Archive for februari, 2012

Jag är en grön bänk i Paris

söndag, februari 26th, 2012

 Det kom ett mejl från vår kollega Åsa Akre:

Hej!
Vill bara påminna om teater på Hemsegården på torsdag, tror att ni var intresserade av den. Om ni kommer och om ni har kompisar som kan vara intresserade så vet ni att det är gå fyra betala för tre. Vi har inte fått så många bokningar så jag är jätteglad om ni vill sprida informationen i bekanstskapskretsen.

Ã…sa

Jag är en grön bänk i Paris

Datum: 2012-03-01

Tid: 19:00

Plats: Hemse, Hemsegården

Biljettinfo: Biljetter säljs i Hemse på biblioteket, Hemse Krut&Papper, Hemse Tobak, i Klintehamn på biblioteket och Konsum med start två veckor före föreställning. Pris 180 kr, studerande 90 kr. Bokning kan också göras på Sudret.TF@riksteatern.se

Scenpasserbjudande: 20% på biljettpriset
Boka

Jag är en grön bänk i Paris är en rolig, rörande, sorglig, uppiggande och inspirerande föreställning om den kvinnliga medelåldern baserad på delar ur Kerstin Thorvalls texter med Ann-Sofie Kylin och My Holmsten.

Ann-Sofie och My vill synliggöra och legitimera den medelålders kvinnans rätt till kärlek, uppskattning, uppmärksamhet och kanske lite sex - trots rynkor och en och annan grop i låret. Tillsammans tar de plats på teaterscenen i all sin osminkade skönhet och lust på livet.

Pjäsen består av två roller som gestaltar varsin del av samma kvinna.

Kanske ses vi där?

/ Mien

Ett vårtecken!

lördag, februari 25th, 2012

Glöm snödroppar och tussilago. Citronfjärilar och myror. Här kommer det säkraste vårtecknet av alla.

Sven Veges har tagit fram flakmoppen!

/ Mien

Mejl från gården 2012-02-25

lördag, februari 25th, 2012

 Oj så trött jag blir av att höra dåligt. Jag tror det är för att man anstränger sig hela tiden för att höra vad folk säger. I går var jag tvungen att vila middag efter jobbet innan jag orkade ta itu med Mejl från gårdentexten. Även om jag inte är ledig under sportlovsveckan så känns det skönt med en undervisningsfri vecka. Jag tycker att öronen är lite bättre idag, jag har fått cortisonbehandling. Och så har jag fått remiss till en ny öronmänniska. Hoppas att jag kan höra vad mina studenter säger när de återvänder efter sportlovet!

Mejl från gården den här veckan var väl ingen höjdare men man kan inte vara på topp alltid ;) Jag hann och orkade inte redigera texten, så kan det vara ibland. Stångaborna kanske blir lite glada iaf.

Mejl från gården 2012-02-25

Det finns vissa saker jag gärna skjuter upp. Tänker att jag kan göra någon annan gång. Bilbesiktningen är en sådan grej. Jag tror jag skjuter upp det dels för att jag är rädd att våra fordon ska ha så allvarliga fel att jag inte har råd att laga dem. Det är lite samma skräck som man har inför tandläkarbesök, att man inte ska ha råd att laga tänderna. Allt sådant här obehagligt skjuter jag upp. Fast lite skärrad blev jag när jag märkte att vi hade körförbud på båda bilarna till följd av mitt handlande. Följaktligen har jag den här veckan varit på Bilprovningen två gånger.

Bilbesiktning brukar vara värsta företaget för oss. För att hinna innan jobbet brukar jag boka första tiden de har på morgonen, det betyder avfärd från Hägsarve kvart i sex. Jo, med alla hastighetsbegränsningar längs med Västra vägen tar det numera en dryg timme att ta sig till stan. Men nu kan man i lugn och ro besiktiga bilen innan jobbet och man behöver inte åka hemifrån i svinottan för nu har det blivit bilbesiktning i Stånga, hurra!

Det låter fånigt, jag vet, men det var värsta upplevelsen att besiktiga bilen. Alla var så glada, bilprovningspersonalen var glad och vi kunder var glada.

Finaste Stine knappar in sitt reg.nummer på datan.

I det lilla väntrummet i det gamla mejeriet i Stånga rådde en lyckostämning. Varje ny kund som öppnade dörren och kom in började spontant att prata med oss andra:

- Naj, jo, men vad trevligt med Bilprovning i Stånga!

Och sedan var samtalen igång. En man berättade:

– När jag skulle boka tiden uppgav jag Stånga som station. Du menar väl Spånga, sa telefonisten då. Naj, jag menar Stånga, sa jag. Och då sa de att det inte fanns något som hette Stånga men jag fick allt rätt jag, sa mannen och fnissade nöjt.

Tyvärr fick jag igenom både gamla hästsläp och bilar, utan minsta anmärkning, så nu kommer det att dröja ett helt år tills jag får åka till Bilprovningen igen.

Eller som besiktningskillen sa när han lämnade över nycklarna till mig:

– Din bil känner nog av att den är älskad för det gick utmärkt bra för den!

Hela mitt frusna glesbygdshjärta blev alldeles varmt av ett besök på den nya stationen i Stånga. Har ni inte varit där så åk dit!

Hjärtat tinade också betänkligt då jag åkte på invigning av det nya slakteriet Gothemsgården i Gothem häromdagen. Så många människor, så mycket glädje och så mycket tillförsikt inför framtiden på samma ställe.

Det är så lätt att man som glesbygdsbo hamnar i en gnällspiral om man tittar på allting som blir sämre hela tiden. Jag kom på mig med att tänka när jag gick runt i det nya, fina slakteriet i Gothem och såg alla glada människor hur viktigt det är att man inte bara fokuserar på allt som är dåligt. Att det faktiskt händer några bra saker också.

Jag kan ärligt skriva att jag har bävat inför årets lamning. Det enorma arbete som det innebär, alla sömnlösa nätter. Och sedan den dåliga lönsamheten med avräkningspriser som ligger i princip lägst i hela EU.

Men studiebesöken i Stånga och Gothem gav mig arbetslust tillbaka. Visst sjutton måste det bli bättre tider? Om man bara håller ut, klurar lite och jobbar på lite till?

/ Mien

Och katten leker i tvättkorgen

onsdag, februari 22nd, 2012

I dag har jag verkligen noll inspiration. Det blåser. Det regnar. Det är halt och jag halkar omkring. Jag är rädd för att ramla och bryta mig som förra året. Lilleman är förkyld. Stora brorsan hostar som en galning. Och jag hör ingenting på mitt högeröra. Igen. Hemmansägaren och stora syrran är friska men de är vansinnigt trötta och behöver en paus. Lammen äter som galningar, de är i den delen av graviditeten då allt som gäller är MAT! Imorgon har jag ytterligare en läkartid för mina öron. Hur ska det sluta? Jag börjar liksom oroa mig mer och mer för min hörsel. I morse var det riktigt läskigt. Jag sov med det sämsta örat uppe. Jag hörde inte att fadern och sonen vaknade. Jag hörde inte ytterdörren som small flera gånger. Jag hör ju ingenting! Det känns som att leva i en bubbla och folk runt omkring mig bara rör på läpparna.

Jag får väl hitta på något roligare.

Vad är det här för svans?

Jo, det är ju en lätt överviktig söt-Elof som leker i tvättkorgen.

Och så stora syrrans Andy Warhol-inspirerade självporträtt som hon kom hem med idag.

/ Mien

Hurra för bilbesiktning i Stånga!

tisdag, februari 21st, 2012

I går var det hög tid att besiktiga bilen. Bilbesiktning brukar vara värsta företaget för oss. För att hinna innan jobbet brukar jag boka första tiden de har på morgonen, det betyder avfärd från Hägsarve kvart i sex, hm. Men, igår kunde jag i lugn och ro besiktiga bilen innan jobbet. Jag behövde inte åka hemifrån förrän tjugo över sju.

För nu har det blivit bilbesiktning i Stånga, hurra!

Jag ska inte skriva allt men mycket service blir ju sämre och sämre här ute på landsbygden. Och att det då görs en förbättring, en nysatsning, ja det skapar verkligen god stämning. Alla var så glada på bilbesiktningen igår morse. Personalen var glad. Vi kunder var glada. Vi kunder pratade med varandra i vänthallen, fastän vi inte kände varandra, och det låg en lyckostämning i luften.

Nytt i Stånga är också att man slipper köra in bilen själv i hallen. Man lämnar bara in nycklarna och så sköter personalen resten. Skönt tycker jag för jag har alltid lite ångest för att köra ner i det där diket, ni vet. Skulle vara typiskt mig förresten ;) .

- Åh, hoppas det gick bra för min bil, sa jag när pick-uppen, kom ut från besiktningen. Jag tycker så mycket om den här bilen.

- Din bil känner nog av att den är älskad för det gick utmärkt bra för den! sa besiktningskillen.

Jag åkte från Stånga med ett leende på läpparna, vilken härlig start på dagen!

/ Mien

Lammbebisar

måndag, februari 20th, 2012

I går morse när jag kom ut hade två tackor lammat och fått två ungar vardera. En tredje tacka gick runt och skrek och visade ett väldigt bebisintresse. Efter någon timme hade även hon lammat.

Så vi går ut hårt i år!

/ Mien

Förmiddag

söndag, februari 19th, 2012

Gå in och lyssna när våra elever pratar i Radio Gotlands Förmiddag i onsdags. De är så duktiga och modiga, våra fina elever! Tack för att ni delar med er!

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=272

( Man fÃ¥r scrolla ner lite…först är det vÃ¥r kollega Calle som berättar och det ska man ocksÃ¥ lyssna pÃ¥, Gotlands Folkhögskola är populära pÃ¥ radion!)

/ En lyssnare

Eriks korgkurs

lördag, februari 18th, 2012

   

Hej alla pinnvridare.
Kerstin och jag tänkte ha en korgflätarkurs hemma hos oss i Havdhem
helgen 17-18/3.
Vill man repetera “nybörjarkorgen”,gÃ¥r det bra, annars kan man gÃ¥ vidare med en oval korg eller , om man är djärv, en rumpekorg.
Vi har en del färskt material, men får nog komplettera med torkat och uppblött. Pris 250 kr för kursen och ca 100 för material.
Knytismat enligt beprövad modell.
Anmälan via mail senast 3/3. Först till kvarn…
Mer info när vi vet om det blir något. Sprid gärna detta till kompisar ni tror är intresserade.
PS. Det blir en sävhattskurs på Langska huset i Visby 21-22/4, men då går anmälningarna genom hemslöjden.
Hälsningar
Kerstin och Erik

Och så en liten fastkörning igen

torsdag, februari 16th, 2012

Vid tiotiden igår kväll när jag skulle lägga i pannan en sista gång.

Ja, visst ser det mysigt ut men om ni visste hur jag hatar snö och vinter. Allt tar betydligt längre tid och allt blir jobbigare.

Som grädde på moset så körde jag fast bilen igår också då jag skulle fodra några baggar som vi har på en annan gård. Min plan var att hålla ute på vägen och sedan kånka in maten. Men när jag kom fram till gården så kändes det så läskigt att stå parkerad på den glashala vägen  och det var ju inte så mycket snö i infarten. Bara köra in pyttelite, så mycket att man inte är en trafikfara?

Körde fast direkt. Här ser ni Lady i förarsätet som undrar vad matte har gjort nu.

- Lägg i tvåan och gunga dig loss! sa Jonas i mobilen från ett Centermöte.

Jag kan säga att det gick inte att gunga alls. Bilen betedde sig som en gråsugga som hamnat uppochner, hjulen bara snurrade. Fast snödjupet inte är så särdeles högt så liksom hängde bilen på snön.

Om, utifall att jag skulle komma loss så var Hennings uppgift att se till att det inte kom någon bil när jag backade ut. Han stod där i mörkret i snön och såg sammanbiten ut. Lite bättre blev det när han fick hålla min ficklampa som han annars är strängt förbjuden att leka med.

- Tänk mamma, att du har en riktig polisficklampa! sa han förtjust.

- Ja, lille son, och den var extremt skitdyr och jag ska ha den i lamningen så det här blir första och enda gången som du får lägga vantarna på den, hade jag lust att säga till honom.

Så stod han där i snön med min superlampa och lyste på allt annat än på det jag bad honom lysa på.

- Lys nu här i hjulhuset så ska mamma se om hon kan sparka bort lite snö, sa jag.

Men jag talade för döva öron:

- Titta mamma, strålkastaren när ända upp till toppen på det där trädet. Kolla! Jag lyser på grenarna nu!

Så alltså, om det var någon Habling som såg ett starkt strålkastarljus mot skyn i norra Hablingbo igår så var det inte ett UFO på väg mot landning utan det var bara Henning med min nya ficklampa.

Ja, som ni säkert förstår så fick jag inte loss bilen. Och uppe på Hemse satt storebarnen och väntade på att bli hämtade från simningen.

SÃ¥ jag fick ringa Henrik.

Och han fick dra loss mig med traktorn. Tack Henrik!

Nu har jag satt upp en post-it lapp på Folkaratten där det står:

Denna bil ska ej framföras i snö”

Om jag nu skulle glömma det så har Jonas bett mig att varje gång jag kör in på ett underlag som jag är minsta osäker på så ska jag göra en riskbedömning. Finns det minsta risk att jag kan köra fast så ska jag säga till mig själv:

- Kör inte in med Folkan här!

Tror ni att det kommer att funka?

Min Folka, plus och minus:

+

Den är betald, den drar under en halv liter diesel milen, den har 7 sittplatser, man åker bekvämt i den, den har en massa finesser som anti spinn och anti sladd och allt sånt där, den, peppar, peppar, kan gå många mil till.

-

Den är för låg och därför värdelös som gårdsbil. Jag kör fast hela tiden, i snö, i gegga. Jag kör i stenar. Jag kan inte köra runt betena för den fastnar i högt gräs. Den har inte fyrhjulsdrift.

Ã…hh, vad jag vill ha en bil med fyrhjulsdrift!

/ Mien

Lyxproblem

onsdag, februari 15th, 2012

Det är sÃ¥ mycket att fundera över nu. Hur det blir med betesmark framöver. Det finns ju gott om betesmark och mÃ¥nga vill ha betat men man kan inte längre blunda för lönsamheten. Dieseln är dyr och varje traktortimme kostar 500 kr. Minst. 750 kr med redskap och gubbe höll jag pÃ¥ att skriva men det är ju inte sÃ¥ genus… Min hjärna gÃ¥r varm, det är väl för att jag räknar och räknar och det är inte min hjärna sÃ¥ bra pÃ¥. Vi stÃ¥r inför nya beslut. Jag försöker se det positivt, förändring kan medföra nÃ¥got gott. Men visst är det lite jobbigt ocksÃ¥.

Och så den satans tvättmaskinen, den har nu varit trasig i två veckor, kortslutning. Och det kostar skjortan att laga. Maskinen är bara tre år gammal och jag köpte den dyraste och största de hade, en tiokilosmaskin, för jag ville inte snåla och hamna i den situation jag hamnat i nu?. Men det är väl enormt slitage med alla ladugårdskläder och lammklippningskläder. Vi har snart inget att sätta på oss. Jag har paniktvättat lite kalsingar inne hos Henrik men jag måste ju få igång min egen maskin snart. Hela huset är fullt med smutstvätt.

Det finns glädjeämnen också. Henning läser med enorm energi. Alla barnen är glada. Så egentligen är väl mina problem lyxproblem.

Katterna har mask igen. Varför ska de hålla på att äckla sig med möss? Motvilligt får jag Jonas att hjälpa mig att maska av dem varje morgon, en håller och den andra trycker i dem medicin. Det är jag som håller och jag är alldeles sönderklöst på händerna. I tre dagar ska man hålla på med eländet och veterinären säger att man måste få in medicinen i munnen på dem, det duger inte att smeta på det på tassarna som en del säger. Hur vi än försöker lyckas de spotta ut medicinen över oss, i oss och på oss.

Elof är sur efter avmaskning.

Men man fÃ¥r väl se positivt här ocksÃ¥. Jonas och jag kommer i alla fall inte att ha bandmask under överskÃ¥dlig framtid efter den här kuren…

- Du är snäll du, Henning, som inte tvingar i oss maskmedel, säger Elof.

/ Mien