Mejl från Gården

Hej!

Jag har förlagt min mobil idag på morgonen. Eftersom den har så dålig mottagning går den inte heller att rinag till. Jag har letat igenom hela Hemsebadet och Konsum utan resultat. Vill ni ha tag på mig får ni ringa 073 7658610 tills vidare.

Mien

Började dagen med att storebarnen skulle simträna klockan åtta, hä, hä. Som tur var öppnade återvinningen tidigt så jag passade på att åka dit med ett lass medan de andra simmade. Och så var jag på Kupan med ett par kartonger och på Levide bilskrot med lite bildelar som jag hittat på fastigheten. Jag tankade också upp mer bensin om utifall att fler bensintörstiga kommer till loppisen.

Sedan åkte vi ner på Klinte till kusinerna som bjöd på after sim, köttfärssås och spagetti, mycket uppskattat!

Efter maten var det pitepojkarnas tur att träna. Nils skulle träna på slagskott. Vendla fick passa puckar.

Erik passar pucken.

Nils slår till.

Det gäller att skjuta förbi målvakten. Och det gick bra. Nils lyckades finta bort honom hela tiden.

Sedan skulle alla puckar letas efter innan nästa omgång kunde börja.

Men så ringde Hablingbo café och sa att de behövde extrainkalla Vendla på hennes lediga dag. En uppsjö av bilar hade letat sig till Hablingbo och ville fika och äta. Bara att packa ihop grejerna och sticka iväg för undsättning.

Innan vi for vidare gjorde vi ett stopp i Delivagnen utanför Konsum i Klinte. Tyvärr har den bara öppet för den här säsongen till och med söndag. Så passa på!  Jag har handlat där förut i sommar. Bland annat jättegoda lammkorvar att lägga på grillen. Ni som inte varit i Delivagnen måste göra ett besök och handla lite av allt det goda!

- Skär upp lite allt möjligt sovel för 200 kr, sa jag.

Och då gjorde Simon och Josefin det.

Det blev fem burkar med allt möjligt smått och gott som passar att ha på brödet Vendla kommer hem med från bageriet. Eftersom det inte riktigt blev 200 kr fick vi en burk nyslungad honung med oss hem också.

Vi handlade också av killarna i fiskvagnen. Färsk makrill, lite räkor och en skagenröra. Makrillen stekte jag på så fort jag kom hem. Man ska steka med skinnsidan nedåt, sa killarna. Jag gjorde som de sa. Stekte i smör och lite citronolja på låg värme.

Så gjorde jag en rosmarinröra enligt deras anvisningar. Färsk rosmarin, smör, och några kylskåpsskvättar grädde, creme fraiche och fil. Lite salt också dåra och lät allt gå i matberedaren en stund. Jag har en kruka rosmarin som jag köpt på Lilla Blomsterhörnan i Hemse så det var bara att luka av lite.

Då fick jag till det här:

 Nypotatis, nystekt makrill och rosmarinröra. Så vansinnigt gott. Okej da, man kanske kunde ha piggat upp anrättningen med nåt salladsblad också.

Så här såg barnens tallrikar ut efter maten.

- Jättegott mamma!

Och så här såg det ut när Jonas kom hem sent ikväll efter en lång dags klippning. Har man klippt 162 lamm så är man väl värd lite makrill och Corona med lime, eller hur?

/ Mien

 På vissa ställen börjar det se rätt ordentligt ut här. Den fina dörren med svajp, som Sten Karlsson snickrat till oss, har nu blivit grön. Alfa Lavalmärket är Jonas väldigt rädd om.

( Det är bara högra delen som är ny, den vänstra får Sten fixa till nästa sommar?)

Annars bara jag inte fattar hur vi har lyckats ställa till med en sådan röra här vid Hägsarve? Hela förra sommaren rensade vi och nu är det färdigt igen??? En hel dag ägnade vi åt att gå igenom gamla bokkartonger. Slänga, slänga och slänga. Mycket ut till loppisen. Och ytterst, ytterst lite spara.

Idag åkte jag med en fullproppad hästtransport till återvinningen, igen.

Men det är roligt när saker kommer till användning. Här har Nike Karlsson, Grötlingbo snickeri, möbeldesigner och snickare, hittat diverse i vår loppis. Gamla grogglas och en broderad tavla med en karta över Indiana.

Nike: Den ska jag ge till en kompis som är född 4th of July och älskar USA!

Nikes fru. Mona-Lisa, glaskonstnär, hittade en gammal kappa som satt som en schmäck.

Och kompisen Kersti, slog till på ett storlockigt hägsarveskinn.

Nanne hittade en grej som kan vara bra att slå ner då man kastar stenvarpa. Två hanickar och en gammal snusdosa i trä och så var Nanne nöjd.

Sedan kom Inger och Kjell. De har byggt sig ett litet bulhus vid Fide prästänge och hittade en skomakarlampa i loppisen som de ska ha över matbordet.

Kjell har ett förflutet som folkhögskolelärare men har sedan omskolat sig till präst. Både Inger och Kjell har arbetat i många år för Svenska kyrkan i utlandet. Nu arbetar Kjell i Jerusalem och Inger i Betlehem. Om du vill höra dem berätta om det så ska du åka till församlingshemmet i Öja på söndagkväll klockan åtta. Jag är sugen på att åka dit.

Men Kjells och Ingers huvudärende var egentligen att leta efter bensin. De skulle tanka på Statoil i Havdhem, men det lade ju ner i våras. Så nu var de på väg till Tankvärt i Hablingbo, men det har ju också lagt ner.

Jag: Nu är det Hemse eller Burgsvik som gäller om man ska ha bensin.

Kjell: Oj då. Vet inte om vi har så vi klarar oss upp på Hemse.

Jag: Då får ni ta min gräsklipparbensin!

I mackdödens tid så kanske man ska ha ett lager bensin hemma?

Jonas berättade om när han var i Mexico och man kunde köpa bensin ute på gårdarna.

Det bästa med loppisen är alla fantastiska möten! På söndag ska jag hålla föredrag i Sproge. Tror att huvudrubriken blir Möten då.

/ Mien

Vi måste göra något åt vår ytterbelysning. Lyktan har lossnat från väggen och är genomrostig. Elen är gammal och behöver bytas ut.

Vi vill ha en fin, ny lampa som passar in i miljön. Därför kollade vi in Gysinge. Men jag vet inte. Inga av deras lampor kändes rätt.

 

Den här lampan är jättevacker men är nog för stor för vårt hus. Det är en värdshuslampa från 1910-talet. Njaej, fin men passar inte hos oss.

 

Den här lyktan känns lite mer Hägsarve:

Utomhuslampa av koppar i traditionell lyktform. Metallen är obehandlad och mörknar därför med tiden. Glasad med gammalt handblåst glas, ca 3 mm tjockt. Oglasad botten gör det lätt att byta glödlampa. Även bakstycket är av kopparplåt. Den som vill kan måla bakstycket vitt eller polera det för att få bättre reflektion. Ett spegelglas kan också monteras mot bakstycket för den som vill.

Men om man nu ska satsa 3000 kr på en ny lampa så ska det ju kännas rätt. Och varken Jonas eller jag tycker att de här lamporna passar här hos oss.

Vi vill ha vår gamla lykta! Den är ju så fin! Vet ni några som renoverar gamla lyktor?

/ Mien

I morgon åker lillesyrran och hennes familj hem till Arboga igen. Mamma ville bjuda alla på mat en sista gång så vi startade dagen med buffé vid Vesterby.

- Naj, naj, ta inte kort på maten när det är plast på den, sa mamma.

Det var såser, sallader, pesto, bröd, lasagne, fylld kyckling, rostbiff, kallt skuren fläskkarré, potatis, cous-cous and you name it. Mycket gott!

Jättegoda morotskakor med philadelphiaost och smultron och blåbär.

Mamma är duktig på buketter. Hon säger att man inte ska ha fler blommor i vasen än att varje blomma syns ordentligt. Själv trycker jag ner så många som får plats så det ser ut som ett påskris i trängsel.

Lillesyrran och Adam.

Lillesyrran och Linn.

När vi sagt hejdå åkte vi proppmätta mot nästa kalas.

Kusin Mats bjöd in alla kusiner till sin årliga Kauparve golf. Kauparve golf började för ett par år sedan som en rolig grej Mats hade på sin 40-årsdag (?) och har sedan blivit en institution. Här ser ni tävlingsledaren himself på trappan. Märket han bär visar att han är sponsor av Pite hockey TV-games 2010. Mats har själv ett förflutet som TV-puckenspelare men har på senare år sadlat om till trädgårdsgolf. 

Kauparve trädgårdsgolf är både en individuell tävling och en lagtävling. Barn och vuxna tävlar tillsammans. Vuxna slår ut från gul vedbit, barn från röd. Vid varje hål möts man av en ny utmaning. Här är hål tre, krocketklubba och innebandyboll. Lägg märke till den handmålade stenen. Alla hål, eller hur man säger, är finurligt nedgrävda i marken.

Här ser ni vår svåger Henrik vid ett av hålen, bandyklubba och golfboll. Henrik blev för övrigt årets roukie!

Vid en del hål blir det lite väntetid. Här väntar lag Ekmans tillsammans med min lagkamrat Valdemar.

Trots spända tävlingsnerver hinner man prata lite med varandra under pågående spel. Vid det här hålet ska man sparka en fotboll och få ned den i en nedgrävd läskback.

Gustav, Jens och Hedvig vid strandracket med fjäderboll.

Efter tävlingen blir det mat.

Och efter maten är det prisutdelning.

Pitebröderna knep årets tredjeplats. Nils, Gustav och Erik.

Andrapriset gick till Simon, Cilla, Lennart och Jonas.

Och vem var det då som segrade?

Jo, Hedvig, Gustav och Jens! Jag tror även Jens vann den individuella tävlingen på herrsidan. Bra gjort!

Emrik kom tvåa i barnklassen. Han var väldigt nöjd med det. Hans kusin Erik vann.

Alla barn fick pris. Henning tyckte det var lite jobbigt med uppmärksamheten.

Det är många som arbetar i bakgrunden på Kauparve golf. Faster Bettan håller ställningarna i köket. 

Tyvärr fick jag ingen bild på den fantastiska knytisbuffén.

Men vad sägs om efterrättsbuffén?

Lite fotboll blev det också.

Och kortspelet Bajs i sjön.

Henning och Martin avslutade kvällen med kapsylspelet Finns i kapsylen. Fattade aldrig riktigt reglerna där.

Tack alla för en härlig kalasdag!

/ Mien

Härom dagen tog vi ifrån lammungarna. Vi tog faktiskt ifrån alla lamm, även de som är lite mindre. Vi resonerade som så att om tackan inte har lyckats få dem att växa hittills så kanske det är bra med en förändring, att ungarna får lära sig äta ordentligt och inte bara snutta. De små gimbrarna går på vallen hemma. Ungbaggarna i myren. Bästa sättet att glömma mamma på är att ha gott om kompisar och god mat.

Alla tackor körde Emil och Jonas ner på naturbetet som vi har vid stranden. Miljön där är inte lämplig för unga lamm. Emil satte på ordentligt med flusa på alla för det finns fästingar där nere. Hoppas nu Flusa hjälper, Fly Tix som vi brukat använda är snart förbjudet och har slutat tillverkas.

Linn och Henning har lekt och lekt. Pannkakor vill de ha varje dag.

Kusinbild. Henning med Lady. Linn med Pixel.

I över en vecka har vi varit utan fönster. Lady har tyckt att det varit bra. Hon har skuttat in och ut som hon vill. Det har flugorna också. Som ni ser så har Henning ett jättebygge i kartong på gång inomhus. Alltså, det är snart inte beboeligt här hos oss! Inte utan att man längtar bort ibland, som de sjunger i visan. 

Det gick kanske lite fort den där dagen då vi tog ur alla fönster. Ungdomarna skulle måla och Jonas rev ur alla fönster i flygande fläng utan att markera dem. Men jag tänkte att det var lugnt, de är ju markerade sen sist, tänkte jag. Ha, ha ha. De var inte alls markerade. I går fick vi spela fönstersudoku när de skulle i igen.

Alltså, jag är inte bara höjdrädd själv. Jag blir även jätterädd när andra klättrar på stegar. Det var en del:

- Du din idiot!

och

- Håll käften!

Innan de där fönstrena kom på plats. Antar att i alla andra familjer så går sånt här lugnt och stilla av???

Mien

Vi åkte ner till Petes för att vara med på ett arrangemang av Havdhems Hembygdsförening.

Vi kom i sista minuten så det var ingen större trängsel i entrén.

Tommy och Ingrid Wahlgren underhöll med visor på gutamål. Mellan låtarna pratade Tommy och berättade lite historik. Det här måste vara en av Gotlands vackraste scener. Strax utanför stenvasten brukar Jonas klippa Kajsens och Rolles lamm varje år och han säger att han då befinner sig på världens vackraste arbetsplats. 

Många hade kommit till Petes för att lyssna på visor och delta i allsång. Jag räknade till minst 60 personer.

I pausen serverades det ugnstrull. Här fixar Klasse Thomsson med det.

Ugnstrull är som en bulle med kroppkaksfyllning. I de här var det ost också. Jag brukar köpa ugnstrull nere på Folkeryds i Burgsvik, vet inte om man kan köpa det på fler ställen. Gott är det i alla fall.

Ingrid och Tommy var superduktiga. De sjöng flera gamla visor vi aldrig hört förut. En som Jonas fnissade hejdlöst åt var en visa om en bonde som ville dansa en sista gång. Han dansade och dansade. Hamnade under en soffa. Hamnade under kjolen på sin dam. Och allt bara snurrade runt, runt. Ja, sånt fnissar Jonas åt. Sedan sjöngs det också flera gamla godingar från legendariska Närrevyn. Jag blev lite nostalgisk och kom att tänka på då man som barn var med mamma och pappa på Rondo för att titta på Närrevyns olika föreställningar, det var ju så fantastiskt kul!

Ingrid berättade också om hur hon använde visorna då hon undervisar barn i gutamål. Jag blev inspirerad och tänker ta efter det i min undervisning, även om jag undervisar vuxna. Att få sjunga visor på gutamål är ju verkligen att få ta del av språket.

Det bjöds också på kaffe. Till vänster Lauri Pappinen. Till höger prästparet i Havdhem. Vi satt kvar länge, länge för det var så mysigt.

Fick också till en liten pratstund med Tommy och Ingrid innan de begav sig norrut igen. Tommy är en fan av Mejl från gården och det är jag så stolt över.

Tommy tipsade ocksÃ¥ om lite nyare visor pÃ¥ gutamÃ¥l. GÃ¥ in pÃ¥ you tube HÄR! och lyssna pÃ¥ vad nÃ¥gra killar frÃ¥n Rone hittat pÃ¥, enligt uppgift Winarves sorkar. Precis som i de gamla visorna är väl innehÃ¥llet lite diskutabelt och tveksamt men det hör ju den här genren till……

/ Mien

När jag inte hänger med Alex Schulman och Amanda Widell eller gÃ¥r pÃ¥ kändisfester sÃ¥ försöker jag fÃ¥ lite gjort här hemma. Som tur är har jag god hjälp. Här har Emil precis mÃ¥lat “läddurarna” i kulören Blad, se sÃ¥ fint det blev! Jag älskar den där gröna färgen!

Och så är det dags att öppna loppisen igen. Det går inte att sälja smutsiga saker. Det ser sunkigt ut.

Freja har hjälpt mig diska alla loppissaker. Ett jättejobb! Vi har haft hantverkare i loppisen i vinter så allt är fullt av sågspån och damm.

Här målar Daniel och Emil loppisentrén så det ska se fint ut. Kulören Blad här också. Och så lite vitt.

Syrran Malin kom förbi. Jag tog en paus i målningen och åkte med henne till Hablingbo Café för att softa och fika.

Mmmm, mycket gott att välja på. Vendla rekommenderar hallonpajen.

 

 Bra och snabb service fick vi.

Allt är så fint på caféet. De här muggarna blev Malin kär i.

Vi satt ute. Solade och drack kaffe.

( Skor Gamens.)

Sen ville Malin städa i loppisen. Vendla och Linn hjälpte till.

Syrran tyckte det var kul att “fronta”, ett ord jag lärt mig av Jenny som jobbat i leksaksbutik i Pite och där lärt sig sÃ¥dana saker. Jenny och hennes syster var faktiskt här och frontade förra sommaren.

Men i år så är det Malin som tagit kommandot.

Vendla: Mamma, du vill bara trycka in allt hursomhelst utan någon tanke bakom. Du vill liksom bara bli av med skiten.

Sant.

Nytt för i år är att vi har lyse i loppisen. Och dörrar. Snart har vi fönster också. Att hänga tavlor på utsidan har jag lärt mig på Alex Schulmans blogg, men den rackaren har slutat blogga nu så då får man väl inga fler sådana tips?

Inte riktigt lika mycket saker som förra året men meningen är att loppisen ska fasas ut och ge plats åt skinn.

Bara man är där ute och håller på så kommer det in folk, utan att skylten är uppe. Sålde ett gammalt vindsfönster i morse för 500 spänn! Det gamla hönshuset har blivit så fint tycker jag.

Och så fick vi finbesök. Oj så kul det var!

Gustav, Hedvig och Martin var ute och åkte.

När Jonas och jag flyttade till Uppsala för 22 år sedan så barnvaktade vi de här pojkarna en del. Det är glada och soliga minnen. Därför har de en speciell plats i mitt hjärta.

Pojkarna är sig ganska lika från den tiden.

 Gustav: Men gör en volt da Martin! Kom igen da! Det är lätt!

Martin: Nja, jag vet inte. Ska man rulla in huvudet så här?

Gustav: Du är feg om du inte gör en volt!

Jag: Du är klok om du inte gör en volt!

Sen visade Henning storpojkarna hur man gör rumpstuds.

Jonas kom hem alldels smutsig efter tyning i Silte men fick iaf träffa ungdomarna lite. Gustav lärde mig en ny term, efterköpsbetéende, som jag tror jag kan ha nytta av, ska förklara det mer en annan gång.

Gustav: Tänk Jonas, du levererar ord till Mien  364 dagar om året och så fick jag komma med det 365:e!

Kunde inte bli bättre!

Sen kom Henning med sin mobila glasskiosk och sålde glass till alla.

Ungdomarna beundrade fasaden.

Och pratade lite om att köpa en lada att rusta upp till sommarboende.

 På seminariet vi deltog i på landshövdingens fest pratade man just om att kommunen och andra myndigheter är positiva till att man tar tillvara gamla ladugårdar och göra om dem till sommarboende.

Har ni några tips om lediga lador till salu så hör av er.

/ Mien

Så var det då dags för landshövdingens fest. Och vad skulle vi ha på oss? Och hur skulle det gå?
Jag hade faktiskt en klänning i garderoben som jag tyckte kunde duga. Min svägerska tipsade om att det viktigaste är att ha en ny väska:

- Om du har en solkig väska till en fin klänning så förstör du alltihop!

I sista minuten åkte jag till fantastiska affären  Ronströms på Hemse  och hittade en blå väska i hampa som faktiskt matchade klänningen lite. Tack gode gud för Hemse. Vem vill åka till Visby och handla i den här värmen?

Jonas ville absolut ha ett par svarta arbetarbyxor han köpt i USA. Jag tog hem några olika skjortor från Klädbutiken i Hemse ( ja, man får låna hem kläder därifrån!) och han valde en grå.

Vi hade tänkt ta bussen in till stan, grannen Hasse skulle köra oss upp till bussstationen på Hemse. Men så träffade jag min kompis Nettan ett par timmar innan vi skulle åka:

- Men Mien, det är ju jättelångt att gå i den här värmen från bussen vid öster till Visborg på söder. Det kan ni inte göra! Åk med mina svärföräldrar som ändå ska in till stan i eftermiddag!

Mamma tog hand om barnen. Dagmatte Berit tog hand om Lady. Och Bengt och Irene hämtade oss hemma på gården och körde oss till Visborg. Snacka om bra planering!

I sista minuten kastade jag ner Alex Schulmans, Skynda att älska, i den nya väskan. OM, utifall att jag skulle springa på honom och våge be om en autograf. Den där boken har ju betytt mycket för mig. Jonas tyckte jag var extremt fånig:

- Sluta med det där! sa han. Ta ur boken ur väskan!

Vi kom först av alla till paviljongen på Visborg. Men landshövdingen, Cecilia Schelin Seidegård, var tidig hon också. Här står hon till vänster och pratar med någon. Sedan gick hon runt och hälsade på alla.

Man gick runt, pratade och drack kaffe. Här ser man ryggen på Håkan.

Efter kaffe och mingel var det så dags för olika seminarier. Vi hade valt nr 4, Bruka, bevara och skydda. Moderator var Ingvar Storm. Det där med Gotlands utveckling och nya byggnationer intresserar mig mycket så jag tyckte jag valt helt rätt. Kanske skulle Jonas och jag ha valt olika seminarier, så att man kunde ha berättat för varandra. Å andra sidan är det värdefullt att ha en gemensam upplevelse. En av många åsikter på seminariet var att småskaligheten i det gotländska jordbruket är attraktiv för människor som kommer hit utifrån. Jag var stolt över att få höra Jonas påpeka att det viktigaste av allt är att vi har ett bärkraftigt jordbruk  för att kunna bevara landskapsbilden.

Många inom näringen höll med honom:

- Gotland kan inte överleva som ett Skansen, var det en som sa.

När det var färdigpratat kom det bussar och körde oss ner till residenset.

I landshövdingens trädgård var det fullt av folk och  jättevarmt! Hettan gjorde att det var svårt att mingla.

Det serverades fördrink, ett gott jordgubbsvin. Tyvärr fick Jonas och jag mest läska oss med apelsinsaft för vi var så varma. 

Alla letade skugga. P-O Jakobsson från Näs hade krupit in med sin fru i en buske.

Fröjelborna Ulf Ahlqvist och Jerker Eneqvist stod och tryckte i en lagerbuske (träd?). De hade sprungit tredagars och jämförde sina tider till olika kontroller. Jag vet faktiskt inte vem av dem som lyckats bäst men de var lika glada båda två.

Jag pratade med flera, nya bekantskaper. Men det kändes bekvämast att ta kort på gamla vänner. Här är min gulliga kollega Monica från Vamlingbo.

Mer mingel. Jag är dålig på att känna igen kändisar men nog sjutton ser de där tre i mitten lite bekanta ut? 

En bandfast tun mitt i alltihop.

Våra gamla kollegor, Göran och Margita Björnberg. Göran jobbade som lärare med oss på Högby en gång i tiden och Margita var kurator där.

Jonas var så stilig i sin grå skjorta. Men han fick nästan panik i värmen. Han var tvungen att smyga ut i en park och ta av sig eländet. Den grå gömde han sedan i en buske.

Och så kom han tillbaka lite mer fritidsklädd och betydligt svalare. Faktiskt nästan lika stilig i Hablingbo IK-outfit som i skjorta. Här är han med Jan Larsson från Vamlingbo.

Landshövdingen, Cecilia, och kommunalrådets ordförande, Eva Nypelius, hälsade och hälsade på alla. Här tror jag de hälsar på Meg Tivéus.

Några gotländska producenter ställde ut. Här står en finklädd Laban och pratar för sina produkter. Laban har i vår suttit med i en grupp som ska utveckla Hemse och jag har varit med på några av de mötena.

Faktiskt var det så att vi kände ganska många som var med på festen. Nu är det ju framförallt meningen att man ska prata med nya människor och nätverka med dem. Men visst det är lättare att träffa nya då man har en del gamla bekantskaper som introducerar en.  

Så var det dags att sätta sig till bords. Det var långbord och man fick sitta var man ville. Då kan det vara lite svårt att hitta en plats tycker jag. Men den här gången var det inga problem.

- Här har vi reserverat plats till två hablingar! skrek vår gamla kollega på Hassela, Carina Östanbo.

Så det var bara att slå sig ner. Jättetrevligt.

Jag hade Olof Thomsson till höger om mig. Vi känner varandra lite från uppsalatiden. Jag har till exempel en gång varit hemma i hans föräldrahem i Vänge för att hämta ett par spann dricke till Gotlands nations lammskallegask. Olof är bland annat tryffelproducent. Han har också varit ordförande för Karlsöklubben i många år men har nu lämnat över det uppdraget till någon annan. Och så är han fil Dr. Visst duger klänningen?

Det bjöds på öl men fanns inget att öppna dem med. Olof hade kniv:

- En riktig karl har kniv, sa han.

Jonas hade roligt över knivens storlek.

Jonas började nätverka direkt. Han brukar klippa lammen på Linnés Hammarby utanför Uppsala. I år har de bestämt att ordan ett jippo runt lammklippningen, typ Linnés Hammarbydagen. Jonas tänker ta med lite gotlandsproduker. Olof var genast med på att skicka med tryffelgrejer. Gute Vingård kommer också att skicka med varor. Kanske finns det fler som vill vara med?

Vi satt där och pratade och pratade och skojade och skojade och när jag tittar upp så har det kommit fler gäster till vårt bord. Av alla 420 gäster så gissa, GISSA vem som hamnade hos oss????

Oh yes! Här beundrar Alex Shulman Hablingbo IK jackan.

Det såg lite mörkt ut ett tag för Alex ställde sig upp och började hälsa och prata med en bekant. Nu lämnar han oss, tänkte jag.

Men, nej, sedan satte han sig ner vid Hablingbojackan igen. Phu!

Så var det dags för välkomsttal och presentation av alla producenter som levererat råvaror till middagen. Ursäkta, men jag satt som på nålar. Jag ville ju inget hellre än att det skulle ta slut så jag kunde få prata lite med Alex igen.

Jonas satt också som på nålar. Tecknade mot min väska och såg sträng ut. Men när talet äntligen var slut så satte jag in en stöt. Vi pratade om hans krönikor i GT. Alex var då mycket tydlig med att hans fästmö, Amanda, också skriver. Som tur är läser jag även henne och kunde säga något om det.

Du kan läsa Amanda Widells krönikor HÄR!

Jonas berättade att även jag skriver krönikor men att jag nu har sommaruppehåll. Mina krönikor hittar du HÄR! Scrolla ner så hittar du fler! Alex krönikor i GT hittar du HÄR! ( hittar inte hans krönikor på helagotland?)

Men sen så började det pipa i Alex I-phone. Det var visst lilla Charlie som var ledsen på hotellrummet med sin barnvakt. Alex och Amanda bestämde sig för att gå och natta henne.

- Men håll de här platserna åt oss, sa de.

Och som vi höll i de där platserna. Vi bevakade dem som polishundar. Men tyvärr, ingen Alex och Amanda kom tillbaka.

- Jag tyckte de såg lite pilska ut, sa Jonas. De ville nog smita undan nu när de nu äntligen hade barnvakt.

Det tror inte jag.

Ja, ja. Fick hålla tillgodo med lite andra kändisar. Här ser ni GA:s chefredaktör, och min chef, Peter Wennblad. Kul att Jonas fick träffa honom.

Magnus Bolin, äggproducent och VD för Gotlandsägg, läser mina krönikor men var lite skeptisk till sociala medier så därför gömde han sig bakom Jonas. Han lyckades inte så bra!

Och Johan Hellström Furillen.

- Vi har varit på samma bröllop en gång, sa jag.

- Det minns jag inte, sa Johan. Men jag vet mycket väl vem du är ändå!

Jonas vill sno Johans idé med eremitstugor. Skulle passa perfekt med en sådan nere i vår vackra strandhage Asburg.

- Det är bara att sno idén! sa Johan. Kom upp till Furillen och titta på mina först!

Och här tar Hemmansägaren och Johan  i hand på det.

Underhållning av ABA. Bittis och jag brukar träffas i konsumkön på Hemse.

När kvällen led mot sitt slut tog jag min hablingbojacka och gick.

Tillsammans med Östlundhs och Wennblads till Bolaget för en pislner.

Men hur gick det då med boken jag hade i väskan? Ha, ha. Eftersom jag inte alltid lyssnar på Jonas så hann jag hala fram den innan Alex och Amanda gick!

Och väl förberedd som jag var hade jag även penna med mig!

- Är jag pinsam? frågade jag Amanda.

- Nej, vet du, Alex blir glad! sa hon.

Och när jag berättade att jag läst vissa stycken högt i min folkanklass och att jag planerar att använda boken i undervisningen till hösten så sa Alex:

- Vet du! Jag kommer gärna till Folkan och pratar med dina elever! 

Ja, det var en magisk kväll. Lauri och Lotta Pappinen, Gute Vingård, var så fina!

I efterhand sörjer jag att jag inte tog fler bilder för ljuset var så fint.

Men det kändes fånigt att springa runt och fota vid borden. Marie Jungstedt och Johan Hellström.

Och precis som på riktiga kändisfester fick man en goodiebag då man gick hem. Vad som var i? Vet inte riktigt. Handgjord choklad, bröd och nån vinäger tror jag. Jag gav påsen till min syster Malin som var så jättegullig och kom in och hämtade oss och Östlundhs i Visby,

Nu ska här läsas fler böcker.

Det är säkert inte omöjligt att få till fler författarbesök på Folkan. Vilken grej!

Tack Cissi och Eva för en fantastisk kväll! Vi hade inte med oss någon present men vi kommer att skicka er var sin Mejl från gårdenbok med några rader i efterhand!

/ Mien

Enda smolket i bägaren var att min krönikörkollega på GT, Jennie Thomasson, var magsjuk och inte kunde komma. Det var ju hon som gjorde så att jag fick komma! Stackars, stackars Jennie. Igår gifte hon sig. Hoppas det var bättre väder i Visby än det slagregn och åskoväder som vi hade i Hablingbo. 

Och nej, Mikael Persbrandt syntes inte till.

I går sträckläste han Håkan Östlundhs Blot. Idag tog han sig an Terror. Den senare börjar nere i Nisseviken. Med något hemskt. T-shirten har bokläsaren designat, färgat och tryckt själv.

Finns det gulligare husdjur? Här myser de på morgonen medan vi dricker kaffe.

Och så har vi flyttat lammen. Tack Häglunds och Sylve för hjälpen!

Vilken rolig idé!

Ska nog skicka ett från oss och ett från deras katt, Fuzzy Dude!

/ Mien