Mejl från Gården

Jonas har en ledare i tidningen idag. Ni hittar den HÄR! eller läser här nedan.

Vill man inte så går det inte

Den senaste tiden har jag misströstat lite vad gäller politikens och det offentligas goda vilja. Verkar systemet för vårt bästa? Vilken människosyn präglar besluten? Jag kommer att ge några exempel.

På sista regionfullmäktige fick jag hoppa in som ersättare. En oerhört tajt budget som innebär besparingar i verksamheter som redan nu går på knäna avhandlades ganska snabbt. Däremot föregicks voteringen om parkeringsavgiften av en två timmar lång debatt. Frågan har en marginell betydelse för vår välfärd. När skall fullmäktige diskutera hur vi får världens eller åtminstone Sveriges bästa skola? När skall vi diskutera hur vi får den bästa offentliga maten? Hur blir vi en riktig ekokommun? Hur skapar vi ett bra företagsklimat? Det skulle vara intressant med lite brainstorming kring några frågor som faktiskt har större betydelse för Gotlands framtid än hur Tekniska förvaltningen skall hinna skylta om parkeringsautomaterna. Det är på tiden att några av oss andra som har barn i skolan, eller oroar oss för hur personalrekryteringen till åldringsvården kommer att se ut när vi själva blir gamla, gaddar ihop oss och tar över nästa fullmäktigemöte.

Jag kör ofta länsväg 148 norrut. Ni som kört samma väg har säkert noterat att vägområdet är breddat. Träd och gamla stängsel är avlägsnade. Sikten är förbättrad och avåkningsytorna betydligt säkrare än förut. Jag förmodar att Vägverket har statistik på hur många liv sådana här åtgärder sparar. Det praktiska genomförandet måste ha föregåtts av ett digert arbete att komma överens med alla markägare längs med vägen. För somliga var det stora mängder skog som skulle bort och stängsel som skulle ersättas. Det gick att träffa avtal med alla. Utom på ett ställe. I naturreservatet fick man tydligen inte avverka en enda pinne. Inte ens i vägkanten. Därför har Vägverket blivit nödgat att istället sätta upp ett skyddsräcke. Räcket skyddar mot avåkning men är inte speciellt behändigt vid snöröjning och läskigt för cyklister som riskerar att bli trängda. Vilka ovärderliga naturvärden skyddar man genom sådan envishet? Varför värderar man sex meter igenvuxen skog före människoliv?

Vill man inte så går det inte. Det var ingen hejd på vilken apokalyps som skulle drabba landet om vi på Gotland ställde oss positiva till utredarens förslag om gårdsförsäljning. Jag kom att minnas hur en klasskamrat på 80-talet, argumenterade för allt som skulle drabba oss om vi skulle tillåta reklam-tv. Jag tänkte då att det var så dumt att endast en politiker skulle kunna hitta på något sådant. Förra veckan fick jag höra att det fanns risk för att stora bryggerijättar som Carlsberg skulle dränka Stora torget i öl om vi skulle ställa oss positiva till ett begränsat köp efter guidad tur på vingården. Från samma skoltid hittade jag en marginalanteckning som jag själv gjort i en bok: ”Den största insatsen som den medeltida feodala makten gjorde var att förfalla och på så sätt bli oförmögen att bromsa utvecklingen som politisk makt annars gör”. Ganska tokliberalt men det ligger ändå något i det. Den goda viljan saknas. Dom har vallat fel. Det är tvärstopp. Förfallet blir vår olycka och vår räddning.

In vino veritas Jonas Niklasson (c)

Köp inte färdigkryddade revbensspjäll! Speciellt inte om ni inte gillar färdigkryddat kött, typ flintastek. Köp inte färdigkryddade revbensspjäll ens om de är jättebilliga. För de är inte goda.

- Har du sett senaste Uppdrag granskning, Mien? När de sopar ihop köttslamsor från golvet och kryddar på det med grillkrydda? undrade Martin idag.

Nej, jag har inte sett Uppdrag granskning. Men jag lovar att aldrig mer bjuda på något liknande. Sorry.

I veckan som kommer ska vi husbehovsslakta. Resten av sommarens måltider kommer att bestå av egenproducerat, välhängt lammkött som vi kryddat själva.

Fick ändå lite cred för att jag hjälpt Jonas redigera hans ledare som kommer på måndag. Har nu läst den flera gånger och riktigt bra är den. Jonas står för hela innehållet och upplägget. Jag städar, plockar bort onödiga saker och tajtar till.

Önskar jag vore lika entusiastisk vad det gäller städning i hemmet.

/ Mien

Midsommarafton började med att vi firade av Henning och han öppnade sina paket. Han var så nöjd med alltihop. Sedan åkte vi till Vesterby och mamms goda sillbord. 

Vi har en tradition vid midsommar och det är att svåger Martin står för snapsen. Hans tradition är att köpa så äcklig snaps som möjligt. Vi har genom åren sköljt ner sillen med päronsnaps, skogsbärssnaps och all annan omöjlig snaps.

I år hade han hittat ett riktigt lågvattenmärke, Absolut Svea. Om ni frågar mig så var det den äckligaste snapsen ever. Den var så äcklig så jag kunde inte ens dricka den. Men det var väl liksom meningen?

Efter snapsen cyklade vi till Sanda bygdegård för att dansa lite runt stången. Det var massor med folk där. Man kunde köpa kaffe och jordgubbstårta.

Men vi intog kaffet hos Jonas gamla kompis Mats som bor granne med bygdegården. Mats har köpt hus och traktor. Jonas var lite intresserad av huset och mycket av traktorn. Sedan cyklade vi hem till mamma igen.

Emrik har köpt en amerikansk fotboll, ni vet en sån där avlång sak. Han är rätt duktig på att kasta den.

Martin och Jonas tyckte det var jätteroligt med den där bollen.

De kastade värsta bollarna på Emrik.

Och han kastade tillbaka.

Två stora karlar mot en liten kille.

På kvällen åkte vi till min kompis Eva. Hon och hennes syster har ju byggt var sitt sommarhus i den före detta kohagen vid Lekarve.

Så här ser det ut. Jättefint.

Det var knytkalas och varje familj skulle ha med sig eget kött att grilla. Kvinnorna pysslade med dukning och tillbehör. Småpratade i köket om barn och potatissalladsrecept.

Karlarna stod vid grillen. Från vänster Thomas ( Evas man) Magnus (Thomas bror) och Sven ( Evas svåger). Alla karlar grillar utom min karl. Han blåvägrar:

- Grillar, det gör jag bara inte!

Själv hatar jag att grilla också. Jag försökte få barnen att göra det men de ville hellre spela fotboll med de andra barnen. Så då….

…har man liksom inget val. Thomas och jag ser till att våra familjer får mat.

Varför är det alltid så att det är karlarna som står vid grillen? Vet ni det? Jag var asförbannad på Jonas för att han inte gjorde som de andra pojkarna och tog grillbesticken i vacker hand. Men efter att jag grillat vår kyckling till perfekt resultat och dessutom haft väldigt trevligt…

… så har jag tänkt om. Det är ju fasiken så mycket lättare att grilla än att fara runt med potatissalladsskålar och plastglas och borddukar och fan och hans moster. Hädanefter så tänker jag alltid grilla! Bara stå där, i röken, och känna mig nyttig och sedan sätta mig vid dukat bord och få all cred för att maten är god. Det här är ett ämne som jag ska forska mer i. Tack alla för en jättemysig midsommar!

/ Genusmidsommar-Mien

Idag firar vi kapten Henning som fyller sju år!

Här ser ni honom i en skattjakt med hela tjocka släkten igår kväll.

Mommo och Emrik bjuder på en härlig midsommarkram. Och det gör jag med! Glad midsommar på er alla!

/ Mien

Nu är listan med gäster till årets fest hos landshövdingen ute! HÄR! För egen del ser jag en fördel med att inte stå med på listan med de inbjudna i år, det betyder ju att jag kan gnälla högljutt igen! Nu ska här gnällas!

Varför är till exempel Lasse och Inger Åberg självskrivna gäster varje år? Vad gör Lasse Åberg som är så fantastiskt för Gotlands utveckling? Och han verkar göra det år efter år? Är det någon som vet vad Sällskapsresorna och alla Musse Piggteckningar har med Gotland att göra? Eller räcker det med att bara bo här några veckor om året?

Och klanen Palme, de är alltid inbjudna. Det fanns en gång en Olof Palme. Är det orsaken till att hans änka och söner blir bjudna år efter år efter år? Eller kämpar de för Gotland på något annat vis som jag inte känner till? Räcker det med att ha hus på Fårö för att bidra till utvecklingen?

På tal om Fårö förresten, där bor och verkar fårbonden och Sveriges Fåravelsförbunds ordförande sedan många år, Bertil Gabrielsson. Bertil gör väldigt mycket för fårnäringens utveckling, både på Gotland och nationellt. Varför är han aldrig bjuden då Palmisarna alltid är bjudna? Är inte det konstigt? I andra sammanhang då Gotland ska marknadsföras så vill man ju gärna skylta med lite lamm men är det mer av kuriosaskäl? När det kommer till marknadsföring och ekonomi verkar det inte vara lika intressant.

Åsa Akre då? Varför finns hon aldrig med på listan? Åsa är ordförande för Sudrets teaterförening och ser till att vi sudergutar får ta del av Riksteaterns och andra teatrars utbud i princip månatligen. Hon kämpar, med små medel, för att få ut kultur till Sudret. Dessutom vann hon ett fint nationellt kulturpris för något år sedan för hennes initiativ till Internationella dagen i Hemse, som blivit ett begrepp varje år. Åsa är en förebild för många i kultursverige då hon har startat ett samarbete mellan flera olika organisationer på ön så att vi här ute i obygden ska få ta del av resten av världen också. Jag tycker det är en skam att inte Åsa är bjuden då listan är full av andra fastlänningskulturmänniskor, typ Lasse Åberg, som mig veterligen inte gör ett skit för gotlänningarna. 

Jag är ännu sur över att Calle Brobäck heller aldrig blivit bjuden. Calle är bäst av alla på Gotländsk historia och på hans initiativ ordnas det kurser för nya gotlänningar varje år. Han är en av våra främsta folkbildare och arbetar ständigt för att sprida kunskap om Gotland. Inte ens det året då Calle blev vald till Årets gotlänning så var han bjuden. Det är pinsamt.

Den jag allra helst skulle ha velat se på listan är bonden Stefan Skradarve i Grötlingbo ( jag tror hans efternamn egentligen är Johansson). Grötlingbo, likt många andra socknar på Gotland, var helt utan möjlighet till internetuppkoppling tills för något år sedan. Och det är bland annat Stefans förtjänst att det nu blivit möjligt för bosatta i Grötlingbo att arbeta hemifrån. Stefan är lite av en pionjär på Gotland med att gräva ner internetkabel och på så vis få med en hel socken i cyberrymden. Flera socknar har sedan följt i Stefans fotspår och fått ta del av hans erfarenheter, hur man får fram pengar till ett sådant här projekt och hur man praktiskt genomför det. Det är att göra något för Gotlands utveckling det!

Skäms på dig landshövdingen som låter vissa, bara för att de är kändisar, sitta och äta gratismat i residensets trädgård, år efter år. Som blir bjudna bara för att de kommer till Gotland och badar lite varje sommar. Det gynnar inte Gotlands utveckling! Det skapar bara ilska.

/ Mien

Jag har haft några nappungar som jag vänjt av inlåsta i en hästbox. Det låter grymt men de blir helt vilsna då man vänjer av dem så man måste sätta dem i fängelse. Inga stängsel i världen kan hålla dem inne i deras jakt efter mamma ( Mien) och välling. Jag tror de får ett beroende av den där vällingen så att ha dem i hästboxen är som att lägga in dem på torken ungefär. Nåja, efter två veckor på behandlingshem är de någorlunda avvanda så jag tog ut dem i en fålla på gården. Hästboxen såg bedrövlig ut. Full av skit. Jag tänkte att det var bäst att städa där innan Hitler-Vendla fick syn på eländet. Medan jag gödslade ut så passade Lady på att rulla sig lite i bajset. Hon var så nöjd, så nöjd. Hon gick runt på storgården och stoltserade med hela kragen insmord i skit. Men hundar lever nog mest i stunden, de kan liksom inte riktigt tänka framåt, vad som kommer sen. ( Om nu Jonas läser det här så kommer han att säga att jag också är en hund…..) Hur som, Ettar kakdagar kummar skrapdagar, eller hur man ska säga.

Det här var inte vad Lady tänkte på då hon rullade sig i smutsen, kan jag säga!

- Hm, om jag bara kan komma på ett sätt att komma ur badkaret? tänker Lady.

- Att bada är som att dö en smula.

En vit och fluffig och nästan torr Lady igen.

- Fast jag hade hellre varit smutsig, säger Lady.

/ Mien

Tack till alla som engagerar sig i min lärarlönsdebatt! Någon tyckte att jag skulle publicera inlägget. Jag har ju redan en spalt i GA och andra förrädare i familjen skriver i GT så jag tycker inte familjen Niklasson behöver florera på insändarsidorna också.

Däremot fick Löntagare med 5 veckors semester svar från andra idag, läs HÄR! och HÄR! Två mycket bra svar dessutom.

Men det kommer säkert fler inlägg i lärarlönsdebatten här framöver. Som sagt, jag förbereder mig mentalt för vad som eventuellt kommer då lönerna ska omförhandlas nästa år. Genom att skriva ner argument kan man sedan möta eventuell kritik på ett bättre sätt.

/ Mien

Jag känner att jag egentligen inte ska ge mig in i den här lärarlönsdebatten för jag blir så vansinnigt provocerad. Det ryker ur öronen.

Riktigt mycket rök kom det efter att ha läst insändaren Lärarna demonstrerar i lördagens GT, du hittar insändaren HÄR!

Signaturen Löntagare med fem veckors semester skriver att “Lärarna är ingalunda lågavlönade, uppgiven ingångslön i debatten, 22 000 kr i månaden, det kommer en del grupper aldrig upp i som slutlön”.

Varför blir jag så provocerad av det här? Jo, det beror ju på vilka grupper man jämför sig med. Om lärarna jämför sig med de grupper som har lika lång universitetsutbildning som de själva, i mitt fall fem år, ja då är 22 000 för lite, det är 10 000 mindre än jämförbara grupper. Det är för lite för att ens klara av att betala räntan på studielånen. Mina studielån ökar varje år och närmar sig nu 400 000. Det är pengar som staten aldrig kommer att få tillbaka. Staten hade nämligen tänkt sig en helt annan löneutveckling för mig så att jag skulle kunna betala tillbaka och göra rätt för mig. Men lönen är för låg. Och inga ungdomar vill bli lärare längre på grund av det. Så är det bara. Tugga i dig det, Löntagare med fem veckors semester.

Fem veckors semester förresten, det måste betyda att Löntagaren är under 40 år. Själv har jag sex veckors semester. Många lärare har nämligen semestertjänst.

Fast frågar ni mig är det ingen skillnad på semestertjänst och ferietjänst. Vi lärare jobbar så mycket i veckorna så med all komp blir det detsamma.

Så det där du skriver om att lärarna har fått erbjudande om att vara 40 timmar i veckan på arbetsplatsen mot högre lön. Ja, du Löntagare, det är inte riktigt där problemet ligger. Det stora problmet är att de flesta lärare arbetar betydligt, betydligt mer än 40 timmar i veckan. Det stora problemet är att lärare går på knäna under en alltför stor arbetsbörda. Det stora problemet idag är att lärare nästan jobbar ihjäl sig.

Och så den där tanken om att lärare ska låsas in på arbetsplatsen mellan åtta till fem. Varför blir en del så tillfredsställda av att ha oss inlåsta? I de flesta andra yrken har man öppnat upp för att människor ska kunna utföra sina arbetsuppgifter inte bara på kontoret utan kanske hemifrån, med en lap-top på tåget eller tunnelbanan. Man ska kunna hämta barn på dagis i skaplig tid och sedan sätta sig och jobba en stund till på kvällen. Arbetstiden har blivit mer flexibel. Läraryrket har alltid varit ett ganska fritt yrke. Men det är tydligen oerhört provocerande.

I princip varje dag får jag svara på frågan:

- Är det skönt att ha fått sommarlov?

- Nja, jag har inte sommarlov än. Och förresten så har jag inte sommarlov utan semester.

- Jaha. Men ni har väl inga elever kvar på skolan?

- Nej, men jag jobbar ändå.

- Vad gör du då da?

- Jag intervjuar nya elever för att kunna sätta ihop en bra kurs för dem till hösten. Klurar på grupper och scheman. Går på möten om läsåret som varit och läsåret som kommer. Utvärderingar. Ämneskonferenser. Arbetslag…Eller, varför ska jag behöva förklara allt det här? Jag….JOBBAR! För vi lärare kan liksom inte bara kliva in i klassrummet och riva av några lektioner, dricka kaffe med kollegorna och sedan åka hem och påta i trädgården. Nej, det är oerhört mycket arbete med varje lektion, både före och efter.

I bästa fall kommer jag att hinna läsa lite också innan jag går på semester. Jo, för det ingår faktiskt i mitt jobb. Jag är svensk- och engelsklärare och då behöver man läsa och skriva själv också för att ha något att komma med i klassrummet i höst. Det går liksom inte bara att leva på gamla meriter utan man måste läsa nytt. 

- Jaha, så då har du sommarlov nu då?

- Grrrrr…….

Läraryrket är inget vanligt 8 till 5 jobb. Om någon är avundsjuk på vår situation och vill ha det lika bra som oss så uppmanar jag er att söka till lärarutbildningarna. Alla lärosäten har lediga platser till hösten så det är bara att ta studielån och börja plugga. Och rekryteringsbehovet av nya lärare är 60 000 fram till år 2025 så jobb kommer det att finnas! Grattis Löntagare med fem veckors semester, kanske ses vi på någon skola i framtiden?

Läs Gustav Fridolins debattartikel om lärarlönerna på DN-debatt HÄR!

Mien

Det regnade på Fårö igår så Jonas fick en ledig dag! Han skulle annars ha klippt lamm. Det betydde att han kunde åka med mig till Stånga och titta på Vendla då hon red.

Vi fick lite ovett av ryttarinnan för vi är tydligen världens sämsta hästskötare? Men hur det var så fick Olivia V ordning på alla grejer till slut.

Vendla kommenterar:

- Men ni är verkligen dåliga! Se på pappa, han bara står där och ser dum ut! I trasiga gummistövlar….

Det här var avslutningen på en fyra dagar lång ridkurs hos Richard och Stine Pallin i Havdhem. Ni ser Richard till höger.

I gropen i Stånga finns en terrängbana som kursdeltagarna skulle prova på. Terrängritt är lite som enduro, fast till häst. Olivia V tyckte det var hur kul som helst med terräng! Här kommer hon farande med öronen pekande rakt fram vilket på hästspråk betyder:

- Det här är livet!

Tjejerna fick träna på att rida vattengrav. Richard instruerar.

- Jag drar henne i alla fall inte i munnen, var Vendlas kommentar till den här bilden.

Vattengraven tyckte Olivia V var rolig.

Richard och Stines flicka, Alexandra, på Madonna.

Hela hästen kom inte med men jag gillar den här bilden ändå.

Sedan skulle det hoppas över en stock. Olivia V tar sats, det gick väldigt fort. Jag var rädd och blundade, alla hinder på terrängbanan är fasta hinder så det är lite läskigt.

Men framme vid stocken tog det tvärnit.

Ny ansats och ett nytt försök. Brrr, vad det var läskigt.

Jaaa! Nu gick det bättre!

Vi missade en del terrängritt för vi hade lite annat att styra med också.

Vi åkte till exempel  och tittade till första gruppen lammungar som vi tog ifrån i förra veckan. Det är ungefär en månad tidigare än andra år. Men så har vi ju haft lite tidigare lamning i år.

Ungarna var nöjda och glada. Det var Henning också för han hittade en ödla i gräset.

Lady lät sig bli sniffad och slickad på.

Nöjda lammungar. Väx nu era rackare så ni blir klara till Ramadan! Eller så kanske man inte får säga…….?

John Deeren kom åkande från Bröderna Pettersson i Havdhem.

Vi har nämligen investerat i en betesputs så att vi kan hålla betena fina.

När vi hämtade Vendla hos Pallins på kvällen fick Jonas för sig att plocka fläder. Han stod uppe på en oljetank och balanserade med en papperskasse att plocka i.

- Det är nu du skulle ha haft kameran med! sa Stine.

Nu har jag en sats flädersaft som står och jäser, eller vad nu saft gör. Det kanske inte alls ska jäsa vid närmare eftertanke…..Hur som, fler husmorstips från mig lär nog i vanlig ordning dröja. Men flädersaft är väldigt gott!

Tack Stine och Richard för fina dagar!

/ Mien

Idag är det en sorgens dag här på Sudret.

Börje Nordh ska begravas i Grötlingbo kyrka.

Vi har gjort vårt bästa för att få Jonas någorlunda rent och propert klädd. Men Lady den rackaren kunde inte hålla sig borta från den 15 år gamla, svarta kostymen. Ullkostymer verkligen suger åt sig vita hundhår. Fast Börje gillade hundar så han har nog överseende med det.

Kjellsingen och Jonte alldeles nyss på vår storgård. De var så fina så jag var tvungen att ta en bild. Tyvärr kom den vackra, gamla fanan från Grötlingbo SLU inte med på bilden. Centerkillarna ska nämligen stå fanvakt i kyrkan.

Börje och Jonas vid Centervagnen under valrörelsen förra året.

Mina tankar går till Börjes familj idag.

Blommorna är från faster Stinas trädgård.

Sov gott Börje.

/ Mien