Archive for december, 2011

A dead man´s balls

mndag, december 12th, 2011

Jag skäms över att jag inte varit här på så länge. Jag brukar ju blogga på morgnarna men när klockan har ringt vid fembläcket så har jag inte orkat upp, så är det. Allt är annars bra men jag har lite julångest, till exempel så har jag nästan inte köpt några julklappar alls. Jag gillar ju inte att gå i affärer men ska försöka klicka hem några smågrejer till barnen.

Lite jul är det här vid Hägsarve. Vi har fått hem de rökta fårfiolerna och de är supergoda, saftiga och lagom rökta.

Igår hade Jonas fårfiol i ärtsoppa, det var jättegott. Det rökta fick så god smak ihop med de söta ärtorna. Han hittade receptet i en av sina historieböcker, det är ett 1700-talsrecept.

- Andra testar nya recept. Men du pappa testar gamla recept, sa Vendla spydigt.

 Jag gillar att bryta av röksmaken med något. Lite hjortronsylt utrörd i creme fraiche eller gräddfil är gott till fiolen också. Jag delar gärna med mig om någon vill smaka fårfiol!

Idag har Jonas en ledare i tidningen. Han har ju varit runt på flera samrådsmöten om skolnedläggningarna på Gotland. Han blev rätt tagen av alla känsloladdade inlägg från föräldrar som han fick lyssna till och skrev sedan igår ihop den här texten. Men oj så mycket skit han kommer att få för den idag, tror jag, min make är ju rätt frispråkig om man säger så.

Jag är en av de där lärarna som inte fått någon fortbildning som han skriver om. Under mina 17 år som engelsklärare så har jag fått en (1) fortbildningsdag i engelska. Det har satt sina spår. Till exempel skulle jag skriva ett brev på engelska häromkvällen till Muncie musicstore och Jonas blev mörkrädd då han såg det, väldigt taffligt skrivet. Men, i citatet som han använder i ledaren , It sucks the sweat of a dead mans balls, visst sjutton ska det vara genitiv och skrivas man´s? Det är ju mannen som äger ballarna.

- Vad fan är genitiv? undrar Hemmansägaren. Förresten, med tanke på ditt brev till Muncie musicstore så är du den sista jag tar råd av i engelska!

Men jag tror visst att det ska skrivas man´s, så det så. Och, ja, jag måste få komma iväg på lite fortbildning, det är ju bedrövligt detta hur man har monterat ned skolan. Ni ser väl programmet Sveriges bästa skitskola?Finns på URplay.

Här kommer ledaren:

 Var är Åke och Lena, Stefaan och Mats-Ola. Var är Eva?

Nu har jag varit med på två av barn och utbildningsförvaltningens samrådsmöten angående den nya skolorganisationen. Entusiasmen från publiken har uteblivit. Tvärtom. Jag skulle kunna sammanfatta den allmänna uppfattningen kring förslaget med ett citat från filmen Good Morning Vietnam: ”It sucks the sweat of a dead mans balls”. Själv skulle jag aldrig våga uttrycka mig så grovt förstås. I Klintehamn var man uppriktigt förvånade över att man föreslår en nedläggning av Sanda skola. Sanda skola är packad med elever och flera familjer väljer att aktivt placera sina barn där. Socknen har dessutom en inflyttning och det finns gott om barnfamiljer. Argumentet för att flytta på Sandabarnen är att de behövs för att fylla upp skolan i Klintehamn. Ni som kan er gymnasiekurs i etik vet att det är att behandla människor som medel och inte som mål i sig och det tycker varken jag eller Kant att man skall göra. På mötet i Hemse blev jag uppmärksammad på att även Stånga skola är en skola dit föräldrar aktivt väljer att placera sina barn. Stånga skola behövs dessutom för en ovanligt stor barnkull framöver. Lägger man ner i Stånga så måste man bygga ut i Garda och det verkar inte så klokt. Även Öja skola har mycket lojala familjer. I stort sett alla barn i upptagningsområdet väljer Öja skola. För det är så det är nämligen. Det fria skolvalet gäller även här. Det finns skolor som har betydligt svårare att locka till sig de ungdomar som bor i upptagningsområdet, skolor som tappar elever till både friskolor och till kommunala skolor i Visby. I förslaget som ligger väljer förvaltningen att behålla flera av dessa skolor med bibehållet regionalt utjämningsstöd. Det kan väl ändå aldrig varit andemeningen med det fria skolvalet. Att lägga ner populära skolor och satsa extra på mindre populära.

Jag satt också och undrade var mina politikerkollegor var någonstans. Några var vi som fick lyssna på gripande och känsloladdade inlägg. Men var är klassen ljus och ordningsvakter? Var är Åke och Lena, Stefaan och Mats-Ola. Var är Eva? Flera i publiken undrar om inte regionen har ett regionalpolitiskt ansvar och om inte skolorna ingår i den service som man kan förvänta sig i en av kommunen utpekad serviceort. Regional utveckling handlar om ett helhetsperspektiv och inte bara om hur mycket vi satsar på GIHAB, GTF, Tillväxt Gotland, Visbyströvet och Välkommen till Gotland och Tomtens verkstad och allt vad det nu kan vara som får kinderna att blossa på ovan nämnda. En budget som omfattar 999 miljoner och berör en hel bofast befolkning skulle väl kunna vara tillräckligt attraktiv åtel för att locka våra alfahannar och alfahonor till samrådsmöte.

Förvaltningens tjänstemän utnyttjar frågorna kring lärarnas kompetens och nya kraven kring legitimation och betygsättning till bristningsgränsen. Vi löser inte 25 års misskötsel av lärarnas fortbildning genom att lägga ner väl fungerande skolor. Hade sjuksköterskor och läkare fortbildats i samma usla omfattning som lärare så hade vi fortfarande ordinerats åderlåtning, trepanering eller hastiga kalla bad för våra krämpor.

Jonas Niklasson (C) Ordförande för Södra kretsen.

Datastrul

tisdag, december 6th, 2011

Jag klev upp klockan fem idag för att hinna blogga och berätta. Men så hänger sig datorn precis när jag laddat upp en massa bilder. Då tappar man sugen.

Allt är i alla fall bra med oss. Jag återkommer.

/ Mien

Mejl från gården 2011-12-03

tisdag, december 6th, 2011

Ibland blir jag bara så arg på alla tekniska prylar som inte fungerar. Ta vår internetuppkoppling till exempel. Telia säger att det inte är något fel i själva överföringen. Och datareparatören säger att det inte är något fel i datorerna eller i routern. Men fungerar gör det bara ibland.

 

Och min iPhone, helt plötsligt så har knappen för MMS-funktionen bara försvunnit, den finns inte någonstans. När jag pratar med sådana som kan iPhones så säger de att:

– Men det kan inte hända!

Jag säger att det kan det visst. Förresten så har vi överhuvudtaget inte kunnat ringa ut från vår fastighet med mobilerna de senaste dagarna, har ingen aning om varför.

– Kanske bor vi mitt i ett currykryss? säger Hemmansägaren i något slags försök att hjälpa till.

 

Det är frustrerande och stjäl massor av tid att behöva felsöka och sitta i telefonköer:

– För att vi ska kunna undersöka din dator måste du först koppla från din router, vänta sedan i 30 minuter, koppla sedan upp, vänta i 30 minuter och ställ dig sedan i vår telefonkö, beräknad väntetid är 45 minuter.

Jag blir så extremt stressad av detta. Det är frustrerande att prylar som man en gång köpt för att de ska underlätta i princip bara gör livet svårare för en.

 

Men att tekniskt avancerade prylar krånglar är väl en sak. Men jag kan för sjutton inte ens skruva i en glödlampa längre utan att det krånglar. Glödlampa, lågenergilampa, det spelar ingen roll vad man väljer, efter ett par dagar sker en mindre explosion i lampan och det säger:

– Poff!

Geab säger att det inte är något fel på strömmen. Elektrikern hittar heller inget fel. Men poff säger det lika förbannat och ni kan ju tänka er hur kul det är i dessa tider när man har ambitionen att ha adventsbelysning i huset. Jag springer benen av mig och skruvar i lampor överallt.

 

Det enda som fungerar här vid Hägsarve är lysrör, de går aldrig sönder. Vi har installerat lysrör överallt, i varje rum. Armaturen får så behändigt plats precis mellan de gamla, handhuggna bjälkarna i taket. Inredningskunnigt folk som kommer och hälsar på höjer på ögonbrynen när jag trycker på strömknappen och lyser upp våra 1700-talsrum med lysrörssken. Själv myser jag när det är något som fungerar..

 

Efter en del funderande så har jag kommit fram till att jag behöver en teknisk paus eller liknande för att kunna återhämta mig och rensa min själ. Just nu läser jag Nedkopplad av Susan Maushart som handlar om en trebarnsmamma som under ett halvår lever nedkopplad med sina tonårsbarn, en slags digital avgiftning. Jag blir sugen på att prova det men inser att Maushart och jag inte riktigt har samma problem, jag är ju redan ganska frånkopplad som det är och det är just det som jag mår dåligt av.

 

Hemmansägaren tycker att vi istället ska ha en Buy nothing month, kanske i januari. En månad då man bara handlar det allra nödvändigaste och reflekterar över allt som man annars köper. Jag tycker att det låter ganska bra ända tills han börjar dra in katterna i det hela och mena att de också kan leva på rester ur frysen i en månad. Ja, så nu tjafsar vi lite om det där. Vi får väl se vad som händer.