Archive for mars, 2011

Present från en impulsiv sjusovare

torsdag, mars 31st, 2011

Igår var det Jonas födelsedag och jag hade inte lyckats ordna nåt mysigt alls. Buhu, jag kör ju inte bil med min brutna arm så jag kan inte komma mig nån vart. Fast jag hade mamma att köpa en flaska whiskey då hon var här förra veckan så jag hade nåt i bakfickan i alla fall. Och sedan så tog Jonas och jag en härlig långpromenad runt Hablingbo i solen när vi kom hem från jobbet så när jag tänker efter var det nog en ganska fin födelsedag ändå. Kvällen ägnades åt Hennings fotbollsträning, storbarnens simträning och Studieförbundet Vuxenskolans årsstämma. Ja, och så lite lammpyssel då.

Men bäst av allt var nog Emils present. Ni vet Emil, vår elev som brukar vara här och hjälpa oss ibland.

 Han hade fixat och donat och haft stora tänkarmössan på.

Knäckebröd, det absolut bästa Jonas vet. Han skulle nog inte kunna leva utan sina smuliga knäckemackor.

Och en fin, finsk mögelost från ostaffären på Hemse. Den smakade ljuvligt. Till det en salmbärsmarmelad. 

Men finast av allt var ett intyg som Jonas fick.

Det kallar jag en fin födelsedagspresent! Stort tack Emil!

/ Mien

Undermedicin, SAM och tassavtryck

tisdag, mars 29th, 2011

Nu har väl snart en fjärdedel av våra tackor lammat. Det går hyfsat men en lamning är ju aldrig helt smärtfri. De allra flesta förlossningarna går bra. Men det är ju inte dem man kommer ihåg. Nej då. Ikväll hade vi en tacka som Jonas fick hjälpa. Han plockade ut tre döda lammungar. Varför kan man undra. Som tur var hade vi en överskottstrilling vi kunde ge till den stackars tackan. Alla var glada för det utom Vendla som går och suktar efter en ny Gullan. Hon hade redan gett den här lilla ett namn, Mette, och börjat mamma henne. Stackars Vendla blev lite besviken när vi adopterade bort ungen. Men ungen var glad. Och tackan var glad. 

Ja, så har vi haft nån tacka med dåligt med mjölk. Hon har haft problem med att få ut efterbörden och varit dassig.

Men då är jag snabbt där med min flaska Spenmax! I förra Fårskötsel lottade de ut tio flaskor, eller hur man ska säga. Man skulle ringa in och de tio första fick en flaska av den superdyra undermedicinen, jag tror en flaska kostar typ 1500 kr. Jag hade tur och fick en flaska!

Man sprejar i munnen och det ska vara bra mot allt! Fast det är ju lite svårt att säga om det är Spenmax förtjänst att tackan blivit piggare eller om hon blivit det ändå. Forskning och vetenskapliga resultat kräver ju en kontrollgrupp. Jonas är lite skeptisk till undermedicinen men jag sprejar på. Fast det där med att det är gjort av extrakt från de norska fjällen låter lite flummigt.

Efter stor vånda har vi tagit oss an SAM -internet ikväll. Ja, jisses. Jag sitter med som moraliskt stöd. Man får andas tyst, tyst och bara humma uppmuntrande för det här med SAM väcker starka känslor till liv. Mycket starka. Fast ikväll gick det lugnt av.

- Rena rama lotteriet, muttrade dock min Hemmansägare. 

Så här intressant tyckte Lady det var med SAM-internet.

Vems idé var det förresten att måla kontorsgolvet vitt?

/ Mien

Lång väntan

tisdag, mars 29th, 2011

Färdtjänst. Frikort i vården. Nej, jag gillar verkligen inte den här situationen. Igår var jag först på röntgen och de tog några bilder på handen. Det gick bra. Fick vänta kanske 20 minuter. Sedan skulle jag till ortopeden. Jag hade tid där kvart i tre. Fem fick jag komma in. Jag fick vänta i över två timmar!

Brottet i handleden ligger inte riktigt bra. Benen ligger lite omlott. Även om det är inom rimlighetens gräns vill de operera handen. Jag vill inte. Varje gång jag gör något ingrepp i min kropp blir jag jättesjuk. Om det finns en tusendels risk för någon biverkning så får jag den. Som när jag gjorde en vanlig simpel lumbalpunktion för de misstänkte att jag hade borrelia. Det är ju ett löjligt enkelt ingrepp. Men för några få promille kan det orsaka besvär. Det gjorde det på mig. Nålsticket i ryggen gick inte ihop utan lumbalvätska sipprade ut vilket fick till följd att trycket i hjärnan blev nåt knas med. Så fort jag stod upp fick jag så ont i huvudet så att jag kräktes. Jag förstod naturligtvis inte det här utan trodde det var vanlig migrän. Så jag åkte iväg till Oslo för att delta i en språkkurs i norska som jag fått ett stipendium till. Ja, det blev ju inte så bra. Fick åka hem, liggande, ganska fort igen. I fem veckor låg jag med den där skiten. Jag kan räkna upp flera sådana här biverkningar, eller vad man ska kalla det för, som jag drabbats av efter olika behandlingar.

Sedan så har jag dessutom förhöjd risk att få blodpropp och det brukar komma just vid operationer. Så operation, nej. Nu har jag fått respit till nästa måndag. Ser brottet ut som idag låter de det vara. Men har det rört på sig blir det operation. Snyft.

Fick vänta över en timme på färdtjänstbilen för att komma hem till Hablingbo igen.

Nu ska jag knöla in mig i duschen och sedan ta Jonas färdtjänst till jobbet. Nej, man blir inte sjukskriven för att man brutit höger handled. Hela väntrummet på ortopeden var fullt med damer som brutit handleden. Men jag var den enda som inte var pensionär.

Här är en bild från helgen då Jonas bror Mattias var här och hjälpte till med lamm och stängsel. Sedan fikade vi ute. Lite rörigt då jag inte fått ut trädgårdsmöblerna ännu med det gick ändå.

Stort tack också till mamma som hjälpt oss jättemycket. Med att tvätta, ta hand om Henning och ta hand om tre napplamm. Ovärderlig hjälp!

/ Mien

Tandvård dryg kostnad för unga

mndag, mars 28th, 2011

Tack alla för fina kommentarer. Som ni säkert förstår är det inte så lätt för mig att skriva tillbaka. Jag är sååå långsam med vänstern.

Se så fult jag skriver med vänster hand! Och nu kommer färdtjänsten snart och hämtar mig. jag ska in till röntgen och sedan ortopeden. Håll tummarna för att allt är bra. Armen jävlas en del, gör ont, så jag är förberedd på att det kanske inte är riktigt bra.

Idag hade Jonas en ledare inne i GT igen. Han tar upp flera viktiga saker. Läs den HÄR!

/ Mien

Sex, snusk och annan oreda

fredag, mars 25th, 2011

Avsätt den 14 och 21 juli i sommar! Då ska nämligen Jonas hålla föredrag på Kattlundsgården. Han har valt att prata om Sex, snusk och annan oreda från urminnes tid till något mera modern tid. Låter väääääldigt intressant tycker jag. Som historielärare på Folkan har han rykte om sig att alltid komma in på det där med sex. Han hävdar att det är ett sätt att få deltagarna intresserade av historia. Får väl hoppas att det även fungerar på museeigården Kattlunds publik. Kusin Mats har i alla fall lovat komma.

Först i Sverige

fredag, mars 25th, 2011

Jag har fått en award av gulliga Ingrid, tack för det! Så här skriver hon om Mejl från gårdenbloggen:

.Mejl från gården – Mien skriver om sitt liv som mamma, lärare och lammbonde vid Hägsarve och hon har en helt underbar humor och självdistans och massor av foton från gården.

Det var en fin beskrivning! Så mycket humor har jag väl inte att bjuda på idag. Det är urjobbigt att bara ha en hand. Det värsta är att jag inte kan köra bil. Jag kan inte växla! Jo, det går om något av storebarnen sitter fram, då sköter de växelspaken. Jag säger bara:

- Lägg i tvåan! eller växla upp! så går det som en dans.

Emrik vägrade först att växla och skrek åt mig att jag inte är klok men nu tycker han att det är kul att köra bil. TV-spelsvan och van vid handkontroll som han är lärde han sig fort.

Backen är lite knölig för den ska tryckas ner men den klarar jag ofta själv med vänsterhanden då bilen ju oftast står still då. Jag har också lärt mig att det är bättre att köra över Alva än över Mästermyr, färre växlingar på alvavägen. Men jag kan inte lämna av barnen någonstans utan de måste ju åka med tillbaka också. Sen är det väl inte helt lagligt att köra så här, med co-driver. Polis-Pernilla, om du läser det här har du ingenting sett! Eller hört!

Allt är svårt. Bara att skala ett ägg tar en evighet. Och jag som äter ägg varje morgon! Och i nättres kräktes Henning över hela övervåningen och gjorde annat också och då känner man sig som en rätt dålig mamma när man står där och viftar med sin gipsade arm. Tur att Jonas är så flink med skurhink och ajax mitt i natten. Jag har spritat hela mig med handdesinfektion för jag vill INTE bli magsjuk nu.

Nästa vecka kommer vårt fårsläp till Uppsala. Där lär det få stå om man säger så för körkortet har jag fått lägga på is, eller gips, ett tag.

I senaste Fårskötsel kan man läsa att vi är de första i Sverige att köpa ett sånt släp.

Fast det där om att vi ska ha det till att köra till slakteriet har de hittat på själva. Vi kommer nog även fortsättningsvis att använda oss av Mickas djurtransporter. Även av balvagn som det ser ut just nu.

Mien

Mejl från gården 2011-03-19

fredag, mars 25th, 2011

 Här kommer mejlet jag skrev förra helgen. Inne på röntgen tyckte personalen att det var en jätterolig krönika. Alltid nåt att glädja sig åt. För en bruten arm gör då ingen glad.

 Mejl från gården

Snart är betessäsongen här och alla lamm ska köras ut i markerna. Det är ganska mycket pyssel med att förflytta djuren mellan olika beten och olika socknar. Inte blir det bättre av att vi har ett urdåligt transportsystem. Vi har under alla år med lamm använt oss av balvagnsmetoden. Den går ut på att man tar en gammal balvagn och snickrar ihop lite grindar av dåligt virke som man knyter fast inuti balvagnen, gärna med balsnören. Grindarna ska göra så att de små lammungarna inte ska ramla ur mellan spjälorna medan man kör. Sedan spänner man för en traktor, driver på en skock lamm på vagnen och hoppas på det bästa. Hemmansägaren kör traktorn. Jag kör efter med bil med hjärtat i halsgropen. Hela tiden måste jag ringa Hemmansägaren och be honom stanna för att någon liten unge har fått ut en klöv mellan spjälorna. Och hela tiden är jag rädd för att någon ska skada sig.

Vi använder oss också ibland av hästsläpsmetoden, speciellt då lammen ska köras iväg långt bort och det tar för lång tid att köra med traktor. Fast hästsläpsmetoden är ganska långsam den också. Om man ska flytta 200 djur, och det går på 14 vuxna djur i ett vänd, ja då kan ni tänka er.

I somras, när vi hade lastat balvagnen full med djur och skulle köra iväg, så sprängdes ett av däcken. Och där stod vi, med en trasig vagn fullastad med djur. Då bestämde jag mig, inte en sommar till med den här skiten!

Därför blev inte Hemmansägaren så förvånad den där dagen när han kom hem i vintras och jag meddelade att jag beställt ett fårsläp från England, med massor av finesser, två våningar och trippelboogie. Desto mer förvånad blev han då han började räkna på saken. Det var tjänstevikt, totalvikt, matchvikt och målvikt och pi och allt möjligt:

- Men Mien, till det här släpet måste du ju ha lastbilskort!

Lastbilskort kändes lite svårt. Då var det enklare att ändra beställningen till ett något mindre släp där man bara behöver BE-kort, körkort för tung släpvagn.

Så nu går jag på körskola och lär mig backa med släp. Jag är urdålig på att backa med bil. Jag är urdålig på att köra bil. Jag är känd för att köra bilar i diket hela tiden. Hemmansägaren har till och med startat en klubb som heter Alla vi som åkt i diket med mamma Mien. Den klubben har ganska många medlemmar. Och nu ska jag alltså snart köra upp med släp. Dottern, som har stor erfarenhet av mina backningsförsök då jag kör hennes ponny till olika ridevenemang, sa spydigt:

- Mamma, du kommer aldrig att få det där körkortet. Du kommer bara att bli av med det körkort du redan har!

Sonen, som var med då jag körde ner pickuppen i ett dike i höstas, instämde.

Men skam den som ger sig. Jag tränar så gott jag kan. Häromdagen var jag på Hemse och försökte svängbacka in på en gata. Efter tjugonde försöket ungefär knackar det på bilrutan och en vänlig man frågar:

- Behöver du hjälp?

Den enda som är positiv till mina backningsförsök är min kompis bibliotekarie-Anette. När hon hörde talas om det hela tändes direkt en gnista:

– Men, kan du inte ta busskort på samma gång? Suderbiblioteken letar efter någon som kan köra bokbussen och som är pedagog!

Tja, varför inte? Jag kanske ska ägna framtiden åt att bussa runt på lamm och böcker?

lite deppigt

tisdag, mars 22nd, 2011

jag har brutit höger handled. och jag är högerhänt. det hände i söndags då jag skulle lämna av henning hos hans kusiner i klinte. jag halkade på deras trappa. jag som har gått med broddar hela vintern för att jag är så rädd för att halka och bryta mig. och så gör jag det ändå. jag föll på handen och den liksom bändes avigt. det gjorde förbaskat ont. jag skrek så hemskt så att josefin, som befann sig på konsum, hörde det och kom springande. hon trodde det hänt nåt med barnen. det var tur att det bara var min arm.

jag hoppas nu verkligen armen ligger rätt så det bara blir gips i fyra veckor. de fick dra armen rätt, reponera den. det innebär att två drar i armen från var sitt håll i tio minuter och sedn slår de den på plats      :(   men med mycket lustgas gick det rätt bra. tack laura för att du var med mig hela em på akuten.

nu är jag rätt ledsen. jag har svårt att jobba i lammhuset. svårt att laga mat, duscha. jag kan inte skriva, rätta elevernas arbeten eller köra bil. lite deppigt faktiskt. som jag ställer till det. skriv nu inte att det är synd om mig för då blir jag ännu ledsnare. bu huhu…

mien

Om hur det går med BE-kortet

fredag, mars 18th, 2011

Ingen har väl precis vågat fråga hur det går med körkortet men här kommer en rapport ändå. I paketpriset ( Jonasvetintevaddetkostarmendetärjävligtdyrthandlarommångamångatusenkronor)ingår det ju två körlektioner. Man kör två och två i ett par timmar med en körlärare. Snubben jag körde med sist var rätt duktig. Man har tio minuter på sig att klara backtestet. Han gjorde det två gånger på raken på 1.68 minuter. Sen fick karlstackarn stå och frysa i snålblåsten medan jag backade och rixlade de övriga två timmarna.

Och sedan skulle vi ha en gemensam körlektion till. Då blir jag uppringd av trafiskolan:

- Hej Mien! Nu har vi ändrat i schemat lite. Du är välkommen att köra själv nästa gång. Utan partner. Det skulle liksom passa bättre för oss.

Okej, jag vet, man kan tolka det här samtalet på många olika vis. Jag väljer att tolka det till min fördel.

- Men det fattar du väl, att snubben har klagat, säger Hemmansägaren då han får höra det.

Här ser ni snäll-Ulf, min körskollärare. Vi går igenom säkerhetskontroll av ekipaget. Först alkotest. Sen ska alla lysen kollas, bromstryck, servo, generatorrem, S/M däck ( snow and mud :) ), släpvagnsvikt, totalvikt, lastvikt, säkring av last och en massa annat. Man får ha fusklapp på uppkörningen. Yes!

Och sedan har vi tränat EKO-driving. Det innebär att man ska köra bränslesnålt. Man får inte använda kopplingen.

- Sätt ner din kopplingsgalna fot på golvet! ryter Snäll-Ulf åt mig.

Man ska bromsa in utan att hålla ner kopplingen. Man ska låta bilen rulla på tomgas på tvåan. Man ska se i sidospegeln åt det håll man ska svänga innan körriktningsvisare slås på. Man ska alltid kolla döda vinkeln då det är cykelbanor i annalkande. Man ska…

Och sedan tränade vi lite backning också. Men det känns LÄTT jämförelsevis med stadskörningen.

Men oj vad jag lär mig mycket!

/ Mien

Teater, cyanid och matrester

tisdag, mars 15th, 2011

Tack vare  Sudrets teaterförening så får även vi lantisar gå på teater. Eldsjälarna där gör ett fantastiskt jobb. I lördags hade teaterföreningen lockat Riksteatern ända ut till Havdhem och Hansahallen med föreställningen Får i stövlar. Jag hade bokat tre biljetter till vår familj. När jag sedan ville boka några till så var det slutsålt!

Det blev Jonas, Henning och en kompis till Henning som fick gå. Jonas var alldeles uppfylld då han kom hem. Här betalar man nästan 800 kr för att roa honom med Allt eller inget i stan och så är det Får i stövlar som riktigt får honom att gå i spinn. Vacker musik, fina kostymer och en fantastisk berättelse. Trevligt var också att man fick med sig hela föreställningen hem på skiva så att vi andra stackare, som inte fick biljett, kan få ta del av föreställningen. Skivan har gått varm här hemma och Henning nynnar på låtarna.

Imorgon kväll, onsdag, är det dags för teater igen. Teaterfabriken kommer till Gullinsalen på Folkan med Kolarhistorier som bygger på Dan Anderssons texter. Jag ska gå dit med min svenskgrupp. Ska försöka hålla en liten Dan Anderssonföreläsning imorgon för klassen innan teatern så här har man läst på. Om vägglöss, vätecyanid och kolmilor. Andersson dog ju av cyanidförgiftade lakan på ett hotellrum. Ond, bråd död brukar alltid få eleverna intresserade. Lockar faktiskt mer än olika litterära analyser och versmått. 

Jag gjorde en fuling också idag och haffade min berättarglade kollega och tillika gotlandsexpert, Calle Brobäck, på fikapausen idag . Han berättade mycket och gärna om kolmilning på Gotland. Här på Gotland har man ägnat sig mest åt sojdesbränning där den primära produkten är tjära. Vi har förresten ett gammalt sojde i vår skog. Som restprodukt vid sojdesbränning fick man också träkol men den var av en sämre sort. Att fråga Calle är ett snabbt sätt att planera en lektion på!

 Jonas undrade syrligt om Calle och jag planerade att börja hugga fajtvid till sojdet också men riktigt så påläst hade jag inte tänkt att jag skulle bli. Ska bli riktigt roligt att gå med eleverna på teater i alla fall.

Ja, det är mycket som händer imorgon. Det ska vara stormöte ute på Storsudret om strandskyddet och Länsstyrelsen ska närvara. Skulle varit intressant att ta del av det. För Jonas del blir det information på Lövsta om hur man ska gå tillväga om man vill certifiera sin gård. Jag skulle ha behövt vara där med men det är svårt att vara i Roma samtidigt som man ska vara på Hemse och Storsudret. Mamma hoppas jag kommer till Hablingbo för att köra på sista simpasset innan Höglandsdoppet i Nässjö som barnen ska simma i helgen.

Så har jag rensat i kylen. Varför ställer man in grejer där som man egentligen vet att man inte kommer att äta upp?

 

Det här goda nötköttet åt vi av i flera dagar men sen blev det övertorrt efter en för kraftig uppvärmning och så åkte det in i kylen? Jag har så svårt för att kasta mat och lägga ut till fåglarna går ju inte för då….

…kommer ju de här rackarna fram.

Förr när vi hade höns gav man ju dem alla matrester och det kändes ju bra. Men det drog också till sig en massa….

…typer med lång svans.

Likaså gjorde hemkomposten vi hade i trädgården.

 

Så efter att ha ätit av thailändsk kycklinggryta i tre dagar ( familjen åt den i två dagar och jag åt den även som middag en tredje) så hamnar den lilla resten i någon slags mellankompostering i kylen. Varför gör jag så? Det är ju ett väldigt konstigt beteende egentligen. Kanske är det för att en tredjedel av all mat vi köper i Sverige slängs? Det måste vara ett gigantiskt miljöproblem. När jordens resurser inte räcker åt alla och så slänger vi mat! Vissa pratar om köttfri måndag men kanske är det en slängfri tisdag som vi borde införa?

Nu säger säkert någon vän av ordning att man i stället för att kasta mat kan frysa ner resterna i portionsförpackningar och ha som matlådor. Ja, det kan man säkert. Men oorganiserade jag kan inte. Det slutar alltid med att jag har hela frysen full av gammal mat som jag i alla fall får kasta. 

Ikväll har vi ätit spenat och kyckling och det gick i alla fall jämnt upp, inga rester!  Eller nästan….

Nu säger min bloggkollega Kissi, förlåt, Missi, och jag god natt!

/ Mien