Vid tiotiden igår kväll när jag skulle lägga i pannan en sista gång.
Ja, visst ser det mysigt ut men om ni visste hur jag hatar snö och vinter. Allt tar betydligt längre tid och allt blir jobbigare.
Som grädde på moset så körde jag fast bilen igår också då jag skulle fodra några baggar som vi har på en annan gård. Min plan var att hålla ute på vägen och sedan kånka in maten. Men när jag kom fram till gården så kändes det så läskigt att stå parkerad på den glashala vägen och det var ju inte så mycket snö i infarten. Bara köra in pyttelite, så mycket att man inte är en trafikfara?
Körde fast direkt. Här ser ni Lady i förarsätet som undrar vad matte har gjort nu.
- Lägg i tvåan och gunga dig loss! sa Jonas i mobilen från ett Centermöte.
Jag kan säga att det gick inte att gunga alls. Bilen betedde sig som en gråsugga som hamnat uppochner, hjulen bara snurrade. Fast snödjupet inte är så särdeles högt så liksom hängde bilen på snön.
Om, utifall att jag skulle komma loss så var Hennings uppgift att se till att det inte kom någon bil när jag backade ut. Han stod där i mörkret i snön och såg sammanbiten ut. Lite bättre blev det när han fick hålla min ficklampa som han annars är strängt förbjuden att leka med.
- Tänk mamma, att du har en riktig polisficklampa! sa han förtjust.
- Ja, lille son, och den var extremt skitdyr och jag ska ha den i lamningen så det här blir första och enda gången som du får lägga vantarna på den, hade jag lust att säga till honom.
Så stod han där i snön med min superlampa och lyste på allt annat än på det jag bad honom lysa på.
- Lys nu här i hjulhuset så ska mamma se om hon kan sparka bort lite snö, sa jag.
Men jag talade för döva öron:
- Titta mamma, strålkastaren när ända upp till toppen på det där trädet. Kolla! Jag lyser på grenarna nu!
Så alltså, om det var någon Habling som såg ett starkt strålkastarljus mot skyn i norra Hablingbo igår så var det inte ett UFO på väg mot landning utan det var bara Henning med min nya ficklampa.
Ja, som ni säkert förstår så fick jag inte loss bilen. Och uppe på Hemse satt storebarnen och väntade på att bli hämtade från simningen.
SÃ¥ jag fick ringa Henrik.
Och han fick dra loss mig med traktorn. Tack Henrik!
Nu har jag satt upp en post-it lapp på Folkaratten där det står:
Denna bil ska ej framföras i snö”
Om jag nu skulle glömma det så har Jonas bett mig att varje gång jag kör in på ett underlag som jag är minsta osäker på så ska jag göra en riskbedömning. Finns det minsta risk att jag kan köra fast så ska jag säga till mig själv:
- Kör inte in med Folkan här!
Tror ni att det kommer att funka?
Min Folka, plus och minus:
+
Den är betald, den drar under en halv liter diesel milen, den har 7 sittplatser, man åker bekvämt i den, den har en massa finesser som anti spinn och anti sladd och allt sånt där, den, peppar, peppar, kan gå många mil till.
-
Den är för låg och därför värdelös som gårdsbil. Jag kör fast hela tiden, i snö, i gegga. Jag kör i stenar. Jag kan inte köra runt betena för den fastnar i högt gräs. Den har inte fyrhjulsdrift.
Ã…hh, vad jag vill ha en bil med fyrhjulsdrift!
/ Mien
.
