Mejl från Gården

Den där vardagsrumscampingen fortsätter ikväll. Jag kan inte påstå att jag är så vidare förtjust i det.

- Men det är mysigt, säger Henning under sitt duntäcke.

- Och det är varmare här nere i vardagsrummet. Dessutom har man närmare till köket, argumenterar Vendla.

Ikväll har campingen fler gäster än igår.

Missi campar.

Och Elof trivs bland sängkläderna. Här ligger han och lyssnar när Vendla har högläsning ur en Sunebok för alla campare.

Men Lady vill bara sova med husse.

Vi har ikväll avnjutit den jättegoda lingonsylten från marknaden på Fyris torg. Den innehåller bara lingon och socker.

- Men ta måttligt da! dövlade Jonas när den stora lingonälskaren Vendla lassade på. Hon har lingon till allt. Ikväll hade hon det på korv.

På sitt tema Vi som handlar hemgjort tog Jonas ikväll fram sina nya raggsockor som han köpte på Havdhem marknad. Ja, i detta kalla hus behövs det raggsockor. Jag skulle vilja ha en hel raggsockedräckt!

- På med ett par strumpor bara och så kan man förkorta eldningssäsongen avsevärt, menar Jonas.

Jag är så ledsen över att det nu är mörkt på kvällarna. Jag har hela hösten antingen gått eller cyklat hem från jobbet och det har jag mått bra av. Men det känns inte så lustigt att gå längs med vägarna när det är beckmörkt. Så, därför har vi ikväll bestämt att vi ska stiga upp tidigt och gå en runda innan jobbet imorgon. Det är ju ljusare på morgnarna nu efter tidsomställningen. Det kan inte bli den långa rundan runt Silte på 11 km men väl en kortare variant.

Här är Lady på vår Silterunda.

Vad tror ni, kommer vi upp ur sänghalmen och lyckas motionera innan jobbet?

Vi har inte börjat elda än. Vi eldar bara i spisen i vardagsrummet men pannrummet är ännu inte igång. I natt var det så kallt att jag sov med ullmössa på för att hålla värmen. Fast jag vaknade mitt i natten av att jag frös om tårna! På torsdag då jag har min lediga dag så ska jag städa ur pannrummet för nu är det nog dags snart för lite annan värme.

Barnen har jobbat med ved under höstlovet. Här håller jag på att få ett vedträ i skallen.

Så har vi varit i Uppsala ett par dagar och hälsat på kusin Mats och Ingrid. På lördagen gick Jonas, Ingrid, Henning och jag på stan. Jonas höll ihop ganska bra men inne på HM så brast det. Henning ville köpa en hatt och ett skärp. Vi frågar i kassan efter skärp och tjejen pekar lite diffust in mot den fullproppade affären:

- Skärp hittar ni därborta någonstans! och så gör hon lite svävande cirklar med handen i luften.

Vi hittar inga skärp alls. Henning och jag fortsätter leta medan Jonas ilsket stolpar ut ur affären. Han ställer sig utanför på gatan och SMS:ar följande till mig:

Du får inte köpa något på HM. Det är skräp och det är fult. Dom som syr sakerna får knappt betalt.

Vi gick med lille Henning till Poalrn och Pyret i stället och där var det god service. Men eftersom de inte hade ett sånt skärp som Henning ville ha så kunde han inte heller tänka sig att ens prova byxor. Inget skärp, inga byxor, resonerade han så det blev inga klädinköp alls den här dagen. Inte lätt att gå på stan med karlar.

Bättre tur hade vi i husgerådsaffären vi besökte. God service och enligt Jonas fina kvalitetsprodukter.

Vi kom ut med ett halvt dussin tallrikar av Rörstrands Sundborn.

- Jag betalar hellre lite mer för något jag verkligen vill ha! föreläste Jonas. Det här är i alla fall svensktillverkat och man vet att de som gjort de här tallrikarna har en vettig arbetsmiljö och har fått skäligt betalt!

Fast nu när jag tittar på nätet verkar det som om Rörstrandsfabriken är nedlagd i Sverige sedan några år och produktionen är flyttad till Sri Lanka?

Sedan hamnade vi på Fyris torg och där shoppade Jonas och Ingrid loss rejält. Ingrid handlade hembakt. Jonas köpte rårörd lingonsylt och marmelad. En flaska syrénsaft hamnade också i hans kasse. Saften är gjord på samma vis som man gör fläderblomssaft och den är riktigt god.

Och sedan köpte han en flaska havtornssaft gjord på handplockade havtorn från Gräsö. Havtorn är ju den nya hälsoprodukten och lär vara rena rama medicinen. Faktiskt så var saften väldigt god också.

- Det här är grejer det, med torgförsäljning! tyckte den nöjde konsumenten.

Ja, och så gjorde vi ett studiebesök där Mats hade gårdsarbetsdag i radhusföreningen. Det var intressant. Vissa gick mest runt och pratade.

Medan andra tog i så yxan gick sönder (Mats). Den här gunghästen befriade vi radhusföreningen från. Jag tog hem den till syrrans barn men nu vill inte syrran ha den. Någon i närheten av Hablingbo som vill ha en fin utegunghäst? Jag ska höra med traktens dagmammor.

Henning var nöjd med resan. Men när han kom hem och fick höra att stora syrran hade haft övernattningsparty med sina tjejkompisar så blev han väldigt avundsjuk. Och inte nog med att de sovit i vardagsrummet, de hade också ätit taco. Jisses vilket liv det blev. Så igår åt vi taco.

 

Och i natt har han campat med syrran på vardagsrumsgolvet.

Tack stora syrran för att du ställde upp! Och tack Mats och Ingrid för en mysig helg!

/ Mien

Nej, jag har inte suttit och hängt på F hela veckan, om det nu är någon som trott det. Eleverna har varit lediga den här veckan så Jonas och jag har pysslat med annat. Vendla har firat höstlovet med att åka på en rejäl magsjuka. Annars har det varit mycket jobb, från bittida till sent.

Emrik fick hjälpa vår granne Sylve att krossa ved. Är det bara på Gotland man krossar veden eller gör ni det i resten av Sverige också? Ett lustigt uttryck egentligen.

Emrik brukar ha kanalen Rockklassiker i sina lurar. Inte utan att man undrar om Sylve lyssnar på samma eller om han har rattat in något annat?

Naej, den här arbetsplatsen är nog inte riktigt EU-anpassad.

/ Mien

Jag är nog snart den sista i universum som inte är med i facebook. Folk kommenterar det rätt ofta:

- Och du är inte med i facebook?

Jag vet inte riktigt varför jag är rädd för att gå med. En del säger att det är bra att vara med så att man har koll på sina barn och elever.

Är det självklart att man ska ha koll på barnen på F?

Ska man bli vän med sina elever på F?

Ska man bli vän med sina läsare på F?

Vem ska man vara vän med på F?

Kommer jag att sitta ännu mer vid datorn än vad jag gör nu om jag går med i F?

Vad tycker ni, ska jag gå med?

/ Mien

Som producent får man uruselt betalt för lammköttet. Scan har i dagarna dessutom sänkt kilopriset ytterligare. Man hänvisar till den billiga, utländska importen som konkurrerar ut det gotländska lammköttet. Titta på avräkningspriserna här nedan där Irland jämförs med Sverige. Kurvan är tagen från ATL.

Den röda kurvan är Irland, den blåa är Sverige. Som ni ser får de irländska lammbönderna betydligt mer betalt för sitt kött än vad vi får här i Sverige. Inte någon gång ligger den svenska kurvan över Irland, kurvorna tangerar varandra under några veckor men annars så får irländarna betydligt mer betalt för sitt kött. Nu undrar jag, hur kan man då säga att billig utländsk import konkurrerar ut det svenska köttet? Borde det inte i stället vara så att vi konkurrerar ut irländarna? Kan någon, snälla, förklara det här för mig för jag fattar verkligen ingenting!

- Jag blir så jäkla arg bara jag ser den där kurvan! säger Jonas.

  Vi har en dyrare produktion med fler regler och restriktioner och vi får dessutom lägre betalt för vårt kött än irländarna.  Hur går det ihop? Nej, det går inte ihop, massor med bönder håller på att lägga av. Svensk köttproduktion är i fara. Värst är det ju på svinsidan. Och där pratar man också om den billiga, utländska importen. Men sanningen är den att större delen av året så får danskarna mer betalt för sitt fläsk än vad de svenska producenterna får.

- Utlänningarna borde vara vansinniga på oss som kan producera så billigt! dundrar Jonas vid frukostbordet.

I går i GT står det om Tjelvarskolan som fick ett parti fläskkarré från Tyskland som var grönt och luktade illa. En lärare på skolan var väldigt upprörd över att barnen skulle äta illaluktande, oätligt kött från Tyskland när det gotländska slakteriet ligger bara 500 meter från skolan och de gotländka grisproducenterna går på knäna för att de inte kan få sälja sitt kött. Läs mer HÄR!

Det är någonting som har blivit mycket fel i köttbranschen. Om inte krafttag görs så har vi snart inga svenska köttproducenter längre. Jag vet många, många grisbönder på Gotland som tvingas sluta nu. Gotländskt fläskkött är snart ett minne blott.

- Märkligt att vi inte ens kan konkurrera med härsket kött från Tyskland, säger Jonas dystert.

Ja, det är verkligen dystert.

Att man ska behöva ha flera extrajobb för att finansiera köttproduktionen.  

De fina klippbilderna har vår kollega Anders Holstensson tagit.

När du står i affären och ska handla kött så kom då ihåg det här med att den utländska importen är dyrare än det svenska köttet. Fråga din handlare hur prissättningen har gått till!

/ Mien

Jag håller på att bli galen på vår gamla dator. Länge har det varit så att man inte kan ladda upp bilder på den. Men jag har lurat datorn genom att ladda upp bilder på en annan dator och sedan nå dem från ett USB. Men nu är det stopp för det med. Det går inte att öppna USB:n längre. Shit vad trött jag är på alla grejer som inte funkar.

Idag ville jag ladda upp bilder från den fina bygdegårdsfesten vi var på i lördags. Man hade ordnat med ärtsoppefest för att samla in pengar till underhållet. Många hablingar hade skänkt saker som det sedan var auktion på. Det här kunde man ropa in, bland annat:

Ett lastbilsflak med grus.

En kvarts julgris.

En kubik björkved, fri hemkörning.

En kubik (!) morötter.

Potatis.

En hårklippning.

Två timmars trädbeskärning.

En middag för två på creperiet.

Hyra av vedeldad badtunna en helg.

En vacker ektunna från vingården.

En hink full med olika dressingar, oljor och kryddor från vingården.

Honung.

Hjortkött och hjortkorv.

En vacker grej från Verdus.

En saigkorg.

Tryffel.

Det var säkert fler saker som jag glömt. Jag ropade in den fina saigkorgen tillverkad av en hantverkare i socknen.  En fantastisk kväll som jag tror inbringade 12000 kr.

Emrik har varit på ett spel- och sjungläger vid Gustavs i missons- och baptisktkyrkornas regi, han brukar åka på det varje år. I söndags var det fin konsert och jag var där och lyssnade. Ungdomsgruppen som han sjöng med hade tränat in några svängiga gospellåtar. Jag är väldigt svag för tunggung med Phraise the Lord och lite Halleluja. Emrik gillar hårdrock och gospel och det gör jag med. Några tårar fällde jag allt när sonen sjöng så fint!

Nu är jag mest uppfylld av våra datorer som krånglar. Fy farao vad trist.

/ Mien

Hej!
Himla vilken kul krönika/mail från gården Du skrivit.
Man känner verkligen hur man är med pÃ¥” lammjakten”
Du borde ta bort “nÃ¥got” för att fÃ¥ mera tid att skriva, jag tycker bok nr 2
snart borde komma, Du skulle göra en insats för svenska folkets hälsotal!

Ta hand om Er
Eva

Hej Mien,
vilken underbar krönika Du skrev i GA idag, tack för den! Jag läste högt för min man under frukosten och sedan klippte vi med ögonen båda två. Härligt.
Allt gott
Eva Sjöstrand

 Superdåligt av mig att inte blogga. Men jag vet inte, det bara snurrar på allting. Nu på morgonen hade vi en slaktleverans. När vi skulle plocka ihop den igår kväll hade en bagge hängt sig i en lammgrind. Jonas blev så ledsen för det stackars djuret som fått en så plågsam död att han inte orkade fortsätta. Så vi fick, i ficklampans sken, plocka slaktbaggar klockan halv sex i Silte i morse. Lastningen gick jättebra och nu är de på väg till stan.

Har fått massor av beröm för mitt senaste Mejl från gården. Kul för Jonas sa när han hade läst det att:

- Du får räkna med att folk kanske är trötta på att läsa om lamm nu!

Men så var inte fallet.

Mejl från gården

Har man lamm så händer det att de rymmer någon gång, så är det bara. Det spelar ingen roll hur noggrann man är, eller hur bra stängsel man har, det händer ändå.

Hösten är en kritisk period, speciellt om man har baggar. Baggar på hösten har bara en sak i huvudet och det är att ta sig ut och träffa några trevliga damer att ha oskyddat sex med. Vi hade några slaktbaggar som gick på ett nytt bete. Kvällen innan slaktbilen ska komma åker vi för att hämta hem dem. Det hela är mycket märkligt, bara hälften av herrarna går kvar bakom det nyuppsatta och fint spända lammnätet. Efter en del letande hittar vi naturligtvis ett hål i stängslet där de små houdinisarna smitit ut.

Det börjar skymma och de gula höstlöven rasslar sorgset i skogen.
– Det finns inte en chans att vi får tag i dem innan det blir mörkt, snyftar jag.
– Stå inte bara där och lipa, gör något istället! säger Hemmansägaren.
Likt en aborigin, som lärt sig tyda naturens signaler under tusentals år, sätter han sedan näsan i backen. Tecken som klövavtryck och färskt lammbajs gör att han får upp ett spår. Vi kastar oss in i bilen och tar upp jakten på rymlingarna. Då och då stannar indianen Hemmansägaren och spejar ut över vidderna. En nyss övergiven lägerplats där elden knappt falnat, en slängd fimp, en ulltuss leder honom allt djupare in i skogen.

Vid ett vägskäl står en gammal man. Han tittar på oss i samförstånd och pekar sedan mot en skogsstig:
– De försvann in där. För femton minuter sen.
Jag följer efter stigen medan Hemmansägaren åker hem för att hämta förstärkning.

Jag tror inte mina ögon när jag efter en stund får syn på baggarna. De står och trycker framför ett tynnesnår och de röda slaktmärkena i öronen på dem lyser i det dunkla kvällsljuset.
– Vad du än gör, håll dem kvar där! väser Hemmansägaren på en knastrig mobillinje. Jag böjer mig ner för ett ögonblick för att knyta skosnöret som gått upp under jakten. När jag tittar upp igen är baggarna borta. Till slut ser jag några grå svansar röra sig inne i snåren och jag kan andas ut.

I fjärran hör jag pickupen komma och rasslet av lammgrindar i hästtransporten. Alla barnen är med i bilen och Hemmansägaren har pratat taktik med dem så de vet exakt vad de ska göra. Med sammanbitna miner hoppar storebarnen ut och sist kommer en glad Lilleman skuttande med tre innebandyklubbor i famnen som han tydligen anser kan vara till nytta. På mindre än någon minut och nästan ljudlöst lyckas storebarnen bygga en fålla.

– Driv på dem nu, skriker Hemmansägaren till mig.
Jag sätter fart på baggarna. Jag vet att vi bara har den här enda chansen, det går bara att lura dem en gång. Dessutom är det nästan mörkt. Precis när baggarna ska gå in i fållan tvekar de lite. Under några darriga sekunder ser det ut som om de ska överlista oss men så springer de upp på transporten.

I bilen hem råder det en nästan euforisk stämning. Alla pratar i munnen på varandra om den lyckade operationen så som man kan tänka sig att ett gäng gangsters pratar efter en lyckad smash and grab-kupp.
Jag gjorde bara så här! säger Lilleman lyckligt och viftar med sina innebandyklubbor.

Man får inte gnälla, men nu tänker jag göra det i alla fall! Det är väldigt mycket att göra nu! Mycket med barnen, mycket på jobbet, mycket hemma på gården och mycket med frilansjobb. Dessutom så ska det säljas New Bodykläder, och nyckelringar, det ska organiseras hemarbetsdagar till frankrikeresa och fan och hans moster.

Jag vill inte sälja underkläder.

Jag vill inte sälja nyckelringar.

Jag vill inte diska för hand.

Jag vill läsa böcker.

Jag vill motionera.

Jag vill laga god mat till min familj och umgås med vänner.

Bara så ni vet.

Tur att vi har så snälla barn som hjälper oss. Här hjälper Emrik mig att flytta lammgrindar i söndags. På hans fördelsedag och allting.

/ Mien

I lördags var jag på barnteater med Henning och kusin Lukas. Föreställningen Syster benrangel gavs i en teaterbuss som parkerat vid Folkan.

Mitt teatersällskap och jag utanför bussen.

Bussen var inredd med läktare och scen. Allt klätt i röd plysch. Halva upplevelsen var att kliva in i teaterbussen som blev som en annan värld.

Pjäsen utspelades i Afrika och det var fina scener och marionettdockor som berättade historien. Väldigt sorgligt var det.

Min kollega Mona och hennes bror Göran var där med alla barn.

Sedan hade Sudrets Teaterförening ordnat med förfriskningar inne på Folkan. Lukas åt korv men Henning kunde inte koncentrera sig på det. Han ville visa och berätta för alla att:

- Där borta, bakom den där dörren, har min pappa sitt kontor!

Man ser Jonas kontor i bakgrunden.

Mätta och glada gick vi sedan på dockworkshop.

Grabbarna gjorde var sin handdocka.

Som de sedan spelade teater med.

Monas Ludde gjorde den här coola dockan.

Medan Mona själv satsade på den mer prinsessiga stilen.

Sedan var det järnet hem för vi skulle fira Emriks trettonårsdag! Sexton personer på mat och så går diskmaskinen sönder!

Som tur var hade vi bestämt att ha hämtpizza jäkla tur!

Och glassberg!

Väldigt dåligt med bilder från kalaset.

Men här är några kusiner.

Småbarnen tycker det är kul med storkusinerna. Och tvärt om också!

Det blev en del häng ute i lammhuset då vi tagit hem gimbrarna. Lilla Blinka som sov i Vendlas säng i våras, med blöja, är nu stor men gillar fortfarande att kramas.

Ellen undrade hur man skulle kunna smuggla med ett lamm till Klinte lite sådär obemärkt?

Jäkla diskmaskin, jag har verkligen inte tid att stå och diska för hand! I går blev det papperstallrikar.

Enda bilden på trettonåringen. Han får ju en mössa av mig varje år. Här ser ni årets mössa som fick med beröm godkänt!

/ Mien