Mejl från Gården

Roligt för Vendla med all feedback på hennes ledare! Hon är så stressad över en bokrecension hon inte fått in i tid så era kommentarer gör henne säkert gott! Intressant också med Elisabets kommentar om Cook and chill, läs gära i kommentarerna!

Mitt fokus nu är annars tre napplamm som är på rymmen.

Som vi har letat Jonas och jag, nu börjar jag nästan tro att de är stulna. Och så tänker jag på hur hungriga de är och hur rädda de måste vara.

Hör mig på radion HÄR! imorse, 12 minuter innan åtta. Man får dra markören dit.

Händer det då aldrig något roligt? satt jag och tänkte för mig själv när vi åkte runt i alla myggskogar och ropade efter napplammen igår kväll. Men, så faktiskt hände det nåt roligt imorse. Jag fick ett mejl från Jordbruksverket! De skrev att de under en tid läst mina krönikor på webben, eller de skrev att de läst mina fina krönikor till och med. Ja, och nu vill de att jag ska bli krönikör på deras hemsida från och med i höst! Mot ersättning! Det är inte ofta man får betalt för skrivjobb utan man förväntas bara göra det för att man tycker det är roligt, ställa upp gratis liksom:

- Det där svajsar väl du ihop på någon minut, du som är så duktig! har jag fått höra till och med.

Och så får de en att skämmas när man begär några få hundralappar för kanske en hel dags jobb.

Tänk om man skulle ringa upp någon rörmokare man känner och be denne komma hem och fixa badrummet och säga:

- Det där stambytet svajsar väl du till på någon minut, du som är så duktig! och sedan bara ta för givet att denne ska ställa upp gratis? För att det är så roligt att knykla med rör? Synen på olika jobb är verkligen intressant, att skriva är liksom inget riktigt “jobb” i vissas ögon utan mer av en hobby. Läraryrket börjar visst mer och mer också likna en hobby, i varje fall om man tittar på lönesättningen.

Fast somliga krönikörer tjänar pengar. Läste i någon av kvällstidningarna att Helena Seger, Zlatans fru, ska få 25 000 för en krönika hon skriver för Aftonbladet. Då hamnar hon bland de bäst betalda krönikörerna i landet, Jan Guillou och Leif GW. Nu tror inte Jonas att jag kommer att få några 25 000 av Jordbruksverket, den pessimisten, ( det är tydligen skillnad på att vara fru till Zlatan och fru till Hemmansägaren?) men kanske mer än de 600 + friex jag får av GA? Fast gratis tidning är värt mycket! För flera år sedan berättade Bison att han fick över 2000 kr för varje krönika av GT + friex . Det verkar vara lite olika hur det där med ersättning för skrivarbete ser ut.

Jag ska kolla lite vad Jordbruksverket menar med ersättning  innan jag tackar ja. Att skriva en krönika kan väl gå ganska snabbt ibland. Men att skriva en bra, genomtänkt och välskriven krönika, ja, det tar alltid tid! Och tid är pengar!

/ Mien

Blev en fantastiskt fin dag igår med Vendlas konfirmation och mammas goda buffé efteråt. Tack alla som gjorde Vendlas konfirmation till ett fint minne! Ska ladda upp bilder ikväll. Tills vidare lånar jag lite bilder som vendla tagit med sin nya kamera.

Vendla hade bjudit några tjejkompisar till konfirmationsfesten. Småbarnen gjorde allt för att få hänga med de äldre ungdomarna, de äldre var väl kanske måttligt roade…..

Bella till och med ljög om sin ålder för att få hänga med de stora. Hon sa att hon är fem men visst fyller hon bara tre i juni? Fin bild på Jonna och Bella.

Henning hade en svår dag då syrran fick så många presenter, guldringar och kamera och allt möjligt. Men han rådde snart bot på sin avundsjuka:

Han tillverkade en egen kamera av en pommackork och så hittade han en rosa plastring och sedan var han på topp igen!

Bella och Vendla.

Jennie.

 Igår kväll prioriterade jag att gå min lilla runda med Jonas istället för att “datanörda” som barnen säger att jag gör, 11 km runt Hablingbo och Silte, mår så gott av det. Nu ska jag störta in till stan och till öronspecialisten med mitt öra, hör knappt något på mitt högeröra. Så tradigt med de där öronen.

Förresten, idag har Gotland fått en ny ledarskribent,

ledaren hittar ni HÄR! Eller så läser ni här nedan. Vendla har skrivit texten alldeles själv och bara fått lite redigeringshjälp av sin far. De är ju benhårda på att man bara får skriva 3000 tecken och då kan man behöva lite hjälp att “städa i texten” så att det viktigaste kommer med.

Taco + fisk = skolmat?

”Vi ska vara glada att vi får skolmat i Sverige” är något som jag har hört många gånger. Det är såklart bra att vi får skolmat i Sverige men det betyder inte att den inte går att göra bättre. Varför ska vi jämföra oss med någon fattig skola i Afrika när vi har ambitioner här i Sverige?

Jo, jag har funderat kring detta med skolmaten. Den är väl inte äcklig men det finns en hel del konstigheter med den. För det första, varför har skolorna i Sverige en egen matkultur? Vem mer än småbarn äter sig mätt på bara pannkakor? Varför har fisken så konstiga namn, till exempel tacofisk? Microsoft Word vet i alla fall inte vad tacofisk är för något.

En sak till är det här snacket om tallriksmodellen. Man ska tänka tallriksmodellen när man lägger upp mat. Men vissa dagar skulle det vara totalt omöjligt! Till exempel potatisburgare, det är ju bara potatis, kolhydrater alltså. Det står alltid i tidningens skolmatsedel att det serveras blodpudding som tillbehör men det gör det oftast inte i alla fall. Soppan som det är en gång i veckan är väldigt vattnig och det är inte många som äter den heller, så då äter man sig mätt på macka. Kolhydrater det med. När det är pasta är det alltid någon pastasås till och i den är det också snålt på proteiner. Vi ungdomar på högstadiet håller ju i regel på med någon sport. Muskelarbete kräver ju faktiskt proteiner, det är snålt med proteiner i skolan. Vi får aldrig heller riktigt kött, det närmsta är köttbullar eller korv, ibland har vi fått kyckling. Men riktigt kött borde serveras oftare i skolan. Faktiskt är det så att om man äter för mycket kolhydrater kan man bli överviktig. Många på Gotland är redan överviktiga.

Att barn inte uppskattar riktig hemlagad mat är en myt. Till exempel var jag på konfirmationsläger för någon vecka sen. I det köket fick vi riktig mat, inte korv en enda gång! Riktiga såser och riktigt kött fick vi också. Vi var i Småland, Gransnäs. Havdhem och Öja pastorat har varit där flera år i rad. Dom i köket sa:

-När gotlänningarna kommer måste vi alltid laga en halv portion extra till varje person. Ni äter mycket mer än till exempel stockholmarna!

Riktigt lagad mat är ju så mycket bättre och oftast inte så mycket dyrare heller. Men det tar lite längre tid och kräver riktiga råvaror. Jag är helt övertygad om att mattanterna kan laga bra mat bara dom får tillgång till det. Mattanterna som jobbar i köket borde få bestämma mera om vad som ska lagas och köpas in, för det kan dom!

Det känns som att hela Sverige har lagt sig på någon ”lagomnivå” på allting. Därför skulle det vara världens chans för Gotland om vi hade lite bättre kvalité på maten än andra kommuner. Det skulle faktiskt kunna vara en anledning till att fler barnfamiljer flyttar hit. Självklart inte den enda, men tänk er själva. Varför inte flytta till en kommun där man vet att ens barn inte blir uppfödda på pulvermos och korv? Alla behöver inte vara lagom! Varför inte vara BÄST?

Vendla Niklasson 14 Politiskt obunden

Jonas Niklasson 45 Politiskt bunden (c)

Igår var vi med om något fantastiskt. Fritis ordnade fritistalangerna. Henning skulle inte vara med! Så var det bara. Men fritispersonalen var ihärdig, alla barn skulle vara delaktiga. Med ljud ljus eller på scen.

Visst har jag varit på hur många uppträdanden som helst med skolan men det här var annorlunda. Här utgick man från barnen. Det var inte det där tillrättalagada:

- Hej! Jag är en ekotomat! Nu sjuger vi tomatvisan!

Nej. Här hade barnen själva fått ha ideér som personalen anammat. Det var allt från välkammade ståuppare som berättade Bellman till clowner som gjorde pantomimer till en kille som kunde moonwalk! 

Och Henning var med till slut. Artisteri är ju annars inte hans konstform.

Här ser ni honom till vänster som Lordi! Jag tror det var masken som gjorde det. Den kan man gömma sig lite bakom.

Här ser ni Kiss in action. Riktig rökmaskin hade man ordnat med. Så coolt! Den användes vid Lordis framträdande också.

När jag berömde fröknarna idag sa de att de fått idén på en av fritis utbildningsdagar. Här är ett tydligt exempel på vad fortbildning leder till. Mer fortbildning till alla önskar jag. Alla behöver inspiration i sitt yrkesliv för att våga förverkliga sina ideér.

Tack alla för en oförglömlig kväll! och tack Emma för bilderna. Min kamera var i stan på regionstyrelsens möte….. den låg kvar i bilen.

/ Mien

Här flyger dagarna iväg och så mycket tid till bloggande finns inte. I kväll har vi åkt runt och samlat ihop en slaktleverans till på torsdag, tack Emil för hjälpen! Det är alltid lite pirr innan man får fatt på dem man vill ha fatt på.

Trädgården hinner jag inte med alls och vi som ska ha konfirmation på söndag….Jag har i alla fall glatt mig åt att vinbärsbuskarna har kommit upp så fint i år. De senaste åren har de ju varit utsatta för Henning-våld. Ett år fick han ju tag i tynnsaxen och jämnade dem med marken. Ett annat år slog han sönder dem med ett träsvärd. Men så i år såg det så fint ut….

…tills de här trädgårdstomtarna dök upp. Här står de och spanar på vad de ska…

…äta härnäst nu när de goda vinbären är slut.

Och här tar de sats mot mattes fina, gamla taklök som de precis har förstört. Buhuu. Och det går inte att stänga in dem för de tar sig ut lika fort igen. Enda säkra stället är att bura in dem i en hästbox men då blir de så ledsna och står bara och gråter.

Det har varit dåligt med pysseldokumentation på sistone.

Men för den pysselsugne kommer här ett sprillans nytt toarullsslott.

- Mamma, det tog två kvällar att bygga!

Lite födelsedagskalas i Klinte blev det i helgen.

Fastrarna var på plats!

Lady myser med Mattias.

Sedan drog vi ut på Varvet och lyssnade på blues med Rebecca och Janne. Kvällen bjöd inte bara på godis för öronen utan även för strupen. Hm, lite trött var jag allt i söndags.

Men det var inte Rebecca. Hon ställde sig och lagade bovetegröt till oss till frukost.

Här piffar hon till det med granatäpple.

Pumpakärnor, gurkmeja, massor med kardemumma och så ringlade hon olivolja över istället för mjölk.

Det var jättegott men jag fick kanske inte riktigt i mig  hela portionen….

/ Mien

I höstas gjorde Hemmansägaren och jag en stenhård utrensning av tackor som fungerat mindre bra. Alla tackor som strulat och alla tackor som hade dåliga juver rensade vi bort. Allt för att få en lättare lamning nu i vår. Allt för att bespara oss en del sorg.

Hur det nu var så avancerade aldrig de där utslagstackorna på slakteriets väntelista i höstas så vi bestämde att de skulle få gå en sommar till och fungera som landskapsvårdare. Under vintern hade vi dem i en box i ladugården. En morgon märkte jag att de utslagna hade herrbesök, en avelsbagge hade lyckats få upp boxdörren och hoppat in.

– Ha, ha, skrattade Hemmansägaren. Som den baggen har kämpat för att komma på portkoden! Han har väl kört det vanliga tricket, testat några nummer som 1066 eller 1361 och så till slut så går dörren upp!

Jag var inte lika road utan började genast oroa mig över att tackorna utan fungerande juver hade blivit betäckta.

– Så fort går det faktiskt inte, lugnade Hemmansägaren mig. Det är ju inte pang på rödbetan precis.

Med facit i hand kan jag säga att det verkligen måste ha sagt pang mellan avelsbaggen och de utslagna tackorna den där olycksaliga natten i vintras för här har det kommit bebisar på löpande band.

– Se det som att vi har fått bonusbarn! säger Hemmansägaren som alltid är så irriterande positiv.

Mitt i allt elände med alla små som ska flaskmatas har jag ändå inte kunnat låta bli att glädja mig för de utslagnas skull. De är så lyckliga över sina ungar. En av tackorna har vakat som en hök över sin lille så det är knappt man har fått peta på den. Oroligt har hon stampat i marken med ena frambenet när vi har kommit med nappflaskan. Ungen har ätit bra och sedan skuttat runt på sina lakritsstänger till ben medan mamman oroligt vankat efter.

Men så en dag kommer sorgen. Ungen ligger bara där. Huvudet hänger och benen bär den inte längre. Vi tar in den i köket för intensivvård men trots alla försök så avlider den efter någon timme. Efter att ha haft en död lammunge i kökssoffan ett tag så lade Hemmansägaren ut den utanför dörren för att senare lämna in den till destruktion.

Med en mor i sorg ute på storgården var det svårt att somna den kvällen. Hjärtskärande tackgråt letade sig in genom sovrumsfönstret och lade sig som ett täcke över oss. Nästa morgon var det alldeles tyst. Och fållan där tackan ska gå var tom. Tackan hade tagit sig ut och hittat sin döda unge utanför ytterdörren. Där stod hon och vakade. När man kom nära stampade hon i marken. Då och då puffade hon på ungen för att försöka få upp den igen.

– Låt henne ha ungen i fred, sa dottern som läst i en hästbok att ston ska få ha sina döda föl hos sig tills de förstått vad som hänt.

I dagar har nu tackan vakat hon över sitt döda barn. Men reglerna tillåter inte att man har döda lammungar liggandes i trädgården. Vid en kontroll blir man säkert av med stora delar av gårdsstödet. Lammpsykologi och Jordbruksverkets regler synkar nog inte riktigt i det här fallet.

Det fanns en anledning till att vi inte ville att utslagstackorna skulle få barn. En anledning var att det skulle bespara oss en del sorg.

Men nu är sorgen här.

En av de utslagnas barn har dött. Modern hade ingen mat till den lille men vi har matat den med råmjölk och sedan välling och vi tyckte att ungen var pigg och rund. Tisdag morgon drack ungen 2 dl välling med god aptit och skuttade sedan glatt runt på sina lakritsstänger till ben. Tisdag lunch hittade jag den nästan livlös. Varför? Den kunde inte stå på benen och huvudet hängde, nästan som om den fått en hjärnblödning eller nåt.

Vi tog in den i köket för intensive care men någon timme senare så avled den. Efter att ha haft en död lammunge i kökssoffan ett tag så lade Jonas ut den utanför dörren för att senare lämna in den till destruktion.

Den stackars tackan har gråtit och skrikit efter sin unge sedan vi tog den. Jag somnade tisdag kväll efter att ha legat och lyssnat på hjärtskärande tackgråt i säkert en timme. Onsdag morgon var det tyst. Och fållan där tackan ska gå var tom.

Tackan hade tagit sig ut och hittat sin döda unge utanför ytterdörren. Där stod hon och vakade över den. När man kom nära stampade hon i marken.

Hon puffar på ungen då och då för att försöka få upp den igen.

Hela gårdagen vakade hon över sitt döda barn. Men i morse verkade hon ha förstått att ungen lämnat det här jordelivet.

Vendla har läst i någon hästbok att ston ska få ha sina döda föl hos sig tills de förstått att de är döda. Det är nog samma med lamm.

Men reglerna tillåter inte att man har döda lammungar liggandes i trädgården. Vid en kontroll blir man av med stora delar av gårdsstödet.

Lammpsykologi och Jordbruksverkets regler synkar nog inte riktigt.

Men buhuhuuu så synd det är om tackan!

/ Mien

Ikväll var det dags för årets första varpaträning på idrottsplatsen i Hablingbo.

Henning får instruktioner av tränaren Kristina. Först ska handen dras bakåt, bakåt. I bakgrunden står Emrik och kastar med storpojkarna.

Och sedan framåt. Henning hänger på.

Och så måste man sikta. Henning kniper med ögat precis som han sett de stora göra.

Och här är varpan iväg! Så mycket teknik är det inte i början. Det viktigaste är att man lär sig stå och gå rätt så att ingen får en varpa i huvudet. Ingen får gå över till andra sidan förrän alla kastat. Här väntar barnen med Kristina.

Se sån stil han har, världens gulligaste varpkastare!

- Braaa kast, Henning!

Det är roligt med ballonger vid pinnarna. Stort jubel utbrister när någon lyckas panga en ballong.

Medan jag stod och frös och huttrade på planen kom jag att tänka på när Emrik började kasta för ett antal år sedan. Av någon dum anledning skulle han cykla hem själv från träningen. Jag stod hemma på storgården och väntade oroligt eftersom han aldrig kom hem. Till slut blev jag orolig och började gå ner mot planen för att möta honom. Snacka om att hjärtat började slå då jag ser ambulansen med blåljusen på svänga in på varpaplan. Jag trodde ju direkt att lille Emrik cyklat ut framför en bil och….

Till slut ser jag Emrik komma trampande på sin lilla cykel och han är väldigt upprörd och skriker till mig:

- Mamma, mamma, Gustav har fått en varpa i huvudet så att huvudet sprack!

Och nästa dag då Emrik kom hem från skolan så var han lika ivrig:

- Mamma, mamma, Gustav har fått limma ihop huvudet och nu är han alldeles som vanligt igen!

Det var väl tur att Gustav blev som vanligt igen! Men man ska verkligen vara på sin vakt när de där småbusarna börjar kasta varpa!

/ Mien

Idag när jag kom hem från jobbet var jag så trött så jag trodde att jag drabbats av allvarlig sjukdom. Det liksom svartnade för ögonen.

Men det är väl alla tidiga morgnar med utslagstackorna som börjar ta ut sin rätt. Här ser ni en av de utslagna som lammat i Silte och som vi fraktar hem till gården. Inte har vi klippt de här tackorna heller, de skulle ju liksom slaktas. Jonas han bara skojar om hela grejen och berättar för folk hur baggarna provat sig fram till rätt portkod:

- Det var ju bara för dem att knappa in någon av de vanliga, 1066 eller 1361 och sedan låg fältet öppet!

(= de har fått upp grinden in till utslagstackornas box)

Det här är ingen utslagstacka utan bara en helt vanlig, sen lammerska. Vi tar hem dem också så ungarna får kata till sig lite. Stora röda rävar stryker nämligen omkring där i Silte.

En tacka som lammade nere på betet för två veckor sedan blev sjuk efter förlossningen och orkade inte upp. Det lade traktens kråkfåglar snabbt märke till så när jag kom ner till hagen hade en av de nyfödda ungarna stora kråkpick på ryggen. Så jäkla äckligt! Jag fick kasta in ungarna i bilen och sedan spreja såren med bluesprej. Ungen klarade sig! Man har ju hört att kråkorna kan ge sig på ögonen så jag hade väl lite tur den gången.

Vi har ju i normalfallet lamning inomhus så jag är ovan vid den här sortens angrepp. Kråkor är ett otyg!

Här kommer mommo med gullvivor en morgon. Vi konstaterade att Emrik nu är längre än söta lilla mommo. Men gullvivorna var inte till Emrik inte…

Utan till familjens nya fjortis. Ska bli intressant att se hur länge jag får ha den här bilden här. 

Vi firade årsdagsbarnet med frukost innan hon skulle dra till skolan.

Sedan blev det mer firande när hela släkten från Klinte dök upp.

Vendla har alltid glassberg på sin födelsedag. Det är vackert och försvinnande gott! Hur stort berg man än gör så känns det alltid som om det är för lite.

Så här års oroar jag mig alltid över gräsväxten i trädgården. Men man hinner faktiskt inte med sådana triviala saker som gräsklippning när man har massor av små hungriga lammungar att ta hand om. Fast ikväll hade jag hunnit. Men när jag piggnat till från min trötthetsattack så valde jag att gå en elva kilometers rask promenad med Hemmansägaren istället.

Och nu sitter jag här, klockan 23:05, är jättepigg efter promenaden och sugen på att dra igång klipparen. Det är bara mörkret som hindrar mig.

/ Mien

Vi har haft lamning sedan 4 februari. Inte så att det lammat hela tiden men man har haft koll sedan 4 februari. Ni vet, upp tidigt i lammhuset och sedan ut sent på kvällen. Och kollat.

När nu äntligen de allra flesta tackor har lammat så….börjar det igen…..Vi hade ett gäng utslagstackor som vi ämnade slakta i höstas. Nu blev det inte så för slaktaren hade inte tid och sedan började pälsarna bli dåliga. Ska man få fina tackskinn så måste tackorna slaktas i skaplig tid på hösten. Så då bestämde vi att de lika gärna kunde gå och beta en säsong till. Men. Nu har de rackarna börjat lamma! En av avelsbaggarna har hoppat in till dem i ett obevakat ögonblick. Jag minns när det hände och jag minns att jag sa till Jonas att det här var ju inte så bra. Men han bara:

- Det tror du väl inte att de kan ha blivit betäckta på den lilla stunden! Så fort går det faktiskt inte!

Fast det behövdes bara en liten stund kan jag säga för här kommer det nu bebisar på löpande band. Så nu när man äntligen trodde att det skulle börja lugna av lammar tackor med dåliga juver och bara en spene och det är ett fasligt pyssel med att stödmata en massa småttingar.

- Se det som att vi har fått bonusbarn säger Jonas då jag beklagar mig.

De där bonusbarnen är förvisso söta men det skulle allt vara bra skönt att få lägga alla nappflaskor på hyllan och ta tag i annat man ligger efter med. Ha, ha, när vi precis börjat vänja av de “vanliga” nappisarna så börjar det om på nytt.

 Varje år har sitt strul. I år hade vi inte tänkt ha något strul alls, vi har till exempel inte betäckt några gimbrar för att det skulle gå lite lättare.  Och så kommer utslagstackorna och ställer till det.

Varje morgon klockan halv sex åker vi med välling till Silte. Man ska inte gnälla. Det är en fantastisk naturupplevelse att åka runt på lammbetena i den tidiga morgonen. Solen är på väg upp och näktergalen håller låda. De andra lammungarna växer så det knakar.

Men visst är det lustigt att det aldrig är strulfritt att ha lamm? Fast det kanske är lite det som är tjusningen också. Man kan aldrig till hundra procent förutspå vad som kommer att hända.

Saker vi ska komma ihåg:

I höst ska utslagstackorna slaktas i tid. Aldrig mer låta dem gå över vintern.

/ Mien

Idag när jag körde hem Henning ( sonen till höger) från fritis satt han och funderade i baksätet:

- Mamma, man kan ju göra något med djur….jag vet inte vad….men det är nåt….man gör det med katter och hundar och så….nåt som gör att de inte kan få bebisar.

- Snälla mamma, gör inte det med Lady!

- Jag vill så gärna att hon ska få bebisar! Så lova att du inte gör det där med henne.

/ Mien