Mejl från Gården

Hela sommaren släpade jag ut kistor och annat från vinden. Men de här kolosserna orkade jag inte få ut. Imorse typ tvang jag folk att hjälpa mig släpa ut dem. Astungt!

  Den undre kistan/lådan/låren är gjord i ek. Kanske kan man ha den ute i loppisen och hänga lammskinn på? Eller ha den som bardisk vid någon fest?

Det kom en lastbil lastad med platta paket.

Paketen bars in av Mats Olofsson, Bjärges Träförädling AB. Vad kan det vara?

Jo, en trappa! Mats vågade inte chansa på att man skulle få upp trappan via trappan till mellanvåningen så han monterade på plats. Lite legobygge över det.

Lady premiärgår trappan. Den är superskön att gå i, det känns som man skrider upp. H tyckte också den var bra att gå i.

Nu ska det monteras räcke och ledstång. Andreas och Pawel jobbar med det. Kanske är trappan snyggast utan ledstång? Men, det kan vara bra att ha, så inte något barn ramlar och slår sig.

Ni kommer väl ihåg gamla trappan?

Och så nu! Kan inte fatta att det är sant! Vad kostar då en ny trappa? Ja, jag säger som såhär, efter att ha tittat in hos Åsa, en ny trappa kostar lika mycket som en sprattelgubbe, plus moms.

Mien

Idag var Hemmansägaren hos Wahlgrens i Gothem. Tummungs är gårdsnamnet. Han for dit och tog med sig både min kamera och min HUND! Hallå, vem är det som bloggar egentligen? Här får vi se Eriks och Monas foderanläggning. Det ser jättefiffigt ut. Jag måste åka dit och titta. Själva utfodringen sköts med en Avant.

Hur fick Hemmansägaren sin lammklippningskompis Niklas att ställa upp på den här bilden??? Har Niklas fått betalt? Hur mycket? Niklas är nämligen tämligen tveksam till Japanska spetsar som fårhundar. Lady är här med för första gången och klipper lamm. Jag är orolig att hon stått och skällt en massa. Får inget klokt svar av H. Alltså har hon skällt???? Mona, skällde hon?

Fine Erik Wahlgren på en inte alltför fin bild. Erik och Mona har två lammbaggar. De heter Jonte (Jonas) och Emrik. Hade varit kul att få se dem också. Men Hemmansägaren är inte en fullfjädrad bloggare ännu. Förresten tycker jag snart att han kan skaffa sig en egen blogg.

Mien

 Fick den här på mejlen. Den är gammal, men lite kul ändå. Ha, ha.

Mien

 Varför män inte skriver rådgivningskolumner:

Fråga:
Kära Walter, jag hoppas att du kan hjälpa mig. Häromdagen när jag åkte iväg till jobbet, lämnade jag min man i huset tittandes på TV, som vanligt.

Jag hade inte hunnit långt när motorn la av och stannade. Jag promenerade hem och bad min man om hjälp. När jag kom hem kunde jag inte tro mina ögon! Han var i vårt sovrum med vår grannes dotter. Jag är 32 år, min man 34 och grannens dotter 22. Jag och min man har varit gifta i 10 år.

När jag konfronterade honom bröt han ihop och erkände att de hade haft ett förhållande de senaste sex månaderna. Jag ställde ett ultimatum:
Bryt med henne eller så lämnar jag honom. Han har blivit av med jobbet för sex månader sedan och säger att han har känt sig deprimerad och värdelös sedan dess. Jag älskar honom väldigt mycket, men sedan jag gav honom mitt ulitmatum har han hållit sig på sin kant. Han vill inte gå på familjeterapi och jag känner att jag inte når fram till honom. Var snäll och hjälp mig!

Vänliga hälsningar
Sheila

Svar:
Kära Sheila

En bil som stannar efter att ha körts en så kort sträcka kan bero på en massa olika fel i motorn. Börja med att kontrollera att det inte är några stopp för bränslet. Om det är okej, kolla insprutningen och att det inte finns lösa kablar. Om inget av detta är fel, kan det bero på bränslepumpen, att det är för lågt tryck till motorn.

Hoppas att detta hjälper,

Walter

Minns ni den gamla, maskätna vindstrappan? Som fanns i en garderob mitt på övervåningen. Eller trappa och trappa, det var mer som en stege.

Den trappan är nu ett minne blott! Här sitter Andreas och Pawol och klurar på vad de ska göra med en liten bit, gammal skorstensstock som kom fram ur gömmorna.

Dammigt så in i…….Kolla Andreas rygg, då kan ni tänka er……

Taket måste stagas upp då garderoben tydligen hade en bärande funktion. De har talat om för mig hur de tänkt men jag har redan glömt. Jag tror de ska sätta dit en bjälke.

Garderoben var liten. Men mycket skräp blev det ändå.

Pawol byter ut de gamla fönstrena.

Det kommer bara fler och fler gubbar hem till oss……hur ska det sluta? Och så murbruk, everywhere…….

Byggmästare Lennart på inspektion. Med sig har han de nya fönstrena. Lennart gillar nya, funktionella fönster.

Det här fina, gamla fönstret är borta nu!

Och det här, alldeles väck.

Nu är det aluminiumprofil som gäller. Hm, här ser det lite konstigt ut. Ser nog bättre ut när spröjsen kommer på plats. Och så ska det målas…….

Nya fönstret från insidan. Det är bra att man kan spärra det när man ska vädra, så att inga småbarn kan ramla ut.

Ni vet ju att jag har haft sån ångest för det här med fönstrena. En väninna till mig sa något klokt häromdagen. Den här väninnan brukar gnälla då jag har med hennes namn så då har jag inte det. Hon har i alla fall stor erfarnehet av gamla hus. Dels så äger hon en av Gotlands vackraste gårdar, Hallvards i Hablingbo.

Hallvards, vacker gård! Förresten Elofs barndomshem.

Hur som, väninnan har stor erfarenhet av det här med renovering och byggnadsvård. Hon har läst byggnadsvård och historia i massor på högskolan. Och hon har varit guide på Petes sedan urminnes tider. Men hennes största merit är att hon har en EGEN släktgård  som hon renoverar / underhåller.  Hon VET vad det handlar om, det är inga teorier….Så här sa hon:

- Mien, ha inte dåligt samvete! I framtiden när Haase ( byggnadsvårdssnubbe här på Gotland) åker runt och visar gamla hus så kommer han att säga så här om ert hus: “Här ser ni ett bra exempel på en familj som levde i sin samtid”.

Den här vackra, gamla dörren tycker Hemmansägaren att jag ska sälja dyrt ute i loppisen. Väninnan däremot har gett mig rådet att spara på allt som en gång har suttit fast i huset. Lösa föremål tycker hon att man kan sälja. Men inte fasta.

H:  Jaha, precis som om den där gamla dörren är helig på något vis? Så du tycker den ska stå och ta upp plats någonstans? Och jag ska flytta runt på den????

Jag: Kanske kan vi i framtiden bygga någon liten garderob där man kan ha dörren?

H: ??? I framtiden? En maskäten dörr??

Och sedan kommer han in på sitt favoritgrälområde, stenhögen. Vi har en stenhög med gammal kalksten som jag har vääägrat att göra mig av med. Många har frågat om stenen men jag slingrar mig varje gång. Och hemmansägaren tycker jag är så dum i …..för han tycker stenhögen är i vägen. Mer om det en annan gång känner jag,.

Den här nyckeln är så skön att hålla i. Sen fungerar ju inte precis låset men det är gammalt och fint!

Mien

Det finns mycket man göra en lördagsmorgon. Man kan ta en långfrukost, dricka kaffe och läsa alla tidningar som kommit i veckan. Man kan ta hand om sitt hem, pyssla med sina lamm. Kanske plocka svamp.

Man kan också åka till sin kusin i Klinte och gå på Klinte marknad. Här ser ni två förväntansfulla killar, Henning och Lukas.

Man kan umgås med sin syster som går i väntans tider. Nästa vecka, då är det dags! Ska bli skönt när det är överstökat, tycker storasyster Mien.

Nej, det blev ingen hundpromenad med syrran. Jag hade ju bråttom till Solbergabadet med storebarnen. De skulle, tillsammans med 300 andra simmare, både från Gotland och fastlandet, delta i Solberga Open.

Det är jättetrist men inte många ungdomar är med i Hemse sim. Simning är inte populärt på Sudret, det är nästan bara fotboll och innebandy som gäller. Många yngre barn börjar att simma varje år men när de blir äldre faller de ifrån. Tråkigt. I Visby är det flera års kö på att få börja simma, simmarna trängs i den knökfulla bassängen. I Hemse har simmarna egna banor då de tränar…..

Enligt våra barn är simning det roligaste som finns. Syrran gillar att slipa sin teknik och kan vara hur lycklig som helst då hon lärt sig något nytt. Brorsan gillar att riktigt ta ut sig, sådär så det värker i hela kroppen.

En anledning till att många slutar simma kan vara att det är en riktig tekniksport. Man måste nöta och nöta. Och det måste man göra ofta. Så här ser träningsschemat ut:

måndag: 17:00- 19:00

onsdag: 18:00-19:00

lördag: 09:00-11:00

söndag: 16:00 - 17:00 På gymmet i Hemse, sommartid löpträning i spåret.

               17:00-19:00 i bassängen

Det har också varit problem med att få ut tränare till Hemse. Men sedan något år har vi världens bästa tränare, Johan, till vänster. Johan är småbarnspappa men ställer ändå upp och gör ett fantastiskt jobb med våra ungdomar! Johan är gammal simmare (hm, det liksom syns…..) och han är mycket uppskattad av ungdomarna. Till  höger, Emil, en flitig hemsesimmare. 

Och så Viktor. Viktor och Emil simmar inte bara själva, de tränar även de yngre barnen. Våra barn har nu tagit klivet upp och fått börja simma med de äldre pojkarna i “elitgruppen”. Men Viktor tar ännu tränaransvar för våra barn.

Här ser han till att Vendla håller sig varm inför sin debut på 50 meter fjäril. Hoppelihopp. Viktor själv lyckades mycket bra i bröstsimmet igår.

Lite nervöst var det ju. Fjärlissimmet började inte sitta klokt förrän för några veckor sedan.

Här går starten.

Kämpa! Kämpa! Det är Vendlas armar man ser.

Hon var inte så nöjd efteråt för hon kom sist! Nja, jag håller inte riktigt med. Av de åtta simmare som ställde upp i fjäril så blev fem diskade. Av de återstående kom syrran sist. Men det är väl BRA???

Eftersom Visby inte har någon stor simhall så blir det mycket väntan, bara fem simmare kan ju starta åt gången. Här väntar brorsan tillsammans med familjen Bladh från Klinte. Barnen var i simhallen från halv nio på morgonen till sju på kvällen. Hemmansägaren och jag löstes av på eftermiddagen.

Till slut var det brorsans tur. 100 meter bröst. Bröstsim är inte brorsans bästa gren men han kämpade på bra ändå.

Idag söndag är det rygg och frisim. Rygg är brorsans bästa gren. Men idag gott folk, är det mommo som åkt till Solberga.

Mien

Det var den allra vackraste försommardagen. I skuggan under ett träd, alldeles trygg i husses famn, bestämde vi att den vita, lilla knähunden skulle få somna in för evigt. Efter tretton och ett halvt år orkade hennes små, vita tassar inte tassa efter oss mer. Det var den allra vackraste försommardagen. Och det var ju bara en hund. Men jisses så ledsna vi var.

Pälsen var ännu alldeles vit. Och nosen var ännu alldeles svart. När Hemmansägaren omsorgsfullt skyfflade jord över den lilla tiken i det djupa hål han grävt.

– Hon sover ju bara, sa lille sonen som levt hela sitt liv med hunden.
– Den dagen man tar bort sin hund, den glömmer man aldrig, sa grannen.

Det var ju inte länge sedan vi var på bankkontoret i Luthagen i Uppsala och konstaterade att våra pengar inte räckte till en liten vit, hund.
Hemmansägaren hade en besparing på ett annat konto som precis skulle räcka, men det skulle ta tre bankdagar att få loss de pengarna.
- Kan vi inte få låna tills dess? frågade Hemmansägaren bankmannen medan jag stod och snyftade efter en hund bredvid.
- Tyvärr, det fungerar verkligen inte så, sa bankmannen surt.
- Men ring åtminstone till min bank i Klinte på Gotland och fråga, tjatade Hemmansägaren, desperat. Mycket motvilligt ringde så bankmannen upp banken i Klinte.
- Vi har en ( jävligt korkad gotlänning som står här med sin gråtande fru) kund här som vill låna pengar till en valp….
Bankmannen blev sedan mycket, mycket förvånad när han den dagen tvingades slanta upp ett antal tusenlappar till oss.

Det var ju inte länge sedan vi stod på Arlanda med ett nyinköpt, litet rött koppel och väntade. Och i högtalarna på godsavdelningen lät det:
– Niklasson, Niklasson! En katt väntar på er här!
Och sedan lämnade personalen över en rosa kattbur till oss. Vi skyndade ut på gatan med buren och pillrade snabbt upp den lilla luckan och ut kom, med ett gäspande, den fulaste lilla varelse vi någonsin sett! Den var inte en söt och den var inte knubbig, den lilla tufsiga fjortonveckorsvalpen som skuttade emot oss. Jag sa ingenting. Hemmansägaren sa ingenting. Vi tog upp den lilla i famnen, svalde besvikelsen och åkte hem.

Det var ju inte länge sedan den tufsiga valppälsen byttes ut mot något som liknade spunnet socker. Och vår besvikelse byttes mot beundran! Den lilla hunden flyttade med oss från storstan till Hablingbo och blev hund på landet. Efter några år blev den vita, lilla knähunden dessutom fårhund. Hennes vallningsegenskaper var ganska omtvistade men Hemmansägaren hävdade att:
- Hon vallar när hon är med mig!
Det var ju bara det att hon inte alltid var med Hemmansägaren, ibland vände han ryggen till och då kunde allt möjligt hända. Som den gången hon var med på en fårgård och gårdens bordercollisar skulle driva en skock lamm från punkt A till punkt B. Allt gick lugnt och stillsamt tillväga ända tills den vita knähunden dök upp från ingenstans. Som ett vitt reaplan trängde hon in i lammskocken och skingrade alla djur. Bordercollisarna kom så av sig i sitt arbete att de bara satte sig ner och tittade förvirrat på varandra. Under tiden ”vallade” den vita knähunden upp alla lamm på en stor gödselstack. Däruppe stod lammen sedan och trängdes.

Den vita, lilla knähunden åkte med Hemmansägaren överallt på hans lammklippningsresor på Gotland.
– Naj, släpp inte ut den där vite pasen! sa fårbönderna när Hemmansägaren kom körande.Våra hundar kommer att göra mos av henne! menade fårbönderna.
Men inte. Med ett litet förnämt knyck på nacken skuttade den lilla knähunden ur bilen och gick sturskt fram till alla möjliga bordercollisar och sa:
– Nu är det jag som bestämmer här! Ni ställer upp er längs med väggen och så går jag fram och äter rent i era matbackar. Sjas, med er!
Det var då. Men sedan blev allt bara tyst. Ingen vit hund som stack upp bredvid Hemmansägaren i pick-uppen längre. Ingen vit hund som kom då man visslade nere på fårbetet. Inga ljud från tassar som kom trippande över golvet. Ingenting.

Det var den allra vackraste sensommardagen. Jag var och handlade på Sudrets Livs.
- Hur är det? frågade mannen jag mötte.
- Jo, tack, bra, sa jag. Vi har en ny valp!
- Jasså, jaha, sa mannen. En sådan där vit, liten, så kallad vallhund?
- Japp, sa jag. Den vita knähunden 2.
- Kunde just tro det, sa mannen, och log illmarigt…

Mien Niklasson, Hablingbo
hagsarve@telia.com

Man ska väl inte bjuda in till andras sovrum men jag kan inte låta bli. Titta in hos Ingrid , inlägget ” Är det tacken det?” och skrolla ner. Då får ni se en bild på hennes gossar. De är ju bara för mysiga!

Mien

När jag kom hem idag började jag nästan lipa. Fönstrena är verkligen skitfula. Riktigt asfula. Och det är jag som har beställt dem! De gamla 1700-talsfönstrena låg lite slarvigt slängda på golvet, ersatta av aluminiumprofil!

Hemmansägaren: Jo, de ser fula ut. Men det kanske blir bra när fodret och spröjsen kommer på plats?

Grannen: Fula? Men de är ju FINA Mien. Var tid har ju sitt. Det är väl fantastiskt fina och dragfria fönster du beställt.

Syrran: Skönt för dig med nya fönster. Ingen kommer att se där uppe i skyn att det är moderna grejer du satt i.

OK. Det kommer att bli bra! Inget kitt som flagnar. Inget hängahalvtutanförelvameteruppiluften då man ska putsa, man vänder helt sonika hela härligheten ut och in och putsar inifrån! Och man kan öppna och vädra även på vintern. Det går ju inte med innanfönster……

Det kommer att bli bra!

Mien

Tvättmaskinen har gått sönder. Igen.

Hantverkarna kommer tillbaka idag klockan sju på morgonen. De ska bla sätta i nya fönster på gavlarna på vinden. Det första vi gjorde när vi flyttade hit för tretton år sedan var just att byta ut vindsfönstrena. De gjordes efter konstens alla regler med kärnvirke och handblåsta glas. Och H har underhållit dem.  Men nu är de redan helt slut. Vinden och vädret går hårt åt alla fönster på södersidan.  Det riktiga vore att fortsätta med enkelfönster och sedan tillverka innanfönster som man tar ut på våren. Men hantverkarna tycker absolut att jag ska modernisera, sätta i dubbelkopplade med isolerglas. Jag har väl typ låtit mig övertalas. Dels så hatar jag att mecka med innanfönster och sedan så fungerar det inte så bra heller, det blir kondens mellan rutorna hur man än gör. Och så ruttnar träet.

Så idag mina vänner skulle nog vilken byggnadsvårdare som helst sätta i halsen om han/hon visste vad som försiggår här! Jag är själv lite orolig att det kommer att se fult ut faktiskt. Och sedan ringde elektrikern och frågade om jag ville ha uttag och strömbrytare som ser sådär gammeldags ut. Jag har det på nedervåningen. Men på vinden? Jag sa nej, sätt i standard! Vilken marodör jag är!

Men jag om någon vet hur jäkligt mycket jobb det är med innanfönster! Det slukar tid. Tid man kan ha till något roligare. Nu kommer dessutom killarna att få det varmt och dragfritt på vinden! I alla andra rum blåser nordanvinden in rakt igenom innanföster, vadd och remsor. Och remsorna viiiiiiner i vinden. Hur kul är det på en skala?

Jag har inte hunnit flytta på alla böcker. I panik flyttade jag på en massa kläder igår, två garderober ska ju tas bort.

Det är skitmycket på jobbet. Det är skitmycket hemma. Det är skitmycket på gården. I helgen blir inte mycket gjort för då är det simtävlingar i Visby både lördag och söndag. Och i natt måste jag skriva Mejl från gården. Hur blev det såhär?

Dessutom kom Hemmansägaren hem med följande bibelcitat till mig, jag minns det väl från mina år i söndagsskolan och  det förargade mig redan då. Mycket som står i bibeln är bra men det här retar gallfeber på mig:

Jesus hos Marta och Maria

Medan de var på väg gick Jesus in i en by, där en kvinna som hette Marta tog emot honom i sitt hem. Hon hade en syster, Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. Marta däremot var helt upptagen med allt som skulle ställas iordning, och hon gick fram och sade:” Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig ensam med att sköta allting? Säg nu till henne att hon hjälper mig” Herren svarade henne:” Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket. Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen, och den skall inte tas ifrån henne.”

Lukas, 10 38-41

Så nu är jag arg på både Hemmansägaren och Herren.

Mien

Nu när det varit så fina kvällar så har jag cyklat med stora syrran då hon ridit sin häst, Olivia V. Det finns inte på kartan att jag vågar släppa ut dem själva i trafiken. Kanske är jag hynsig? När jag var barn så red jag alltid själv överallt. Ramlade av och bröt både armar och ben. Låg ute i skogen utan mobiltelefon. Hästen sprang hem medan jag fick linka efter.

Man ser mycket då man cyklar. Den här lilla ormen låg, tyvärr död, på vägen.

Vad är det för sort? Jag vänder på den med en pinne.

Det måste vara en snok va?

Hösten är bästa ridtiden. Alla stubbåkrar och vallar man kan rida på.

Härligt att sträcka ut på en stubbåker.

Mien