I dag hade vi stämt träff med Gullan och Allan för att de skulle hjälpa oss att reda ut några gränser i Silte. Vi började med tiokaffe vid Simes.
Den här flatbåten håller Allan på med nu. Jag tror att han sa att han byggt 28 flatbåtar. Jag frågade om man inte säger flateska och det kan man också göra. Men Gullan tyckte nästan att flateska är ett skällsord, eller att det i alla fall är nedsättande. Jag har aldrig hört ordet flatbåt förut. Vilket ord använder ni?
Gullan hade vävt en jättefin matta av lammskinnsremsor men den fick jag tyvärr ingen bild på.
Sedan gav vi oss av med kartor och passare. Allan hade förberett noga och räknat ut hur många meter hit och dit vi skulle mäta upp. Vi hade med oss märkkäppar som vi slog ner. Gamla gränser är ofta utmärkta med gränsstenar så det gäller att hitta dem. Men det är tyvärr inte alltid de fått ligga kvar.
Första stoppet var Piss backe ute på myren. Vi skulle mäta ut gränserna vid Torpet. Förmodligen har här legat ett båtmanstorp långt tillbaka och därav namnet Torpet. Gullan och Allan är jätteintresserade av gamla namn och gränser och har massor att berätta.
- In här! dirigerar Allan.
Gullan fnissar. Gullan lärde oss i dag ett nytt ordstäv:
” Han hade inte precis brÃ¥ttom att få skinnet av gröten! ” Fast pÃ¥ gutamÃ¥l dÃ¥, som jag inte kan stava.
Har ni hört det förut? Vad betyder det i era öron?
Vi åkte runt i flera timmar och kollade gränser. Vi var också nere vid Sandskallen. I den här strandboden har Allan ett fiskemuseum med gamla redskap. Vi hade ingen nyckel med idag men det får bli nästa utflykt.
Tack Gullan och Allan för en mysig söndag!
Jag tog några bilder på stranden också med de sitter i kameran. Storebarnen är jättesura över att jag sällan ids ta kort med kameran längre utan bara med mobilen.
Sedan fick vi bråttom hem för syrran kom med alla sina barn och skulle se på lammungar.
Ja, visst var det synd att jag inte tog kort med kameran när kusinerna åt våfflor vid Hägsarve på våffeldagen! Bella och Vendla.
Efter hand som tackorna lammar och vi märker att de klarar av sina ungar kör vi ner dem i ett av ängena. Lammungar mår bra av att vara ute och få sol på sig. Min pappa sa alltid att lammungar behöver sol för att växa. De har så klart ett lammhus att krypa in i då det regnar.
Småbusar på egna äventyr. Nu har vi klippt in cirka 50 stycken.
/ Mien
