Archive for mars, 2012

Tack till Per-Olof och varför jag blev sur på Ring så spelar vi.

sndag, mars 18th, 2012

Det är tur att jag har Per-Olof här på bloggen. Varje gång jag blir sur och arg och kanske drar iväg lite så är han där och lugnar ner mig och ser till att jag kommer till sans. Tack för det! Jag tror inte att jag känner Per-Olof men han har gjort sig känd här som en kunnig man, han har svar på det mesta. Hoppas du också fortsättningsvis går in här och styr upp lite!

Detta är absolut inget försvarstal men nu när jag lugnat ner mig lite så kan jag bättre förstå varför jag blev så arg på Ring så spelar vi i morse.

Jonas och jag är ju lärare på Allmänna linjen på Gotlands folkhögskola. Våra deltagare, som är vuxna, pluggar för att nå grundskolebehörighet och gymnasiebehörighet.  Det finns massor med olika anledningar till att de inte fått med sig sina behörigheter från skoltiden:

Man kanske har varit sjuk.

Man har en närstående som har gått bort.

Man fick barn tidigt.

Man hoppade av skolan.

Man har varit utsatt för mobbning.

Man har ett annat modersmål än svenska.

Man har kommit hit som flykting.

Man har fått för sig att man inte kan.

Man har jobbat i industrin i 25 år  och vill nu sadla om och göra något helt annat.

Man har jobbat i vården i 25 år och fått ryggproblem och måste sadla om.

Man vill börja på en högskoleutbildning men eftersom det var många år sedan man gick i skolan behöver man förbereda sig lite, kanske lära sig använda dator.

Man har gått tvåårigt gymnasium och vill läsa in det tredje året.

Man har gått i Särskola.

Man vill kunna hjälpa sina barn med läxorna.

Man har själv haft problem med droger. Eller någon i ens familj har haft det.

Man har suttit i fängelse.

Man känner sig obildad och vill få bättre självförtroende så att man kan delta fullt ut i det demokratiska samhället, kanske våga ta på sig ett uppdrag.

Man hade svårt för sig i skolan och fick inte tillräckligt med hjälp.

Barnen har flugit ut och man vill satsa på sig själv.

Man vill ta sig ur mångårig arbetslöshet.

Man vill byta yrkesbana.

Ja, det finns lika många anledningar att gå på Allänna linjen som det finns elever. Varje dag på jobbet har vi deltagare som sträcker på sig för att de lär sig något nytt. Varje dag ser vi hur gott människor mår av kunskap.

Många, många av våra elever har känt sig korkade just vad det gäller matte. Det är en helt otrolig syn att se dessa människors glädje då de kan lösa en ekvation i matteboken. Då det går upp för dem att de kan, att de har övervunnit sina rädslor och hinder. Att de kan nå sina drömmars mål.

Själv hade jag kanske inte svårt för matte i skolan men jag tog det inte riktigt på allvar. Det var synd. Precis som Per-Olof så är det matten som jag behöver mest i mitt vuxna liv. Jag räknar hela tiden. Hur mycket räntor jag ska betala på olika lån. Hur mycket diesel det går åt. Hur många kubik vedhögen innehåller. Jag räknar moms, olika momssatser, lägger på och drar ur. Jag räknar på hur mycket grus jag behöver beställa, hur många markstenar det går på en kvadratmeter, hur mycket färg jag behöver köpa, hur mycket jag behöver ta för lammskinnen för att det ska gå med vinst, hur många ml penicillin jag ska ge tackan vid juverinflammation, hur många flaskor vaccin jag behöver beställa….Jag räknar och räknar.

När jag gick i skolan hade jag ingen aning om att jag skulle behöva all den här matten. Därför blev jag så provocerad av uttalandet att: ” Du kommer nog inte att ha någon användning för det här…”

Att säga så är att förminska.

Och det var väl kanske en liten förklaring till att jag blev sur.

/ Mien, som brinner för folkbildning!

Nytt lammhem!

lrdag, mars 17th, 2012

Jonas tycker inte vi har tid med napplamm, det tycker inte jag heller. Vi behöver hålla fokus på alla tackor som lammar istället, så det inte blir fler napplamm…

Jag satte in en annons på Blocket igår kväll där jag efterlyste ett kärleksfullt hem för våra små. Jag tror snart tio personer har hört av sig som vill ta hand om lammen.

Men Sandra och hennes man var först! Nu åker de små till Fole och där ska de bo på en gård med hästar och hundar. Det kommer att bli jättebra!

Liiite orolig bara för vad Henning ska säga när han kommer hem. Han är hos kusin Lukas i Klinte.

/ Mien

Stoppa antiintellektualismen nu!

lrdag, mars 17th, 2012

På lördagar brukar jag alltid ha på Ring så spelar vi på radion. Mest för att plåga storebarnen kanske….I dag hade jag nog på det för att plåga mig själv! Jag blev dock så förbannad på Lisa Syrén i dag så jag ska ringa in till henne och klaga!

Så här vara det: Lisa ringer upp en Monica i Skåne.

http://sverigesradio.se/sida/sandningsarkiv.aspx?programid=1148 cirka 40 minuter in i programmet.

Lisa frågar Monica vad som gör henne glad.  Monica berättar då att hon jobbar på bibliotek och att hon blir glad av att förkovra sig. Just nu har hon hittat en matematikbok på biblioteket så hon sitter och räknar på trianglar och hypotenusor och tycker det är vansinnigt roligt.

Då gör Lisa Syrén följande korkade uttalanden :

1. - Vaaa? Matte helt frivilligt?

2. - Jag blir oroad för din hälsa!

3.  - Jag tror då inte att du kommer att ha så vansinnigt mycket nytta av den där matematiken!

Jag blev så arg så jag höll på att smälla av! Hur kan Lisa veta att Monica inte kommer att ha nytta av sin matte? Vad är det för antiintellektualism hon sprider? Varför ser hon ner på folkbildning?

Jonas tycker att man borde nominera Syrén till Årets folkförvillare hos föreningen Vetenskap och folkbildning. Varför kan man inte få bli glad av att lära sig matematik? Varför är det inte lika okej som att bli glad av musik? Djur? Korsord?

/ Mien

När vedmaskinen kom till byn

torsdag, mars 15th, 2012

Efter vinterns skogsgallring så finns det lite ved att klyva vid Hägsarve.

Förr var vi delägare i en vedklyv men den är numera uttjänt. De senaste åren har vi lejt in vedklyvning. Men eftersom vi har så mycket i år. Och det förmodligen blir mer framöver då vi har utökat vårt skogsinnehav så har vi köpt en vedmaskin.

I dag kom vedmaskinen till byn. Det krävdes tydligen många fordon för att välkomna den?

Och många karlar. Här är det Markus som får instruktioner av leverantören hur man gör. Jonas försöker förstå han också.

Maskinen är en bättre begagnad Hakki Pilke av modellen Woodmax tror jag. Jonas och jag har tittat runt lite och fastnade för Hakki Pilke. Det är inte den billigaste men vi hoppas nu att det är den bästa.

http://www.trejon.se/content.php?s=371

Till maskinen köpte vi också ett sånt här bord med hydraulik, bara för att man ska slippa dra i de tunga stockarna så lite som möjligt. Man blir rätt ledbruten ändå av allt hårt jobb här på gården.

Elevatorn kan man rikta åt olika håll. Man kan klyva veden rätt ner i lastväxlarflak eller i sådana där smarta vedsäckar som jag funderar på att köpa. Säckarna rymmer en kubik och veden torkar i dem. Varför herrarna inte här satt en vagn under här kan man ju undra. Vem ska plocka på den här veden?

Grannen Hasse kom ut för att hjälpa till och provköra lite.

- Åh, vilket härligt gubbmekano! utbrast Markus som ju gillar allt som har med teknik att göra.

Fast jag tycker att det är ett härligt källingmekano också.

Nu hoppas vi att maskinen kommer att skänka oss mycket glädje!

Jag hade gärna varit med på gubbmekanot men jag har suttit på LRF-konsult och bokfört hela dagen. Och fyllt i SAM-internet!

Lamningen är i full gång. De här två sötnosarna bor i vår hall. Det är en bortglömd och en bortstött trilling. Nu har småbarnstiden börjat med värmning av vällingflaskor och nattvak!

/ Mien

Balskakning och veckans morot

sndag, mars 11th, 2012

Jag hoppas att mitt förra inlägg inte upplevdes som gnälligt och som att jag vill kleta dåligt samvete på folk. Typ, nu har Hemmansägaren lämnat oss igen och se hur synd det blir om oss då….

Den där besvärliga förlossningen hade vi ju naturligtvis haft även om Hemmansägaren varit hemma. Och det är inte alls säkert att Hemmansägaren hade klarat situationen bättre än Vendla, hon har små smala händer och så är hon väldigt försiktig och lyhörd för hur mycket tackan klarar. Den stora skillnaden om Jonas hade varit hemma är att man då är två vuxna som har huvudansvaret. Man är två och kan bolla tankar och ideér mellan varandra. Det är ett stort ansvar att ha hundra tackor som ska lamma. Jag tycker ansvaret blir större för varje år.

Fast jag har ju alltid Henrik, min supersnälle granne. Han hjälper mig med allting. Här kör han in balar till mig i lördags. Jonas hade förberett noga men naturligtvis så var en av balarna han kört in innan han åkte möglig, händer ju aldrig annars. Men då kom Hemrik och tog bort skitbalen och körde in nya.

Vi brukar ju inte fodra med balar men vår korv är slut så nu är det balar som gäller. Hatar det. Vi har ingen balupprivare heller så man ska stå där och dra i det j—-a ensilaget.

- Vill du att jag skakar balarna lite åt dig? frågade Henrik då.

- Jaaa! skrek barnen i kör.

Man ser inte så mycket av honom, min fine granne. Han sitter mest i olika maskiner och jobbar hela tiden.

Och här får vi balen skakad! Tack för det!

Här är två snyggingar som väl var sådär intresserade av melodifestivalen, Tiger och Emrik. Tigers matte Agneta, var omnämnd i Jenny Perssons krönika i lördags, det var jag också. Krönikan var en replik på ett uttalande som skedde i veckan som det blivit mycket rabalder om.

http://www.helagotland.se/kronika/jenny_thomasson.aspx?articleid=7541661

Tiger var väldigt mallig över att hans matte är kompetent:

- Det visste jag hela tiden, spann han.

Henning har byggt cykelgupp som han sen cyklar över i rasande fart. Till guppet har han hämtat en planka som han sågat i bitar. Det lät över hela trädgården i eftermiddags:

- Såg! Såg! Såg!

- Lite synd på den fina plankan, suckade hans far. Men det är ju bra sågträning, tillade han sen och såg lite gladare ut.

Och så bara en sista, jag är så trött på Veckans morot i tidningen Land! Vad är det som är så kul med morötter som ser ut som snoppar så att man måste publicera en ny varje vecka? Alltså, missförstå mig rätt, jag tycker det här kan vara väldigt intressant, om det inte handlar om morötter då… :)

Men jag tycker att jag är värd bättre läsning än så här. Om inte Land tar bort den störtfåniga Veckans morot så tänker jag gå ur LRF, för det är väl så man blir av med tidningen?

Jag är värd något seriösare, och roligare, än det här.

/ Mien

Om när Hemmansägaren åker bort

fredag, mars 9th, 2012

När jag kom hem idag gick jag direkt ut i lammhuset. Jag anade genast oråd då jag såg en liten minilammunge vimsa runt och jag såg flera tacktanter på tjocken vilja ta hand om den.

- Kom här, lille vän, bräkte de bebissuget.

Sedan hittade jag mamman. Hon låg på rygg i en pöl med blod och kunde inte ta sig runt. Hon hade helt gett upp och huvudet hängde. Jag såg som hastigast att det stack ut en klöv därbak.

Jag fick ut barnen i lammhuset med blixtens hastighet. Emrik och jag höll tackan medan Vendla försökte förlösa henne. Hon hade fått ett lamm, minilammet, men det fanns fler kvar därinne.

- Det här går inte mamma, ungen sitter fast! sa Vendla efter att ha försökt ett tag. Hon får inga värkar heller, hon är så matt.

Där står jag i lammhuset. Lammen skriker argt för att de vill ha mat, Henning ska hämtas och vi kan inte förlösa tackan. Jag kan ju inte bara lämna barnen med det här? Vem kan man ringa till? Medan jag håller tackan försöker jag febrilt tänka ut vilka personer i min telefonbok som kan vara till nytta. Den enda jag kommer på är Annika Mellin, hon är distriktsveterinär och mamma till en av Vendlas bästa kompisar.

- Ska jag ringa Annika? frågar jag Vendla.

- Nej, mamma, nej, vi måste klara det här själva.

Ungen satt fast och satt fast. Tackan kved. Till slut lyckas iaf Vendla förstå att ungen kommer med rumpan före. Hon lirkar och trixar och när det kommer en värk  så säger hon:

- Braaa, till tackan och så drar hon ut ungen bit för bit.

Jag vet inte hur men hon lyckas få ut den,  en jätteunge.

Ungen är död. Vi försöker få liv i den och Vendla gör till och med konstgjord andning, men den är död. Vi låter tackan slicka på ungen en stund innan jag tar bort den. Jag har läst någonstans att de får igång värkarbetet av att slicka sina ungar rena.

Sedan drar Vendla fram en jättestor, död unge till.

Som tur är har tackan minilammet. Vi ser till att minilammet får i sig råmjölk och vi hoppas att den kommer att klara sig.

Tackan är jättetörstig efter den hemska förlossningen, hon dricker och dricker. Sedan äter hon. Och nu pysslar hon med sitt minilamm.

Som grädde på moset hittade Emrik och jag sedan en död tacka, men hon har inte dött av förlossningsbekymmer utan det måste vara något annat. Emrik och jag drog ut den döda till vägen och lade henne på en lastpall. Vi får ringa efter Svensk Lantbrukstjänst på måndag att de hämtar henne och de döda lammen.

Ja, och så är det då Hemmansägaren åker bort. Han hinner aldrig mer än lämna gården så händer det grejer. Nu hoppas vi att det var årets värsta lamning vi varit med om och att resten kommer att gå som på räls.

Vad skulle vi ta oss till utan våra jätteduktiga barn? Tack Vendla och Emrik för att ni finns här och hjälper mig.

/ Mien

Ta ett uppdrag för Klintehamn!

fredag, mars 9th, 2012

I onsdags var det en Svensson i Klinte som hade skrivit en insändare, du kan läsa den här,  http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=7533267.

Hemmansägaren läste artikeln till morgonkaffet och började sedan sitta nere vid köksbordet och svära och dövla över mig, eller så kändes det i alla fall.

- Hörredu! sa jag. Istället för att sitta här och gapa så tycker jag att du går upp och skriver en replik till Svensson istället.

Hemmansägaren tittade på klockan som var rätt mycket men jag var påstridig och sa att han skulle hinna skriva av sig innan jobbet.

Här kommer hans svar som är publicerat i GT idag http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=7538953:

Ta ett uppdrag för Klintehamn!

I onsdagens GT skriver Svensson i Klinte engagerat om Klintehamns framtid. Jag har hört det förut: att vi politiker har lämnat Klintehamn åt sitt öde. Svensson påtalar bristen på vägskyltar och färg på övergångställena. Som alternativ förklaring till dessa brister skulle jag vilja framkasta tanken att det är Klintehamnsborna själva som lämnat Klintehamn åt sitt öde. Hur menar jag? Jo! I mitt eget parti, Centern, har vi svårt att hitta Klintehamnsbor som är villiga att engagera sig politiskt. Jag tror på en höft att flera partier har den erfarenheten. Klintehamn är därför svagt representerat i nämnder och styrelser. Du själv, Svensson skulle kunna vara den Klintebo som satt i tekniska nämnden och påtalade bristen på färg i övergångsställena. Ofta är frågorna som behandlas i våra politiska nämnder inte mer högtravande än så! Det måste göras klart en gång för alla att det är på det här sättet det måste fungera. Det är gotlänningarna själva som har att se till att vårt gemensamma fungerar och vi gör det genom att engagera oss politiskt och våga ta uppdrag i nämnder. För att få det vardagliga arbetet att fungera så har vi anställt tjänstemän och annan personal men det är vi själva som betalar för det som måste vara ögon och öron ute i de gotländska buskarna och kvarteren. Såg i samma tidning att tex Socialdemokraterna Väster har årsmöte i Donnerska huset den 30:e mars klockan 19. Gå dit och framför era synpunkter och lämna förslag till förbättringar, kanske be om att bli medlem. Ta ett uppdrag! ”Politikerna” det är vi själva och inte några andra influgna tillfälliga gäster.
/ Jonas Niklasson, ordförande i Centerns södra krets

 

Killarna sover i soffan

fredag, mars 9th, 2012

Ska bli intressant att se vad den här helgen kommer att bjuda på. Jonas har nämligen åkt till Göteborg för att fira sin syster och så fort han lämnar gården så brukar det ju hända grejer! Det blev en liten mjukstart i går kväll med en trillingfödsel. Jag kan meddela att mor och barn mår bra. Men för att ta det säkra före det osäkra så mjölkade Vendla och jag ur tackan och hällde i ungarna lite råmjölk. När vi sent omsider kom in igen så hade alla killar somnat i soffan.

Pluttman. Han var helt slut efter skola och simträning.

Varför de här två är helt slut vet jag inte säkert, de har vare sig simmat eller varit i skolan. Tiger, till höger, bor hos oss nu när hans matte och husse är “på värmen”. Agneta bara ställer in en påse med kattmat till oss och så flyttar Tiger över själv när han förstår att de ska åka bort. Märklig katt.

Nu håller vi tummarna för att tackorna kniper ihop tills Jonas kommer hem!

/ Mien

On what matters

tisdag, mars 6th, 2012

Det var både ris och ros hos öronläkaren i dag. Ris för att eksemen i öronen verkar ha blivit kroniska. Ros för att jag tar hand om dem så bra! Just nu håller sig eksemen i schack med cortison och det såg hyfsat ut. Det är jobbigt med de här eksemen men det positiva är ändå att de inte påverkar innerörat på något vis. Man får inte benröta eller något annat hemskt av dem. Eksemen är rätt ofarliga, om jag förstod det rätt. Det är bara det att när de blossar upp och blir infekterade så är det jäkligt besvärligt.

När jag ändå var i stan passade jag på att gå in i en kontorsaffär och köpa lite grejer, fina mappar till familjen till exempel.

Vissa började genast använda sina.

Hemmansägaren har varit och hämtat en hel kartong full med böcker på Sudrets Livs i Havdhem. Bland annat ett helt verk av Derek Parfit, On what matters. En blivande klassiker enligt Hemmansägaren.

Så här mycket böcker får man för 280 kr på Ad Libris. Och så är Hemmansägarens gamla kamrater från filosofen i Uppsala nämnda i verket också. Ja, ni förstår hur stort det här är.  ;)

/ Mien

Lite förkylda hälsningar

mndag, mars 5th, 2012

Kära bloggvänner, om jag nu har några kvar. Allt är bra här vid Hägsarve. Enstaka lamningar så här i den darriga början. Jag är tacksam över att tackorna håller sig lugna. Dels för att jag blivit superförkyld, jag tror inte jag varit så här infekterad sedan storebarnen var små. Bihålor och öron spränger. Snor och tårar rinner. Rösten är borta. Så också hörseln. Imorgon har jag en tid på öronkliniken på lasarettet. Jag är tacksam över att tackorna håller sig lugna också för att Jonas ska åka bort och vara iväg hela fyra dagar i helgen. Och det är honom väl unt. Men så här i lamningstider så känns det som en evighet. Nu jobbar jag för att bli frisk och stark igen så att jag kan klara mig själv.

Trots att man inte borde så var jag tvungen att köra barnen ikväll. Jonas hade två möten så det fanns inget att välja på. Och barnen ska tävla om två veckor i Nässjö.

Här hoppar Emrik iväg igen efter lite nya instruktioner av tränaren ikväll.

På andra sidan repet finns Henning också någonstans. Han har tränat inför sin första simtävling ever på söndag, Vårplasket. Henning debuterar på 25 meter bröstsim och han är taggad till tusen:

- Mamma, när man kommer i mål måste, måste man slå båda händerna i kaklet, det har Vendla sagt!

Om han nu kommer i mål lilla gubben.

- Lille Scoob! ( som storebarnen kallar honom) Nästan alla barn blir diskade på sin första simtävling, det får du också räkna med, säger hans kloka storasyster.

- Jaha? säger Scooben då.

Vendla pustar ikväll. De har några konstiga byxor på sig med tyngder i. Likaså simfötter och paddlar för att det ska gå tyngre.

Eftersom jag inte har någon smak så känns det jättekonstigt att laga mat.

Ikväll fick det bli take-away kebabrulle från Fenicia på Hemse. Storebarnen jublade:

- Mamma! En ny rätt Scooben kan lägga till sin korta meny över ätbara saker!

Och nu till något heeelt annat. Ett jättefint fat från Lotte, http://www.charlottekarlssonkeramik.com/ . Lotte var och hämtade lite ull för hon var sugen på att karda, som tack fick vi det här fantastiska fatet. Påminner mig om en historia min svärfar brukar berätta. Den handlar om den kände gotlandskonstnären och författaren David Ahlqvist som jag tror Niklassons var lite släkt med.  Hur som. En fiskare kom förbi David Ahlqvist med några kilo strömming.

- Vad ska jag betala för fisken? undrade David.

- Tja, sa fiskaren, inte ska du betala så mycket, pengar vill jag inte ha. Men jag kan ta ett par tavlor för strömmingen…

Och så har vi visst årsdag vid Hägsarve snart:

Vissa är ute i god tid.

När det inte har kalasplanerats så har man tagit en cykeltur till Havdhem. Den lille kroknade dock på hemvägen och mamma Mien fick rycka ut med bil och cykelställ och hämta. Hoppas jag inte behöver göra det på söndag på Vårplasket.

/ Mien