Det är verkligen sant att när man ringer till Jordbruksverket så har de svårt att svara på ens frågor om olika papper man måste fylla i. De borde ju vara experter, kan man tycka. Jag vill bara visa här att samtalet jag hade med dem i fredags verkligen existerade. Jag blev runtskickad till fyra olika personer och inte förrän jag kom till Peter så fick jag klok hjälp. Fast han kunde inte svara på allt han heller.
Jag roade mig nämligen med att sitta och klottra ner namnen på alla jag pratade med. Så det som står i krönika är verkligen inget påhitt. Lite synd att helagotland av ngn anledning inte har lagt upp texten på sin hemsida, där brukar man kunna få lite respons på det man skrivit. Igår hade de bara lagt upp GT:s krönikörer och ingen av dem skriver om lantbruk.
En fråga jag ställde var vilken skillnad det är på lappen registrering av förflyttning och transpordokument. Kunde det inte räcka med ett papper? Transportdokumentet skulle man ju kunna skicka in till SJV det också. På det fick jag inget svar.
Kanske är det så, som Jonas resonerar, att fårproduktionen ännu är förhållandevis liten i Sverige. Det finns inga starka röster som sätter stopp för onödig byråkrati och då blir det så här. Tänk om en skotsk bonde, med en sisådär 3000 tackor, skulle behöva hålla på på det här viset, det skulle ju inte funka.
Sedan nämnde jag ordet gårdsstöd i krönikan och det visste jag skulle kommenteras. Vi har väldigt lite gårdsstöd då våra marker inte berättigar till sådant. Och sedan betar vi ju till största delen andras mark och då är det markägaren som får stödet. Vi har en del ersättningar för strandhagen.
Man har bestämt att vissa marker med höga naturvärden ska bevaras och hållas öppna och då får man ersättning för att utföra jobbet. I vårt fall så går den ersättningen till att hyra in olika entreprenörer som röjer bort ene. Vi skulle inte utan den ersättningen ha möjlighet att röja de här markerna eftersom det lilla virke man får ut på de här eländiga markerna inte täcker arbetskostnaden.
De här miljöersättningarna betalas ut för att landskapet ska hållas öppet. Så att kärrnycklarna, som växer här, ska bevaras för eftervärlden. Nu kom jag på att jag i år verkligen ska ta mig tid och åka ner och fota alla nycklar. Men de brukar inte komma förrän efter midsommar.
Och är det nu så att man inte fyller i alla papper korrekt eller att man inte sköter sina åtaganden så straffas man alltså genom att man får avdrag på gårdsstödet. Man blir återbetalningsskyldig.
Visst är det tokigt att lantbrukare inte får tillräckligt betalt för sina produkter så att de kan leva på sin verksamhet. Och visst är det så att många är helt beroende av EU-stöd. Men en ännu större sanning är att de allra flesta lantbrukare idag är beroende av att förvärvsarbeta för att verksamheten ska gå runt. Jag skulle påstå att i princip de flesta lantbruk är beroende av inkomster utifrån. Om de inte förvärvsarbetar så har de andra sidoinkomster, körslor och annat.
Vi jobbar i skolan båda två. Och sedan så klipper Jonas en herrans massa lamm varje år för att verksamheten ska gå runt. Idag är det söndag, klockan är halv sex och han har precis åkt till Fårö för att klippa hela dagen. Så ser en vanlig söndag ut för oss. Det är inte synd om oss! Vi har valt den här livsstilen själva. Vi skulle kunna sälja gården och leva ganska gott någon annanstans. Men vi tycker att det här är ett gott liv. Vi trivs, vi tycker att vi lär oss mycket, vi träffar mycket folk och vi har ganska roligt mellan varven. Eller som min gamle revisor jag hade förut brukade säga uppmuntrande till mig när han presenterade dystra siffror för vår verksamhet:
- Men Mien, det är såna som ni som håller landsbygden igång!
Men visst kunde man önska att det skulle vara möjligt att ta ut lite lön. Och visst skulle man önska att det var lite lättare att driva företag, lite mindre byråkrati. För det är faktiskt så att företagare måste jobba så jäkla mycket så de har inte tid med alla papper. Och man får inte betalt för det pappersjobb man lägger ner.
På lammbetet igår. Se vad lammungarna växer fint! Tackorna är tjocka!
Varje år föds det alltid någon liten eftersläntare. Så även i år. Ett litet nyfött flickebarn ser ni här ta skydd bakom mammans svans! Hon är så pigg, så pigg. Men hon ser så liten ut jämfört med de övriga. Jonas tycker hon är bedårande söt, han kan inte se sig mätt på henne.
På hemvägen från vår lammronda stod den här jättepippin på en åker. Två andra pippisar av lite mindre sort flög runtomkring. Det såg ut som de hade något skumt på gång.
När vi kom lyfte jättepippin. Jonas säger att det är en örn! Tyvärr blir det lite suddigt då man fotar från en körande bil.
Vingspannet var enormt. Ni ser en av de andra fåglarna flyga före.
Det är svarta fjädrar längst ut på vingarna. Någon som kan något om fåglar?
Jag är bättre på katter. Elof igår. Han är så vacker tycker jag. Jonas brukar muttra lite avundsjukt:
- När han kommer, då blir du glad då.
Jag tycker Elof börjar bli lite lik katten Gustav, eller? Här gosar han med Vendla.
Vendla tog kort på morrhåren. Ser ni att han har vita och svarta morrhår på samma gång? Visst är det fantastiskt?
Hela dagen igår lekte Gustav och Henning krig. Det gör man med pinnar inne i syrenen.
Och sedan hittade de leksaker jag plockat undan. Nu var det jättekul att bygga med klossar igen, helt plötsligt. Höga torn byggde de.
Glömde visa bilderna på Gullan och Gilbert. Gilbert har vuxit så mycket så han är nästan lika stor som Gullan. Typiskt. Jag hittade lite gammal plast som jag skulle ta med hem och så förstörde det den fina bilden.
Gullan, Gilbert och Vendla utan förfulande plast. Gullans fäll har tovat ihop sig så bra efter allt regn så Jonas tror vi kan klippa av den i ett stycke. Kanske du mamma kan hjälpa henne att tova den till en sådan där matta? Jag vet att du tycker de är sådär, men det skulle vara lite kul för Vendla att ha en Gullanfäll på rummet.
/ Mien
