Mejl från Gården

Nu har man igen röstat om vad samkönade par ska få göra och inte göra. Den här gången har kyrkomötet röstat ja till att homosexuella ska få vigas i kyrkan. Om jag förstått det rätt, kan man som präst, trots kyrkomötets beslut, ändå vägra att viga samkönade par. Jag tycker det är sorgligt på något vis att det, år 2009, ännu förekommer omröstningar om homosexuellas varande eller icke varande. Bara det faktum att det ännu förekommer omröstningar visar ju att homosexuella ännu särbehandlas i vårt samhälle. Och att kyrkan är inblandad gör mig ledsen, jag känner mig sviken.

Röd och vit och gul och svart
Gör det samma har han sagt
Jesus älskar alla barnen på vår jord

Så sjöng vi där i Missionskyrkans söndagsskola i Sanda i början på 70-talet. Det var tant Dagmar och farbror Martin som hade ritat figurer och färger på ett blädderblock så att vi barn som inte kunde läsa kunde hänga med ändå. Röd och vit och gul och svart, så spelade farbror Kål-Emil på orgeln. Kål-Emil var grönsaksodlare och kom puttrande på sin blåvita moppe varje söndag. Han var söndagsskolans ständige kapellmästare. Han satt tyst i sin svarta kostym vid väggen, med nedböjt huvud och knäppta händer. När det var dags för sång nickade han fromt och tultade fram till orgeln. Och så spelade han, och det var vackert. Efter sången fick vi barn lära oss om Jesu liv och leverne. Vi fick lära oss att alla människor är lika värda och att man ska vara snäll mot varandra. Man pratade kanske inte om homosexualitet och Röd och vit och gul och svart, det var ju bara en textrad i en visa, men nog tog jag för givet att det gällde alla.

Nej, homosexualitet var inget man pratade om, men det fanns där ändå:
– Han är homosex! kunde farsan säga om någon bondekollega han kände och sensationen i det han sade lyste i ögonen. Men han tillade alltid i nästa mening att personen ifråga var en jäkligt duktig lantbrukare ändå.

Och så var det Roine. Roine bodde i lägenheten under Hemmansägaren och mig i Uppsala på Svartbäcksgatan. Roine var väl som folk är mest, han var chef över en bensinmackskedja i stan och en hygglig granne. Men när farsan gjorde något av sina sporadiska besök så blev Roine speciell. Farsan kunde sitta i vårt köksfönster på tredje våningen och hojta:
– Nu kommer han hem! Och de går hand i hand!
– Anteckna, sa Hemmansägaren ointresserat om att Roine kom hem med sin pojkvän.
Farsan var i extas, något liknande hade han aldrig sett. Han var i extas ända tills den där morgonen då han skulle närvara på sina båda döttrars och sin svärsons lärarexamen i universitetsaulan. Lärarexamen, det var fint tyckte farsan och då skulle man klä upp sig lite, kostym och slips skulle det vara. Farsan hade köpt en alldeles ny slips, oknuten låg den som en orm på köksbordet. Lite moloken blev han då han förstod att ingen i den lägenheten där han befann sig kunde knyta en slipsknut.
- Du får gå ner till Roine, han kan det där med slipsar, sa Hemmansägaren till sin svärfar.
- Nahai diu, dit går jag inte!
- Då får du vara utan slips!

Att vara utan slips på lärarexamen, nej, det gick ju bara inte. På darriga ben gick så farsan ner till Roine och ringde på. Farsan blev borta länge, länge. När han äntligen kom tillbaka sken han som en sol:
– Vilka trevliga karlar! De var så intresserade av lamm och frågade om allt. Och knyta slipsar kunde de också!

Att farsan, som levde hela sitt liv ganska isolerad från omvärlden, hade sina fördomar mot samkönade par, det kan jag stå ut med. Men att vissa inom kyrkan, fortfarande år 2009, har sina dubier, det tycker jag är märkligt. För hur var det med Jesus egentligen? Kämpade inte han, redan på sin tid, mot gamla fördomar? Predikade inte Jesus för de utsattas rätt i samhället? Och var det inte därför han slutligen blev korsfäst? Så fick jag lära mig i söndagsskolan i alla fall. Och om det nu inte gäller, det som tant Dagmar, farbror Martin och Kål-Emil lärde oss, Halleluja, då vet jag inte om jag känner mig välkommen till Guds hus längre.

Mien Niklasson, Hablingbo
hagsarve@telia.com

Kära vänner!

Tack för alla era uppmuntrande kommentarer till mig här på bloggen, de värmer så mycket!

Nu är vi hemma igen! Det har varit jätteroligt att vara med på aquarapid, en av de största simtävlingarna i Sverige för ungdomar! Ni anar inte vilket myller av tränare, simmare och föräldrar!

Det har gått jättebra för klubbarna, Wisby SS och Hemse BK, vi åkte ju tillsammans. Alla ungdomar som var med har gjort personliga rekord och Wisby SS lyckades även knipa 7 finalplatser och kom hem med ett förstapris! Det var första fastlandstävlingen för mina barn och det har varit så roligt! Bilder kommer ikväll, både till bloggen och om tidningarna vill ha!

Ni vet, det finns ju hockeymorsor, jag har en svägerska som är en riktig hockeymorsa med allt vad det innebär. Men efter den här helgen kan jag nog titulera mig simmamma. Det är ingen vila precis att vara ansvarig för fem ungdomar på en sådan här tävling. Se till att alla är på rätt ställe, rätt gren, rätt heat, rätt bana. Att de äter på rätt tider innan loppen, värmer upp, byter om, håller sig varma, håller rätt på grejerna. Ja, jisses, men det har varit såååå kul och ungdomarna har varit fantastiska! Och jag åker gärna med igen!

Här hemma har det också gått bra! Mamma var här lördag och fejade. Tack! H har jobbat som bara den, stallat in lamm, röjt skog och målat dörrar och allt vad han hunnit med.

I lördags var det ett fantastiskt fint reportage i GA om Enter/Shift, Aspergerklassen på Folkan där jag jobbar. Fina bilder på våra ungdomar och faktiskt, en fin bild på mig! Tyvärr tror jag inte att man kan hitta den här artikeln på nätet då de inte brukar lägga ut söndagsreportagen. Måste också säga att det inte var jag som tipsat tidningen om Enter/Shift utan det var GA själva som sökte upp oss.

Mien

Hej!

Inatt har jag inte sovit sÃ¥ mycket. SÃ¥g att jag skickat mitt Mejl frÃ¥n gÃ¥rden till GA 01:19 och att jag sedan skickat en korrigering klockan 04:39. Det är kanske svar nog pÃ¥ om jag kan tänka mig att kÃ¥sera varannan vecka…….

Nu är klockan 04:40 och vi ska sitta i bilen om en kvart för att sedan åka mot färjan. Kommer tillbaka på måndag. Håll nu tummarna för att det går hyfsat fr barnen i simtävlingarna. Inga diskningar, tack!

Nu är det ett jäklar liv här för lady har tuggat sönder ett stearinljus i syrrans säng.

Vi hörs!

Mien

 Alltså, jag hinner knappt skriva längre. Jobbet tar all min tid. Nu har jag fått det här mejlet:

Mien,

Hoppas du mår bra! En mkt snabb fråga: kan du tänka dig att börja kåsera varannan vecka nästa år?

Hör av dig!

/Peter

Ha, ha, och jag som knappt hinner skriva var tredje vecka, som nu. Ja, vad ska jag svara? Och vad händer om jag svarar nej? Det måste jag klura på idag.

Anki kom förbi med sin spanska barnhemshund Ricco igÃ¥r. han är ju bara för söt. Lady fick typ fnatt och ville bara leka, leka leka….

Mien

Hade jättebråttom till jobbet. Då rullar det in en bil, med stort släp, på vår storgård. Det var två herrar som åkt till Hablingbo ända från Halland för att köpa en rundbalspress. Det visste att de skulle till Hablingbo och att rundbalspressens ägare hette Henrik. Vi trodde, naturligtvis, att det måste vara vår granne, som både har en sådan press och heter Henrik. Henrik svarade inte så vi bjöd in herrarna på kaffe. 

Vi hade så trevligt. Herrarna kom ursprungligen från Bosnien och de hade kvar ett litet jordbruk därnere. Eftersom jag, mitt första lärarår, arbetade med att just lära bosniska flyktingar svenska så hade vi så mycket att prata om. Hur det är i Bosnien nuförtiden och sånt. Vad de odlar där. Pressen skulle de frakta ända dit ner. Efter ett tag kunde vi också reda ut att det var en helt annan henrik de sökte här i hablingbo än den vi först trodde. Så hemmansägaren lotsade dem rätt. Men lite fika hanns det minsann med.

och så kom biblotekarien Tina från Havdhem hem med en rykande färsk bok till Vendla. I morgon ska nämligen Havdhems bokklubb åka in till stan och träffa författarinnan.

Ja, vilka trevliga besök vi hade igår!

Mien

 Och det här meddelandet fanns på mejlen idag då jag kom hem:

Konstaterat fall

Havdhem Skola

Vi har nu fått ett konstaterat fall av svininfluensan på skolan och har vidtagit åtgärder enligt kommunens handlingsplan. För mer info se kommunens hemsida. Vid frågor kontakta sjukvårdsupplysningen i Gotlands Kommun.

Personalen Havdhem skola

Storar brorsan var rejält sjuk förra veckan men är nu frisk. Ingen annan är sjuk här. Hoppas det håller i sig för på fredag åker jag med storebarnen på simtävling i Sthlm. Inte kul att ligga influensasjuk på en luftmadrass på ett fritis precis. Och någon vaccination verkar det inte bli förrän efter jul för oss sudergutar.

Mien

Familjen Niklasson, Hägsarve Hablingbo, anlände till Klinte kyrka för att delta pÃ¥ ett dop 15 sekunder innan dopet skulle börja. Varför blir det alltid sÃ¥? Alla stod och väntade pÃ¥ oss. Kan tänka mig att morsan var vansinnig…..

Det var väl delvis mitt fel att vi var sena och jag fick lite skäll för det….

Väl inne i kyrkan blev jag pÃ¥mind om att jag skulle vara fadder, I forgot…Prästen ville att jag skulle tÃ¥ga in tillsammans med syrrans familj och hennes barn. Lilleman ville ocksÃ¥ gÃ¥ i procession. Absolut. Eftersom klockan var en bra bit efter tre nu och det inte var tid att krÃ¥ngla sÃ¥ tyckte prästen att det var lika bra att Lilleman ocksÃ¥ gick med i tÃ¥get, bara han blev tyst. Men det blev han inte. För dÃ¥ kom han pÃ¥ att han absolut mÃ¥ste ha sin nya ryggsäck pÃ¥ sig. Som lÃ¥g kvar ute i bilen.

- Skriiiik! Min ryyyyggsäääääck!

Hemmansägaren fick springa ut i bilen efter ryggsäcken sÃ¥ dopet blev uppskjutet ytterligare ett par minuter….

Sen tågade vi in, med ryggsäck och allt.

Morsan, fastrarna och längst till höger farmor Anita som rest ända från Pite för att vara med.

Först döptes Jennie Svea Helny, det gick bra. Lukas och jag tittar på.

Men sedan var det Sonja Anita Isabellas tur, eller i vilken ordning namnen nu var.

- Hm, verkar skumt det här, tänker Bella.

- Nej, fy farao!

- Ta bort tanten!

Och så var det överstökat.

Ja, och så var det blåsorkestern, men den har jag redan berättat om.

Faster Alice, som också var min lärarinna i första och andra klass.

- Maria, det var jag som lärde dig skriva och läsa!

Faster Alfhild, Awen kallad, som systrarna och jag har tillbringat många, långa sommardagar på Kovik tillsammans med.

Efterfest. Grabbarna spelade spel. Och som det verkar dracks det en och annan öl också. 

Det enda som grämer mig var att vi glömde be om dopvattnet. Min pappa hävdade nämligen bestämt att det var mycket viktigt att slå dopvattnet i en tynnbuske efter ceremonin, då får barnet lockigt hår. Pappa hade stort lockigt hår och hans dopvatten slängdes i en tynnbuske. Mina systrar har stora, burriga hår och deras dopvatten har också slagits ut i tynnbuskar. Men se på mitt hår, tunt och rakt. Mitt dopvatten glömdes nämligen bort och nådde aldrig de viktiga tynntaggarna. Så kan det gå. 

Mien

I vanlig ordning hinner jag inte skriva…..Den här morgonen skulle det letas fram tärnljus och tvättas gummistövlar och….

Dopet gick bra igÃ¥r. Fler bilder frÃ¥n det ska jag lägga upp ikväll. Roliga bilder pÃ¥ Bella som absolut INTE ville döpas…..ha, ha.

Storebarnen spelade så fint, så fint. Allt var bra förutom att lilleman var skitsur över att inte han fick spela i kyrkan.

- Meh, jag har ju övat, sa han.

Under hela barnens framträdande satt han och argumenterade med mig i kyrkan om varför inte han fick spela. Vi hade gjort en deal innan, storebarnen skulle spela ensamma i kyrkan, men hemma hos mommo skulle Lilleman få vara med och spela.

Se så nöjd över att äntligen få uppträda. Farmor Anita hade så lägligt en flöjt i väskan till Lukas också så att han kunde få vara med. Av en slump hade hon köpt den häromdagen.

- Säg vad den tanten inte har i sin väska, var svågerns kommentar efteråt.

Kolla hur Lukas blåser i sin flöjt, han håller den precis som sin storkusin, på tvären.

Och så var mina fastrar med på festen. Här faster Alice som blev hämtad av taxichaufför Tage Svanborg.

- Tage, han var en av de första eleverna jag hade när jag kom som småskollärarinna till Sanda skola i början på 1940-talet, sa faster Alice.

Se så söta de är, skolpojken Tage och fröken Alice. 

och vill ni höra vad barnen spelade så klicka här.  Ja, det är kanske inte barnen som spelar, men låten är densamma.

Mien

Jag har tio minuter på mig. Jag ska göra en snabbloggning. Stora syrran vill att jag ska skriva att det lönar sig att skrika sig till saker. Hon har skrikit så mycket nu att rummet nästan är klart. Och som vi har målat. Och kladdat.  Och kladdat. Jag har många proffshantverkare i släkten, det påminde syrran mig om:

- Ha, ha, när folk kommer hit och fÃ¥r se hur vi kladdat!! Ha, ha…..

Hon har en annan humor än mig.

Färg everywhere.

Jag skulle sÃ¥ gärna lägga in nytt trägolv och ta fram det gamla bjälktaket. Men nu är pengarna slut. Det fick bli en fuskrenovering. Vi mÃ¥lade över den gamla, fula korkmattan. När vi i nättres öppnade väggfärgsburken sÃ¥ blev vi lte förvÃ¥nade. Vi hade beställt off white, vitt med lite grÃ¥tt. Men…….den var blÃ¥???? Jag sa till syrran:

- Vi skiter i det här och byter färgen på måndag.

- Nej, mamma, blått är OK. Vi kör!

Tommy…….

 

….hur tänkte du här? Vitt? BlÃ¥tt?

Finast blev det gamla papptaket. Färgen jag fick av Tommy var toppen. och jag hade säkert fått byta ut den blå väggfärgen också men vi hann inte.

Kan man köra hem en granne, en fredgskväll, som somnat i soffan?

Grannens husse kom och smakade av den nyrökta tackfiolen. Så himlar god!

Och sÃ¥ repade barnen inför dopet i Klinte kyrka som startar om 42 minuter. MÃ¥ste gÃ¥ nu…..

Och den där Lady…..Hon är full med färg. Hon smiter in och kliver runt pÃ¥ nymÃ¥lade golv och springer sedan runt och stämplar överallt.

Mien

Och det här går att läsa på helagotland. Havdhem skola, det är vår pojkes skola det.

Ett litet tillägg, enligt uppgift från skolan var det idag 30 barn av hundra borta.

Mien