stolarna i loppisen, som hönshuset numera kallas.Â

Eftersom loppisen ligger ute vid vägen stannar det till bilar då och då. I en av bilarna hoppade de här människorna ur. Gustav och Martin, kusin Mats fina pojkar. Gustav och Martin ville inte köpa något i loppisen.
- Det finns faktiskt ingenting härinne som jag skulle vilja ha, sa Gustav.
 Men däremot var de lite intresserade av lammskinn. Tack för titten pojkar, det var jättekul att ni tittade in!
 
Trots att vi inte hade någon loppisskylt ute så kom det folk förbi och handlade ändå. Den här lille killen köpte fiskedrag.

Och ett kastspö som jag aldrig använder!

Men nu är skylten ute! Kom och fynda gammal skit! Om en halvtimme kommer Daniel och Emil och ska fortsätta hjälpa mig bära ut grejer idag. För det är bara i hönshuset, förlÃ¥t, loppisen, det syns att nÃ¥got hänt. Vindarna är ännu lika smockfulla………..
MienÂ
 Som vill ge Annika ett jättetack för allt du gjorde för mig igår. Ljus och kärlek till dig!