Mejl från Gården

Det hinns inte med så mycket tjockboksläsning längre för Hemmansägarens del. Det är synd. Men nu har jag i alla fall beställt de två första delarna, av planerade åtta, av Norstedts standardverk i historia till honom. Det är så fiffigt uttänkt, H läser och sedan berättar han för mig. Intressanta delar kan man även få upplästa högt för sig, om man är riktigt snäll. Finns det något bättre än att bli läst för?

Redaktör för projektet är professor Dick Harrison som säger så här i en artikel i Skolvärlden: På snart femtio år har det inte kommit ut något standardverk i historia, och mycket ny kunskap har inhämtats under denna tid. Inte minst har stora utgrävningar inför väg- och tätortsbyggen ändrat synen på vikingatid och tidig medeltid. Birka till exempel, har visat sig inte vara den enda staden i Sverige under denna tid. En hel stad har hittats i Uppåkra strax utanför Lund, med rester av tempel i två våningar. Det här är sånt som vi historiker vetat ett bra tag, nu blir det tillgängligt för alla.

I vanliga fall tycker jag Skolvärlden, facktidning för oss medlemmar i Lärarnas Riksförbund, är en riktig gnälltidning. Bra att de för en gångs skull skriver något vettigt. I artikeln säger Harrison också: I skolorna lär man fortfarande ut historia genom kungarna. Men vad gjorde kungens fru? Hur levde barnen? De kriminella? De funktionshindrade? Vilken roll spelade invandrare? Nu är det dags för de grupperna att få komma till tals. 

I boken får också vikingatiden sig en törn. Visst handlade det om plundringståg kors och tvärs men också om handels- och kulturutbyten. Om änkor som tog över och styrde gårdar. Om slaveriet och olika klasser av slavar. Om den låga, nästan kastlösa status som gycklare och kringstrykare hade, eftersom de inte hörde hemma någonstans i en tid då det normala var att tillhöra en släkt, en gård, en herre.

Låter ju riktigt spännande. Kanske ändå att jag ska läsa böckerna själv också.

Mien

Igår morse kom stora brorsan till mig och sa:

.- Mamma, jag känner mig lite konstig.

- Är du sjuk?

- Njaej, jag är bara lite yr.

Eftersom jag känner min son så väl började direkt en varningsklocka ringa i mig. När han säger “Jag känner mig lite konstig” så  kan det betyda Jag har 40 graders feber, eller, Jag mår jätteilla och ska kräkas inom 15 sekunder, ta hit en hink fort!

Den här gången betydde det 40 graders feber. När jag ringde och sjukanmälde honom till Havdhem skola fick jag veta att många, många barn var sjuka med liknande symtom, feber, ont i huvudet, ont i kroppen, hosta. En elev ska vara så dålig att denne vårdas på lasarettet. Och det kan ju betyda you know what, men det behöver ju inte vara det.

Fastän man har rätt att vara hemma med vård av sjukt barn så tycker jag alltid det känns jobbigt, allrahelst med de stora barnen. Ofta kan jag jobba ändå, åka hem på håltimmar och luncher och badda pannor och servera kall läsk. Men den här gången vågade jag banne mig inte lämna sonen ensam. Och H var i Stockholm på konferens. Jag var hemma och VABBADE igår och det är jag idag också. Lille killen, han är så varm, så varm. Vissa säger att man inte ska ge barn alvedon men nu gör jag det i alla fall. Jag tycker det är läskigt när de får över 40 graders feber.

Stora brorsan var så febrig igår kväll att han trodde vi åt frukost när vi åt kvällsmat. Han var yr och hade svårt att gå i trappan.

I natt har han fått sova i vårt rum så att jag kan ha full koll. Lille gubben.

Grannens katt Tiger har också lagt sig sjuk hos oss. Han säger sig vara säker på att det är svininfluensa.

Mien

Det var hemskt vad jag är negativ nuförtiden. Det där om julen blev ju riktigt tråkigt. Och igår ringde min stackars syster och frågade lite försiktigt om jag tänkt komma på hennes flickors dop på söndag:

- Du har ju skrivit att du inte ska gå i kyrkan mer…och då tänkte jag att du kanske inte kommer……fast jag vill ju hemskt gärna att du ska komma för ni är ju typ de enda gästerna……

Visst ska jag gå på dop! Och jag lovar, jag ska inte sitta och sura i kyrkan, även om jag fortfarande är förbaskad på de där kyrkotyperna……..

Jag har faktiskt redan köpt doppresent och allting, bara så att du vet, syrran!

Jag gick till det här stället och handlade.

Hemmansägaren var också med och valde present. Men han valde present till sig själv. Det här fina fatet kom han hem med. Jag kan se framför mig redan nu hur snyggt det kommer att bli med tunnt skuren tackfiol på det till jul……kanske blir det lite mysigt med jul ändå. 

Lotte, din keramik är fantastisk. Nästan lika fin som Lillemans egenhändigt målade mugg.

Mien

 Idag blev jag varse att det snart är jul:

Planeringen av julnumret pågår för fullt. Vill du vara med i år också?

Hälsningar

Per Leino

Gotlands Allehanda

Broväg 21

621 23 Visby

Jag har bidragit med jultexter till GA i många år nu. Och som jag har dyrkat julen, skrivit om tindrande barnaögon, traditioner och annat fint.  Lasse Christoffersson brukar rita åt mig och vi brukar få en helsida. Det är mycket jobb. Mycket ångest.

Hela året har jag nu gått och tänkt på jultexter. Jag har nästan tänkt att jag nog är ganska mätt på julen. Förra året skrev jag en riktigt bra text om dricke, med lite genusperspektiv. Jag tänkte då att nu är det sista gången. Jag kan inte mer. 

Men så kom det här mejlet idag. Vill du vara med i år också? Och onekligen blir man lite sporrad.

Men jag är ju så jävla trött på julen? Trött på att sitta uppe nästan till morgonen innan julafton och slå in klappar. Trött på att kliva upp i svinottan för att lasta bilen, väcka barnen, tjata på dem fina kläder, se H stressa runt och fodra djuren, lämna gullekatten ensam, laga maten och komma på sätt att varmhålla den tills man kommer fram till rätt destination. Trött på alla meningslösa julklappar som kostar en massa pengar. Trött på julen! Men det kan man ju inte skriva om i ett julkåseri? 

I stället borde man vara tacksam över att man ingår i en stor familj. Att många vill fira med en. Och visst är det roligt…..

Men jisses, vad ska jag svara? Vad ska jag skriva om? Här är några förslag:

1. Hemmansägaren och svågern went bonkers at Vesterby. Efter det att julklapparna är utdelade och barnen är upptagna med dem gör de champagne av vitt vin i morsans Soda Stream och sedan har de en tävling i vem som kan knäcka valnötter mot pannan? Svågerns mor, som måste vila med jämna mellanrum, låg i en soffa under en filt och njöt av tävlingarna och tåvlingarna. Man såg hur hon skrattade gott där under sin filt. Och mamma tyckte det var kul hon också, när hon insåg att en Soda Stream håller för diverse påfrestningar. 

Nej, det kan man inte skriva om. Att man dricker champagne på julen. Nej, fy. Då ska man ju bara knäcka nötter och dansa ringdans.

2. Kvällen innan julafton går strömmen vid Hägsarve, det blir kortis i proppskåpet. Hela fastigheten mörkläggs. Det blir svart som i ett sotararsle, som Hemmansägaren brukar säga. (Kan man säga sotararsle i ett julkåseri? Tveksamt.) Bara i sommarköket fungerar elen. Jag får, i panik, flytta ut all julmat vi lagat dit. Jag flyttar mat och flyttar mat. Gabbe och Vero kommer och lagar elen. Vi dricker vin och dricker vin och på julaftons morgon har vi hvdvärk.

Nej, det var inte passande.

3.  Jag stressar halvt ihjäl mig till jul, köper mer än jag borde. Slår in rim och paketerar skinka. När julafton kommer så somnar jag i en soffa.

Inte så juligt.

4. Mamma och jag bestämmer oss för att gå på julotta. Vi kommer, gåendes (!) till Klinte kyrka en timme innan andakten ska börja. Det är mörkt. Jäkligt mörkt. Vi snubblar runt bland gravarna, fryser och försöker fördriva tiden.

Hur juligt är det på en skala?

Nej, det var inte heller kul.

Vad vill man läsa om i ett julkåseri egentligen? Vad är passande? Ska jag tacka nej?

Hemmansägaren tycker jag ska be om en veckas betänketid. Kommer det att hjälpa?

Mien

 Det kom några väldigt bra kommentarer. Kanske har ni läst dem men då tål de att läsas igen. Det handlar om grejer som inte håller måttet. Det mesta av mina pengar går åt till att utrusta barnen. Jag vill att de ska ha bra grejer då de idrottar och jag vill att de ska ha kläder av kvalitet. Och jag vill att grejerna ska vara schysst tillverkade, rättvisemärkta. Fastän man anstränger sig att vara en god konsument så håller ju inte grejerna måttet. Så här skriver Vero:

 Tretorn står just nu på min hat-lista över företag som verkligen INTE lever upp till reklamen. Mitt senaste par gummistövlar av märket hette “Outlast” och kostade 1200 kr, minst! Då ska de tusan inte gå sönder efter knappt ett års användning.

Ibland tror jag att allt görs i samma fabriker i Kina nuförtiden, och så klistrar man bara på sitt “brand”, men allt är samma dåliga kvalitet.

Precis som min torkvinda som jag köpte i våras. En höststorm och så knäcktes den. Hallå? Ska man behöva köpa en ny torkvinda per år?

Varför håller ingenting längre? Det spelar tusan ingen roll om man betalar mycket eller lite heller, betalar man mycket så betalar man tydligen bara för “reklamen”. Men jag vill inte slita och slänga och köpa nytt varje år.

Mien säger:

Gummistövlar och andra dyra skor är ett bekymmer för oss också, de går bara sönder. Jag såg en film med mina elever förra veckan då vi hade tema miljö, glömt nu vad filmen hette. Den handlade i alla fall om skotillverkning och under vilka vidriga förhållanden den sker. Ska fixa titeln på filmen! Efter jag sett filmen så sa jag:

- Jag ska aldrig mer köpa skor! Eller stövlar!

I princip alla ovandelar av våra skor tillverkas i Indien. Både billiga och dyra skor, det är samma tillverkning, precis som Vero misstänker.Skorna tillverkas av barn. Som har skitlöner. Som inte får dricka under sina tolvtimmars arbetspass för det finns bara en toalett på fabriksområdet. Människorna som arbetar i garverierna gör det under vidriga förhållanden, barfota, helt utan skyddsutrustning. Alla farliga kemikalier och färger rätt på huden, hela tiden. Och så fick man se bilder på följderna. Vidrigt. Och jordbruksmarken runt garverierna var obrukbar, förstörd, förgiftad. Indien är för övrigt bäst i världen på att göra skor, och de har billigast arbetskraft.  Min kollega, Johannes, som är lite slav under modet…..har ett par jättesnygga Timberlandkängor. Var tror ni de är gjorda, då vi och eleverna tittade efter? Jo, i Indien. Sulorna gör de i Europa, ovandelen i Indien och sen sätter de på Made in Europe eller dylikt. Jag visste att klädindustrin, med alla billiga HM-kläder till exempel, är tveksam. Men skoindustrin är än värre, mycket värre, det har bara inte uppmärksammats ännu.

Nu vill vi ha skor som håller. Och som inte är tillverkade av barn under vidriga omständigheter. Har ni några tips?

Filmen var något av det värsta jag sett. Går att rekvirera från Utbildningsradion eller SVT.

Nästa kommentar är från P:

Jag är en bytarmarodör. Sparar kvitton i stora högar och återvänder om jag har betalat dyrt för något …. ÄVEN om det har gått mycket lång tid. Jag skäms inte ett dugg utan betalar man förväntar man sig KVALITÉ ! För det mesta går det faktiskt bra.

Billiga gummistövlar till barnen har jag gett upp….de går sönder direkt. I början gick jag och bytte och bytte men jag tycker att det är sådant slöseri med resurser.

För att inte tala om alla billiga maskiner på Rusta och Ö&B som man har fått byta! Det brukar inte vara några problem att byta men det känns som ett slöseri nu i dessa tider när vi ska värna om vår miljö. Tänk vad mycket “skit” som tillverkas som ligger på hyllorna i dessa affärer. Jag mår dåligt när jag ser den dåliga kvalitén och inser att det är “slit och släng” mentalitet. Jag försöker att undvika de affärerna.

Nu blev jag visst en riktig gnällkärring…

Mien säger;

Det är väl inte gnälligt att tycka att sakerna ska hålla? Det är ju helt sunt miljötänk! Men nu undrar jag, P och Vero, skinnen som vi skickar till beredning i Tranås, eller Donnia, var bereds de egentligen? Och hur ser det ut i garverierna? Vad är det vi säljer? Vågar man forska i det? 

Mien

Idag är det 20 år sedan Berlinmuren föll. Minns precis vad jag gjorde den där dagen för 20 år sedan. Hemmansägaren och jag låg i varsin soffa framför TV:n i vår lägenhet i Uppsala och följde murens fall med största intresse. Man trodde inte det var sant. Vi är ju uppvuxna under kalla kriget så det kändes helt overkligt att världen höll på att förändras. Där, framför våra ögon.

Men nu till lite världsligare saker…..

 Och inte blev det vare sig målat eller röjt i trädgården den här helgen heller. Lördag var H iväg och jobbade och jag körde bil och körde bil. Hämtade barn. Lämnade barn. Körde hundar och lämnade hundar.  Söndag var stora brorsan och jag tvungna att städa för det såg för hemskt ut här. Och sedan var helgen slut. Jag är ofta arg och sur på söndagar och mår dåligt över allt som ska göras. Jag måste försöka bli av med min söndagsångest! Några terminer har jag jobbat deltid och varit ledig måndagar. Det har varit skönt med tanke på söndagsångesten, då hade man en dag till att fixa allt på. På andra sätt var det inte bra. När man kom till jobbet tisdag så hade man inte en aning om någonting och man kände sig inslängd i en karusell som snurrade väldigt fort. Men det påverkade ju inte min familj så mycket som det här gräsligt dåliga söndagshumöret gör.

Söndag kväll tog jag i alla fall en promenad med Lady och det stillade mina nerver lite.

Önskar jag kunde ta det lika soft som den här stollen. Han stressar inte ens upp sig då torrfodret är slut i hans skål. Här har han krupit ner i en tvättkasse. Han är mycket för att krypa ner i tvättkorgar, väskor, påsar etc. Hur fånigt som helst.

Var också på Mallgårds rökeri i Levide och lämnade in tackfiolerna. De skulle märkas på något vis så H gjorde de här fina enebitarna, borrade hål i dem och ristade in vårt bomärke. Väldigt pyssligt! Sen ringde mamma och sa att:

- Det är ju bara att trycka i ett överblivet hortenmärke ( öronmärke i metall till lamm). Då har du ju ditt SE-nummer och allt i köttet.

Helt plötsligt kändes det där med bomärke väldigt gammaldags?

Så roligt att min kompis Anki ska skaffa hund. Grattis! Självklart ska hunden anmälas till Södra Gotlands brukshundsklubb. Även om man är erfaren djurägare så förespråkar jag  en kurs. Då får valpen träffa andra valpar och man själv får träffa andra hundägare. Man lär sig något nytt varje gång och man avsätter verkligen tid för sin valp. Man brukar börja med valpkurs, eller grundkurs tror jag det heter, anmäl dig nu till vårens kurser för det är alltid platsbrist. Sedan är det brukligt att gå allmän lydnad, det finns flera olika kurser i olika svårighetsgrad. Efter allmän lydnad kan man börja med agility eller bruks eller nåt i den stilen. Nytt nu är Rallylydnad som jag blev lite sugen på.

Lady tycker det är jätteroligt att åka på kurs. Hon blir alldeles darrig av glädje då hon förstår vad som är på gång.

Så var det  Hablingbodansen på Myrbacka i lördags . Det är tradition i Hablingbo sedan många år. Två danser per år är det, höstdans och vårdans. Det är samma varje gång. Det börjar med mat, förrätt och varmrätt.  Och dricke….Och allsång…..

Sedan ställer sig kommittén på dansgolvet och berättar vilka de valt ut att hålla i nästa dans. Till vårdansen 2010 ropades Mien Niklassons namn upp……

Och sedan dansas det, för fulla muggar! Man sitter typ ingenting utan man dansar hela tiden. Både pardans…

…och lite mer wild and crazy. Mannen med armarna i vädret är naturligtvis kungen av dansgolvet, Göran Ahlin.

Sue Ellens orkester var jättebra. Här ser ni den världsberömde gitarristen på Gotland,  Kenneth Wärnqvist, på trummor? Den mannen verkar ha många strängar på sin lyra.

 Sedan gick vi hem i hablingbomörkret, Hemmansägaren och jag. Dunket från bygdegården och tjoandet och stimmet hördes ända hem till oss.

- Visst är det väl fantastiskt ändå, att det kan bli sånt drag i bygdegården? sa en nöjd Hemmansägare.

Söndag knackade det på ytterdörren och en liten kille frågade efter mamma. Han hade komponerat den finaste höstbukett till mig.

Ser ni vad det är?

Mien

 Det kom ett mejl…

Hejsan Mien!

Daggan från Hablingbo Café här. Klas på Magazinet sa att du gärna länkar från din blogg till vår gemensamma hemsida/kampanj för att vi har alla öppet i adventshelgerna. Det får du självklart göra och länken till den hemsidan är här!  

Hälsningar & Vi hörs
Daggan

–

I helgen var det examen på valpkursen. Alla valpar fick gå en bana och visa vad de lärt sig. De kom också gäster till avslutningen. Det här är två hundar som ska delta i SM i agility. Det är familjen Sjöberg från Havdhem som är så duktiga. Mamma Åsa och jag är gamla skolkamrater.

Stora syrran har verkligen varit jätteduktig med Lady och de fick massor med beröm. Titta sån fin ögonkontakt Lady har med sin förare.

Här väntar Lady på vidare instruktioner.

Lady och hennes klasskamrater.

Lady, Lipton och Våfflan. De här hundarna blev hon mest kompis med. Lady gillar hundar som är i hennes egen storlek.

Lady väntar på att få gå fram och visa ett tricks. Lady kan redan två tricks, snurra och ligga med godis på framtassarna och inte äta godiset förrän man säger :

- Vassigo´.

Lady och Dartanjang, en klasskompis, lekte lite i änget.

Tyvärr var det få hundar som kom till examen. Men här är de tappra!

Vi tränade lite inkallning efter avslutningen. Vi turas om att ropa på Lady. Hon tycker det är såååå kul och kommer som en pil.

Dartan, han är ju för söt!

Nu måste jag rusa till jobbet!

Mien

Nu kan man tycka vad man vill om EU-ersättningarna till jordbruket, jag tycker inte utan vill hellre få betalt för det jag producerar. Men nu är det som det är. Vårt lilla lantbruk, eller lilla och lilla, jag har registrerat in 120 tackor….., genererar inte så mycket EU-stöd alls. Vi får lite för strandhagen, 30 000 typ. Och sedan det vanliga för djuren och arealen. Eller får och får, det krävs ju en motprestation, arbete med att hålla strandhagen fri från träd och buskar, till exempel. Vissa år har vi betalat betydligt mer för röjning och stängsel än vad vi fått ut i stöd. I sommar har Hemmansägaren slått ner över 500 stolp och ägnat hela semestern åt stängsel. Så pengarna är vi väl värda. Och jag vill ha dem NU, för jag vill köpa ett mobilt vindskydd till hästarna.

Det är ingen lösning för oss att bygga något halvdant. Marken hästarna går på är dessutom grannens och då känns det bättre med en mobil grej. Dessutom kan vi flytta hem den i lamningen då vi alltid har platsbrist.

Men nu är EU-ersättningarna försenade. Man brukar få dem i oktober men de kanske inte ens kommer på det här året. För jävligt. Kanske blir det som ett år då en liknande situation uppstod, man fick två EU-ersättningar på samma år, en i januari och en i december. Mycket dåligt för en företagare att få två års inkomster på samma år.

Vi behöver stöden i år. Vi har bytt elen i lammhuset och fixat en hel del annat. Och så vindskyddet. Snälla Länsstyrelsen och Jordbruksverket, hur i herrans namn ska man kunna planera sin verksamhet och sin skatt när ni håller på på detta viset? 

Och om man däremot, gud förbjude, skulle få in sin SAM-ansökan någon dag sent så är det ju procentuellt avdrag på hela EU-stödet. Men om det är tvärtom, att stöden betalas ut sent, då får man minsann inga procent.

Heja Anna Törnfeldt, som jag åt hamburgare med häromdagen, kämpa på så att vi får våra pengar i tid. Lantbrukare är också människor.

Mien

Nu har man igen röstat om vad homosexuella ska få göra och inte göra. Den här gången har kyrkomötet röstat för att homosexuella ska få viga sig i kyrkan. Jag tycker det är sorgligt på något vis att det, år 2009, ännu förekommer omröstningar om homosexuellas varande eller icke varande. Bara det faktum att det ännu förekommer omröstningar visar ju att homosexuella ännu särbehandlas i vårt samhälle.

Trots att resultatet av kyrkomötets omröstning blev JA så vägrar var femte präst att viga homosexuella par. Det visades prov på det på dagens insändarsida i GA också.

Det verkar vara enklare att vara präst än att vara lärare på något vis. En präst kan tydligen gå emot kyrkomötets beslut och göra lite som denne vill. Men om man som lärare inte följer Skolverkets riktlinjer, till exempel vägrar att sätta betyg, ja då blir det tack och hej!

 Om inte alla är välkomna till kyrkan så vill inte jag gå dit heller, så känner jag efter att ha läst olika artiklar. Umgås med Gud, det kan man göra hemma.

Mien

som vigde sig borgerligt då det begav sig