Mejl från Gården

Lustigt. Nu när man är ledig borde man ha tid att blogga men så blir det inte. Eller tiden finns men man gör andra saker.

Till exempel så blir man bjuden till sina systrar på grillning. Det här är nog årets bild. Martin, Lukas och vår Henning.

Lady har bantat ner sig i sommar så hon väger ingenting. Men hon är glad ändå. Nu göder vi henne med små delikatessburkar, det enda vi får i henne i värmen. Dyrt, sa Hemmansägaren om de burkarna.

Våra kusiners kusin, Brian från Vänersborg, har hälsat på.

Jennie har cyklat med sina föräldrar från Klintehamn i Klinte till Sandviken i Östergarn.

Kusin Lukas har fyllt fyra år och firat med stort kalas.

Han var väldigt nöjd. Nu är han på väg till Pite för att hälsa på farmor Anita.

Vendla och Linn har haft det mysigt.

Syrran har grillat marchmallows med alla barn.

Vår Vendla har sitt första, riktiga, sommarjobb i sommar. Hon sköter disk och sånt på Hablingbo Café.

Bella vill inte vara med på kort.

Mommo och Emrik. Emriks öron har krånglat igen men är nu lite bättre. Så tjatigt med de där öronen.

Mommos smultrontårta blir aldrig tjatig! Färska smultron från Vesterbykvior på en havrebotten, hemgjord lemon curd och grädde. En njutning!

Min svåger Martins syster, Madde, med lilla Månia.

Och så blev vi bjudna till Bergmans vid Stenstu på kaffikalas. Jonas och John går husesyn.

De har ett brännvinsskåp i väggen. Ett sådant har funnits vid Hägsarve också men nu finns bara dörren kvar, uppslängd på brygghusloftet.

- Jag ska hugga upp vårt skåp igen och sätta dit dörren, sa Jonas. Det är ju för fint med kylt brännvin.

Alltså, jag får rysningarav det där hugga upp. Har inte vi nog av damm och elände just nu? Dessutom har vi inga fönster i kåken längre för Jonas har fått för sig att det är smart att måla dem nu då vi ändå håller på och grejar.

Giv mig styrka!!!! Men vad är väl ett litet brännvinsskåp i det stora hela?

Hos Bergmans hade de också projekt.

Man tog bort tapetlager för att fÃ¥ fram stenväggen. De använde samma metod som jag har använt mig av. Man penslar pÃ¥ tjockt med tapetklister. Klär sedan in väggen i plast och lÃ¥ter allt gotta till sig ett dygn. Sedan är det bara att dra av tapetvÃ¥derna. Ska vara lätt som en plätt men…… ha, ha, ha, ha, ha……

När man bestämde sig på 60-talet för att tapetsera stenväggarna så klistrade man först på tidningspapper så att tapeterna skulle få fäste. Jag kallar det hablingometoden men är kanske vanligt i fler socknar? Kanske en bra metod då men är nästintill HOPPLÖST att få bort idag. Kämpa på Bergmans! Om ni ger upp kan jag komma och bredspackla på mitt afrikanska vis. Kanske inte så genuint men det har funkat hos oss!

Det var ett riktigt gammeldags kaffikalas med rulltårta och grejer. Så mysigt var det!

Så har vi haft lite grötlingar här på grillkväll. Vi grillade tackracks, jättegott! Grötlingarna hade med sig jordgubbar.

Och så var det pizzakväll på Hablingbo Café. Ramon och gänget bjöd in lite kompisar och deras barn. Henning ville först inte gå med då han inte tycker att caféet är nån riktig pizzeria. Ni vet, det ska vara lite saloon-stämning och pizzakartonger om det ska vara på riktigt.

Gissa vem som åt mest?

Gissa vem som var ettrigast på plan?

Om ni är ute och åker så rekomenderar jag verkligen Hablingbo Café. Fantastiskt gott bröd. Jättefina luncher. Själv ska jag gå dit imorgon tror jag och beställa deras räkmacka till lunch, enligt Vendla får man ett berg av räkor. Me like!

Tack alla!

/Mien

Nu Ã¥ker vi till landhövdinegns fest! Hinner inte ladda upp bilder….Jag har pÃ¥ mig en spetsklänning, tajts och ett par kinnaskor. Jonas svarta arbetarbyxor frÃ¥n USA och ny, grå skjorta frÃ¥n Klädbutiken i Hemse. Fast just nu har han bar överkropp pch tar en öl med sin komps Anders som kom förbi.

Tack alla som hjälper till men barn och djur! Tack syster Malin som ska hämta oss och Östlundhs ikväll / natt.

Thomas Östlundh, hans pappa och Hemmansägaren på Hablingbo Café häromkvällen.

 Tack Bengt och Irene att vi får åka med er in.

/ Mien

Hägsarve har fövandlats till ett arbetsläger denna sommar. Det är väl inget unikt för i år kanske, vi brukar ha diverse röriga projekt på gång här om somrarna. Inte för att det syns så mycket kanske men vi försöker faktiskt göra nåt varje år med fastigheten.

Staketet är färdigmålat. Här lägger Freja handen vid de sista spjälorna.

Målningsjobb finns det hur mycket som helst av. Freja målar också fönster som Sten Karlsson, Hablingbo, har snickrat åt oss. Fönstrena ska sen glasas och sättas in i loppisen. Fast loppis blir det nog bara ett par veckor i år, vi har inte öppnat den än. Orka! orka!

De stackars grabbarna åkte på värre saker. Hela södergaveln ska knackas ner. I tropisk hetta! Södergaveln har sett förskräcklig ut sedan vi flyttade hit. Jonas har försökt putsa i där det var som värst, det läckte in regnvatten i fönstersmygarna. Eller forsade. Jonas fick det tätt men nu ska det göras om ordentligt.

Positiva Daniel är inte bang för lite skitjobb i hettan. Skyddsglasögon på! Men Daniel, var är handskarna?

Om ni tittar på vårt asfula uthus i bakgrunden så kan man se spår av tidigare somrars jobb. Målning av plåttak. Isättning av nya fönster. Målning av uterummet. och så pannrumsbygge i högra delen och rivning av skorsten för att sätta upp en ny. Den gröna plåten får hänga med ett tag till. 

Verktygen är tunga. Dammet yr. Och hettan är olidlig. Ni som drömmer om en gammal gotlandsgård, titta lite extra på det här.

Bank, bank, bank. All lös puts ska bort, dvs typ alltihop.

Vi har fått låna en byggställning. Jonas försökte göra ett svalkande tält till grabbarna. Vet inte just om det gjorde nån nytta.

Vårt hus i kväll. Det mesta som ska bort är borta. Nu väntar vi på Hablingbo bygg som ska göra resten. Hela trädgården är full med kalsstensdamm. Alla fönster. Alla trädgårdsmöbler. Hela huset. Everywhere. Host. Host!

Tack alla fina undomar för hjälpen!

/ Mien

Jättevarmt idag på Stangmalmen. Riktigt hett. Emrik skulle kasta centimetervarpa och jag skulle följa med. Emrik har inte varit i form senaste månaden och inte tränat pga av att han haft ont i öronen. Men vi bestämde ändå att vi skulle prova att kasta.

I början gick det sådär. Fina kast men varpan hamnade lite hursomhelst.

Jag försökte peppa men Emrik grinade illa.

Så kom tränar-Maria. Hon såg direkt att Emrik hade för bra tag i varpan, vad nu det innebär. Hon hjälpte honom att sandpappra den lite.

Sedan tog hon fram en bit sandsten, lite som en schaman eller vad det heter, och trollade lite med varpan.

- Kör med sandstenen efter varje kast, så ska du se att det går bättre, sa Maria.

Och abrakadabra…..

Nu jäklar kunde han styra varpan! Längden sitter fint. Killarna födda -08  ska i år kasta på 16 meter jämfört med fjolårets 12, tror jag det var. Och det har varit problem med längden kan jag säga.

SÃ¥ fint kast!

Det började sådär men slutade toppen. Jag blev så till mig att jag gick och köpte den klassiska sstångaspelsmackan, skogaholslimpa, ägg och matjessill. Gudomligt gott.

Heja heja inför morgondagens lagtävlingar!

/ Mien

 Vad var det då Henning pysslat ihop? Kusin Eva i Västervik gissar på dator. Farmor Anita i Pite på förvaring. Nä! Tyvärr.

Ni är inne på rätt spår när ni säger att det är nåt man kan dra ut.

Det är ju en kassaapparat som den lille entreprenören har tejpat ihop! ( Stavar man kassaapparat så? Det ser ju jättekonstigt ut???)

Ja, Henning har byggt en alldeles egen affär. Och har man tur så är det öppet!

Här handlar pappa Jonas diverse pyssel. Man kan köpa gamla mjölkförpackningar, egenhändigt gjorda kylskåpsmagneter och en massa annat. Allt kostar 2 kapsyler.

De gulliga A-kusinerna från Göteborg kom enkom förbi idag för att handla i affären. Här handlar Amanda. I bakgrunden Anton och hans kompis Markus.

Lite synd att de kom innan jag klippt gräset. Nu är både storgård och trädgård klippt och det ser riktigt ordentligt ut vid Hägsarve.

/ Mien

Ibland är man en vinnare. En av de utvalda. Det kan vara att vinna en miljon på sitt postnummer. Pricka in tretton rätt på stryktipset. Eller som för oss idag, bli uttagna för storkontroll av länsstyrelsen. De ringde igår morse och ville komma samma dag. Men Jonas var fullbokad med lammklippning och vi hade ingen möjlighet att få ihop djuren. Jonas lyckades förhala det till idag.

Alla lamm skulle tas ihop för de ska räknas av kontrollanterna. Lite svårt den här tiden på året då man har lammen utspridda i fyra socknar, med en radie av 3,5 mil. Och det var stekhett. Men det hjälps inte. Ska det räknas så ska det. Vi fick kalla in alla möjliga för att hjälpa oss. Markus fick ställa upp, trots att han nyss kommit hem från Belgien från en spelning på musikfestival och knappt sovit.

Kusin Magnus likaså. Fick ställa upp alltså. Han fick lägga sina chalmerspapper åt sidan och ta på sig blåstället istället.

 

Och Emil. Kontrollanterna står till höger och räknar och kollar att alla djur är märkta.

Sen var det någon slags frågesport, man fick svara på olika frågor för de vill se om man uppfyller kraven. Och husesyn i stallarna. Och som grand finale, genomgång av alla papper och dokumentation.

Naturligtvis hade jag missat att fylla i några av alla rapporteringar om förflyttning. Om man inte gör det med en gång då man flyttat djuren så glömmer man bort det. Så är det bara. Det saknades också ett transportdokument. Jag letade och letade. Vände ut och in på alla pärmar. Men nej, det var borta!

Fast precis när de åkt kom jag på att jag gjort i ordning en ny lammpärm, och där satt det ju! Försmädligt. Jag faxade in det i efterhand men jag vet inte om det gills.

Lammräkningen gick iaf bra. Det var exakt 108 tackor som jag rapporterat.

Nu ska man vänta och vänta på resultatet. Eller beskedet. Eller vad man ska kalla det.

Tack alla som hjälpte till. Och tack mamma, Malin, Anders och Annika som såg till att våra barn fick en härlig dag på stranden!

En liten fotnot. Det kommer två kontrollanter som ska utföra ett arbete. Det ska ske oannonserat. Det är absolut inte kontrollanternas fel, de gör bara sitt jobb. Men hur har man tänkt? Vi är så lyckligt lottade att vi kan få ihop en kompetent hjälpstyrka på några få timmar. Men det kan ju inte alla. Stora syrran, 13 år, reflekterade: Om det nu nödvändigtvis ska samlas ihop lamm mitt i betessäsongen, och räknas lamm, och kallas in folk som kan samla ihop lammen för räkning. Då borde väl länsstyrelsen skicka med fler människor än dessa två. och sen så ska ju alla ha mat och dricka också, mamma. De borde skicka med en kock.

Hon är så klok, vår flicka, så klok. Jonas utfodrade manskapet med överblivna fiskpinnar, köpt pyttipanna och stekta ägg. Medan jag åkte vidare med kontrollanterna till olika utposter som vi har. 

/ Mien

Henning har pysslat med en gammal leksakskartong.

Vad bidde det då? Kan ni se det?

/ Mien

Hemmansägaren är mycket upprörd över Gudrun Schymans uppeldning av hundra tusen under Almedalsveckan.
- Hundra tusen, det är väl ungefär vad jag klipper ihop genom att kröka rygg under en säsong , muttrar han.

 - Elda upp hundra tusen, i en kommun som har en av de lägsta medelinkomsterna i Sverige. Hundra tusen, det är en halv årsinkomst för många gotlänningar det. Förr i världen var det kvinnorna som klippte lammen men nu har gubbarna tagit över den sysslan.

 - Om Gudrun vill kan hon få låna min lammsax och jobba igen de där pengarna, säger Hemmansägaren.

Idag har jag roddat med diverse ting. Från att se till att få de nya föntren i loppishuset / gamla hönshuset inoljade till att fixa diverse aptråkiga papper. Och så har jag oroat mig inför morgondagens äventyr. Fast egentligen är det dumt att oroa sig i förväg. Precis som Åsa skriver är det ju dumt att oroa sig över något man inte vet något om, då kan man ju  ha oturen att få oroa sig två gånger, och det verkar onödigt.

Jag har också glatt mig över mycket.

Till exempel har jag glatt mig över att det var så trevligt att få fira 43-åringen igår. Ni ser honom till höger. Men Jenny, visst är det här också lite ernstvarning på sommartorpet då man ser de där uppkavlade byxbenen?

För att inte tala om den här köksstapeln. Men diskmaskinen har hamnat i väldigt ergonomiskt riktig höjd tycker jag. Inget kröka rygg här inte då man ska ställa in disken.

 Henning och Nils ska spela kort:

Henning: Finns i sjön ska vi spela!

Nils: Njaej, jag vill nog hellre spela skitgubbe.

Henning: Finns i sjön. Visst?

Nils: Finns väl roligare spel…..

Dopbröderna Erik och Emrik slipper Finns i sjön. De spelar bilspel.

Henning har varit på cirkus och fått sockervadd av mommo. Ballongen han fick av moster Hanna räckte lite längre.

Jag har också slappat på Austre idag.

Och tittat på killar som gräver. Här blev horisonten lite sned.

Men den här bilden blev ju riktigt bra. Gustav ser ut som en surikat som håller koll på flocken och spanar ut över kalahariöknen.

Pojkarna grävde och grävde.

-Han är min boyfriend, sa faster Annika.

Men fästman låter fånigare. Och lite fånig är han ju, gosiga Lego.

Och så spelades det boule.

Ja, det finns många saker att glädja sig över, randiga sommar-Elof till exempel.

Glass.

Nygrillade hamburgare.

Och en trevlig kväll på Hablingbo creperie. Till vänster ser ni en annan nybliven 43-åring.

Goda vänner. Anki och Rickard.

Och efter en glad kväll på creperiet hamnade vi i Gunnel och Berths trädgård med ett gäng sydafrikaner. Här gestikulerar Gunnel på engelska. Fru fotografen lyckades kanske inte så bra.

Morgondagen, ja den kommer att gå bra!

/ Mien

Vendla och hennes ponny, Olivia, har varit på ridläger en vecka på Marias Hästeri i Grötlingbo. Sista ridlägerdagen är det uppvisning och vi föräldrar får komma och titta. Det är alltid lika kul.

Här är tjejerna redo att visa vad de kan.

Vendla hoppade en bana och det såg riktigt, riktigt bra ut.

Och fort gick det! Jag hann inte med att fota.

Mommo var stolt, över både häst och barnbarn som skötte sig så bra. Lägg märke till det blingade pannbandet som Olivia och Vendla fick av mig i julklapp ett år.

Du är ju för söt, Olivia!

Jonas pysslade om Olivia efter uppvisningen och såg till att hon fick äta. Det är faktiskt Jonas som en gång åkte till Småland och köpte med den lilla ponnyn. Jag var väl sådär förtjust i hästköp men när han kom hem med det vackra, lilla stoet så smälte även jag. Jonas hade aldrig hållit i en häst förut och kunde ingenting om hästar:

- Jag hade lika gärna kunnat ge mig på att lasta en kamel, har han sagt.

Någon gång ska jag skriva den dråpliga berättelsen om hur vi blev med häst.

Kanske behöver man inte kunna så mycket om hästar. Man kommer långt med ett gott djuröga. Här beundrar mommo den flätade svansen.

/ Mien