Archive for april, 2011

Varning för läskig arm

tisdag, april 26th, 2011

Idag, efter drygt fem veckor fick jag ta av gipset! Hurra! Som jag har längtat! De är fortfarande inte riktigt nöjda med hur frakturen har läkt men nu ska den få vara i tre månader innan de eventuellt fattar beslut om nya hyss. Jag tycker armen fungerar finfint, jag får tillbaka mer och mer kraft för varje timme.

Sista dagarna med gips har varit riktigt jobbiga. Det har varit varmt och kliat.  Tryckt och gjort förbaskat ont. Nu vill jag varna känsliga läsare! Har du svårt för äckliga bilder så klicka dig bort nu. Jag vill också varna er för att bryta armen, det är onödigt och dumt. Ha alltid broddar på när det finns risk för hala trappor, det kommer jag att ha i fortsättningen! Så här såg armen ut under gipset:

Den flagade och var full med eksem.

Och så ett fult trycksår. Inte konstigt det gjort ont.

Men nu ser armen redan bättre ut. Såret också. Och nu ska jag inte tjata om min arm mer.

/ Mien

Obamas och min fröken

tisdag, april 26th, 2011

Här kommer Jonas senaste krönika som var publicerad i GT på ledarplats idag. Klicka HÄR eller läs den här på bloggen:

Barack Obama och jag har haft samma fröken. Nej inte riktigt men efter ha blivit vald till president intervjuande radion en kvinna som undervisat honom. Kvinnan hette Martha Nussbaum. Som professor vid University of Chicago hade hon undervisat unge Obama. Jag lyssnade intresserat och tyckte mig känna igen rösten och de tankar hon framförde. Så kom jag på att Martha ju hade varit gästföreläsare på filosofen i Uppsala. Mitt huvudämne där var politisk teori och det är inom det området som Martha också jobbar. Martha Nussbaum tillsammans med Amartya Sen är huvudarkitekterna till det filosofiska och ekonomiska synsättet som kallas Capability approach. Länge var BNP och BNP per capita det förhärskande sättet att mäta och jämföra välfärd länder och regioner emellan. Pengar är viktigt för människors välfärd men pengar kan ju vara väldigt ojämnt fördelade och därtill användas till saker som inte höjer levnadsstandarden för flertalet. Därför har man länge tyckt att BNP som mått på hur bra det går för ett folk är lite grovt och ibland missvisande. Eller som Miens farfar Reinhold brukade säga: Det finns massor med pengar, det är bara det att de finns inte här, hos oss, just nu. Nussbaum och Sen har utvecklat human development index (HDI) som även tar med annat, hur resurser som gymnasieutbildning och sjukvård är fördelat.

Huvuddragen i Marthas tankar är en kritik och fördjupning av liberalismen. Klassisk liberalism har fått kritik för att se på människan som enbart en enskild individ som söker sin egen lycka med den enda restriktionen att den egna friheten inte skall inskränka någon annans frihet. Klassisk liberalism i Benthams tappning kan sägas betrakta samhället från bergets topp. Man har bra utsikt och besväras inte av detaljer i de enskilda människornas liv där nere men luften där uppe är tunn att andas och det är ganska ensamt. Martha går ner i byn och samtalar med en kvinna, Vasanti, som nyss lämnat sin försupna man. Vasanti har flyttat tillbaka till sin familj som egentligen inte kan försörja henne. Hon kan inte läsa och hon har inga yrkeskunskaper och inga pengar. Men visst har hon förmågor, visst är hon duglig, visst kan hon bli skicklig på något. Hon har naturligtvis capabilities, det gäller bara att en rad viktiga samhälleliga funktioner finns så de kan blomma ut. Grundtesen i Marthas tankar om utveckling är: Vad är möjligt för varje enskild individ att göra och att bli? Verklig frihet för Vasanti är friheter som hon verkligen kan välja utan att vara beroende av sina bröders välvilja och begränsad i sin bristande läskunnighet. Verklig frihet är att ha de egna, inre förmågorna, att se möjligheterna och att verkligheten runt om ger möjligheterna utan att begränsa för att man är kvinna, för ung, för gammal, för utländsk eller något annat ovidkommande. Eller som i psalm 289, Guds kärlek är som stranden: Vi vill den frihet där vi är oss själva, den frihet vi kan göra något av, som ej är tomhet men en rymd för drömmar, en jord där träd och blommor kan slå rot.

Tankar från Havdhem kyrka påskafton 2011

Jonas Niklasson (c)

Blinka eller Deborah

tisdag, april 26th, 2011

Igår när jag skulle ladda upp alla fina bilder från påsken kom Vendla och körde bort mig från datorn. Hon skulle göra skolarbete. Eftersom hon jobbat på caféet hela påsken så var det tydligen bråttom.

Hon har också haft fullt upp med att vara mamma.

Det lilla lammet är en trilling som blivit bortstött. Henning döpte lammet till Blinkers som sedan Vendla gjorde om till Blinka. Men så kom Jonas och tyckte att hon skulle ha ett pampigare namn och döpte henne till Deborah efter en kvinna i en pjäs om uppståndelsen som vi såg i kyrkan på påskafton. Vad tycker ni? Deborah eller Blinka?

Hon är så bedårande söt!

Det är alltid stor sorg när ett litet lamm blir bortstött men barnen är överförtjusta.

Japp, hon sover i Vendlas säng. Lägg märke till nappflaskan på nattygsbordet!

Blöja är ett måste.

Lady vaktar och håller lammet rent därbak.

Stor uppståndelse på Hablingbo Café när vi tog med Blinka Deborah dit. Alla ville ta kort.

Måste bara skicka in transportdokument till Jordbruksverket nu på att Blinka Deborah både varit på café och på kalas i Sproge i söndags.

/ mien

Från Körkböi

torsdag, april 21st, 2011

Det kom ett mejl:

Foto: Lasse Larsson, Kyrkeby

Hej
Tack för besöket och så vill vi önska Er alla Glad Påsk
Alice och Lasse

Glad Påsk önskar alla vid Hägsarve er också! Den fina påskgubben är Henning och den übersköna påskkärringen är Elsa!  Härlig dag idag med tjörnborna på ekstastranden. Sommarvärme, växande lammungar och så kommer alla våra gamla vänner på besök imorgon.  På lördag blir det sillbrunch med mor och systrarna på Kovik. Påsken är den bästa helgen! Jag är så glad!

/ Mien

Fiskarna och kalken

onsdag, april 20th, 2011

Jag har armen i gips. Högerarmen, som är min viktigaste arm. Och vi är mitt i lamningen. Och det är jättestökigt här. Värre än vanligt.

Vad gör jag då? Jo, jag tänker att långfredagen i Hablingbo kan man inte göra något klokt av ändå. För då ska det vara stilla och frid. Ingen traktorkörning. Ingen motorsågning. Ingen räfsning whatsoever. På långfredagen ska man bara vara. Så då tänker jag att jag ska vara med mina barndomsvänner som vi aldrig hinner vara med.  Således kommer  det 13 personer på middag ( till klockan tolv!) på fredag. En mer än Jesu lärjungar.

Vad ska vi äta?

Vad ska vi dricka?

Var ska vi sitta?

Jag får be Hemmansägaren dela på fiskarna vi har i frysen. Och sedan får väl kalken gå runt. Till barnen får vi fixa nåt annat.

- Vad ska vi ta med? frågar våra vänner.

Ta med pengar säger jag! Då kan vi gå och fika på Hablingbo Café som har öppet. Och i alla fall göra något klokt.

Det ska bli så kul!

/ Mien

Dubbelmoral? Jag?

onsdag, april 20th, 2011

Mats-Eric Nilsson pratade igår också om att man kanske inte alltid ska köpa de billigaste produkterna. Att de billigaste produkterna inte alltid är billigast med tanke på avsaknad av råvaror i dem.

Jaha, och sedan gör jag ett långt blogginlägg om denna fantastiska föreläsning jag varit på och berättar allt jag lärt mig. Och i samma blogginlägg berättar jag sedan att jag varit och köpt billig kattmat!

- Är inte det extrem dubbelmoral? dövlar Hemmansägaren.

Jo, men…..säger jag då.

Jag har nu på morgonen jämfört den billiga kattmatens innehåll med vår vanliga kattmats och de innehåller exakt samma saker!

- Men du missar ju en viktig poäng här, dövlar Hemmansägaren vidare, det är ju inte bara innehållet som är viktigt utan på vilket sätt saker och ting produceras.

Då minns jag filmen Mats-Eric Nilsson visade igår på kycklinguppfödning. Att många kycklingar skadas och stympas i hanteringen  och därför får bli djurmat.

Men det står ju inte på kattmatspåsarna att ” denna produkt är tillverkad av kycklingar som när de ännu var levande blev skadade av olika maskiner”. Hur får man tag i rättvisemärkt kattmat egentligen? Kattmat som tillverkats på ett juste sätt? Finns det sånt?

Sedan berättade Nilsson en annan intressant sak. Djurfoder innehåller betydligt färre tillsatser än människomat. Det är nämligen så att betydligt färre tillsatser är godkända att ha i djurfoder än i människomat. När Nilsson ringde upp de ansvariga på Jordbruksverket ( tror jag det var, ska läsa på bättre) och frågade hur det kunde komma sig så fick han till svar att:

- Djur kan ju inte läsa innehållsförteckningen!

Kanske är det så att om man vill köpa produkter med högt råvaruinnehåll och få tillsatser så ska man gå över till att äta kattmat?

/ Mien 

Döden i grytan och fina centerkillar

tisdag, april 19th, 2011

Vi äter tacos ytterst sällan här vid Hägsarve för vi vuxna har tröttnat på tacokryddor. Dessutom är det ganska dyrt och då väljer vi hellre att äta till exempel revbensspjäll en fredagkväll och det gillar barnen lika mycket. Men det händer att vi äter tacos. Och det har hänt att jag inte orkat göra egen guaccamole utan köpt en sån här burk.

Guaccamole,  egentligen enkelt och gott att göra själv. Bara att mosa avocado och så lite gräddfil och kryddor. Eller så köper man en sån här burk. Eller? Vet ni hur mycket avokado en sån här burk med guaccamole innehåller? Alltså hur många procent?Nu får ni gissa! Gissa nu!

 

 Att det inte är hundra procent avokado känner man på den fejkiga smaken men att det var så lite som 1,5 % det kunde jag aldrig tro! Jag dubbelkollade på en burk på Högbyhallen idag och uppgifterna stämmer tyvärr.

Vad är det vi äter egentligen? Vad innehåller guaccamole om den inte innehåller avokado? Det har vi lärt oss idag då Mats-Eric Nilsson, journalist, var på Folkan och föreläste. Nilsson har bland annat skrivit Den hemlige kocken och Äkta vara.

Sedan i julas har Jonas och jag börjat läsa lite mer på innehållet i den mat vi köper så jag har haft en aning om alla tillsatser som finns i maten, speciellt socker, men idag blev det verkligen tydligt för oss att mycket av det vi äter är rena rama laboratorieprodukterna!

Mats-Eric Nilsson kommer inte med några pekpinnar om vad man ska äta och han säger inte heller att tillsatser är farliga. Hans poäng är att göra oss uppmärksamma på att många livsmedel inte alls innehåller det vi tror. En tetra med kantarellsoppa till exempel innehåller i princip inga kantareller alls utan bara smakämnen. Vi betalar för annat än det vi tror att vi betalar för. Föreläsningen var inte bara intressant utan dessutom rolig och lättsam. Om du vill veta vad du äter så ska du åka till Roma den 14 maj då Nilsson kommer dit för en ny föreläsning. Han säljer också sina böcker för 50 kr styck. Jag köpte två stycken och är redan fast!

Efter föreläsningen gick Lady och jag från Hemse till Havdhem för att hämta min bil som varit på service. Nio kilometer gick vi och solen brände mitt ansikte.

Hemma vid Hägsarve hade vi besök av a-kusinerna från Tjörn. Här äter Vendla, Amanda och Henning glass ute.

När jag ändå var i Havdhem smet jag in på kvarnen för att köpa kattmat. Om katterna mår bra av den här maten och gillar den så blir jag glad.

Kattmat för 18 kronor kilot, det måste vara oslagbart! Köpte också några mineralbaljor till lammen. Det är samma sort som finns på Granngården men här på Havdhems kvarn så var de nästan 200 kronor billigare per hink! När lönsamheten är så dålig i lantbruket så gäller det verkligen att vara om sig och kring sig med utgifter. Och det handlar ju inte heller om några små prisskillnader!

Hemma i köket satt två centerkillar och spekulerade, Lars Thomsson och Jonas.

De pratar ihop sig inför ett möte om Storsudrets utveckling på Björklunda senare ikväll.

De är väldigt söta de där centerpartisterna. Hoppas det går bra för dem.

/ Mien

Lamm, kor och zebror

mndag, april 18th, 2011

Den värsta lamningstoppen är över! I morse räknade vi att det bara är styvt tjugo tackor kvar som ska lamma, cirka åttio stycken är klara med barnafödandet. Helt otroligt! Jag tycker årets lamning, peppar peppar ta i trä!!!!, har gått ovanligt smidigt trots min brutna arm. Vi brukar vara betydligt tröttare vid den här tiden på året än vad vi är nu. Kan bero på att jag inte suttit uppe och bloggat halva nätterna kanske?

Vi har kört ut de flesta tackor som lammat i olika ängen. Bara att hoppas att ungarna får vara ifred för örn och räv.

Det finns en del grönt som tackorna kan plocka i sig. När löven slår ut blir det alldeles mörkt här och bara fästingar och mygg trivs under buskarna. Då är det dags att flytta lammen till andra betesmarker.

Det var länge sedan jag hade ro att sitta vid datorn. I fredags var det sista PRAO-dagen för Vendla i Dahlbys ladugård. Jag åkte dit för att ta några bilder.

Vendla har tyckt att det varit roligt i ladugården. Hon har lärt sig massor. Att mata kalvar och att mjölka. Den dagen då de avhornade kalvar fick Vendla hjälpa veterinären att bland annat sätta bedövningssprutorna.

Korna var snälla och sällskapliga. Och så är de så vackra!

Men, det är inte bara idylliskt att hålla på med djur. Jag råkade komma väldigt olägligt med min kamera den där morgonen. En kviga skulle kalva och fick inte ut kalven. Vendla och Niklas Dahlby kämpade och kämpade för att få ut kalven.

Men tyvärr, när kalven kom ut så var den död. Tur att vår flicka har varit med om ett och annat här i lammhuset så att hon vet att det kan hända tråkiga saker. Trots att man jobbar med djur hela dagarna så är man aldrig likgiltig inför en sådan här händelse, Peter och Niklas var jätteledsna. Det handlar om mycket pengar också då kalvar dör.

- Hon är iallafall jäkligt duktig, din dotter, sa en matt Niklas Dahlby efteråt.

Tack Peter och Niklas för att ni har tagit så väl hand om Vendla den här veckan!

Eftersom jag inte bloggat på så länge finns här en del konstiga bilder. Här har jag tagit kort på kokande vitkål. Jag ska tydligen göra stuvad vitkål, en av mina favoriträtter.

Och stekt fläsk, det är ju bara för gott.

Vad är det Jonas och Emil pysslar med?

Jo, de monterar en TV som Jonas spontanköpt. Eller det var kanske inget spontanköp direkt. Vi har haft min mommos helskruttiga TV fram tills nu.

- Men den var väl inte så skruttig! sa min mor. Den TV:n var ju ganska ny, mommo Helny hade den ju bara i ett par tre år.

Nej, det är riktigt. Fast sen har vi haft den TV:n i snart femton år så då gör det att den var nästan tjugo år gammal. Och det var glapp i kontakterna så ljudet funkade bara ibland. Man kunde inte gå framför TV:n för då slutade ljudet att fungera.

Eftersom vi mest tittar på SVT Play och liknande så har Jonas drömt om en TV som man kan koppla datorn till. Han gillar att knarka naturprogram från BBC.

Det första han gjorde var att se ett program om zebror. En liten zebrapojke hade kommit ifrån sin mamma. Den lilla zebran var nära att gå ner sig i gyttjan i ett vattenhål. Sen var den så geggig att mamman inte kände igen den.

- Oj, oj, hoppas nu zebramamman tar emot ungen igen, satt Jonas på golvet och ojade sig, alldeles inne i filmen. Oj, oj, hur ska det gå, gnällde han.

Sen kom Henning och bytte kanal till Svamp Bob Fyrkant och sedan har det just inte blivit så mycket mer naturfilm här vid Hägsarve.

Svåger Martin har fyllt år och bjöd på pitepalt.  Det är lustigt med palt för det inbjuder till tävlingsätning. Eller vissa blir triggade att tävla, inte jag. När Pär ätit tre, Martin ätit fyra och Jonas knölat i sig fem paltar så kan man väl tycka att det kan vara nog. Men då startar Jonas en inre konflikt med sig själv:

- Jag har förvisso ätit flest nu. Men om jag äter två paltar till så har jag ätit lika många som de andra svågrarna har ätit tillsammans. Tycker du jag ska göra det Mien?

Det tyckte jag inte.

 Idag har vi varit med jobbet i stan på genusföreläsning. Dagens outfit; rosa gips med röda hjärtan och lila fleece.

Den här stackars tackan tog jag kort på ikväll. Hennes gravidmage nästan släpar i marken. Måtte hon inte sprängas innan det är dags.

/ Mien

Det var inte bättre förr

tisdag, april 12th, 2011

 

Så många andra har kommenterat Allfåns insändare,  Vi med sjuårigt folkskola kör inte med poetiska “bulljävel” i förra torsdagens tidning, du hittar den HÄR, att jag väl inte behöver ge mig in i debatten också. Men det är svårt att låta bli eftersom insändaren handlar om viktiga saker i mitt liv, att skriva och att lära ungdomar att skriva. Jag har läst Allfåns text flera gånger och jag fattar inte riktigt vad det är han vill åt.

Om Allfåns menar att skolan var bättre på hans tid så vill jag faktiskt opponera mig. Allfåns själv är en språklig mästare som jag beundrar mycket. Men jag tror inte att han enkom har fått hjälp att utveckla sin språkbegåvning i den skola han har gått i.

Min far gick i skolan ungefär samtidigt som Allfåns. Min far var ingen dumskalle utan tvärtom en ganska klurig gubbe. Min far var säkert ganska klurig som barn också. Men han var extremt obildad. I skolan hade han fått lära sig halva psalmboken utantill. Men han kunde fanimej inte stava! Vanliga ord stavade han fel. Och han kunde bara skriva versaler, gemener hade han aldrig lärt sig. Så fort jag lärt mig att skriva fick jag hjälpa pappa med att texta adresser på kuvert. Jag fick fylla i blanketter till Jordbruksverket och jag fick skriva brev som han dikterade. Pappa skämdes över att han skrev så dåligt. När jag hade fyllt i en av hans otaliga jordbruksblanketter och sa att:

- Men pappa, det syns ju att ett barn skrivit det här!

Så sa han alltid:

- Men du skriver ju mycket bättre än mig!

Och det var sant också.

Nu säger ni säkert att pappa var dyslektisk men det var han inte alls, han hade bara aldrig fått lära sig att skriva. Kanske berodde det på att han gick i skolan under krigsåren. Faster Bettan, som gick i skolan ungefär samtidigt, har klagat över att hon fick en dålig grundutbildning där i Lojsta. Det var brist på skollärare under kriget och de fick byta lärare varje termin. Eller så var det helt enkelt så att man inte fick lära sig att skriva på den tiden. Det fanns andra saker som ansågs viktigare, kristendomshistoria till exempel. Min mamma som gick i skolan på 50-talet har fått en betydligt bättre bildning.

Pappa läste engelska i skolan. Trots det kunde han inte säga ett enda ord på engelska. När han förhörde oss systrar på läxan fick man alltid bokstavera varje ord för han fick inte ihop uttalet med stavningen, det engelska språket var en fullkomlig gåta för honom. Med dagens mått mätt skulle pappa inte ha blivit godkänd i ett enda skolämne!

Idag har skrivandet exploderat. Det som förut var förunnat några få utvalda att hålla på med har idag blivit något som snart sagt alla ägnar stora delar av sin fritid åt. Det bloggas, det facebookas och det skrivs som aldrig förr. Visst ser man en hel del språkfel här och där men det får man väl ha överseende med när det handlar om oredigerad text? Text som inte ska gå i tryck?  Det är väl ändå fantastiskt att vi är så många som älskar att uttrycka oss med hjälp av det skrivna ordet?

Jenny Persson gillar jag skarpt. Jag tycker hon har ett härligt språk! Och så är jag lite stolt över henne också. Jag har inte haft henne som elev själv men hon är uppvuxen här ute på Sudret och hon har gått i skola här. Läs Jennys svar till Allfåns HÄR!

Mina ungdomar i skolan älskar att skriva och det är jag så glad över. Om jag frågar dem vad de vill göra i svenskan så säger de alltid:

- Men vi kan väl skriva något?

Sista veckorna av terminen ska vi nu ägna åt berättande texter och jag ser redan fram emot att få läsa elevernas alster!

/ Mien

Self-boost

tisdag, april 12th, 2011

 Lite self-boost, eller vad det heter:

Hej Mien!

Nu läser jag din bok igen! Det har gått något år sedan. OCH den är så bra! Jag skrattar ihjäl mig! Alla små roliga episoder om hur livet är, vardagen. Oj vad jag skrattar.

JÄTTEBRA!

Kommer det någon ny? Antar att du har fullt upp med blogg och jobb och barn och lamm.

JÄTTEBRA!

Hälsningar
A E, Kappelshamn