Mejl från Gården

Vi har ett större datorhaveri vid Hägsarve. Dels så krånglar bredbandet, just som man kopplat upp sig och skrivit en massa så blir man urkopplad och allt försvinner. Jäkligt irriterande. Jag har lagt ner många timmar på att felsöka så jag är rackarns trött på det. Och sedan så har den stationära datorn, den jag brukar blogga från, blivit infekterad av virus och man måste betala 60 dollar för att bli av med det. Jag tänker inte betala 60 dollar till någon okänd virussnubbe utan har lämnat in datorn på Elitservice och så hoppas vi på det bästa. På Elitservice säger de att det här viruset är vanligt nu och att det inte hjälper att man har virusprogram i datorn, man blir infekterad i alla fall.

Helgen har varit bra förutom att Jonas har varit hängig i influensa. Lördag kom syrran och svågern och alla barnen och vi åt mat, det var mysigt. Söndag kom vår gamla vän Rebecca och hennes Janne och vi satt och fikade och pratade. Mamma var gullig och körde storebarnen på träning så att vi fick umgås med våra vänner. Oj vad jag mådde gott av att få umgås lite med gamla kompisar.

I söndags mådde Jonas lite bättre. Han mådde så pass bra att han bokstavligen stod och hoppade av frustration över att våra datorer inte var samarbetsvilliga.

- Jag vill skriva! Jag vill skriva! dövlade han.

Eftersom det inte finns så många som är vakna klockan sju en söndagsmorgon och är beredda att låna ut datorer så fick han lugna sig med att börja skriva för hand på ett gammalt kuvert. Efter lite meck lyckades jag sedan installera Office på vår nya lap-top och sedan var Jonas igång. Resultatet av hans skrivarklåda kan du läsa

HÄR!

eller på ledarplats i dagens GT. Jag tyckte det blev otroligt bra. Läs och kommentera!

/ Mien

Januari månad har blivit fixarmånaden här hemma. Vår och sommar är det så mycket pyssel ute så då har man ingen lust att ställa till med röj inne också. Nu har Målar-Monica lämnat oss för i år. Men hon har lovat att komma tillbaka nästa januari igen!

I morgon ska jag försöka ta hand om alla kartonger med böcker och bråte som står över hela mellanvåningen. Vad ska man göra med allt? Det gamla plastgolvet har lossnat lite vid elementet och det fattas plattor. Ingen som har några gröna plastplattor till övers som jag kan klistra dit? Jag blir alldeles matt när jag ser den här röran.

Då är det roligare att titta på väggskåpet som fått en ny make-over av Monica. Jag ska bara skruva dit beslagen. Nästa januari ska vi ta taket också.

Toadörren lyser vit och fin. Men jag tänker inte öppna den åt er för bakom döljer sig ett sunkbadrum som vår tonårsdotter hatar! Det går iaf att göra sig ren därinne.

Kontoret blev jättefint. Monica har lagat och målat taket, lagat och målat väggarna och så har hon målat den fula plastmattan ljus. Någon gång kanske man lägger in ett mysigt brädgolv här, någon gång längre fram. Monica säger att hon tycker det är bättre att måla plastmattan tills man har möjlighet med ett annat golv. Den där halvlösningen med klickgolv som många förespråkar funkar inte i gamla 1700-talshus säger hon. Det blir bara problem är hennes erfarenhet.

Jag är så glad över att vi ska få ett kontor. Jag är så glad över att Jonas och jag kommer att kunna sitta och skriva och samtidigt titta ut över Hablingbos vidder. Jag är så glad över att vi kanske äntligen kan få lite ordning på gårdens papper, alla lammpapper, Jonas kommunstyrelsepapper, Vuxenskolanpapper, Röda korspapper och alla andra jäkla papper. Japp, det är jag glad över.

/ Mien

Skrev just ett långt inlägg som bara försvann. Det är något mysko med vår uppkoppling trots att jag har bytt modem tre gånger. Jag blir så sur.

Vill tacka för alla fina kommentarer i debatterna köttfri måndag och gutamål. Jag läser allt flera gånger ska ni veta. Men den senaste veckan har jag haft lite skrivkramp, om ni undrar var jag varit. Kanske kommer skrivlusten tillbaka snart.

Jag är däremot glad över att vår korridor nere har fått ett nytt liv. Tänk vad det gör med lite färg.

Ja, det blev riktigt bra. Arbetsrummet uppe börjar ta form också. Men, hela övervåningen är full med bokkartonger. Hoppas jag kan få lite ordning på det i helgen.

Henning har fått glugg. Han är så söt.

/ Mien

Idag så blir jag ordentligt tilltvålad av Wera Svesson i GT angående mitt mejl om gutamål som du hittar HÄR!. Läs hennes artikel HÄR! Eva Bofride replikerar Svensson HÄR!

Det var kanske lite fånigt av mig att använda mig av invandrarkvinnorna och deras språk men det är inte så lätt att skriva om gutamål som ni ser, man är så rädd för att trampa på minerad mark så man försöker närma sig ämnet med största försiktighet.

I min krönika skriver jag också att det var många år sedan Las var på Högby och undervisade gutamål. Jag vet också att det numera finns flera inom Gutamålsgillet som åker runt till skolorna. Men faktum kvarstår, man måste i princip vara expert för att våga ta sig an undervisningsmaterialet i gutamål av rädsla för att göra fel. Jag undervisar i engelska också. Och trots att jag försöker göra så gott jag kan så gör jag säkert fel ibland. Jag är ju inte är en infödd talare av det språket heller, men de felen är det ingen som går i taket över. 

Nu lämnar jag över till Gutamålsgillet att själva diskutera det här internt. Tommy Wahlgren, som är ordförande i gillet, skrev ju ett så uppmuntrande mejl till mig, som du kan läsa HÄR! och där skriver han ju just att han ska framföra mina åsikter på gillets nästa möte.

/ Mien

Vi har väldigt rörigt här. Väldigt. Rörigt. Därför var det bra att Jonas städade och röjde här i eftermiddags. Det var jättebra.

Mindre bra var kanske att han också gett sig på tvättmaskinen. Tvättmaskinen är mina domäner. Vi är absolut inte jämställda vad det gäller den. Jag tvättar. Det är min maskin. Nu tyckte tydligen Jonas att jag tvättat lite för lite. Att jag haft för lite tid. Så han lade in en maskin. I all välmening så lade han i en maskin tvätt. Tror jag.

En tvättmaskin har inte lika många hästkrafter som en traktor. Inte alls. Vår, ursäkta, min tvättmaskin är förvisso ganska stor, det är en 9 kilosmaskin. Men den är inte lika stark som en John Deere.

Karl´n har stampat tvättmaskinen så full med kläder så den orkar inte gå runt! Den bara står och skriker PIIIP PIIIIP PIIIP och jag kan inte få upp luckan. På displayen blinkar det ERROR 20.

Jagblirgalenjagblirgalenjagblirgalenochjagärasförbannad!

Och till råga på allt så är han iväg och klipper ikväll så jag kan inte få skrika på honom. Och sen när han kommer hem sent ikväll jättesmutsig och trött så har jag typ glömt bort alltihop.

Det är därför jag skäller här! Så det blir ordentligt skällt!

/ Mien

 Det blev inte just någon debatt efter mitt Mejl från gården i lördags. Fast jag blev lite stolt i morse då jag såg att Bofriden använde sig lite av det jag skrivit.

Så här skriver Bofride:

Ett exkluderande språk:

Ni som också läser den andra tidningen (GA) kan då och då njuta av de eminenta kåserierna “Mejl från gården” av Mien Niklasson i Hablingbo. I lördags skrev hon tankeväckande om den exkluderande attityden många har när det gäller vårt gamla språk, gutamålet.

Råkar man säga fel, eller ännu värre stava fel, på gutamål så blir man häcklad och hånad av dem som vet bättre…..Läs hela artikeln HÄR! Det fanns mycket tänkvärda tankar där.

Nej, nu är det dags att sätta tänderna i nästa debatt. Läs och kommentera mina tankar runt Köttfri måndag nedan:

Hej!

Jag har funderat lite på det där med rörelsen Köttfri måndag . Flera skolor har redan gått med och serverar bara vegetarisk mat på måndagar och andra står i begrepp att ”hänga på”.

Det är möjligt att man ska ha en köttfri dag i veckan men det finns några punkter som jag tycker bör diskuteras.

För det första så serveras ett vegetariskt alternativ varje dag i alla skolrestauranger.  På skolan där jag jobbar nu har vi dessutom en enorm salladsbuffé varje dag men det vet jag att inte andra skolor har. Men, det jag vill komma till är att det står varje individ fritt att äta vegetariskt varje dag, om man vill det. Det är upp till varje individ att själv bestämma vad man vill äta.

Om man nu går med i Köttfri måndag och syftet är en miljöåtgärd, vad ska köttet ersättas med? Tomater från Kanarieöarna?

Om måndagarna ska bli köttfria och syftet är miljön så bör de absolut bli smör-, mjölk-, och ostfria också. Jag antar att en av miljöaspekterna man vill komma tillrätta med är pruttet. Även mjölkkor släpper väl väder?

Går man in på http://kottfrimandag.se/ kan man läsa att det inte bara är miljöaspekter som ligger bakom initiativet. Djurens Rätt är med och stöttar kampanjen och då kan man väl tänka sig att även ägg bör utgå från menyn på måndagar.

Det som skulle kunna påverka miljön långt mer än en köttfri måndag, är att byta ut det kött man äter mot svenskt kött. Då kommer man åt det där med regnskogen och Brasilien och all antibiotika som de varnar för på http://kottfrimandag.se/ Enligt många experter är det absolut bästa miljövalet att äta närproducerat, vare sig det är kött, ägg eller grönsaker.

Så bara en sista sak. Jag är faktiskt lite rädd för flera av de organisationer som står bakom www.kottfrimandag.se . På sistone har flera fårbesättningar i Sverige fått besök av arga veganer som gjort sabotage och dylikt. I söndags morse stod dörrarna till vårt lammhus öppna när jag kom ut. Jag blev stel av rädsla och började genast leta efter fot- och bilspår på gården. Men jag såg inget konstigt och när jag kom in i ladugården var allt lugnt, våra söta pälsfårstanter stod och mumsade förnöjt. Dörrarna hade säkert bara blåst upp. Men ni förstår hur nojjig man är.

Våra tackor står för övrigt i startgroparna och längtar efter att få köras ut i den gotländska våren och jobba med att hålla landskapet öppet. För att bevara mångfalden i floran krävs betesdjur. Och det är faktiskt så att det idag är brist på betesdjur, markerna växer igen, arter försvinner.

Ät svenskt kött och bidra till att landskapet hålls öppet !
Nej, jag vill verkligen att det där med köttfri måndag diskuteras ett varv till.

/ Mien

Mina fina, gamla kollega, Erik, söker kontakt med er! Här demonstrerar han fnöske på Stavgard!

KORGKURS HOS KERSTIN OCH ERIK I HAVDHEM!
Hej. Förra årets 2-dagars korgkurs hemma hos oss med knytis och korgflätning på olika nivåer var ju väldigt trevlig och värd att upprepas. Har tittat i almanackan, och kommit fram till att helgen 19-20/2 skulle passa oss.
Vintern har gjort det svårt att plocka vidjor i vägkanterna på mina vanliga ställen, och Ringomedammarna har ett mellanår, 2 år efter avverkning, då det är gott om småpinnar, men ont om riktigt bra, långa, smala. Gulpilarna, 8 st, som jag hamlade hårt förra vintern, har tagit sig stort, och har massor med med grenar och kvistar man kan ta. Årsskott av liguster kan man ta från häckar eller i skogen. Tag med det ni hittar.
Ett förslag är , att vi går ut tillsammans, de som kan och vill, och plockar vidjor någon gång 5/2 eller 6/2.

Erik och Kerstin spelar dinosauroememory med vår Henning.
En 3e utväg är, att ta av mitt förråd med torkat material, och blöta upp det i Lottes badkar. (hon har visst 2)
Alltså: vecka 5:Plocka färskt. Vecka 6: Lägga i blöt. Vecka 7: Korgkurs.
Anmäl dig så fort som möjligt, hest före 30/1 ,ange också, om du vill med ut och plocka vidjor. Alla får kanske inte plats, så först till kvarn…
Är det många anmälda, kanske vi kan köra en omgång till.
Pris 200 kr för kurs och ca 150 för material (om du inte har eget). Mat och kaffe ordnar vi gemensamt.
Välkomna! Kerstin och Erik

Korg flätad av Erik i svärdslilja.
PS. !2-13/3 har Erik en sävhatt -och ask-kurs på Langska huset. Anmälningar till den går genom hemslöjden.

Nu är klockan snart halv tolv och jag är jättepigg och vill läsa och skriva allt möjligt. Men jag vet att om inte jag går och lägger mig vid elva så är jag jättetrött då väckarklockan ringer vid sex. Det är så tråkigt.

Jag är nyss hemkommen från det här:

Första teorilektionen på väg till BE-körkort.

Förutom att jag måste ta om det vanliga körkortet så är det en hel bok till om släpvagnar som ska läsas. En vanlig uppkörning till B-körkort tar 30 minuter. För BE måsta man plågas i 1 timme och 15 minuter! Det ska backas in på någon fiktiv husvagnsparkering med fullt släp, det ska rixlas i stadstrafik och det ska ordnas. Jag måste säga att jag har god lust att hoppa av hela grejen. Men det går inte för släpet är beställt och håller som bäst på att tillverkas i England. Kära vänner, be för mig vecka 16, då är det dags för uppkörning!

Nu till något trevligare. I fredags var det dags att utnyttja mammas julklapp, biljetterna till Gotlandsrevyn. Det var som alltid jättekul!

Jonas hade turen att träffa på sin gamle kompis Mats Christansen där. De pratade traktormotorer, schaktarblad och snökedjor.

Jag stod och surrade med Folke Havdell i stället. Han konstaterade att han inte behövt dra upp mig ur något dike i vinter ( Klicka på länken ) Men det gjorde ingenting, sa han för det hade funnits andra som behövt hjälp istället.

Henrik Radhe, eller Persbrandt som vi numera kallar honom, var givetvis också på plats. Henrik medverkar ju i den nya Maria Wernfilmen och där spelar han sig själv, Henrik Radhe, fotograf på GA.

Minns ni sunktoan?

Den är numera fräschtoan.

Jättefint blev det. Nu ska vi fixa lite nya krokar, måla om en hylla och ordna ett skåp så ska ni se på fanken!

Och “kontoret” blir också super.

Här är det fler som ringer och vill ha hjälp av Målar-Monica.

Godnatt alla fina! Ute skiner månen och stjärnorna lyser, man skulle egentligen gå en månskenspromenad om det inte vore för att man måste upp imorgon bitti!

/ Mien

Ha, ha, efter lördagens krönika så har min inkorg varit fri från upprörda mejl. Men där låg ett annat fint mejl igår. Det var självaste Tommy Wahlgren som tagit sig tid med mig. På bilden nedan är han på Petesgården i somras med sin fru, Ingrid, och sjunger gotländska visor, det var för övrigt en jättemysig kväll.

Hej Mien och stort tack för krönika idag. Som vanligt härlig att läsa.

Du har så rätt om språkpoliserna. Under mina år som ordförande i
Gutamålsgillet har jag alldeles för ofta hört medlemmar som säger
“Naj, haime så sägd vör alltut..” och menar då att just så måste det
pratas. Tänkaren Bo Persson ironiserar just över detta i sin lilla
skrift “Haimgärde tankar”…”Gutamål prates leit oleike ei oleike
soknar, men de är bär här ei Sprauge sum de prates riktut reit”.
Hembygdsföreningen i Sproge har gett ut hans tankar.

Dina iakttagelser att lärare inte vill ta i gutamålsmaterialet och
hänvisar till experterna påminner om brevskrivarna (till
gutamålsprogrammet)som börjar med att be om ursäkt för stavningen. Det
var därför man tog fram rekommendationer för den som känner sig osäker
(finns på gutamal.org). Bra för den som inte fått gutamålet med
modersmjölken.

Nej fortsätt slåss för att alla ska försöka (som t.ex den häftigt
hiskeliga Häromdan, sök den på nätet om du inte redan hört den),
inget är fel.

Jag ska ta upp det här på en av våra gutamålsdagar, särskilt när vi
den 3 maj möter en massa gymnasieelever och när vi har vår Gutamålsdag
på Wisby Strand i oktober.

Ha det fortsatt gott Mien, fortsätt skriva och kommentera gärna dina
försök att få fler att våga prata vårt gamla språk..

Varma hälsningar
Tommy

PS. GA/helagotland kommer på fredag med en unik grej; läs en
gutamålstext i tidningen samtidigt som du hör den på nätet.

När skoldagen var slut och eleverna och jag var på väg hem hände det ganska ofta att mammorna hade samlats på det lilla torget mellan skolan och centrum. De hade burit ut stora, röda mattor som de satt på. Någon av dem brukade känna igen mig och sträcka ut sina hennafärgade händer och dra in mig i gemenskapen. När jag försiktigt försökte säga något ord på mammornas språk blev de alldeles till sig och jublade. Jag minns att det var med stor sorg i hjärtat som jag lämnade jobbet i det invandrartäta Gottsunda utanför Uppsala för jobbet i Hemse på Gotland. Jag minns att jag tänkte att jag aldrig skulle få vara med om något liknande igen.

När skoldagen var slut på Högbyskolan i Hemse och jag var på väg hem hände det ganska ofta att ett myller av elever hade samlats på den lilla gården mellan högstadiebyggnaden och småskolan. Så fort vårsolen tittade fram fanns de där. Någon av eleverna brukade känna igen mig och hojta att jag skulle vara med. De slog en liten brun skinnboll till varandra med handflatan.

När jag försökte så gick det inte alls bra, min handflata blev alldeles röd och sved och bollen rörde sig knappt ur fläcken. Jag minns att jag tänkte att i Hemse får man vara med om fantastiska saker.

Trots att jag är uppvuxen bara tre mil norr om Hemse så var det här i princip första gången som jag höll i en pärkboll. Och trots att jag jobbat på många skolor runtom på Gotland så är Högbyskolan enda stället jag sett där ungdomar står och väddrar.
– Ja, eller egentligen så vädrar man bollen inför pärksäsongen, säger min gamla kollega Hardy Pettersson i Burs.
När jag säger till Hardy att jag är rädd för att skriva gutamålsord och att jag kan skriva vad tokigt strunt som helst i min spalt och ingen säger något. Men om jag skulle våga mig på att stava gutamål så blir jag genast bombarderad med arga mejl.
– Jo, jag känner igen det där lite, säger Hardy då. Men tryck in ett extra d i vädrar så får du nog tyst på dom som vet bäst. Och bråkar dom med dig ändå så kan du hälsa från mig och säga att jag är huvuddomare i pärk på Stångaspelen!

Till skillnad från invandrarkvinnorna i Uppsala, som jublade då man försökte sig på att tala deras språk och ungdomarna på skolgården som inget hellre ville än att bjuda in till spel, så upplever jag ofta motsatsen då man försöker sig på gutamål, varför är det så? Varför väcker det sådana känslor?

Jag minns att jag för många år sedan frågade mina svensklärarkollegor på Högby hur de brukade använda gutamålsmaterialet som fanns i svenskdepån:
– Naj, naj, bry dig inte om det där, svarade de hukande. Vi brukar bjuda in Las så håller han i alltihop!
Las är jättemysig och ödmjuk men varför måste det tillkallas experter så fort det handlar om gutamål?

Av någon slags självbevarelsedrift har jag hållit mig undan gutamålet. Jag har hållit mig undan trots att jag är uppvuxen med språket runtomkring mig. Jag har fegat ur trots att mina elever tjatar om att få lära sig och att det är min skyldighet att lära dem. Men nu när jag har en huvuddomare i pärk i ryggen så ska jag försöka att våga. Och skulle det bli bråk så kan jag ju alltid kasta in att den legendariske pärkkarlen Oskar Johansson, Sand-Osken, var min faffas bror.

/ Mien Niklasson, Hablingbo

hagsarve@telia.com