Och över havet blåser en isande, gråkall vind
torsdag, februari 25th, 2010Trött, ont i halsen och lite småfebrig, det är min status ikväll. Jag ska iaf försöka härda ut de två arbetsdagar som är kvar den här veckan. Kanske känns det bättre om jag får sova lite? För mig är det ingen uppoffring att åka till jobbet, även om man såklart inte vill smitta ner någon. Jag tycker det är roligt att vara på jobbet och jag tycker det är jobbigt att vara borta. Det blir så mycket att ta igen senare. Och så mycket rodd med att tänka ut vad alla ska göra när jag inte är på plats. Imorgon har jag en förhållandevis lugn dag på jobbet så jag tar med en flaska handsprit och försöker vara där.
Skulle ju skriva mer om alla sociala företag jag besökt men orkar inte ikväll. Nämner bara Blå bandsrörelsen, i Spånga, ett fantastiskt ställe. Självklart har man, som småföretagare själv, tankar om det där med konkurrens på ojämlika villkor, hur bra man än tycker det verkar vara med sociala företag. Det är en svår balansgång. Men jag orkar inte veckla in mig i det nu.
Vi bodde på ett mycket fint vandrarhem vid Fridhemsplan. Hotellstandard fast med toa och dusch i korridoren.
Vi fick husera en och en i dubbelrum. Och det fanns internet på rummet! Fast jag var så trött så jag somnade bums.
Det fanns typ ingent tid i schemat för egentid. Men ja, jag åt sushi! Vi hittade ett ställe vid St Eriksplan. Jättegott!
Jag har inga bilder från Sthlm då det var för jäkla kallt för att ta av sig vantarna och fota.
Vissa tycker ibland att jag överdriver lite väl mycket. Men att det var kallt och kaos i Sthlm var ingen överdrift kan jag säga! Så här såg det ut då färjan höll på att lägga till i Nynäs. Is och åter is.
Många av mina vänner säger att jag inte alls överdriver utan att det mer är så att jag råkar ut för mer än andra då jag är lite av en idealist. Tar bilen ner i snöiga kvior trots att det finns risk att köra fast. Åker till Sthlm fast man vet att det är besvärligt där. Eller kanske kan man uttycka det så att jag är mer korkad än andra?
Is i Nynäs genom smutsigt fönster.
Jag har idag uppmanat mina elver att ta kort på all snö. Vem vet om vi får uppleva en sådan här vinter igen?
Sedan kom jag på att jag själv just inte har så många bilder på snön.
Så här såg Hägsarve ut idag då jag kom hem från jobbet.
Ha, ha, på tal om överdrifter igen. Måndag morgon då jag skulle åka till båten hade jag ställt mobillarmet på klockan fem. Jag vaknar, mornar mig lite och börjar fundera. Ska jag inte vara i Vibble klockan sex? Efter lite räknande kom jag på att så var fallet. Jag hade menat att stiga upp klockan fem och åka klockan sex. Det blev lite bråttom kan man säga. Minus 10,5 grader och en bil som var helt nedkyld. Jag packade ihop mina pinaler på fem röda och var lycklig att bilen startade som en klocka. Inte mycket hann jag ta med. Men i farten fick jag iaf med en jätteflaska parfym, vad jag nu skulle med den till? Lustigt hur man prioriterar då man har bråttom. Det hade varit bättre att få med ett par täckbyxor istället för parfym kan jag säga! Jag kom till Vibble en minut innan utsatt tid och min kollega Johannes sa:
- Det är alltid ett äventyr att vara med dig, Mien!
Ja, ja. Det är väl bättre att vara lite äventyrlig än att vara tråkig?
Ingen handel blev det. Men kollegan och jag hann sticka in till Åhléns på vägen till båtbussen och köpa lite småsaker till våra fina småkillar därhemma. Henning fick såklart ett pysselset! En mangatavla på canvas som man ska måla efter siffror. De fina storebarnen vill just inte ha presenter av mig längre. De vill handla själva.
När mangatavlan var klar ikväll fanns det ännu färg kvar. DÃ¥ bestämde sig Henning för att mÃ¥la lite “manga” pÃ¥ fri hand. Tavlorna ska han sälja säger han.
- Så man får pengar!
Nattliga båtesor mitt i en arbetsvecka är ingen höjdare men priset man får betala om man vill förkovra sig. Här ser ni mina kollegor Åsa och Ingrid, eller Ingrid och Åsa? Svårt att avgöra. Klockan är i alla fall 23:22, en februarikväll på en av Destinationens färjor.
 Flämtande ljus i Visby hamn. Det är då som det stora vemodet rullar in. Och från havet blåser en isande, gråkall vind, eller hur det nu var.
Hemma vid Hägsarve igen!
Den här boken sträckläste jag under hemresan. Hela dagen idag har jag burit med mig berättelsen i mitt hjärta. En fantastisk bok! Den författaren må ha gjort sig ett namn som elake Måns, men skriva med kärlek, det kan han verkligen!
Läs!
/ Mien