Archive for april, 2010

Dog tired

torsdag, april 15th, 2010

Vi turas om att gå upp på nätterna och titta till lammen. En går ut vid ett, näste halv tre etc. Lite trött blir man väl men det är inte så farligt.

Tröttast av alla är dock Lady.

För hon springer med alla ut. Flera gånger per natt är hon ute och kontrollerar att allt är som det ska. Det blir inte mycket sömn för henne.

Så fort hon får en chans under dagen nickar hon till på det här viset. Snacka om dog tired!

/ Mien

Vårmode

torsdag, april 15th, 2010

Henning har slitit ut alla sina kläder. Mest har han haft kläder efter Emrik och de är definitivt helt slut nu. Byxorna flaggar på halv stång och har hål på knäna. Jag har skämts då jag har lämnat in min trasgubbe på dagis på morgnarna. Men nu är det slut på det! Var med eleverna i stan idag och hann då handla lite på lunchen.

Henning i randig spiderman och nya jeans. Snyggt tyckte han!

Nitbältet föll också herrn på läppen.

Svala vårkvällar är det skönt med en sportig jacka.

Monster T-shirt och Star Warsbyxor. Byxorna kan man häkta upp lite somrigt sådär.

Ett annat, glassigt monster och så mjukisbyxor av en tjock, skön kvalitet.

Bart Simpsonstrumpor.

Men, jag skulle helst vilja köpa rättvisemärkta kläder till mina barn. Var hittar man coola, sådana? I Visby?

/ Mien

Supergullig majblommeförsäljare

torsdag, april 15th, 2010

Igår när jag körde förbi Konsum på Hemse stod den här supergullige majblommeförsäljaren där. Vem kan motstå att köpa av en sån här fin kille? Inte jag i alla fall. Jag gick därifrån 100 kronor fattigare.

På kvällen gick Emrik in till våra grannar, Lasse och Alice vid Körkböi, som de säger. Kyrkeby är väl det officiella namnet. Alice köper alltid majblommor.

Och hon visar alltid sin majblommesamling för barnen. Det är kul. Det fiffiga ruttyget har Alice köpt på Stuven i Hemse.

/ Mien

Kallt um baini, langt ti Mybbes

torsdag, april 15th, 2010

Imorgon är det fredag igen. Vart tar veckorna vägen? Förra helgen var vi bjudna till Mybbes till Susanne och Hans-Evert.

Mybbes är en riktigt pampig gård, har för mig att Susanne berättat att det bott en gammal häradsdomare där nån gång. Rött och grönt på snickerierna kallas för hablingbofärgerna. Vi har ju också rött och grönt.

Susanne älskar heminredning och är jätteduktig på att ta tillvara alla gamla saker som finns på gården. Hon driver också en heminrednings- och blomsteraffär på Hemse som heter Lilla Blomsterhörnan, där kan man hitta mycket fint kan jag säga! Åk dit! Den där randiga fåtöljen, vill ha!!!

Susanne tycker att jag är galen som sålt mina korgstolar i loppisen. Visst är det vackert med korgstolar, det tycker jag också. Men det är ändå inget för mig.  Jag hör lite dåligt, ( typisk läraråkomma…)och har svårt att höra vad folk säger till mig då jag sitter i korg, det där korgknarret gör att jag inte hör pratet.

Fint, gammalt skåp.

Och vacker dukning. Annelie och Pär som driver ostaffären på Hemse var också med på kalaset. Om ni inte gjort ett besök i ostaffären så bara måste ni gå dit!

 Sedan skulle Annelie, Pär, Jonas och jag cykla hem. Jag ska väl inte klaga för vi hade närmast hem med det var jobbigt kan jag säga. Vi hade punktering på en cykel så jag fick cykla på en av barnens cyklar. Och inte kunde jag förstå hur man växlade så jag fick cykla på trögaste växeln hem, slog knäna i styret, och motvind var det. Ha, ha. Och när vi väl var hemma så hade Annelie och Pär ytterligare en halvtimme kvar i motvinden! Det hade visst varit jobbigt….

I David Ahlqvists sköna samling, Gamla gotländska ordstäv och talesätt,  finns  ett talesätt om Mybbes.

Det är Bysen som, likt mig, gnäller och klagar, Kallt um baini, langt ti Mybbes , säger han.  Jag tror Annelie och Pär instämmer i att det var riktigt långt från Mybbes och kallt om fötterna också….

Förresten tror jag att Jonas är släkt med David Ahlqvist på något vis, det var något med hans farmor och kusiner men jag kan inte riktigt reda ut det. Eller så har jag fått allt om bakfoten och att det är Bysen som Jonas är släkt med?

/ Mien

Va? Har jag fått barn?

torsdag, april 15th, 2010

Jag brukar blogga på morgnarna. Men idag har vi försovit oss. Jag var ute i ladugården klockan tre i morse och efter det somnade jag som en stock…..Nu blir det bråttom. I princip alla gamla tackor har nu lammat och det har, peppar, peppar, gått riktigt bra. Det är lammungar everywhere…….en sisådär 130 stycken.

Nu är det gimbrarna som ska börja lamma. Det bävar jag inför. De brukar vara lite jobbiga:

- Va? Har jag fått barn? Nä, du skojar? Jag vill mycket hellre stå här och idissla med mina polare än att ta hand om en skrikig unge.

Missi får fortfarande inte gå ut. Hon är ju för söt. Jag har aldrig haft en honkatt förut. Se vilka näpna små fötter hon har. Här ligger hon på vår sänggavel och väntar på att alla ska vakna.

/ Mien

Avbränd

tisdag, april 13th, 2010

Vi har varit utan belysning i köket och halva nedervåningen i två veckor. Det blev någon slags kortis dagarna innan påsk. Jag kom ner en morgon och det luktade bränt. Jäkligt irriterande, tycker jag.

På toa, och på andra ställen, har man varit tvungen att tända ljus. Nu har elektrikern hittat felet. Det var någon grej i lysröret i kökstaket som brunnit ned. Under den här strömlösa perioden har Jonas också irriterat sig. Han har mest irriterat sig på mig.

På att jag lägger tillbaka utbrända tändstickor i tändsticksasken.

- Och så står man därinne i mörkret på skithus. Och man ska tända ett ljus på toa så att Henning kan kissa. Och tändsticka efter tändsticka man försöker tända är avbränd! Fy fan, va irriterande! gormar han.

Jo, jag får väl hålla med, ska sluta med det.

Men jag tycker det ser så smutsigt ut då man lägger de avbrända stickorna på fatet. Själv irriterar jag mig över andra saker.

Jag tycker det är skitäckligt när man stoppar ner snorpapper i mitten på toarullen. OBS! Det är inte maken som gör så utan en annan förkyld person i vår närhet……

/ Mien

Karlarna i mitt liv

tisdag, april 13th, 2010

Henning är ute i trädgården och mixtrar med någonting. Till sin hjälp har han en sax.

Jag: Du tar väl in den där saxen sen när du är klar med den? Du vet, om man glömmer den i gräset så kan den hamna i gräsklipparen.

Henning: Jag tar in saxen, mamma! Jag lovar!

Och här har han tagit in saxen….Han har tagit in den exakt tio centimeter från tröskeln….

Och här har han inte tagit in cykeln. Jag tror det är tiocentimetersavståndet som gäller här också. Lite svårt då man kommer inifrån och ska ha upp dörren.

/ Mien

Lärarnas arbetstider och djurblogg

mndag, april 12th, 2010

Klockan är 23:14. Alla sover vid Hägsarve utom tomtemor. Jag har precis varit ute och kollat i lammhuset och gett Lill-Snorre en skvätt välling. Såg en pråm, som mamma säger, en jättedräktig tacka som höll på att bädda. Lyste henne bak i rumpan men såg inget konstigt mer än att hon håller ut svansen hela tiden. Nu har jag stängt in henne och vill kolla henne en gång till innan jag går i säng.

Medan jag väntar fortsätter jag mitt djurbloggande. Måste byta ämne snart. Ska nog ge mig in i debatten om lärarnas atbetstider, som nu är på tapeten. Måste bara läsa in mig på lite artiklar först. Ni kanske kan tipsa mig? Så här mitt i lamningen hinner man inte läsa så mycket. Jag har ju annars erfarenhet av både ferietjänst och semestertjänst och tycker att jag har en del att tillägga i debatten. Jag hade semestertjänst på Hassela och har så nu också på Folkan. Ge mig tips på artiklar!

Djurbloggande var det ja. Vi har ju två new forestston. För två år sedan nedkom det ena, Olivia V, med ett hingstföl som döptes till Salama, blixt på finska.

Hans bläs påminde om en blixt. Så himla söt var han!

Han var en riktig sweethart, gullig och rar. Fast när han skulle verkas första gången så krånglade han en del.

Han ville INTE sitta fast. Jonas fick ta i ganska ordentligt.

Till slut lade sig Salama, eller Salmis som vi säger, ner och fick bli verkad liggande. Och sedan har det varit lite småproblem varje gång vi ska verka honom.  Ju hingstigare han blivit desto jobbigare. Förra våren kastrerade vi honom men det märktes ingen större skillnad.

En liten rättelse, här är det Olivia som verkas. På bilden nedan så ser ni Salmis.

Men så nu, ett år efter kastreringen, så är Salmis världens mysigaste. Vendla kan i princip göra precis vad hon vill med honom. Salmis lyfter snällt på fötterna.

Kurt till Salmis: Det har blivit folk av dig också!

Kurt till mig: Nästa gång klarar vi nog det här utan manlig assistans!

Han är så go, vår Salmis!

Nu ska jag titta till tackan!

/ Mien

Svår förlossning, lamm

mndag, april 12th, 2010

Oftast, oftast klarar tackorna lamningarna bra själva. Ungarna är stora och pigga och kommer upp på klövarna snabbt.

Men om vi märker att förlossningen tar tid så ingriper Jonas. Han tycker sig märka att ungarna blir piggare om man inte låter förlossningen dra ut på tiden. Här hjälper han en tacka som kämpat ett tag.

Det går aldrig att bara dra ut en unge, tackan måste hjälpa till. När det kommer en värk drar man rakt nedåt. Den här ungen kommer rätt, med framklövarna först och sedan dyker den ut. Vi har haft en hel del fellägen också, tex när de kommer med bakbenen först, då kan det bli knepigt om ungen är stor. Det finns fler fellägen då man måste putta tillbaka ungen och lägga den rätt, vi har haft några sådana också, ska intervjua Jonas mer om det imorgon. Vi har, i alla fall, så här långt klarat nästan alla! Det handlar om att vara där, att ha koll varje timme dygnet runt.

Det här är en stor unge och då kan det ta tid. Se så lång rygg den har!

En stolt mor.

Men alla går det inte bra för. Det här är Lill-Snorre, den enda med vit stjärn av alla 130 lammungar vi fått hittills. Lill-Snorre hade en besvärlig väg till världen och var till synes livlös och kall då han kom ut. Död. Då, och bara då, som en sista panikåtgärd, injicerar Jonas druvsockerlösning utanför tarmarna, vid bukhinnorna. Jonas har lärt sig det av den engelske fårveterinären David Henderson.  Han vet precis var han ska sätta sprutan. Det är säkert inte tillåtet att göra så men räddar livet på många lamm. De behöver näring snabbt. Lill-Snorre kvicknade till på ett par minuter. Nu är han barnens favorit.

Lill-Snorre har haft det svårt med det mesta. I början kunde han inte gå. Sådana här lammungar blir lätt liggande under värmelampan och ligger där tills de dör. Jonas har lärt sig av Henderson att man ska maddla med dem, lära dem att gå. Nu, efter att barnen har ordnat med honom, går Lill-Snorre ganska obehindrat. och han ställer sig upp då vi kommer. Han har en mamma och två syskon som tycker om honom men han får extra mjölk av oss. 

Här ser ni en trillingunge som har däckat. Han fick ligga på lamm-IVA i vårt vardagsrum. Tyvärr klarade vi honom inte.

Saker som är bra att ha hemma:

Saltbalans. Man kan blanda själv men det är inte så dyrt att ha en burk hemma till uttorkade lammungar. Oumbärligt om man får diarré på större djur också, man blandar det i dricksvattnet. Jag fick lära mig en gång av Fårhälsoveterinären att man alltid ska ha en hink hemma.Lägg märke till att de flesta produkter är anpassade till nöt. Unika lammprodukter kostar skjortan. Undrar varför medikamenter till kor är billigare?

Honung är aldrig fel. Pappa brukade lägga in en klick på tungan på svaga och sjuka lammungar.

Druvsocker. Man kan blanda lite i råmjölken till de ungar som har varit med om långdragna förlossningar, så man får igång dem.

Eftersom majoriteten av våra tackor lammade inom tre dagar i år så har vi klarat de flesta. Man har då möjlighet att adoptera och ordna när man hela tiden har våta, nyförlösta ungar. Givetvis har vi stenkoll på vem som är barn till vem, det måste man ha. Och adopitinen skrivs in i Elitlamm.

Men, som sagt, i de allra flesta fall behöver man inte ingripa. 

 Lite dystert är det att vi har betydligt bättre spädbarnsöverlevnad här i vårt lammhus vid Hägsarve än de har för barn i flera utvecklingsländer i världen.

/ Mien

Promenadlängd

mndag, april 12th, 2010

Ingrid på Stenstu tipsar om en bra sida där man kan räkna ut längden på sin promenad. Sidan heter i Form och så ska man klicka på Mät din promenad. Det  syns inte men jag gillar att promenera. Med stavar och med hund. I påsk har jag gått ner till Petes, det var 7.11 km enligt programmet. Och så min vanliga runda runt Paradisvägen, det är ca 6 km. Så gick jag till Mybbes och hämtade vår bil som blivit kvar där, 3,5 km. Jag orkar inte fatta mig på hur man ska lägga ut rundorna här men det fattar säkert ni. Bra program att mäta vägen är det iaf.

/ Mien