Mejl från Gården

 

I natt har det varit snöstorm. Drivorna låg höga här i morse.

Klockan fyra var Hemmansägaren ute och började köra bort snö. Jag pallrade mig inte ut förrän sex med min lilla skyffel. Skolbussarna är inställda. Och jag som ska till Fornsalen idag med min klass, hur ska det gå????

Jag har SMS:at mamma att jag tycker att hon ska ringa efter någon som kan köra upp gården för henne. Fick till svar att hon redan varit ute och skottat och att det var hennes gympapass. Envis tant det där.

Mien

Eller tandtråd utan ord.

 

/ Mien

Lilleman gillar musik och att dansa. Varje fredag vill han att vi har myskväll och tittar på Lät´s däns. Eller han tittar inte så mycket utan dansar helst själv och underhåller oss med olika moves. Därför föreslog Hemmansägaren, hans far, att han skulle börja på barndans nu då de startar en grupp i Hemse BK. Lilleman var lite tveksam:

Lilleman: Kan killar dansa?

Vi: Absolut! Det är många, många killar som dansar.

Lilleman: Kommer det att vara killar där också?

Vi: Alldeles säkert!

Och ikväll så åkte vi dit. Och det var nästan bara tjejer där. Typ 39 tjejer, uppklädda till tänderna i rosa, och så vår Lilleman.

Lilleman: Jag vill åka hem! Jag vill åka hem! Jag vill åka hem!

Jag: Men nu provar vi lite dans!

Lilleman: Jag vill åka hem!

Som tur var dök det upp ett par killar till. Lilleman till vänster i Sponge Bob Square Pants-tröja och trikåer. Längst till höger Gustav från Havare här i Hablingbo. Lite tafatta såg de ut, danskavaljererna från Hablingbo.

 

Som dansör måste man först värma upp innan man kan göra några serious moves.

Vi sätter vänster fot fram, vänster fot bak och sedan skakar lite grann.

Lucinda och Mona gjorde ett fint jobb med alla barn. Men det var många, säkert fyrtio.

Småttingarna tyckte det var lite för bråkigt på dansgolvet. Lilla Olivia, från Lojsta, avvaktar i mammas Cillas knä. Men sen såg jag minsann att även Olivia shakade loss lite.

Mot slutet tog han ut svängarna, vår Lilleman.

Mien

Jag tror att en anledning till att mycket blivit omålat här vid Hägsarve är att jag varit så osäker på hur man ska göra. Det finns så många åsikter och regler om vilken färg, vilken kulör och på vilket sätt man ska göra saker i sådana här gamla hus. Det ska vara linoljefärg som man ska koka själv och ha pigment i etc. Nu har jag börjat strunta i allt sånt och då blir det mer gjort också.

Den här hemska, gamla farliga trappan har fått se ut såhär i år.

Lite skillnad va? Den är nu målad i Beckers golvfärg med iblandat halkskydd. Trappan har fått en skrovlig yta och är inte längre hal. Tack Monica! Det blev ju jättefint!Väggarna har jag lagat med husfix och bruk där det behövdes. Sedan är det spacklat / kladdat med Lätt Hand, mitt favoritspackel. Sanningen är att jag inte kan bredspackla så det blir helt slätt men den lite ojämna ytan passar ganska bra hos oss. Lätt Hand har en härligt mjuk konsistens, är lätt att slipa ner och spricker inte.

Snickerierna är vita. Väggarna är målade med en bruten vit, jag kallar den Lätt Handgrå. Trappan är mjukt grå. 

Emrik tyckte trappfärgen såg lite för gammaldags ut. Men han gillade att det var bättre grepp i trappan.

Kanske skulle jag ha valt en mörkare grå med tanke på alla smutsfötter som kliver i trappan. Men å andra sidan är det här hörnet så mörkt så det är skönt med lite ljus.

Ikväll har jag varit på möte vid Mickels om vårens Hablingbodans. Glömde kameran hemma! Dansen går av stapeln lördagen den 13 mars. Boka biljett nu! Vi måste sälja minst 100 biljetter för att det ska gå runt. God mat och asbra musik utlovas, det är Sue Ellens som spelar. Och så den trevliga självkostnadsbaren såklart!

Vi ses väl i bygdegården den 13 mars?

PS: Jo Mats, trappan hann torka. Vi behövde inte klättra in via kökstaket ikväll!

Mien

Min säng idag, kl 07:45.

Mien

Idag åkte vi ner med barnen till Petesviken. Det var bara ett par frusna svanar som gjorde oss sällskap därnere.

Vi bestämde oss för att gå från Petes över till Sandskallen i Silte. Lady sa:

- Hurra för utflykt!

Isen låg tjock. Den här mannen ville först inte hänga med på utflykt men väl nere i Petesviken så upprepade han ordet ashäftigt hela tiden. 

Lilleman sackade efter för han var tvungen att stanna och titta på olika saker.

Här spanar storebarnen på fisk genom isen.

Det var rejält kallt så kinderna blev röda. Hemma vid Hägsarve har vi haft minus femton i natt.

Då och då pausade Lilleman genom att åka i pulkan.

Och här tog det stopp.

Och så blev han ledsen för att en isbit han hittat gick sönder. Tja, vad säger man, shit happens!

Det är fint ljus nere vid Petes. Man borde åka dit oftare och fota barnen.

Lady hade egentligen inte tid att vara i famnen. Hon hade så mycket annat att göra nere vid Petes än att gosa.

- Men OK, en liten stund dåra.

Den gotländska vintern kan vara hÃ¥rd. Nere vid stranden hittar man övervintrande fÃ¥glar och….vad är det för lurvig svan som springer pÃ¥ snötäcket?

(Jag måste lära mig att hålla kameran rakt!)

Jo, det är den japanska spetsen. Japanska spetsar lever gärna på packisen där de springer runt och letar föda. De hittar gamla fågelkadaver och annat som de tycker är gott.

Det bästa en japansk spets vet är att få springa fort i snön. 

När den japanska spetsen ser någon annan flockmedlem som den känner igen kommer den springande så här glatt över isen.

Polarhunden

Då och då lämnar spetsen isen för att ta en tur in i skogen. Ofta har den då fått upp ett spår.

Att leka med flockens valpar är ett annat nöje den japanska spetsen har. Här tycker hon det är jätteintressant med killarnas vasstrån.

Oj, så kul! Storvalparna uppskattar spetsvalpen mycket.

Här bits det i vassrugg.

Hopp och lek.

På vägen hem hälsade vi på hästarna. De diggar verkligen sitt nya hus. Tvärtemot vad vi trodde så sover de faktiskt därinne på natten. Till vänster Lapascha. Till höger Olivia V.

Lilleman har haft kompis. De har byggt koja och spelat memory.

Roligast av allt var att Gustav och Mie kom förbi. Mie läser Mejl från gårdenbloggen varje dag! Det gjorde mig så stolt. Klart jag var tvungen att ta fram kameran.

- Nu kommer vi med på bloggen Gustav! sa Mie.

Gustav hängde med ut och tittade på Hemmansägarens nya mudflaps.

Han vill nu ha sådana till sin Porsche. Frågan är vad det ska stå på dem? Eftersom Gustav har ett förflutet i nattklubbsbranchen föreslog H att det kunde stå Smirnoff eller kanske Schweppes på dem.

Och så har Emil lärt sig att klippa lamm.

Ja, det var ett axplock från vår helg.

Mien 

Idag åkte vi med klassen till Havdhems bibliotek för att titta på Folkans fotoelevers utställning.

Eleverna hade fått i uppgift att fota Havdhem. Utställningen har varit mycket uppmärksammad och välbesökt, inte minst av havdhemborna själva.

Vi fick se ett Havdhem ur lite olika synvinklar. Det var helt fantastiskt!

( Jag har varit slarvig och inte skrivit ner namn pÃ¥ fotograferna till bilderna, hoppas de ursäktar det….)

Varje elev hade en bild uppsatt på väggen och sedan kunde man titta på fler bilder som eleven tagit på samma tema i ett album. Min kollega Johannes har släkt i Näs- Havdhemområdet och blev väldigt intresserad. Christina på bibblan fick till och med plocka fram Näsboken så att vi kunde reda ut alla släktingar, eller hur man säger.

En elev hade låtit män och kvinnor byta kläder med varandra och sedan kommentera hur de upplevde det. Vilken rolig idé. En av kvinnorna i albumet säger så klokt att bakom kläderna är vi alla egentligen ganska lika. Fast karlarna som hade kjol klagade att det var kallt.

Jag svängde införbi med Jonas ikväll också så att han fick se utställningen.

Det var inte bara trevligt i Havdhem. Christina berättade att biblioteket, trots höga utlåningssiffror, nu är nedläggningshotat. Hon har varit på radion och pratat om det ikväll. Lyssna här!

Man blir ju så arg! Att det sparas på bibliotek i glesbygd leder, bland annat till, att barnen och läskunnigheten drabbas. Något som kommer att kosta multum längre fram. Vi säger NEJ till nedläggning av biblioteket i Havdhem!!!!

Nu till något världsligare. Stine undrade ju om inte trappan skulle bli väldigt hal av att målas och tipsade om en sand man kan blanda i färgen. Monica har också föreslagit det. Då jag redan har ramlat ner för trappan en gång så var jag idag och köpte halkskydd som ska blandas i färgen. Gillar man det inte sen så är det bara att måla över ett varv.

I morse flög hon in genom dörren igen, Super-Monica. Hon tog av sin röda slängkappa och skred till verket.

Det ska bli så spännande att se hur trappan blir! Nu är den tvåfärgad men Vi har beslutat oss för att måla den i en färg, smutsgrå.

Och här följer fler inredningstips:

Skor och stövlar, som det inte är säsong för, typ motorsågsstövlar och converse, förvaras med fördel, lite huller om buller, i vardagsrummet.

Saker, som du för tillfället inte vet var du ska göra av, kan du stapla i en hög på vardagsrumsbordet.

Kanske kommer det fler tips imorgon.

  

Men nu ska jag följa resten av familjens exempel och gå och lägga mig.

See you!

Mien

Mer info:

 Havdhembibblan har öppet i helgen också om du vill titta på utställningen. Den hänger kvar tom söndag och flyttas sedan till Folkan.

Det är Johannes mamma, som är konstnär, som designat boktraktorn. Tänkte att han blir besviken om jag inte nämner det.

Nu är Josef Franktapeten på plats! Jag är glad att jag valde att fortsätta med mommos 60-talstapet och inte bara fegade ur och målade vitt. Men storebarnen tycker tapeten är asful och kan inte förstå hur man frivilligt sätter upp något dylikt. Det är tråkigt att de tycker så. Kanske är det så att jag börjar bli tantig, gillar storblommiga saker, och inte förstår mig på ungdomen? Jag som blir så glad av röda tulpaner!

För tre Ã¥r sedan startade vi / jag ett hallprojekt.  Det var stora sprickor i väggarna som vi knackade ner. Jonas lÃ¥nade en brukblandare och murade upp allt igen. Ni anar inte hur skitigt det var! Sedan avsatte jag ett höslov till hallen. Men precis dÃ¥ jag börjat bredspackla väggarna sÃ¥ blev jag sjuk, hög feber. Jag bredspacklade och bredspacklade och var sjuk och sjuk. Och när jag blev frisk igen sÃ¥ stod den där hallen mig upp i halsen. Den har bara fÃ¥tt vara sedan dess. Tills nu! För nu gör Monica den klar. Jag har sÃ¥ dÃ¥ligt självförtroende när det gäller husfix men Monica säger att vi gjort ett bra jobb med hallen och att väggarna är fina. Kanske vÃ¥gar jag mig pÃ¥ att fixa väggarna i det blivande kontoret dÃ¥……. 

Det händer ganska ofta att Monica får rycka ut och slutföra jobb säger hon. Folk har kämpat och kämpat med en sak tills de en dag ger upp. Så är det med mig och den här trappan. Men nu är den slipad och klar och ska snart målas!

Mien

 Äntligen! Som jag har väntat på det här!  Vi krönikörer på helagotland får lite mer utrymme! Så här skriver redaktionschefen: 

Idag har vi lagt ut ett nytt sätt att på helagotland.se lyfta fram de krönikörer som skriver i tidningarna.
Gå in och kolla på förstasidan så ser ni stora bilder i högerspalten på de krönikörer som skrivit de senaste krönikorna.
Just för tillfället råkar det vara GT-skribenter alla tre, men detta beror på att dessa är de senaste.
Listningen är automatisk och där styr alltså publiceringstillfälle vem som hamnar i pufflistan. Imorgon är det kanske GA som dominerar därJ.

Om ni klickar på en krönikör ser ni ännu en nyhet: en krönikesida, där samtliga Gotlands Medias krönikörer lätt kan hittas. Här sorteras texterna efter skribent, här styrs exponeringen inte av när texten publicerats.
Vi tror att detta är ett användarvänligt sätt att exponera kröniketexter.

Eftersom det finns många som skriver annat än krönikor är det en förutsättning för att en text ska publiceras som en krönika att den har klassificerats som en krönika i Doris.

Hoppas ni gillar förändringen.

Patrik Annerud

Redaktionschef
Nya Medier
Gotlands Media AB

Mejl från gården

Har ni sett de där Ensam hemmafilmerna? En liten kille blir lämnad ensam hemma och de mest otroliga saker händer honom. Nu är jag inte något barn och inte har jag blivit lämnad men nog skulle mina tre veckor, ensam på gården under jul, lätt kunna fylla ett filmmanus.

Hemmansägaren hann knappt lämna Sverige förrän det smällde till och blev rejält kallt. Och som grädde på moset kom det en massa snö. När hade vi vinter på Gotland senast? Det måste vara många år sedan. Det var ingen idé att gnälla utan jag försökte bara gilla läget. Åkte till Lantmännen och köpte en snösläde till mig och en liten skyffel till Lilleman och sedan skottade vi. Jag försökte glädja mig över att alla lamm åtminstone var inomhus och att det gick skapligt att fodra dem. Ju kallare det blev desto mer ensilage åt lammen. Jag skottade ensilagehack och kärrade ut med skottkärra så jag knappt fick någonting annat gjort. Vattnet i lammens backar frös. Vattnet i tankarna, som Hemmansägaren kört in så jag skulle ha det lite lättare, frös också. Jag fick hacka is och ringla ut slang så att alla kunde få sitt vatten.

Vår hydrofor finns i ett litet, sunkigt mjölkrum ute i ladugården. När det blir riktigt, riktigt kallt så är det frysvarning därute.

– Du behöver inte vara rädd för att vattnet ska frysa, sa Hemmansägaren innan han åkte. Med så mycket djur i ladugården händer inte det!

Men. Morgonen därpå hade elelementet vi har vid hydroforen lagt av och det kom inget vatten ur kranen. Visst kan man klara sig utan vatten ett tag. Hämta vatten hos grannen, spola med hinkar på toaletten. Men när man har djur är det knepigt att inte ha vatten.

Enligt uppgift hade Hablingbo haft minus nitton den här natten, Levide minus 21. Jag försökte att inte gräva ner mig, åkte och köpte ett nytt element och letade fram varmluftspistolen. Sedan satte jag mig på huk ute i mjölkrummet och körde med pistolen över ledningarna. Efter ett tag började det lukta bränt och då blev jag rädd. Jag gömde undan pistolen och hämtade grannen.

- Frusna ledningar, har du någon varmluftspistol? sa han.

- Här, sa jag och sträckte fram det ännu varma verktyget.

Grannen tittade oroligt på mig och sa:

– Du vet väl att det påstås att många ladugårdsbränder har börjat med en sådan här? Sedan fortsatte han att värma rören och efter ett tag släppte isproppen.

På kvällarna var jag rätt mör kan jag säga. En kväll hade jag somnat med Lilleman nere i soffan. När jag ska hjälpa den sömndruckne, lille mannen uppför vår branta trappa så ramlar jag handlöst. Jag håller barnet hårt i min famn medan jag störtar ner för trappan och ser hallgolvet komma närmare och närmare. Vi slår båda i golvet med en smäll. Lilleman stukar foten och är ledsen. Jag är glad att inget värre hände. Något konstigt är det med min arm, den hänger längs med sidan och gör otroligt ont. Efter en del rixlande känner jag hur något ploppar till i axeln och förstår att armen först måste ha gått ur led och sedan hoppat tillbaka. Det gör ont, riktigt ont. Kan man skotta ensilage med en sådan arm? Jag går ut i ladugården mitt i natten och provar. Och ja, det går skapligt. Men att klä på sig, sätta på sig BH och tvätta sig är nästan omöjligt.

– Ähh, sätt på dig en slapp T-shirt och låt brösten hänga över jul! säger en väninna uppmuntrande till mig.

Julafton kommer och jag ska bara försöka tvätta av mig lite innan det är dags för julmat. Jag lyckas krångla av mig paltorna med en hand och tar mig in i duschen. Vattnet har knappt börjat strila över min blåslagna kropp då syrran rycker upp dörren och skriker:

– Stäng av vattnet! Sluta duscha! Stopp! Nu!

Det visar sig att det blivit en spricka i avloppsröret så allt duschvatten, inte droppar lite försiktigt, utan forsar ner genom vardagsrumstaket. Det forsar ner bland julklappar, juleljus och julskinka.

Forsar, det gör skrattet ur mig också. Jag kan inte sluta att skratta åt allt elände. Men som uppföljare till Ensam hemmafilmerna så tror jag kanske inte att mitt manus skulle göra kassasuccé.

Mien Niklasson

hagsarve@telia.com