Som tonårsförälder blir man inbjuden till olika utbildningar och informationskvällar. Första föräldraträffen på Högby i sjuan handlar om hur man undviker att ens tonåring börjar knarka. Det är naturligtvis jättebra med knarkinformation men det känns ändå lite surt. Alltså det viktigaste är tydligen att barnen inte ska börja knarka? Har man inte satt ribban lite lågt då? Visst, jag har stor respekt för knark och är jätterädd för det. Men finns det inte annat som är mer relevant? Hur hjälper vi våra barn att orka med långa resvägar, skola och fritidsaktiviteter? Hur får vi våra tonåringar att bli lyckliga och harmoniska? Hur ser framtiden ut här på södra Gotland? Vilka studier ska man satsa på om man vill bo kvar här? Inte en enda gång har jag blivit inbjuden till ett sådant infromationsmöte utan allt är problembaserat. Ta den där Cope-utbildningen till exempel som man blir erbjuden att gå, det är typ: Så handskas du med din besvärliga tonårsdotter! Så uppfostrar du din hund så den lyder liksom.
Nej, nu kommer folk att bli arga på mig. Men det handlar alltid om att tonåringen är så jäkla besvärliga och om att de knarkar. Inte om att den drygt 40-åriga föräldern kanske har problem, jobbar för mycket, mår dåligt och inte orkar engagera sig. Det stör jag mig på. Dessutom har Jonas och jag jobbat med tonåringar( gillar inte riktigt det ordet, känns nästan som ett skällsord,) eller ungdomar i över 20 år. Ungdomar  är vassa, javisst. Och smarta. Men de är också kärleksfulla, arbetssamma, mysiga och de har humor!  Hoppas det kommer fram.
Den här inbjudan kom idag:
Lovvärt att de bemödat sig om att lägga till ordet underbara. Det är polisen och Länsförsäkringar som har infokväll. Men igen, bara informationskvällar om knark. Är det lite reservatsstämpel på Gotland eller?  Är vi Sveriges indianer?
Så mycket knark verkar det inte ha varit på femtonårsfesten Stora syrran var på i går . Jubilörens mamma, Mari Winarve ( hon på radion) och jag, var med i samma föräldragrupp och våra flickor är lika gamla. Flickorna är dessutom goda vänner. Mari är väldigt rädd för knark och alkohol, vi har pratat om det många gånger. Jag är mer rädd för arbetslöshet och ensamhet. Vi har olika rädslor. Så här såg det ut då jag hämtade Stora syrran dagen efter festen igår:
Alltså, inte alla ungdomar tänker på knark dygnet runt. Snälla, ge oss lite andra infokvällar om ungdomar än vad det gäller knark. Det finns många ungdomar som har högre ambitioner än så. Även om de här flickorna kanske inte alltid är så här präktiga och sitter hemma och gosar med kaniner 
så har de andra mål i livet än att börja knarka.
Förresten så är de här kaninungarna väldigt söta och man kan boka upp sig på en via bloggen här.
De kostar ett par hundralappar och de är renrasiga lejonhuvade? lejonhövdade ? dvärgkaniner någonting.
Det finns fem stycken smÃ¥ ungar. Här ligger de i boet. Alla ligger Ã¥t samma hÃ¥ll med svansarna utÃ¥t. Sååå sött. Se öron, se öron se svansar hava de….
Lady har bokat upp sig på en kaninunge redan. Hon vill ha ett eget husdjur säger hon. Vi är väl lite tveksamma till om hon är tillräckligt mogen men vi får väl se.
Den ömma modern.
Vendla och jag har plockat ramslök och gjort ramslökspesto, så jäkla gott! Hur förvarar man ramslökspesto till pingst? Vi ska ha stort kalas då och det skulle vara gott till fårfiolen. Fryser man in det eller har man i konserveringsmedel? Tips?
Vedmaskinen är igång och den dras av gamla Bustern. Det är så bra för den andra traktorn behövs för att fylla på bordet och köra bort ved.
I dag har det varit innebandy, påskkuppen i Hemsehallen. Henning var där och satsade allt, ni ser honom i vänster hörn i blå tröja.
Sedan skulle det tas lagfoto för Havdhem. Ha, ha, jag tycker de roligaste bilderna alltid blir då de vuxna försöker styra upp allt. Här ser ni Måtte och Emma in action.
Vår Lilleman längst upp till vänster.
FrÃ¥n innebandy till PRO:s Ã¥rsmöte i Klinte. Jag var underhÃ¥llningen. Det var sÃ¥ mysigt i deras lokal i Donnerska huset och jag fick sÃ¥dan respons pÃ¥ det jag berättade. Mamma har varit väldigt engagerad i Klinte PRO sedan hon blev ensam och jag förstÃ¥r det verkligen, en väldig värme och gemenskap. Och lite kul att jag kunde fÃ¥ dem att skratta ocksÃ¥….
Hej hej vinkar publiken!
/ Mien
