Archive for januari, 2010

Min Mats och mitt kaffe

mndag, januari 18th, 2010

Har ni sett nya GA idag? Helt ny layout och nytt upplägg. Min första reaktion i morse då jag fick syn på tidningen var besvikelse över att de tagit bort de vackra bokstäverna på framsidan och ersatt dem med modernt typsnitt.  Men, efter att ha bläddrat igenom tidningen så tycker jag faktiskt att det är fint, luftigt och fint. En tydlig uppdelning av nyheterna, Gotland, fastland och utland. Och så gillar jag de röda rubrikerna. Fiffigt också med den lilla väderbilden, helt utan text, alldeles vid GA- rubriken på framsidan. Idag var det såklart ett moln med snöflinga, det har snöat i princip hela dagen. Min favorit, Mats Linder, har de dock flyttat på, från sidan två till längre fram i tidningen. Nu huserar han bredvid opinion och åsikter ( insändare) någonstans mitt i. Det kommer att bli svårt att vänja sig vid. Ni vet, det är ju ingen god morgon om jag inte får min Mats och mitt kaffe som jag brukar. Nu blir det lite pyssel att hitta karln.

Mejl från gården då? Blir det kvar? Jo, då. Chefredaktören skrev till och med i lördagens tidning att de uppskattade lördagskåserierna blir kvar! Märkligt att folk ännu gillar Mejl från gården. Lite omändringar blir det dock. Man har flyttat mig från Söndagsbilagan till en annan plats i tidningen där jag, precis som de andra kåsörerna, inklusive chefredaktören själv, får en stående spalt. Jag blev ju ombedd att skriva varannan vecka i nya GA stället för var tredje, då läsarna tydligen ville ha ännu mer Mejl från gården, men jag var ju ytterst tveksam till det. Så här skrev jag till chefredaktören i höstas:

Hej Peter!
Nu har jag funderat lite. Det är ju alldeles lagom med julafton en gång per
år, oftare skulle bli jobbigt och julafton skulle förlora sin charm. Jag
tror det är så med Mejl från gården också. Var tredje vecka är lagom, eller
less is more, eller vad du vill.

Och Peter lyssnade på det. Tack! Jag vill skriva mer men känner att jag i så fall behöver mer tid. Mer tid till att läsa lantbrukspressen och se nyheter. Mer tid till att sitta och fundera. Just nu kan jag inte lösa det. Jag vill heller inte att Mejl från gården ska bli ett tvång. Jag vill att det ska fortsätta vara lustbetonat att skriva.

Mien

DM och dinosauriememory

mndag, januari 18th, 2010

Vilken rolig helg det har varit! Mycket jobb men mycket kul också! För sista gången, innan Gotland tillhör Stockholm i simsammanhang, hölls DM i Hemse simhall. Vendla var så trött efter skolveckan i fredags så hon bestämde sig för att inte vara med. Hon tyckte hon var dåligt tränad efter semestern i USA, trots att hon simmat ganska mycket där.

 

Men vem stod på startpallen i lördags morse, om inte Vendla? När hon fått sova på saken så ångrade hon sig. Snygg start!

Hon simmade allt, från bröst till medley. Men fjäril är hennes bästa gren. Här är hon till höger i bild i 100 meter fjäril. Bara två startande i denna gren och flickan hon tävlar mot är 17 år och jätteduktig. Vendla tog i för allt vad hon var värd, blev inte diskad och fick då, såklart, en silvermedalj! Vendla säger själv att anledningen till att fjäril går bäst är för att det är mycket teknik. I frisim är det nästan bara kondition och där tycker hon att hon brister. Hon hatar att löpträna.

Stilstudie i fjäril.

Kan det vara bröstsim här?

Emriks bästa gren är ryggsim. Ingen medalj men han gjorde ett ordentligt pers. och det är det viktigaste. Vi i lilla Hemse BK har det tufft gentemot Wisby SS. Och Emrik är också bland de yngsta hela tiden, i DM tävlar ju alla åldrar tillsammans. I rygg går starten i vattnet.

Här bär det iväg. Bra start.

Kör! Kör! Go Emrik!

Anledningen till att rygg går bäst ser vi här. Pallstart är något Emrik måste träna mer på.

Nej men hjälp!

Efter från start.

Tur att han är så stark i vattnet och kan knappa in på de andra.

Go! Go!

Idag var det inte Emriks dag. Pallstarterna är ju ett kapitel för sig. Och på frisimmet höll brallorna på att ramla av, då blir man diskad.  Stackars E var gråtfärdig när han kom ur vattnet. Som tur var var det ingen domare som såg brallorna. När speakern ropade upp att E gjort pers. så sken han som en sol igen. I bröstsimsstarten for glasögonen av, de hängde och slängde runt halsen på honom i 100 meter. Men, trots det, pers. där också.

Vi är ju så få simmare i Hemse, bara sex stycken. Men det räckte iaf till att få ihop ett herrlag i lagkappen. Viktor, till vänster i svarta byxor. Sedan Alexander och Emrik.

Och det blev bronsplakett! Grenen heter 4 gånger medley någonting. Emrik simmade ryggsträckan.

Hemse BK lag 1 herrar. Alexander Bladh, Emrik Niklasson, Viktor Borg och Emil Tingström.

Lilleman har varit med också och deltagit med liv och lust. Idag simmade han från klockan nio till klockan ett i barnbassängen. Jag hade fina bilder på det men har fått hjälp med att radera dem. Rackarns klåfingriga barn! Ge tusan i mammas kamera!

Radio Gotland var på plats och intervjuade Leif Söderdahl angående sammanslagningen med Stockholm. Det kommer i framtiden att bli svårt att kvala in till DM, hårdare konkurrens. Men förmodigen kommer man att anordna ett gotlandsmästerskap i stället så att vi sudergutar också kan få vara med på ett hörn. Men snubben från SR, är det inte?  

- Är det inte du som är Owe Järlö? (legendarisk sportröst på Gotland, min anmärkning)

- Jajemen! Visst är det jag som är Owe!

- Åh, då måste jag bara få ta en bild på dig till min blogg!

- Säger du det! Nej, men så trevligt! Det ställer jag gärna upp på!

Här ser ni en av gotlands första tävlingssimmare, Lars Olsson, han underhöll oss alla med rövarhistorier i fikapausen.

- Jag minns DM 1958. Det gick i Slite och det var 14 grader i vattnet. Jag körde moppe dit från Visby så jag var lagom nedkyld då jag kom fram.

Åh, jag hade gärna lyssnat mer till allt han hade att berätta men pauserna var korta då det var många grenar och ett späckat program både lördag och söndag.

Lördag kunde Jonas vara med och titta på lite simning men söndag var det fårklippning hela dagen. Här bokar han in klippningar i sina nya bibs.

Olivia V har haft semester i över en månad, bara latat sig och ätit lite för mycket julensilage. För att få igång henne har vi bokat ridhuset i Grötlingbo fredag, lördag och söndag kväll. Hon har gått riktigt bra och imorgon ska hon gå lektion. Olivia tycker det är kul att bli riden.

Jag har faktiskt hunnit städa ut julen också.

Huset som gud glömde? Här ser ni baksidan på vårt hus. Takfönstrena är väl ett ingrepp i fasaden men här bak tycker jag inte att det stör. Sextiotalsutbyggnaden är ju inte så snygg den heller. Framsidan på huset är helt orörd så från vägen ser vårt hus helt oförstört ut. Jag har i helgen varit i kontakt med Sudergolv om att lägga in nytt golv på mellanvåningen. Men egentligen är det fasaden, och då framförallt södersidan som behöver åtgärdas. Och badrummen, varav ett läcker. Jag vet inte i vilken ände man ska börja. Kanske lugnast att inte göra något alls. 

Och så har vi spelat dinosauriememory, Lilleman, Hemmansägaren och jag. Vem som vann kan ni nog räkna ut. Men vem var det som förlorade?

Jo, förloraren ser ni här.

Ha en fin vecka!

Mien

Vår vind, den 14 januari 2010

fredag, januari 15th, 2010

Om någon av er följt min blogg så kommer ni säkert ihåg det här från i somras. Vår vind, totalt fullproppad med grejer, i en enda röra. Oisolerat, man kan se ut i trädgården, det är ett mellanrum mellan golvet och taket, en luftspalt? Fritt fram för möss och flugor. Och så jäkla kallt som det dragit från vinden i alla år. Ett takfönster som läcker, som inte är med i bild, fanns också.

Jag kan knappt tro att det är sant, men idag, den 14 januari, så ser det ut så här på vinden istället. Barnen har börjat flytta upp så smått.

 

Hela sommaren sålde jag av vindsfynd i gamla hönshuset. Kan berätta att det blir loppis i sommar också….

Hablingbo Bygg som jobbade i många veckor med att panela upp och isolera. Här Lennart, Byggmästare, och Andreas.

Lasse Wahl som kämpade med de gamla stenväggarna, lagade i dem innan murarn kom.

Det billigaste och lättaste hade varit att regla upp alltihop och sätta på gips.

Men det är jag glad över att vi inte gjorde nu.

Så såg det ut i augusti.

Så ser det ut idag.

Pawol och grabbarna spikade panel i många dagar.

Och sedan gick debatten hög här på bloggen huruvida man skulle måla panelen eller inte. Jag kände hela tiden att jag ville måla och man ska nog göra som man själv tycker är finast.

För oj vad bra jag tycker det blev. Tack Monica! Bastukänslan är borta. Det vackra, gamla golvet framträder bättre också då det blir kontrast mellan golv och vägg. Likadant med bjälkarna. Jag gillar såpade golv, de är sköna att gå på.

Monica såpade golvet med den här såpan. Ja, jag fick till och med hjälp med det…..

Limträbalkar hade varit enklare att sätta upp. Nu fick byggarna kapa de befintliga balkarna och höja upp dem. Jonas var mycket bestämd på att han ville ha de gamla, handhuggna balkarna kvar. Med maskhål. Och det blev jättefint!

Några, gamla handsmidda spikar sitter ännu kvar också.

Och träkrokar, eller vad man kallar det för.

Isolerglasen som jag hade så dåligt samvete över. Nu vill jag ha sådana överallt! Skönt att slippa krångliga innanfönster och vinande remsor. 

 

Fönsterbrädan, enklaste enkla. Stenen lämnades omålad bara. Den ska bara linoljas lite så blir den blank och fin!

Jonas är så nöjd med de putsade väggarna.

- Gips hade inte blivit samma känsla.

Det är Nicken Nordin, Hablingbo, som putsat, hittar ingen bild på honom nu.

Så här tom får vi nog aldrig se vinden igen.

För nu vill barn och hundar vara där. Jonna, Lady och Vendla.

Jonas tycker vi ska ha så lite grejer och möblemang som möjligt där uppe så att det finns plats att rasa på. Hoppas vi kan hålla det. Men lite mer grejer än så här blir det nog. Men inga gardiner eller krukväxter, jag är så dålig på sånt. De bara blir dammiga.

Nu är vinden klar. Men då finns det andra råtthål att ta tag i. Som tur är har Monica  lovat att hjälpa oss lite till…… 

Mien

Kommentar från the principal

torsdag, januari 14th, 2010

 Det kom en kommentar från principal Pam:

It is wonderful to see the pictures of Fremont Middle School and some of the pictures from Chicago. It was great to hear from Jonas about schools in Sweden. Some things are the same and many things are different. I let my art teacher know her art work is on the blog also. It was also fun to see my dogs on the blog. I think Vendla really liked them!
Pam Motsenbocker

Paradiset

torsdag, januari 14th, 2010

Vad sker vid Hägsarve nuförtiden? Inte mycket. Maken håller på att sätta sig in i nya jobbet. Annars matar vi lamm. Och matar barn. Och matar fåglar.

 Elof skådar fågel, mest hela dagen.

Monica börjar bli klar på vinden. Fattar inte hur jag tänkt klara av att måla det där själv, med en arm. I helgen tex så har jag lovat hjälpa till på SIM-DM hela helgen. Med start kvart över sju lördag morgon. Och sedan har jag lovat köra Vendla + häst till ridhuset fredag, lördag och söndag kväll. Lasyren är heller inte helt lätt att måla ut, det krävs många strykningar för att komma in i sponten.

Men fint blir det!

Så är frågan vad jag ska göra med den här väggen där trappan går upp. Måla vitt? Tapetsera? Resten av hallen är tapetserad med en gammal 60-talstapet som mommo lät sätta upp. Jag har funderat på olika alternativ men jag kan inte komma på något.

Jag älskar ju den här gamla tapeten. Paradiset heter den visst. Nej, det får bli samma tapet. Beställde ett par rullar på Hemse färg. Jag frågade flera gånger:

- Är det samma som på 60-talet?

- Ja, det är samma.

- Inget nytryck?

- Nej, precis samma.

- Samma färger?

-Samma färger.

Nu har rullarna kommit. Jag tycker inte det ser samma ut. Den här blomman finns inte på min gamla tapet.

Hur kommer det att bli?

Mien

The Golden Rule and at Jonathan´s

tisdag, januari 12th, 2010

Vad gör en Hemmansägare, på resa i USA, om han får lite egen tid?

Jo, han åker till en John Deere återförsäljare och får en guidad visning såklart! De hade haft gott om tid att förevisa alla maskiner för den gästande svensken.

It´s big. Very big. Ett litet minne ville Hemmansägaren ha med sig från den här utflykten. Vad tror ni det blev?

Ett par mudflaps till pick-uppen! Här förevisar Daniel dem. Idag har Hemse Bil&Däck monterat dem på plats så nu är Forden verkligen pimpad! Enligt H använder amerikanarna mudflaps till att föra fram olika budskap på och nu har H ett par egna. Så coolt, not ! Vendla och jag var och hämtade Lilleman på dagis idag med stora Forden och skinande JD mudflaps, vi bara suckar åt eländet.

Herr Hemmansägare hade fått i uppdrag att ekipera sig själv och barnen under resan. I början var han ganska besviken efter sina shoppingrundor:

- Det finns nästan inga affärer alls som har kvalitetskläder längre. Allt är gjort i tunn bomull och sytt i Bangladesh. Det är inte som när jag var här för 25 år sedan!

Men så fick han ett shoppingtips från oväntat håll. Jud, Nancys man, tipsade om affären The Golden Rule, en affär som säljer arbetskläder. Jud har byggfirma och köper alla sina anställdas kläder där.

På The Golden Rule hade man Carhartt-kläder, sydda i tjock, brun bomull.

 

 Hemmansägaren handlade massor, både till sig och barnen. Han handlade så mycket att han nu är guldmedlem och registrerad kund på The Golden Rule. När han vill ha något nytt så är det bara att ringa and they will ship it over! Man kan säga att kläder var ungefär 40 % billigare i USA jämfört med i Sverige.

Många par skor och kängor blev det. Barnen är extremt välklädda då de går ut i lammhuset numera. Emrik använder sina Golden Rule grejer i skolan, han tycker de är riktigt snygga.

Här är Mandie, Jud och Nancys barnbarn. Hon var bara en liten bebis då Jonas sist såg henne. Vi har bilder på när han håller henne i famnen. Idag är Mandie tillsammans med Jonathan och hans föräldrar har en gård utanför Muncie. Jonas och barnen blev inbjudna dit.

Här är hela, glada familjen! I Carhartt-kläder såklart! Männen bär bibs, något min käre Hemmansägare också har på sig numera…….

Vendla smälte in i gänget!

Jonathans mamma har hästar så Vendla bestämde sig för att rida.

Jag bad Jonas att köpa lite nya ridkläder till henne men fick svaret att:

- Ridkläder finns inte här! De bara garvar åt mig då jag frågar! Att rida runt i tajta ridbyxor gör de kanske i någon gated community i storstan men här på landet rider man i jeans! 

Jeans, cowboysadel och ingen hjälm. Den första hästen hade inte varit riden på länge så Vendla bytte snabbt häst.

Till en lugnare modell.

Och så här fint bodde familjen.

Något annat min familj gjorde var att gå i kyrkan med Nancy på olika services.

I kyrkan hade de värsta PA-anläggningen. Det var musik och teater och hålligång. Emrik gillar ju att sjunga och tyckte det var bra att psalmtexterna kom upp på en digital tavla i kyrkan.

- Som karaoke ungefär, sa han.

Och så var de på flera basketmatcher.

Kanske blir det långtråkigt med de här resebilderna? Jag lägger mest upp dem för barnens skull. De är inne och kikar och tycker det är kul.

Mien

More pictures

tisdag, januari 12th, 2010

De resande är så nöjda med allt. Och då är jag också nöjd. Men kanske att de kunde ha tagit liiite fler bilder……Jag har EN bild på Nancy………

Här är Nancy med utbytesstudenten Jonas från Norge, eller Norway som våra barn döpte honom till. Vendla och Emrik har fler bilder på Nancy i sina mobiler men jag har inte lyckats ladda upp dem, vet inte vad jag gör för fel.

Här är en bild på Pams och Debs hundar, de var mycket små. Pam och Deb har köpt dem på ett hem för hittehundar så de kanske inte har fått tillräckligt med mat när de var valpar? Nu har de fått ett gott hem i alla fall. Barnen tyckte det var så kul att hundarna fick ha dubbla overaller på sig när de gick ut i många minusgrader. Var är bilderna på det?????

Vilka sötnosar! Men säg den familj där det inte finns små irritationer, när Pam och Deb ska åka och hälsa på Pams föräldrar, Nancy and Jud, så får hundarna stanna hemma.

Nancys gigantiska Maine Coon, Fussy Dude, gillar att jaga de små hundarna. De små hundarna, tillsammans, väger bara hälften av vad Fussy Dude gör. Han ser inte så stor ut här men ni ska se Vendlas mobilbilder, där hon håller katten i famnen. Hela famnen full av katt! Fussy Dude är också en hittekatt men han verkar ha varit mer välnärd. Nancy kör iväg honom på grooming då och då, det tyckte Vendla var kul. Maine Coon verkar vara en urmysig katt och om jag förstått Vendla rätt så har vi nog en sådan kisse här vid Hägsarve ganska snart. Bånsarna väger mellan åtta och tio kilo! De har tassar som är lämpade för snö, de har alltid ett M i pannan, de är väldigt sociala och har ett speciellt läte då de pratar. Barnen älskade Fussy Dude and they miss him very much! 

Det var tur att Jonas hyrde bil. Det kostade tre tusen för tre veckor. På det sättet kunde han köra runt på barnen när och hur mycket han ville. Varannan dag gick bilen till YMCA  där barnen simtränade medan Jonas lyfte skrot. Små, små saker som är värdefulla. Barnen pratar mycket om skillnaderna mellan amerikansk och svensk simhall och simkultur. Roligt var att Jonas fick mycket beröm av de amerikanska simmarna för barnens simning, om ni förstår hur jag menar………..I Amerika börjar barnen senare med att idrotta så våra barn tedde sig väldigt duktiga i bassängen over there!

Emrik läser gärna comic strips på engelska. Via mångårigt dataspelande och TV-tittande på helt hjärndöda serier som Family Guy och the Simpsons, så har han lärt sig engelska alldeles själv. Han är very fluent, kan fler ord än mig, och kan underhålla ett helt, amerikanskt släktkalas själv, genom att citera filmer han sett. En kille, Jonathan, skrattade så han grät:

- That Emrik, he really cracks me up!

Några fler bilder från Pams skola. In till musiksalen fick man inte ta med sig peanutbutter- and jelly sandwiches! Gissar att de inte ville ha kladd på instrumenten.

En grej som Jonas reagerade på var att det fanns en tydlig reception då man kom till Fremont school, Pams skola. Man blev väl mottagen, fick skriva in i en liggare att man var där etc. De svenska skolreceptionerna ligger ofta, helt anonymt, i en utkant av skolan.  Alla som klivit in på en svensk högstadieskola känner säkert igen det där att man inte har en aning om vart man ska ta vägen. Men här fick man ett hjärtligt mottagande! Welcome!

Vendla tyckte eleverna på Fremont hade fina skåp. På de flesta högstadieskolor på Gotland har barnen bara halva skåp. Om man, som i Vendlas fall, har underskåp, får man ligga på golvet för att få ut sina böcker. Detta medan man blir trampad på och skuffad på av alla andra som ska ha ut sina böcker samtidigt. Vilka vuxna skulle stå ut med den arbetsmiljön? Att bli smutsig varje gång man ska ha ut sitt arbetsmaterial?

Fler visdomsord.

Och här.

Fin bild från Chicago.

Under färden från Chicago ner till Muncie i Indiana lade Jonas märke till att man satt upp massor av wind mills sedan han var där senast.

Alltså, jag ska inte säga att Jonas tar bilder på konstiga saker för det är väl bra att man är olika. Jag gillar att fota människor. Jonas gillar att fota….. här har familjen fått punka på hyrbilen. De hamnar hos Dave`s auto center och Jonas blir väldigt förtjust i Dave. Dave är gammal och kommunen vill köpa upp hans verkstad för att bygga på marken. Dave vet att det varit bilverkstad på hans tomt sedan urminnes tider och att han kan bli skyldig att betala sanering av marken, man var ju inte så noga förr med att återvinna oljor och sånt. Dave vägrar att sälja marken till kommunen. Han tänker ha sin verkstad tills han dör, säger han.

Vad är fel?

Här har de lokaliserat en skruv i däcket.

Dave hjälper en mycket intresserad Jonas.

Det fanns många, många bilder från verkstaden men ni får hålla till godo med de här. Dave och Jonas träffades vid ett flertal tillfällen i kyrkan också då Dave var kyrkvärd.

Här skäller Jonas ut den dumma skruven.

Mien

Armen, bullying and byline

mndag, januari 11th, 2010

Inte mycket bloggande i helgen. Jag har varit deppig och sur för i lördags morse gick armen ur led igen! Detta har nu hänt inte mindre än fyra gånger! Det är när jag skottar ensilage som de hoppar ur och det gör såinihelveteont!!! Så hela helgen har jag mest gått runt och haft ont. Inte mycket att göra mer än att försöka undvika de rörelser som gör att den hoppar ur och det är inte lätt för man glömmer sig. Nu hoppas jag armen blir stark och frisk till lamningen så att den orkar hålla bångstyriga tackor.

 

Idag har barnen med var sitt USB till skolan. De ska visa bilder och berätta om sin resa. Bland annat ska de berätta om skolbesöket de gjorde. Tyvärr har vi inga bilder på elever då man inte fick fota dem utan föräldrars tillåtelse. Ja, vi har ju samma policy i Sverige.

Längst till höger, the principal, Pam. Pam var syster i familjen där Jonas bodde för 25 år sedan. Nu är hon alltså rektor för en skola med 700 elever.

På bilden hade eleverna gjort konstverk av gamla fälgar.

Bullying, ett problem världen över.

Det fanns ett skolkök men vendla sa att hon såg elever komma med medhavda lunchboxes också. Maten fick man enligt Vendla betala för. Idag ser det ut att bli pizza for lunch?

Skolan var väldigt fin och Jonas blev sugen på att jobba där. Våra barn fäste sig mest vid den proffsiga utrustningen. Datorerna på Högby är sen stenåldern, tröga och trasiga.

Nej, nu hinner jag inte ladda upp fler bilder. Jobbet väntar. Och i eftermiddag ska jag in till GA och göra en ny byline till Mejl från gården. Plåtas i januari? Alldeles blekfet? Hugha.

Mien

Downtown Chicago

fredag, januari 8th, 2010

 Här kommer lite bilder från USA.

Jonas och barnen stannade ett par dagar i Chicago. Jonas berättade att han tyckte barnen såg så gulliga ut då de gick omkring med sin toppluvor bland skyskraporna.

Fd Sears tower, numera Willies tower, en av världens högsta byggnader åkte de upp i. Innan de åkte upp åt de på restaurangen som låg i bottenvåningen.

- Där satt jag med mina toppluvebarn och delade på en familjepizza medan alla buisnessmän satt rumtomkring i kostym och lunchade.

Utsikten var fantastisk uppe på taket.

Hägsarvebarnen i Willies tower.

Man kunde gå ut på en avsats och titta ner.

Det hissade i magen.

Jonas, som är skraj för karuseller och sånt, tyckte det var läskigt. Men han klev bevisligen ut han också så barnen kunde fota honom.

Nu till JOBBET! Och idag ska en ny kollega introduceras…………

Mien

Målar-Monica

torsdag, januari 7th, 2010

Idag kom Monica från Näs. Hon hade med sig täckpapp, stege och färg.

Nu jäklar ska vinden bli klar!

Lilleman assisterade, rullade ut papp och höll i. Härligt att få hjälp med den här målningen! Vitt, vitt och åter vitt ska det bli!

Nu ska jag åka till jobbet. Det ska bli riktigt kul att träffa kollegorna igen. Eleverna kommer inte förrän på måndag men det ska bli kul att träffa dem också. Och skönt att slippa ha ångest över att jag inte hann måla på jullovet!

Mien