Archive for februari, 2012

I´ve got stripes

mndag, februari 13th, 2012

I går var det perfekt kramsnö. Henning var ute hela dagen och skulpterade, han kom bara in för att byta vantar då och då.

En snögubbe iklädd cowboyhatt.

Arvid och Henning byggde ett fort och det höll de på med till efter mörkrets inbrott.

Annars har det mest varit lammklippning, utgödsling av lammhus och sådana där saker. Helgens stora begivenhet var Kjells 60-årsdag.

Här sitter jubilören i knät på min kompis Barbro.

Det var verkligen en fantastiskt trevlig kväll i Sproge församlingshem. Jag älskar sådana där kalas där alla generationer möts i en härlig röra. Där barn springer omkring, tonåringar hänger på vinden och folk möts från alla möjliga, olika ställen.

Jag älskar också kalas där man sjunger mycket. Vi sjöng hela kvällen. Allsångsledare var finaste Olof, Barbros och Kjells son och gammal kompis med vår Emrik.

Olof är grym på att sjunga Johnny Cash. Det svängde och alla klämde i. Jag tror faktiskt att jag ska följa Olofs exempel idag och sjunga I´ve got stripes http://www.youtube.com/watch?v=i-d7zBqk3i4 på engelskan idag.

/ Mien

En tur på isen

torsdag, februari 9th, 2012

Vi åkte med folkaneleverna ner till Petes för att gå på isen.

Det var lite Mumindalen över det hela, allt var så tyst. Inget hav som lät, inga vågor som kluckade utan bara en kall, dov tystnad. Det var bara Lilla My och Morran som fattades.

Fast här dök det upp en muminfigur. Är det Hemulen? Eller en av Hattifnattarna? Nej, det är ju bara Cajsens Scooby Doo som fått följa med. Himlen hade en märklig gråblå ton. Scooby struntade i färgen på himlen kan jag säga.

Titta! Man har haspat med hjälp av gamla fågelben. Det måste vara helt i linje med folkhögskoleandan där återbruk är ett viktigt tema.

/ Mien

Torsdagar

torsdag, februari 9th, 2012

Torsdagar, det är min och Jonas dag. Då är vi hemma på gården och jobbar. I dag var vi väl inte jätteeffektiva men jag har inte dåligt samvete för det. Vi började dagen med att åka till Hemse och lämna tillbaka lite rörgrejer vi inte behövde. Sedan for vi vidare till min a-kusin Jan i Linde och hämtade en bagge som han lånat av oss. Jan och Inger bjöd på kaffe och bullsmörgås och vi satt och myste i deras kök. Sedan åkte vi hem och fortsatte klippa och vaccinera våra egna djur. Trots att vi jobbar så hinner man prata med varandra och man mår gott av att få ta hand om sina egna djur i dagsljus. Sedan har vi skjutsat barn och till och med varit och handlat tillsammans.

Egentligen har vi inte råd med den här hemmadagen men Jonas tycker att det måste gå på något vis och då gör det väl det. Fast man kan också tänka att vi inte har råd att jobba i skolan fem dagar i veckan heller. Nu har man en dag fri då man kan dra in lite extra pengar, klippa lamm eller skriva en krönika. För man blir ju inte jätterik på att jobba i skolan heller.

Jag skäms lite för hur jag har gnällt här på kylan och våra spruckna rör. I går var jag i Näs på LRFs årsmöte och där pratade alla om kylan och vad den ställt till med. Jag kan säga att våra bekymmer här vid Hägsarve tedde sig ganska små då. En koladugård hade  i lördagsnatt då det var minus 25 fått fel på ventilationsluckorna. Mitt i natten öppnades alla luckor och massor med minusgrader strömmade in på korna. Allting frös i ladugården, mjölkrobotarna, utgödslingen, vattenkopparna, everything. Efter sex timmar hade rörmokaren ännu inte fått ordning på det hela så då fick de hämta en stor, dieseldriven spannmålsfläkt med traktor och vagn och ställa mitt i ladugården. Korna frös och var oroliga då de inte kunde mjölkas. Ja, ni hör, våra problem var lindriga. Hela bygdegården var full av sådana här rapporter från kylan.

Vad pratar man då mer om än kylan då man träffas så här? Jo, bredband. Bredband kan folk prata om i timmar. Jag med. Den 18:e är det förresten stort bredbandsmöte i Hablingbo bygdegård.

Och så pratar man uppvärmning såklart. Jag är ofta arg på vår vedeldning för att jag tycker det tar så förbaskat med tid.

Men när det är så här kallt då är ved oslagbart. Då älskar jag vår vedpanna. Det var många historier igår om flispannor som frusit. Eller det är inte pannan som fryser utan flisen. Och sedan står allt som sten. Nej, just nu får vedeldning +++++ av mig!

/ Mien

Mien gör en Papphammar

onsdag, februari 8th, 2012

Så här har det sett ut vid Hägsarve de senaste dagarna. Rör som läckt och sprutat. Rörmokarna på Gotland har så mycket att göra nu så de måste prioritera. Ladugårdar med djur som behöver vatten och fastigheter helt utan värme går först. Vi har ju haft värme. Enda kruxet är tappvarmvattnet så vi har inte kunnat duscha eller köra diskmaskin. Att jag inte kan hålla mig ren är inte prio ett för en rörmokare.

Igår förbarmade sig Pär över oss.

- Jag kanske kan göra en tillfällig lösning tills någon riktig rörmokare har tid med er, sa han och så åkte Pär och jag åkte till Svahns och köpte diverse rörmokargrejer. Fast sedan visade det sig att våra rör är så gamla och sköra så han ville inte bråka med dem för mycket med risk för att ställa till det ännu mer.

Det fick bli en liten lagning med typ bildäcksgummi som han virade runt röret och sedan en slangklämma på det. Vi har försökt själva med olika sorters tejp men det har inte funkat.

- Det här håller ända till i sommar! sa Pär.

Stort tack ska du ha! Nu kan jag duscha igen!

På engelskalektionen häromdagen så berättade jag för studenterna om våra läckande rör, pipes. Det kom in många bra ord, som radiator, element, furnace, panna och faucet, kran. Faucet visste ingen vad det var så då skulle jag rita det på tavlan. Hur ritar man en vattenkran egentligen? Först själva röret och sedan ett vred för varmvatten och ett för kallvatten. Medan jag står där framme vid whiteboarden så hör jag lite spridda fniss i klassrummet. När jag vänder mig om så gapskrattar alla. Och då förstår jag också.

Min kran blev lite konstig…

Den blev lite såhär kan man säga. Ja jisses vad vi skrattade.

Och sedan plockade jag fram den här länken http://www.youtube.com/watch?v=Uc6LTcaHSoo från youtube och drog upp den på storskärmen och vi fick skratta ännu lite mer tillsammans.

Jag är ju för härlig ;)

/ Mien

Mien tinar rör

mndag, februari 6th, 2012

Jag har försökt njuta av den vackra vintern. Jag har varit ute lite med min fina spark, om ni vill ha en lika fin som jag så kan man köpa dem på Gutevin, http://butik.gutevin.se/#

Men jag har lite svårt att koppla av i kylan faktiskt, blir inte många timmars sömn per natt. I lördags natt hade vi - 23 grader här. Trots element och fläkt frös vattnet ute i mjölkrummet. När jag äntligen fått upp det så var klockan halv tre på natten. Då tyckte jag att det var bäst att vattna tackorna för man vet ju inte när man har vatten nästa gång.

Så mitt i natten släpade jag ut slangen till lammhuset och fyllde på vatten. Ladugårdsslangen förvarar vi, som ni ser, i HALLEN! Enda frostfria stället just nu. Högtryckstvätten får stå där också för de är ju känsliga för kyla.

Ja, och sedan släpade jag in slangen igen. Då upptäckte jag att det inte var så frostfritt inne längre. Och när jag kommer ut i pannrummet förstår jag att rör frusit därute också. Det var bara att flytta fläktar och element och sedan vänta. När röret tinat så hade det också spruckit och vatten forsade ut…Trots att jag hade sagt till mig själv att jag inte skulle väcka Jonas, han har klippt lamm som en dåre hela helgen och behöver sova, så fick jag jaga upp honom ändå. Så nu måste vi ha tappvarmvattnet stängt och kan bara sätta på det när man ska duscha för det läcker så. Och ingen rörmokare har tid att komma hit och hjälpa oss löda ihop eländet. Visst är det härligt med vinter? Not.

Nu har jag börjat skriva på en förbättringslista. Ni vet, när snön tinar så har också det här röreländet tinat bort från mitt minne. Men vi har sagt att inte en vinter till med den här oron. Vi måste vintersäkra fastigheten lite bättre.

Grannens flispanna frös. De fick ägna sex timmar åt att tina upp den i fredags natt. Och sedan frös den igen söndag.

Allt tar dubbelt så lång tid i kylan. Vi har varit ute och kört foder till djuren nu och det var hemskt, vi höll på att frysa ihjäl. Allt man tar i är bara isande kallt. Nej, nu var det mycket gnäll. Men bara lite till…tvättmaskinen är trasig också…

Mommo, den lyckosten, firade vi av på restaurang Ovrira i söndags.

Hon lämnar nu kylan och sticker till Las Palmas en månad. Men jag är så glad för hennes skull. Hoppas du får det mysigt där, lilla mor!

Hennings kompis Gustav var med och han fick en jättepizza!

Vi kan inte åka hemifrån nu när det är så kallt. Man måste ju hela tiden vara beredd att tina rör….så det blir mest hemmahäng på kvällstid.

Elof lämnar inte sin varma fläck. Och gud nåde om Missi vågar lägga sig där en stund, då jagar han bort henne direkt.

Söndag kom Katarina Amér med sin lille Arvid. Medan pojkarna lekte så satt Katarina, Vendla och jag och pratade hela eftermiddagen, ingen bild på det tyvärr. Vi pratade lamm och hästar och lamm och hästar och lamm…Ja, vi hade så mycket att prata om så det tog aldrig slut. Så lite mysigt har det varit trots röreländet.

/ Mien

Precis vad vi behöver

lrdag, februari 4th, 2012

Det är ju en sån  HÄR! vi behöver här vid Hägsarve. Underbart!

/ Mien

Mejl från gården 2012-02-04

lrdag, februari 4th, 2012

Det är så jä-a kallt! Tvättmaskinen bara sa POFF igår kväll och sedan utlöste någon säkerhetsgrej och det började lukta bränt. Suck.

Jonas stack tidigt imorse till lammklippning och jag har jättemycket att göra. Jag ska fodra och vattna djur, köra in ved etc. Och när jag packat in barnen i bilen för att köra dem till simningen så startade förvisso bilen men den skrek och pep och på displayen blinkade det STOP med stora, arga bokstäver. Då vågar man liksom inte köra. Så nu sitter jag här vid datan. För det är så jag reagerar när det är mycket som ska göras. Istället för att gå ut till proppskåpet, till lammen, till mjölkrummet för att se att inte slangen frusit, till vedpannan, till grannen för att låna en bil, ja istället för allt det där så blir jag sittande, jag vet liksom inte var jag ska börja…

Eftersom vi klippte lamm i torsdags så hann jag inte skriva något mejl från gården, jag fick ta ett gammalt blogginlägg. Men det verkar ha funkat för en Maj- Britt har redan skrivit till mig nu på morgonen:

Hej Mien! Tack för att du kan få en snöig och seg lördagmorgon att bli betydligt soligare och glad.
Kom bara ihåg körkortet!!
Har du ingen blogg längre eller? Det var alltid roligt att läsa inläggen.
Ha det gott och sköt om dig.
Maj-Britt

Jodå, Maj-Britt, jag har fortfarande en blogg! Och tack för din uppskattning!

Mejl från gården 2012-02-04

Sådant här ska man nog inte skriva om men nu gör jag det i alla fall.

Hemmansägaren och jag satt en fredagskväll och drack vin och såg på program vi missat under veckan på SVT Play. Vi hade väldigt trevligt så det blev kanske lite mer vin och några fler program än vad jag hade tänkt mig. Lördag morgon var jag seg men storebarnen var obevekliga, jag hade lovat att köra dem till Solbergabadet där de skulle delta i en simtävling. Jag tycker barn är bra, men i sådana här lägen förbannar jag att de inte kör bil. Det var bara för mig att masa mig ut till bilen och styra kosan mot Visby. Barnen var skitsura för att vi var sena och Stora syrran sms:ade med tränaren hela tiden:

“Vi är nu i Västergarn, mamma är sen.”

“Vi hinner inte till insimmet, mamma vägrar köra fortare.”

Ja, så där höll det på. När vi kommer till Leva Kungslador så är det poliskontroll! Jag blir alldeles kall och känner hur paniken kommer men det är bara att köra av vägen och in till poliserna, en man och en kvinna. Det är mannen som tar hand om mig:

- Jaha, här har vi körkorts- och nykterhetskontroll! säger han. Jag kliver ur bilen på darriga ben och skriker:

- Men jag har inget körkort och jag har druckit vin!

- Jaha, säger polisen lugnt.

Barnen i baksätet stönar:

- Men mamma! Stora syrran sms:ar tränaren:

“Och nu har mamma fastnat i en poliskontroll också…”

- Menar du att du inte har något körkort alls eller att du bara glömt det hemma? undrar polisen.

- Buhu, jag har glömt det hemma! och så brister det och jag börjar gråta. Stora syrran˜till tränaren:

“Och nu lipar mamma i poliskontrollen.”

- Och så har jag druckit vin också! säger jag till polisen. Och jag kan inte vara utan mitt körkort…

- Skärp dig, morsan! väser barnen i baksätet.

- Exakt hur mycket har du druckit och när slutade du? undrar polisen.

- Buhu, jag slutade vid tio i går kväll, snyftar jag.

- Men vet du, om du inte har hällt i dig några kopiösa mängder sedan tio i går så tror jag att det är alldeles lugnt, säger polisen och tröstar mig.

Sedan tar han fram sin blåsgrej och lägger armen om mina axlar:

- Nu ska du lugna ner dig och ta ett djupt andetag och sedan blåsa i den här. Det kommer alldeles säkert att gå bra!

Tårarna rinner medan jag blåser. Men det går bra. Den trevlige polisen ser nöjd ut.

- Vet du, säger han, lyssna till din känsla och det är den som räddar ditt körkort! Men, man ska inte vara för nojjig heller, tillägger han och flinar…

Sedan var det det där med körkortet och polisen börjar slå i sin dator som segar på men efter en stund så:

- Asch, det är ju du med Mejl från gården. Jag litar på att du har körkort! Barnen i baksätet:

- Och gud så pinsamt, så känner han igen henne också!

Polisen tar fram sin walkie-talkie och kontaktar sin kollega:

- Låt den här bilen köra före kön så att de kommer iväg. De ska på simtävling och barnen är arga i baksätet. Jaha, så vinkar de ut mig och nickar glatt då jag kör förbi.

Jag skäms verkligen över hur jag ställer till det och jag ska försöka bli en bättre människa. För det är inte så kul när man hör sådana här historier berättas om en:

- Vet ni vad mamma sa till polisen? Jag har inget körkort och jag har druckit vin! Ha, ha!

Mien

Som nu har kommit på att hon ska börja med veden och pannan.

Jag sorterar ull

fredag, februari 3rd, 2012

Idag skulle Jonas egentligen iväg och klippa lamm men det blev inställt. Äntligen fick vi då en dag att pyssla med våra egna djur.

Vi ligger lite efter i schemat på grund av att hela julen fick ägnas åt skogsutkörning.Men idag började vi faktiskt att klippa tackorna. Kanske inte så snällt att klippa dem med tanke på att det är många minusgrader ute. Men tackorna går inne och verkar inte frysa.

Jonas klippte. Jag sorterade ull, sopade bort ull och höll undan nyfikna gimbrar som vi  klippte innan jul. Jag kallar gimbrarna för gaseller för de hoppar runt i lammhuset lite hur som helst. Jag drog också upp Heptavac, gasbrandsvaccin, som vi gav de klippta tackorna. Förra året var det flera tackor som reagerade kraftigt på vaccinet, de blev liggande några timmar alldeles darriga och vimsiga. Jätteläskigt var det. Men i år har ingen reagerat så ännu.

Vi har aldrig tagit vara på ullen förut men nu har vi fått för oss att det kunde vara kul med lite eget garn, vi får väl se hur det går med det. Jag kan ingenting om ullsortering men jag vet i alla fall att bukullen ska bort. Och jag vet att ullen ska sorteras då den är varm och nyklippt, sedan är det mycket svårare att dra isär den. Jag hade ett säcksystem där jag skrivit olika färger på säckarna, ljusgrå, grå, mörkgrå, svartgrå etc. Den gröna säcken är skitull och ska inte tas tillvara. Eftersom jag har en förmåga att strula till saker och ting så är jag nöjd över att skitullen har gröna säckar. Kom nu ihåg Mien, de gröna säckarna ska inte till spinneriet!

Egentligen hade jag behövt hjälp idag av någon som hade kunnat sköta vaccineringen så att jag hade fått sortera varje fäll i lugn och ro. Nu var det nästan stressigt att hinna med allt. När vi tar nästa tackgrupp ska jag nog se till att ha hjälp.

När Jonas klippt färdigt så vill han ha sprutan direkt och inte behöva stå och vänta på mig medan jag sorterar ull.

Jag, en ulltant? Nja, men det var faktiskt kul att hålla på med sorteringen. Man kan ju vända på mobilkameran så att man kan ta kort på sig själv. När jag gör det får jag alltid samma, fåniga min, halvöppen mun och nedre tandraden syns. Ni ser mitt säcksystem i bakgrunden.

Det är - 14 ikväll. Jonas och jag är rädda för köld. När det är så här kallt är det nästan alltid något som går sönder här hos oss. Elof är inte rädd för kylan. Han ligger utslagen på varma fläcken och håller en jämn temperatur på cirka 50 grader.

Nej, snö är inte min grej. Den här bilden tog jag i måndags då jag cyklade hem från jobbet. Solen sken, ett par minusgrader och vägbanan var fri från is. Det tycker jag är perfekt vinter.

Jag älskar att cykla hem från jobbet men nu är det kört med all den här snön som kom i dag.

/ Mien

Vad man kan konstruera då man är ensam hemma

onsdag, februari 1st, 2012

Jag har så dåligt samvete för att Lilleman får vara ensam hemma så mycket. Han är säkert ensam minst en timme varje kväll. Vi ska köra till simning och han vill inte följa med. Och inte vill han vara ensam hemma heller, men av två onda ting väljer han ofta att vara själv inne.

I går var han ju med på olyckplatsen.

Han satt förvisso i bilen med stora syrran men det var säkert läskigt ändå.

I kväll fick han vara ensam igen då jag körde på simning. Jonas var iväg och jobbade. Under den stund han var ensam har han bearbetat gårdagens intryck:

- Se här mamma, vad jag har byggt! sa han då jag kom hem.

En jättefin timmerbil i lego!

Han måste ha suttit där i bilen och studerat noga hur timmerbilen jobbade.

För hans legotimmerbil har gripklo och allting.

Vilken konstruktion!

Och så ringer han till oss på mobilerna och frågar hur lång tid det tar innan vi kommer hem. Vi har börjat fundera på att ta bort den fasta telefonen men än så länge så är det Lillemans trygghet, att han kan ringa oss. Han kan våra nummer utantill.

/ Mien