Archive for oktober, 2010

Does it ring a bell?

torsdag, oktober 7th, 2010

Hästtransporten har varit på verkstad. När jag hämtar den i dag funkar inte lysena.

Det visar sig att det är något fel på släpvagnskopplingsuttaget på min bil.

Jag måste köra ponnyn Olivia V till Hemse för vaccinering utan lyse på transporten ändå.

Medan vi sitter i kö på Djurkliniken, med en massa halta jakthundar och senila New Foundlands i kö före oss, ringer jag Jonas och säger att han måste komma med sin bil.

Jonas kommer från Folkan. Vi lastar om häst och transport efter hans bil. Det funkar nästan lika dåligt som efter min förutom att efter hans bil funkar blinkersen. Annars helt mörkt.

Jag lämnar Jonas, Vendla och Olivia V på Djurkliniken bland halta jakthundar och glömska New Foundlands. Och med en transport där lysena inte funkar.

Jag kör och hämtar Lady. Provar min bil efter dagmattes hästtransport som är nyservad. Det funkar inte. Det måste alltså vara fel på min bil. Och Jonas bil?

Kör till fritis. Henning är överväntnes.

- Jag vill bara en sak. Jag vill hem, mamma!

Kör ändå till Klassons Bilservice på Havdhem. Klockan är två minuter över fem och de håller på att stänga.

- Inte ska du köra runt på häst utan lysen, säger de. Vi måste hitta felet.

- När ska vi åka hem, mamma? frågar Henning.

Klassons letar och letar efter felet. När de letar som värst, och har grävt ner sig under motorhuven bland sladdar och plast, ringer Jonas:

- Does it ring a bell?

- No, it doesn´t???

Men sen ringer det lite när jag känner i fickan. I tumultet med omlastningen så har jag kört från Hemse med Jonas bilnycklar.

Jag slänger ut Klasson från motorhuven.

- Kom tillbaka i morgon! säger han.

Kör tillbaka till Hemse. Jonas och jag åker i kortege till Sudrets Livs i Havdhem. Vendla måste ha lite mellis, har inte ätit sen skollunchen. Vet egentligen inte varför vi åker i kortege.

Jonas ,Vendla och Olivia V forsätter till Grötlingbo till ridlektion. Jag åker hem.

Vänder bara på gården för att köra Emrik till Baptistkyrkan i Havdhem för ljusspårning?

Möter Jonas hemma. Vi kör till Lukse för att samla in avelsbaggarna som ska säljas i morgon. De vägrar låta sig fångas in. Jonas och jag blir inte arga på baggarna. Vi blir arga på varandra istället.

Henning har somnat på soffan utan kvällsmat i magen.

Jag lagar spagetti.

Barnen kommer hem. De vill inte ha kolhydrater på kvällen, säger de. De vill ha proteiner. Barnen häller råa ägg över spagettin. Det är asäckligt.

Det luktar bajs i huset. Jag letar och letar men kan inte hitta nåt. Det blir lite bättre då jag slänger ut kattoan. Alla misstänker Elof som varit inne sen igår. Han har inte lust att gå ut i dag heller. Han gäspar och lägger sig i min säng.

Och så var det säkert en del annat men det tar vi en annan gång.

/ Mien

En blåsig stortorgdag

onsdag, oktober 6th, 2010

När klockan slog tolv slutade undervisningen för dagen på Folkan, om man inte bestämt något annat med sin klass. Lite långläxa blev det dock för mina elever.  För Jonas och min del, som är engagerade i alla möjliga organisationer, är det skönt att kunna hjälpa till på eftermiddagen. Den här dagen är ju viktig ur inkomstsynpunkt för många föreningar.Här hjälper Jonas till med hoppborgen för Hemse Sims räkning. Det var meningen att man skulle ta tiden på hur länge barnen hoppat och sedan be dem kliva av. Men Jonas tappade ganska fort räkningen på alla minutrar och barn.

- Ärsch, jag låter ungarna hoppa tills de blir alldeles utmattade, eller tills de slår sig, sa han glatt till Mona och Markus som också sluppit ut från Folkan denna blåsiga eftermiddag.

 

Om Mona och Markus ville hoppa eller bara prata låter jag vara osagt.

 Tänk er att ha en pappa som jobbar vid hoppborgen. Det är bra mycket coolare än en pappa som håller på med tråkig derivata på Folkan, kan jag säga.

Henning träffade sin fästmö, Elsa, och tog en åktur med henne i tuff-tuff tåget.

Jag träffade på min skrivarkollega från GA, Ingvar, och pratade lite strunt med honom. Han tyckte att jag skulle hålla till i GA-ståndet en sån här dag och det tycker jag också men Hemse Sim gick före. 

Jonas hade aldrig träffat den gamla GA-räven förut.

Den stora behållningen en sån här dag är annars att stöta på gamla bekanta. Här har Henning trevligt med sin gamle dagiskompis Kevin.

Själv stod jag och sålde lotter och lurade av de stackars barnen deras pengar. Fast jag sa till dem att det nog var omöjligt att vinna motorcykeln. Några av dem vann en uppblåsbar gitarr och var väl rätt nöjda med det också.

Det var så förskräckligt kallt att stå och sälja lotter så jag kunde knappt klara att ta betalt. Efter mitt pass var det dags att skynda till Hemsebadet. Barnen skulle träna och jag satt och badvaktade och rättade uppsatser. Det var gott att komma in i bassängvärmen kan jag säga.

Jag bytte också några ord med GA-chefen om det där med annonseringen på Lokus. Hon tyckte det var bra att jag uppmärksammat problemet. Men jag måste nog uppmärksamma lite till. Idag var det nya annonser inne, en ny baggannons, en ladugårdsinredesannons och nån till som inte hör hemma där. Hå hå, ja ja.

/ Mien

Stortorgdag idag

onsdag, oktober 6th, 2010

I går på lunchen. De skälvande timmarna innan marknaden börjar. Marknadsstånden monteras. Idag är det nämligen Hemse Stortorgdag!

Vid tolvtiden idag släpper sudergutarna allt de har för sina händer och drar upp på Hemse. Inget i världen kan stoppa det.

När jag kom hem från bokmässan i Göteborg och skulle förklara vad det var använde jag Hemse stortorgdag som referens:

- Tänk er stortorgdagen, fast gånger fem och med övervåning.

Då förstod alla.

Torgdagen är inte bara för nöjes skull. Det är den största försäljningsdagen, alla kategorier, för hemsehandlarna. Killarna på sportaffären sa till mig en gång:

- Torgdagen är jätteviktig! Julhandeln kommer inte ens i närheten av det här.

Vi ses kanske i vimlet? Jag kommer att vara vid karusellerna där jag jobbar för Hemse Sim.

/ Mien

Svar på argt brev

mndag, oktober 4th, 2010

Hejsan Mien!

Jag har fått ta del av ditt mejl till annonsavdelningen m fl och jag har all förståelse för att du är sur. Som du säkert vet har vi haft en omorganisation på kundtjänst vilket i praktiken innebär att mycket av det som vi gjorde lokalt tidigare inom kundtjänst görs nu på kundcenter som betjänar hela koncernen.

En av dessa arbetsuppgifter som är flyttad är bl a frisläppning av lokusannonser dvs kontroll att annonserna avser privatpersoner och att de håller sig inom övriga regler som vi har, tyvärr kan jag säga att på sista tiden har det inte fungerat så bra. Jag har idag haft kontakt med de som är ansvariga och jag har fått löfte om att det ska en bättring dvs kontroll skall göras i möjligaste mån om att annonsören är privatperson mm , vi kommer att hålla extra fokus på det ett tag framöver så att det blir en förbättring.

Jag har också sett till att din faktura makuleras.

Med vänliga hälsningar

—————————–

Gotlands Media AB

Snabbmatsrestaurang Hägsarve

mndag, oktober 4th, 2010

Fy farao vad jag tycker det är drygt med den där matlagningen på kvällen. Jonas och jag äter ordentligt på Folkan om dagarna och skulle mer än gärna bara ta en kopp te och knäckemacka.

Men om man har hungriga simmare som kommer hem vid halvåttatiden på kvällen, och är beredda att äta en halv ko var, ja då krävs det rejäla doningar.

Då känns det skönt att vi numera har ett snabbmatsalternativ här vid Hägsarve.

Det är nog inte samma person som gjort skylt respektive meny.

Henning är flitig vid spisen. Den lilla stekspaden är till hamburgare och den stora till pizza.

Här är min beställning ikväll, sallad och hamburgare. Det var jättegott alltihop.

Och till efterrätt fick jag flera kulor glass. Mmmm, pistage, min favorit.

Elof hade också restaurang. Han lekte korvgubbe i mattes tvättkorg. Men när man stack ner handen för att ta emot beställningen så fick man sig ett litet riv!

/ Mien

Kungens slott, brillor och nyckelharpehero

sndag, oktober 3rd, 2010

Jag handlade just inga böcker på mässan. Vi har ännu ett helt rum fullt med böcker i kassar, vardagsrummet svämmar över av böcker, det är böcker allstans. I loppisen finns böcker. Mitt arbetsrum på jobbet är fullt av böcker i kartonger.  Så jag finner ingen glädje i att handla böcker just nu. Någon gång får jag kanske ordning på torpet och då hoppas jag att det känns kul att köpa igen.

Men med mig hem från mässan följde dock de här raringarna. De är ju assnygga, eller hur?

Jag samlar på muminmuggar. Jag har jättemånga. De är jättedyra. Men det var ordentlig rabatt på mässan för Mumin firade 50 år eller nåt sånt. Man fick två muggar för 300 kr. Jag ville köpa många men Vendla tyckte att vi bara hade råd med fyra.

Den här sniffmuggen är ju för underbar. Vilken vacker färg!

Vendla är väldigt kritisk till mitt muminmuggssamlande. Jag älskar mina muggar. Och jag använder dem varje dag. Jag kör dem i diskmaskinen. De rullar runt på golvet i Jonas pick-up då han ofta tar med sig kaffe i bilen. Muggarna slits. Muggarna går sönder. Och jag blir jätteledsen. Det kommer ju nya muggar hela tiden så de gamla kan man inte hitta igen. Jag hade en jättegammal, med serierutor på, som någon hade sönder.

- En riktig samlare använder inte det de samlar på. De har sakerna i ett skåp och kanske använder dem vid högtider. Men du kan inte samla, mamma, dövlar Vendla.

Kanske har hon rätt. Tänk om jag hade haft alla fina muggar kvar……suck!

De är ju som små konstverk. Här ser ni Morranmuggen. Vendla, Jonas och Julia säger att Morran är en hon. Jag tror att det är en han. De flesta otäcknigar brukar vara en han. Vad säger ni?

I torsdags åkte jag med klassen till stan. Vi gick bland annat upp i den nya väktargången. Det var kul. Jag hade Henning med mig. Dels för att jag inte skulle hinna hämta honom på fritis och dels för att man får passa på i år och ta honom lite ledig. Nästa år börjar skolan och då är det ju mer på allvar. 

Den här bilden skulle ju ha kunnat bli otroligt vacker OM jag inte missat med skärpan. Trist. Det är en fantastisk utsikt när man klättrat högst upp.

Till exempel såg vi kungens slott däruppifrån. Det är härligt att ha Henning med! Alla drog på munnen!

Nu har Henning fått sina glasögon! När jag hade glasögon som barn fanns det nästan inga bågar alls att välja mellan. Utbudet för barn var obefintligt. Nu, 40 år senare trodde jag att det skulle vara mycket bättre. Men det var det inte alls! Jag blev så besviken! Tänk på det då ni går in i en glasögonaffär. Det finns massor av roliga glasögon för vuxna men barnhyllan gapar tom. Varför?

- Det är sån liten åtgång, sa försäljaren.

Det fanns ett par, som passade, och som stack ut lite. Dem tog Henning.

Han är så snygg i brillorna! Här gör han en konstig grimage då han bowlar.

Det är bra med glasögon då man pysslar. Här har Henning tillverkat en tågbana i kartong och papper. Han är inspirerad av pendeltåget vi åkte mellan Lindome och Göteborg. Lägg märke till den lilla kuren där vi väntade. Och lägg märke till den välgjorda rälsen.

Vår dammsugare har, efter många, trogna år, bränt ut sig. Vi har provat att vara utan dammsugare ett par veckor men till slut fick jag slå till på en ny. Den här dammsugaren har ett speciellt munstycke som är bra för husdjurshår. Här suger Emrik bort alla hår. När man sätter på munstycket börjar dammsugaren gå på högvarv och jobbar som en dåre. Men rent blev det. Har aldrig haft så ren soffa förr. 

Killen på Elektroniksevice i Hemse sa att:

- Jag har egentligen ingen lust att sälja någon annan dammsugare än den här till dig. Har man husdjur och lantbruk så finns det inget annat som håller.

Hoppas han har rätt. Fiffigt att verktygen är med under karossen. Mindre fiffigt att ett av dem redan verkar saknas.

Markus och Marie var schyssta att hjälpa till och jaga lite lamm i helgen. Vi har sju förvildade gimbrar i en hage som vi inte får fatt på. Men det gick inte trots bra hjälp. Vi får börja locka dem med kraftfoder. Lite kraftfoder varje dag och man brukar kunna vinna ett lamms hjärta. Eller, man brukar kunna lura dem.

Här sitter Markus och Jonas och utvecklar en ny idé. Ni vet guitar-hero, TV-spelet där man spelar gitarr till olika låtar. Emrik har det spelet. Men snart kommer uppföljaren, nyckelharpe-hero! I stället för ACDC så blir det gamla godingar med Byss-Kalle och Gulamåla-Viten. Nyckelharpan kommer att nå ut till en bredare publik, bli ett instrument i var mans hem. Jag tror tyvärr inte spelet hinner bli klart till jul. Det är visst inte färdigförhandlat med Sony ännu. 

Kusin Lukas vågade vara hos moster Mien alldeles själv.

- Passa på att hoppa killar! Snart kommer höststormarna!

Lukas har Emrik som sin idol.

Jennie och Bella fick lite pekböcker från bokmässan.

Just barnböcker kan man köpa väldigt billigt till mässpris.

Nej, nu måste jag i säng. Allt ser så idylliskt ut här men jag har haft rejäl söndagsångest idag. Nu har jag lovat mig själv att jag ska göra nåt varje kväll den här veckan så att inte allt skjuts upp till nästa helg. Jag ska sätta i minst ett innanfönster varje kväll. Plocka lite äpplen varje kväll. Måla klart pannrumsdörren och fönstrarna, en liten stund varje kväll. Men inte i morgon för då är vi bland annat badvakt i Hemsebadet. Och inte på tisdag för då har vi båda möte. Och inte på onsdag för då ska Jonas och jag köra karuseller för Hemse Sim på stortorgdagen…………

Vi hoppas på att kylan inte kommer än på ett tag och behåller enkelglasen lite till.

/ Mien

Argt brev till annonsavdelningen

lrdag, oktober 2nd, 2010

Håller jag på att bli en surkärring? Nu har jag skrivit ett surt brev till annonsavdelningen på helagotland. Jag upplever att jag allt oftare skriver sura brev hit och dit för att hävda min rätt.

Men när man jobbar och sliter för att kunna få företaget att gå runt då blir man så inihelvete förbannad när folk försöker ta ens pengar. De som själva har krökat rygg för att tjäna några slantar vet säkert vad jag snackar om.

 

Hej annonsavdelningen!

Nu är jag sur på er. Varje år brukar vi annonsera ut livdjur i tidningarna, som idag har vi en bagge till salu. Jag har tidigare år försökt få in annonsen på Lokus men har då fått den refuserad då ni sagt att företag inte får annonsera där. Lammbaggar som säljs med moms av ett lantbruksföretag ( vår gård) är lika med dyr företagsannons, har ni sagt. Och det verkar ju vettigt.

Idag kom vår skitdyra annons in, 561 kr, på företagsannonserna med vår bagge. Döm om min förvåning då jag ser att andra lammbönder samma dag får annonsera på Lokus! Med bild och allt på sina baggar. För bara 19 kr! I en av annonserna står till och med priset utskrivet med orden exklusive moms efter sig så att man verkligen förstår att det är ett företag som säljer. Jag blir så arg så jag kokar.

Det är väl en jävla skillnad att betala 19 kronor och dessutom få ha bild med, mot 561 kronor, utan bild. Vår annons är dessutom mycket svårare att hitta, inslängd bland stora annonser för Hyr flyttbil och Snickerimaskiner till salu. De flesta som är intresserade av att köpa bagge tittar säkert under rubriken Husdjur till salu på Lokus där de andra baggarna finns. Dessutom är det så att Lokusannonserna också finns på nätet i flera veckor, gratis, och det gör inte vår företagsannons. Den kommer in en gång och sedan är det över. 561 kr down the tube. Det hade varit klokare av mig att köpa trisslotter för 561 kr.

Om ni hänger med i det som skrivs i tidningarna så borde ni veta att det är svårt att få lantbruksföretagen att gå runt ekonomiskt idag. 561 kronor är typ hela förtjänsten på baggen som vi säljer. 561 kronor är riktigt mycket pengar. Jag vill ha mina 561 kr tillbaka.

/ Mien Niklasson
Hablingbo

Slakt och derivata

fredag, oktober 1st, 2010

Jag blir så arg så jag tror att jag…….Vi behöver inte väga slaktbaggar i helgen kan jag säga. SLS, eller vad slakteriet nu bytt namn till idag, behöver inte våra baggar förrän i slutet av månaden. Baggarna står på väntelista och där verkar de få stå ett tag till, om man säger så.

- Vi har så gott om lamm nu, sa slaktplaneraren till mig.

Ringde då upp Meny Gotland för att höra om de  får tillräckligt med kött till sin styckning. Ni minns, de fick ju varsla och säga upp folk i somras för att de inte fick tag i tillräckligt med lammkött. Butikena skrek efter kött, Meny Gotland ville stycka men fick inget kött sig tilldelat. Så här svarade de idag:

- Nej. Vi får inte tillräckligt med kött ännu. Det är bättre än i somras men ännu alldeles för lite.

- Och här sitter jag i Hablingbo med slaktfärdiga baggar och får inte leverera, sa jag.

- Du är inte den första producenten som ringer hit, sa Meny Gotland. Det är för jäkligt alltihop. 

Men sedan så glunkas det också om att det är lite gnissel i maskineriet mellan Scan och Meny Gotland.

Vems fel det än är, faktum kvarstår, vi producenter får inte leverera till slakt!

Jag vet inte om man vågar fortsätta med lamm om det där med slakten inte fungerar. Man vågar i varje fall inte utöka sin produktion som det ser ut nu.

Det är en förbaskad tur att man har ett annat jobb vid sidan av.

Det är tur att man kan gå in och riva av en lektion derivata på Folkan. Eller det kanske inte bara är tur att man klarar att lösa derivata, men ni förstår vad jag menar. Se inte så jävla glad ut förresten, magistern, det här med slakteriet är verkligen ingen rolig historia.

/ Mien

Liseberg

fredag, oktober 1st, 2010

Det var faktiskt inte bara kul att gå på bokmässan. Det var lite jobbigt också att se alla författare kämpa för att få sälja böcker och bli lästa. Engagerade författare som pratade för tomma stolar. Som ivrigt gjorde reklam för sina böcker i montrarna:

- Se här, en fantastiskt läsvärd deckare för barn. Och se vilka fina recensioner jag har fått, sa en uppgiven författare till mig.

Jag ville så gärna köpa hela traven med böcker av honom. Varenda bok. Men det går ju inte.

Och så kom det över mig hur det var när jag alldeles själv promotade min bok hösten 2007. Vilket jävla slit det var. Henning var tre år och jag åkte Gotland runt, varje helg, och försökte sälja böcker vid frysdiskar på ICA. Hur jag försökte konkurrera mot hemkokta karameller på marknader. Hur jag höll på. Den där lite uppgivna mannen med sin barndeckare på bokmässan, han gick rakt in i mitt hjärta. Och fastnade som en liten tagg.

Det gick bra för Mejl från gården och jag har fått massor av beröm för den. Och det var jätteroligt att ge ut en bok. Inget snack om saken. Men, det är också jobbigt att blotta sin själ för vilt främmande människor, som man gör då man skriver, och dessutom försöka sälja sin själ sen. Det är inte bara glädje. Det gör ont också. Och det gjorde lite ont att se andra nu gå igenom samma sak. Faktiskt. Men om man har ett förlag i ryggen så slipper man i varje fall ICA:s frysdiskar.

Vi hade ändå fina dagar i Gtb med Julia, Henrik och deras barn. Jag har nog aldrig fattat förut hur lätt det är att köra till västkusten. Jag har alltid tagit omvägen över Stockholm med tåg och upplevt Göteborg som långt, långt bort. Men så är det inte.  Det tog mig bara fem timmar att köra från Oskarshamn till Lindome där Julia bor, och i de fem timmarna ingick en paus. Med lite bra musik på stereon så gick det som en dans. Så det blir nog snart Göteborg igen!

Och så var det stor glädje att se kusinerna tillsammans. Man tycker att man tar många bilder men sen när man kommer hem så är det ändå för lite. Varför var jag inte flitigare med kameran? Jag fick inga bra bilder på Julia och Vendla, det är liksom ingen idé att publicera de få bilder jag har här för Vendla kommer att radera dem så fort hon kommer hem från skolan.

Men några bilder från Liseberg blev det. Sista helgen det var öppet för säsongen och vi hade sån tur med vädret! Det var mulet och grått men ändå hyfsat varmt och det duggade bara lite. Liseberg är jättefint. Välskött och vackert. Som en egen liten stad, en liten vatikanstat, ett karusellmecka, mitt inne i Göteborg.

Anna och Henning under paraply, 1.

Anna och Henning under paraply, 2.

Anna och Henning under paraply, 3. Jag vet liksom inte vilken bild jag ska välja. Henning ville absolut inte ta av sig luvan, nu när han äntligen fått en luvjacka.

Inte många bilder på kusin Olle men här åker han slänggungorna med storkusin Vendla.

Jag älskar vaktparader. Jag älskar blåsinstrumenten, trummorna. Varför har jag då bara plåtat de vackra damerna i förgrunden???

En del oplanerade inköp blev det väl tyvärr under resan.

Det fanns hur många roliga karuseller som helst. För både små och stora. Men jag gillar inte att åka. Jag var så nöjd med att bara få stå och titta på barnen.

Här rattar Olle runt kusinerna i Farfars bilar.

I baksätet har Olle en hjälpchaufför. I nya skeletthandskar.

Sen gick Anna vilse i spegelhuset och Henning kom ut därifrån mycket upprörd över sin förlorade kusin och att de hade såna hemska ställen på Liseberg som barn kunde försvinna i. Faster Julia lyckades iaf hitta Anna igen. Det var skönt.

Nej. Det var bättre med de attraktionerna där man kunde se barnen hela tiden.

Så här sista helgen innan stängning så var köerna bara någon minut långa.

Tack, tack fina kusiner för att vi fick komma!

/ Mien