Archive for mars, 2010

Blindspenar och tejp

onsdag, mars 24th, 2010

Någon gång, då Gud skapade lammet, så måste han ha ändrat sig i självaste skapandeprocessen. Han måste ha tänkt sig att lammet skulle ha fyra spenar från början men sedan blev det bara två. Ofta har tackan två bispenar, pseudospenar, blindspenar, jag vet inte riktigt vad det kallas, som det inte kommer någon mjölk ur.

Den här tackan har ganska stora blindspenar. Och den riktiga spenen är också ovanligt stor. Hennes ungar tyckte det var svårt att greppa om de stora spenarna så de envisades med att snutta på blindspenarna. Och där kommer det ingen mjölk! Ja, jisses vad vi höll på att ordna med det där, och försöka få ungarna att hitta rätt.

Då kom Jonas på så smart! Vi tejpade över blindspenarna med plåstertejp. Och se, då hade lilla ungen inget val utan var tvungen att ta den stora spenen.

Och nu har den lärt sig var mjölken finns. Dålig bild men man ser att ungen har mjölk runt hela munnen, så gulligt.

 

Så här trött blir man då man är uppe och tejpar spenar på nätterna. Lady är trött hon också.

/ Mien

Lamning och energipasta

tisdag, mars 23rd, 2010

Nu har lamningen startat här vid Hägsarve. Den här tackan fick två, fina och pigga ungar som hon tycker mycket om. Ni ser så bra det är att ha nyklippta tackor i lamningen, man har då full koll på juvret och kan se om ungarna får snutt, som vi säger.

När allt ser bra ut så gör vi inte så mycket. Stänger av tackan bara så att hon får vara ifred. Det väcker nämligen stor uppmärksamhet hos de andra tackorna då det kommer bebisar:

- Naj, se, bebisar! Så söööööta! bräker de och försöker komma åt de små och gosa med dem.

Därför behöver mamman stängas av. Vi ger henne vatten, de brukar vara grymt törstiga efter förlossningen, samt lite kraftfoder. Och så sprajar vi navelsträngen på lammungen med lite bluespraj.

Fast, öhh, i vanliga fall märker vi ungarna med ett hortenmärke i varje öra också. Hortenmärke ser ni på Gullan här ovan, hon pyntade sina med vintergäck igår. Men, trots att det var en och en halv månad sedan jag beställde märken till årets lamning så har de inte kommit. Grrrrr! Efter fyrtiotolv samtal igår lyckade jag spåra våra märken till Oslo, där har de fastnat i tullen. Hoppas de inte tänker sitta fast där för länge bara………

För den här tackan gick det inte lika lätt. Hon fick tre ungar och den sista var dödfödd. Efter förlossningen orkade tackan inte resa på sig. Hon bara låg och darrade. Vi fick henne att äta och dricka. Men hon orkade inte ge di till ungarna. Och hon hade ingen mjölk i juvret.

Eftersom vi inte hade någon tackråmjölk åkte jag bort till bröderna Dahlby och köpte en flaska koråmjölk.  Jonas lärde sig att det går nästan lika bra med koråmjölk av en av världens främsta fårveterinärer, David Henderson, då denne var i Sverige och föreläste. Vendla värmde mjölken försiktigt och gav ungarna. De var hungriga och drog i sig varsin ölflaska med koråmjölk. Det är viktigt att ungarna får mat direkt efter födseln, annars blir de fort slöa och kalla.

Men tackan orkade ännu bara upp en kort stund, sedan ramlade hon darrande ihop.

Då åkte jag upp till Lantmännen och köpte energipasta. En gång, för flera år sedan, när jag stod vid hyllorna på Lantmännen och browsade efter något energihöjande till en sjuk tacka dök en fårgubbe upp från ingenstans. Han tog en sådan här tub från hyllan och höll fram den mot mig:

- Den här pastan är bra. Det står att den är för kor men du kan ha den till lamm också. Sådan här pasta ska du alltid ha hemma.

Sedan bara försvann gubben. Poff! Har aldrig sett honom varken förr eller senare efter det.

Man sätter tuben i en speciell hållare, typ en sån man har till silikontubar. Sedan lirkar man in tuben i tackans mun och trycker ut pastan. De slickar snällt i sig den för jag tror den smakar gott.

Efter en halvtimme var tackan på benen igen. Och nu har mjölken kommit igång också så nu behöver vi inte ge ungarna mer. 

/ Mien

Sanningen om vårlammsproduktion

sndag, mars 21st, 2010

Det som jag mest fäster mig vid i den här  debatten om vårlamm kontra höstlamm, är storstadsmedias sätt att arbeta. Jag har alltid trott, i min enfald, att man kan lita på P1, Rapport och SVD, att de gör sitt bästa för att få fram sanningen. Numera är jag mer tveksam.

Den sanning som media vill ha fram om inomhuslamm stämmer inte överens med verkligheten. Journalisterna ringer upp flera svenska lammexperter när de gör reaserch till sina artiklar. Men, de svenska experterna säger inte det journalisterna vill höra. Tvärtom säger alla sakkunniga inom fårnäringen i Sverige att det inte finns några mätbara fakta som  påvisar att lamm som föds upp inomhus skulle fara illa!

 

 Tittar man på slaktstatistikens hälsokontroll så är det faktiskt så att inomhuslammen / vårlammen är friskare vid slakt än höstlammen. Höstlammen har fler anmärkningar på lungorna!

Överlag så har vi en mycket god hälsostatistik på våra lamm i Sverige, kanske den bästa i världen. Vi är också lyckligt förskonade från många fårsjukdomar som finna i andra länder. 

Tittar man på  60-dagarsöverlevnaden i Elitlamm så ligger dödligheten på 7 % för vårlammen och på 7 % för höstlammen. Det är alltså lika! Lammdödligheten i Storbritannien överstiger 15 -25 %, enligt deras egen statistik.

Trots att media har de här uppgifterna så publicerar man dem inte. Den här positiva statistiken för vårlamm passar väl inte in i programidén, Matens pris. Därför tar man inte med intervjuerna med de svenska sakkunniga inom fårnäringen utan man ringer upp någon i Skottland som får uttala sig om  inomhuslamm i Sverige.

 Och den skotska människan säger att hon inte har någon erfarenhet av inomhuslamm men att det nog kan uppstå vissa problem med lamm som föds upp inomhus…..Öhhh??? Vissa problem? Tittar man på statistiken så har ju de skotska lammen betydligt fler problem än våra svenska lamm. Dessutom är det fult att utnyttja den, förmodligen helt aningslösa skotska fårexperten, på det här viset.

De producenter som ägnar sig åt vårlammsproduktion i Sverige har stora, ljusa och välventilerade lammhus. Lammungarna växer upp tillsammans med sina mödrar. Och tillsammans med andra små, lamm. De har stora ytor att springa och leka på. Ja, lammhusen fungerar som vilken lammhage som helst, enda skillnaden är väl bara att det är tak över.

Våra tackor här vid Hägsarve lammar också inomhus. Vädret, örn, räv och kråkor gör att utomhusmiljön här på södra Gotland är synnerligen farlig för våra små lammungar. Jag skulle vilja påstå att vi har lammungarna inne den första månaden, vi vågar inte ha dem ute alls.

Sedan väljer man väl själv vad man stoppar i sina lammungar. Konstiga kraftfoderblandningar med soja behöver man inte alls använda sig av. Även höstlamm  som ska slutgödas äter en hel del kraftfoder, det ska man inte glömma. Ja, många höstlamm äter kraftfoder under hela sin levnad, speciellt sådana somrar då betet är dåligt.

Om vi hade haft byggnader som räcker till så hade vi helt säkert haft ett gäng tackor här vid Hägsarve nu som producerade vårlamm som ett komplement till vår höstlammsproduktion. Detta för naturvårdens skull!  Som det är nu har vi flera naturbetesmarker som vi har svårt att sköta.

 Små lammungar mår inte alltid bra på naturbeten. De blir angripna av rovdjur. Får ögonen urhackade av kråkor. Och på vårt 20 hektar stora naturreservat nere vid stranden kan vi inte ha lammungar alls. Trots att vi sätter på dem massor av kemikalier i form av fästingmedel så blir de sjuka av fästingarna. De får hjärhinneinflammation, blir förlamade. De får ledinflammationer som är synnerligen svårbotade och det krävs tuffa behandlingar med antibiotika för att få lammungarna på klövarna igen, men de återhämtar sig ändå aldrig riktigt.

Om vi hade haft ett femtiotal tackor som precis lämnat ifrån sig sina lammungar, i april, maj sådär, och vi kunde släppa de här tackorna utan lammungar på naturbetena, hade det varit perfekt. Vuxna djur tål nämligen den ganska tuffa miljön som naturbeten innebär. Lammungarna däremot, blir sjuka och dör. De senaste åren har vi fått låna in kor för att kunna sköta våra marker.

Det som upprör mig är att många storstadsbor tror att de har tolkningsföreträde på precis allting i samhället, inklusive fårproduktion. Utan att ha en aning om hur det där med lamm fungerar lägger de sig i debatten.

Inomhuslamm vid Hägsarve…..

Jag kommer nog att vilja blogga om lite annat framöver men följ gärna debatten om lammproduktionen från Fåravelsförbundets hemsida. Emma Rosenmüller har förtjänstfullt sammanställt mycket av det som sagts och visats i media.

/ Mien

Dorper, ingen monsterras

fredag, mars 19th, 2010

Det har idag varit en debatt om lamm i media, finns flera artiklar i SVD HÄR! Debatten har handlat om tre saker, lamm som föds upp inomhus, laparaskopisk insemination samt rasen dorper. Inomhuslamm och insemination återkommer vi till, nu till dorper.

Som ni kanske minns så var Jonas och barnen i USA över jul. Innan resan hade Jonas kollat upp om det fanns några fårgårdar i närheten av Muncie, Indiana, där de skulle bo. Och det fanns fårgårdar! Framför allt var det rasen columbia som Jonas var intresserad av. Fårgården Jonas fick kontakt med hade ett 20-tal columbiatackor men huvudsakligen hade de en besättning med 200 dorperfår. 

Därför tog Jonas och barnen hyrbilen en dag och åkte och hälsade på Jane and Dave Smith i närheten av Lafayette.

Så här bor bönder på prärien.

Och så här ser fårgubbar ut over there, ungefär som här på Gotland alltså. Dave Smith and Vendla.

Men nu till dagens debatt om dorperfår. Som lammklippare hade Jonas hört talas om dorper eftersom det är en ras som fäller ullen själv. De behöver alltså inte klippas. Dave tyckte de såg för jävliga ut när ullen låg kvar på ryggen och brukade ändå klippa dem. Här har han inte ännu gjort det.

Annars fungerar dorper som alla andra får. Ungarna snuttar precis som vanligt.

Huvudsakligen äter lammen ensilage eller hö.

Till det serveras en blandning av havre och majs. Inga konstigheter alltså.

Majs- och havreblandningen serveras i den här finurliga lammgömman. Det är Dave´s eget patent. Som alla vet gillar lammungar att ta sig upp på höjder, brunnslock, gödselhögar, jordhögar, stenhögar etc, de dras dit. Den här lammgömman utnyttjar den lekfullheten. Lammen springer gärna upp där och äter.

Mamman ser till att det inte busas allt för mycket.

Dorpisarna vaktas av den här lamatanten. Som ni ser kan alla springa ut och in, om de vill.

När inte tanten vaktar pussas hon med Jane.

Sötnos!

Det är lite blandat hur dorpisarna ser ut. Det kommer sig av att dorperrasen är en blandras från början. Någon gång på 30-talet korsade man dorset och persian i Sydafrika, därav namnet, dorper.

Sedan stenåldern har människan avlat på att ullen ska sitta kvar på fåret. Men hos denna korsningsras fälls ullen som hos vildtypen.

De är alltså inte utan ull eller nakna, som framkommit i debatten. De fäller den gamla ullen och sedan växer det ut en ny fäll, som de sedan tappar.

Lammköttet såldes i stor utsträckning till muslimska gästforskare och studenter på Purdue University, det stora lantbruksuniversitet i USA, som ligger i Lafayette.

Allting i USA är inte stort och fancy. Jonas och barnen kände sig hemma i det enkelt byggda lammhuset. Bilden kunde faktiskt ha varit tagen här vid Hägsarve.

 

De verkliga monsterfåren, om det alls finns några sådana, är columbiafåret. Se hur långbent och stor hon är, den nylammade tackan.

Jonas och barnen hade tur, lamningen hade precis börjat, en liten snubbe hade kommit. Se vilka öron,

 

och vilka fötter!

Lång svans också.

Mor och son med Jane och Vendla.

Precis ny columbiakille. Se vilka långa ben! Mamman är nyklippt av Dave.  Anledningen att Jonas ville besöka just Jane och Daves gård var att Jonas visste att dorper var på väg till Sverige. Kanske är columbia på väg hit också, kanske till Hägsarve….

/ Mien och Jonas

Tredje plats!!!

torsdag, mars 18th, 2010

Hablingbo Röda korskrets kom på tredje plats i Kretskampen! Grattis till oss!!!!!

/ Mien

Inte fågelbok utan kokbok

torsdag, mars 18th, 2010

När jag var i Visby idag med eleverna blir jag uppringd av en av Jonas fastrar, faster Stina. Hennes syster, faster Bettan i Grötlingbo hade en märklig fågel i trädgården. En märklig andfågel.

- Kanske du vill åka ut och fota den Mien?

Såklart jag ville! Jag såg framför mig vilket scoop det kunde bli. ” Första gången kinesisk and har setts i Sverige. Foto: Mien Niklasson…………..”

Jag bestämde mig raskt för att hoppa lunchen för att fota sällsynt fågel. Jag försökte få med mig min fågelskådande kollega Lukas, men när han fick klart för sig att det var en andfågel så valde han att äta köttkorv på Folkan istället för att åka med mig till Grötlingbo.

- Säg till mig när du har en tornuggla på span, då åker jag med, sa han.

Lukas är inne i en tornuggleperiod och har tom byggt en tornuggleholk i helgen.

Han kan ta sina tornugglor och sin köttkorv och dra tänkte jag och kastade mig i bilen.

När jag kom till Grötlingbo så sa fastern:

- Jag har tittat i fågelboken och den här andfågeln finns inte med.

Den lilla, eller rättare sagt stora, anden hade parkerat sig under en av trädgårdens lindar.

När jag kom reste den på sig…

…och flaxade med vingarna men gjorde ingen ansats att flyga iväg.

Jag ringde GA och de blev eld och lågor.

- Plåta, plåta! Och skicka in bilderna så fort som möjligt!

Faster Bettan gav fågeln brödbitar och säd.

Och jag fotade och skickade iväg bilderna till GA. Ganska snart ringde redaktionen upp mig:

- Ha ha ha……tyvärrrr Mien, inget scoop idag………..

Fastern hade alldeles rätt, den fågeln finns inte med i fågelboken….och eftersom hon har bra koll på fåglar så stämmer det att hon nog aldrig sett något liknande…..

När jag visade bilderna för Tornuggle-Lukas så garvade han också:

- Det är inte en fågelbok du behöver Mien, utan en kokbok. Jag tänker direkt glaze, lite flytande honung, soja, och en god krydda…..

Fast jag vidhåller ännu att det är en sällsynt pippi, åtminstone är den sällsynt utanför hägn….klicka HÄR!

En stor eloge till fastern som gjort sitt bästa för att fågeln ska fångas in och komma i trygghet.

/ Mien

Och på jobbet går det också jättebra….

torsdag, mars 18th, 2010

Vi går i väntans tider. Vi väntar på / bävar inför / längtar efter att lamningen ska börja. Jag tror den börjar nästa helg. Då ska nämligen Jonas och barnen åka till Småland och simtävla. Självklart börjar det då? Med en sisådär fyra trillingfödslar och lite annat smått och gott? Mamma har lovat att ha bakjour.

- Jag har ju hyfsat små händer, sa hon då jag frågade.

Brrrr, vi hoppas att det inte behövs några små händer……………..

Jaha, och vad händer annars då?

Ja, vi jobbar på Folkan. Och det är roligt!

Varje torsdag åker jag på studiebesök till en arbetsplats med mina ungdomar. Det är inte lätt att föreställa sig hur det är på olika arbetsplatser om man inte får åka ut och titta. Det är helt otroligt hur väl mottagna vi blir på alla ställen. Man kommer dit och hindrar dem i arbetet en timme eller två och de är bara trevliga och gästfria. Och jag lär mig sååå mycket på alla arbetsplatsbesök. Och det gör nog ungdomarna också. Idag var vi på en arbetsplats där många av ungdomarna skulle kunna tänka sig att arbeta. Vi var på Swe Prod i Visby, fd Danielssons. De tillverkar bla industriskyltar.

Till exempel gör SweProd skyltar till olika bilmärken. Det var jätteintressant att följa hela processen, hur viktigt det är att kvalitén är hög. Minsta lilla repa i skylten så ratas den.

I fabriken fanns massor med maskiner. Den här maskinen stansar ut små, små skyltar. det ni ser komma ut här är skräpet, eller hur man säger.

Jag har aldrig tänkt på att det finns så mycket skyltar förut. Skyltar med karossnummer till bilar, skyltar till olika displayer, skyltar på hushållsmaskiner, ja skyltar everywhere. Nu hittar jag skyltar överallt!

Den här maskinen var min favorit, den hette revolver - någonting. Den hette så för att den låter som en revolver och ser ut som en då hjulet snurrar runt och byter verktyg och sedan skjuter iväg med ett PANG!

Idag var det också första gången jag såg en praktisk användning av det där med x- och y-axeln, kanske något för alla mattelärare att åka och titta på? 

På tal om mattelärare så undervisar ju numera min älskade make på Folkan också.  Det är så mysigt att han är där. Inte för att vi ses så ofta och inte för att vi samåker så ofta men, det är mysigt ändå! Och som vanligt är det lite fläkt och fart då han är i närheten….. Maken har undervisning i Fårösund på tisdagar. Han har hållit på att mikroskopera med eleverna där en tid. Kollat på blod och hår och sånt där. Som lite grand finale på mikroskopövningarna så hade maken fått donerat till sig en påse grissperma av en lantbrukare här i Hablingbo.

 Maken kliver upp jättetidigt tisdag morgon. Åker och hämtar sperman i svinstallet. Åker till Folkan i Hemse och lastar in allt som behövs i bilen för att kunna titta på grissperma och fortsätter sedan till Fårösund. När han kommer till Tingstäde kommer han på att han missat att lasta in mikroskopen.

Man kan inte titta på grissperma utan mikroskop. Man kan inte heller vända och köra tillbaka till Hemse då man är i Tingstäde.

Jag får ett förtvivlat SMS där han skriver:

Jag är jättesur. Jag stressar och går upp tidigt och så blir det ändå inte bra.

 Hur tror ni sedan maken löser detta? Ger upp spermamikroskopövningen? Laddar med lite torr-No,  som det kallas? Låter eleverna titta på spermabilder?

Nä, det gör han inte!

Efter lite telefonerande så får han hjälp med att lasta på mikroskopen på Suderbuss i Hemse. Suderbuss kör, inte bara vanliga passagerare till Visby utan också Folkans  mikroskop till stan. I Visby lastas  sedan mikroskopen om på en buss som ska till Fårösund. Och strax efter middagstid kommer så alla mikroskop fram till Folkan i Fårösund.  Eleverna kan få mikroskpoera och titta på sperma och alla är glada och nöjda. Och det blev bra!

 

- Kul att testa bussnätet på Gotland och se att det funkar, sa maken.

Är det inte en fantastisk historia?

Ja, och på jobbet går det också jättebra.

/ Mien

Kretskampen 2010

torsdag, mars 18th, 2010

Igår var det dags igen, för Röda korsets årliga frågesport kretskampen! Vi samlades på Gute Vingård precis som förra året. Lauri var dock inte hemma, när han fått igång alla datorer åkte han på vattengympa. Kvar på Vingården var skyltdocke-Lauri som log och höll ställningarna. Och Lotta som servade alla.

Henning var med. Han ritade istället för att svara på frågor. Här har inte kuvertet med frågor öppnats ännu, det är därför det ser så avspänt ut i bakgrunden.

Men nu är tävlingen i full gång! Massor av frågor ska besvaras på tid. Alla hjälpmedel är tillåtna.

Alla är så engagerade och hjälper till!

Bland vinkartonger och dressing rådde full aktivitet ute på lagret. Längst till vänster står Anita, vår kontrollant. Jag minns första året jag var med i kretskampen, då var jag höggravid med Vendla och Anitas pappa, Lasse, var kontrollant. Nu har Anita ärvt det hedersamma uppdraget. Inte alla tävlande trängs inne på vinlagret, många lagmedlemmar sitter hemma och jobbar med frågor, det är dem Ulrika och Jonas ringer.

Hur det gick? Jättebra! Vi fick svar på i princip alla frågor. Sedan var det lite konstigt för en del svar i facit stämde inte överens med våra svar, men det kan ju inte vi i Hablingbo Röda korskrets hjälpa?

Tack alla som hjälpte till!

Med sig hem fick Henning en vinkartong av Lotta som han genast började pyssla med.

/ Mien 

Vad gör man?

onsdag, mars 17th, 2010

Här är min barndomskompis Eva . Hittade bara den här bilden på henne från i somras då hon står och virkar på vår storgård. Eva bor i radhus i Norrtälje med make och tre barn. Och två katter. Både Eva och jag älskar katter. Eller älskade. Fick det här SMS:et från Eva igår:

Kaos! Mio har käkat upp grannens undulat! Vad gör man?

Ja, vad gör man? Verkar vara lite sent för fågeln med mun-mot-mun-metoden eller framstupa sidoläge eller så. Vad gör man???

/ Mien

Snöar igen

onsdag, mars 17th, 2010

Nej, fy vad det ser ut på vår fastighet. Det behövs storligen slängas byggavfall.

Snacka om rörigt där under snön. Det här är en agilitybana som barnen gjort till Lady. Och, ja, hon är så korkad så hon hoppar över alla hinder och far runt som ett vitt nystan. Till höger i bild skymtar Elof, han är inte så hemma på det där med agility.

Nej, men skönt. Det snöar igen!

/ Mien