Mejl från Gården

Så kom då konfirmationsdagen. Emrik var jättesjuk med feber och halsproblem dagarna innan. Jag fick stoppa i honom både det ena och det andra ur vår medicinlåda på lördagen så att han skulle kunna öva. På söndagen var det något bättre.

Solen sken från blå himmel när vi gick till kyrkan.

Så kom dom då tågande in. Och de var så fina, så fina i sina vita kåpor.

Emrik gick med Edvin.

Edvin är släkt med Elsie som syns här i rött. Elsie var en av farmor Tuulas bästa vänner. Det var helt oplanerat att Elsie skulle fastna på den här bilden men jag blev så glad ikväll när jag såg det. Jag visste faktiskt inte ens att Elsie var i kyrkan, den var full till sista plats så man hade svårt att ha överblick över alla som var där.

Jag ångrar nu att jag inte tog fler bilder men det känns så dumt att flänga runt med kamera i kyrkan.

Trots halsproblem läste sonen med klar och tydlig stämma och jag fällde nog någon liten tår.

Jag satt med herrarna Lukas och Henning i kyrkan och de tyckte väl att det blev lite långrandigt. För att lätta upp det lite tog jag med mig grabbarna fram och tog nattvarden.  Jo, jag har frågat och nuförtiden får man ta med barnen fram!

- Självklart är barnen välkomna fram! säger vår diakon på sjungande finlandssvenska.

Henning som varit med förr viskade till Lukas att:

- Nu du Lukas, nu ska vi få vin!

Lukas såg väldigt förtjust ut över det. Väl framme blev de små pojkarna så vänligt bemötta, man välkomnade dem och böjde sig ner för att de skulle nå att doppa sina oblat i kalken. Henning smaskade i sig sitt men Lukas spottade ut sitt. Sedan lade han det framför oss i kyrkbänken. Jag hade velat ta kort på allt men det kändes lite ofint.

Jag tog kort på Bella och Jennie istället som rockade loss till psalmerna.

Så var det då dags för det jag längtat mest efter. Emrik spelade och Linnéa sjöng Hallelujha av Leonard Cohen.  Intet öga var torrt. Inte mina i varje fall.

Men shit så bra de var! Linnéa har varit med i Tiljans talanger flera gånger och hon sjunger verkligen helt fantastiskt!

Ungdomarna, musiken, den vackra altartavlan och solen som lyste in just då.

Sedan tågade de ut igen.

Tyvärr var det motljus ute så Emrik kisade på alla bilder.

Men det var en mäktig syn ändå!

Tack Ulf och Birgitta för allt ni gjort för barnen! Allt som de fått lära sig. Lägret i Småland med bla kanotpaddling, alla fina aftongudstjänster i pastoratets kyrkor vi fått komma till under vintern, all god mat ni lagat till ungdomarna,  pilgrimsvandringen mellan Hablingbo och Havdhem. Besöket av polisen då ni läste 10 guds bud. Tack alla som varit inblandade. Och ett speciellt tack till Lena.

Sen var det mottagning vid Hägsarve.

Markus spelade.

Erik Sahlström och annat. Jättefint.

Maten intogs i vardagsrummet. Vi hade gjort en buffé som jag glömde ta kort på. Men det var sparris från Eksta, färska rödbetor med getost från ugnen, potatissallad, två goda sallader som Vendla gjort, en med melon och en med champinjon som bas, fem olika sorters salami. tackfiol från Hägsarve med en sås av hjortronsylt , creme fraiche och vitlök, ramslökspesto ( ramslöken plockad av Vendla och mig i Eke, västerbottenpaj utan paj, bröd från Laban, ost etc och ett jättestort fat pannkakor till alla barn.

Och så mommos jättegoda tårta med frukt, lemon curd och mandelbotten.

Efter maten drog Olof av några Johnny Cash-låtar till publikens jubel.

Olof är grymt bra!

När alla hade gått hem blev det lite efterhäng med mommo och Marie bla.

Och Markus och Signe.

Emrik, Per-Erik och mommo. Ja, det var en fin dag!

/ Mien

Jag hinner inte fota och skriva just nu så det får bli ett gammalt Mejl från gården som jag inte lagt ut. Bilderna är på tackor som stött bort sina ungar, vi har haft ett par sådana i år. Genom att sätta fast tackan i en adoptionsgrind i någon vecka , eller binda upp henne, man fixerar huvudet på dem, så kan man få dem att ta ungen igen om man har tur. Åtminstone lär sig den bortstötta ungen hur den ska kunna tjuva till sig mjölk, den lär sig att suga när syskonet suger.

Jag vet att det är förbjudet att tjudra djur. Adoptionsgrindar är alltså förbjudna trots att det är enda sättet att få tackan att ta ungen igen. En veckas fastsättning kan spara så mycket lidande. Skulle man fråga en tacka i slutet på sommaren, som varit med om att sitta fast för att förstå att ungen är hennes, så tror jag att tackan skulle tycka det var helt ok. De går ju genom eld och vatten för sina ungar, riskerar sitt liv för dem.

Lamning blues

Så här i slutet av lamningen går luften alltid ur mig. Man borde vara glad över att nästan alla tackor har lammat, att det stora jobbet är över. Man borde vara glad över att nästan alla 200 lammungar mår bra och skuttar ute i vårsolen tillsammans med sina mammor. Man borde verkligen vara glad.

Men. Inuti mig finns bara ledsenhet. Jag drabbas av det varje år. Någon slags lamning-blues eller post-lamning syndrom eller vad det skulle kunna kallas. En del i ledsenheten är röran man har att ta hand om efter flera veckors intensivt lamningsarbete. Alla smutstvättkorgar svämmar över inne, i köket är det stampat jordgolv, ingen orkar elda så det finns nästan aldrig varmvatten. Man får försöka tvätta av sig det värsta i kallvatten. Lillemans läsläxa har varit borta i veckor och han letar efter den i alla högar med grejer varje kväll:

-Nä, inte här heller, säger han uppgivet efter att ha gått igenom en hög blandat med ren tvätt och gamla tidningar.

Inte en enda sak ligger på sin rätta plats, vare sig inne eller i ladugården. Viktiga papper, viktiga nycklar, viktiga verktyg, allt är bara borta.

Och så är det det där lilla gänget som ännu är kvar i ladugården. Special-BB eller vad man ska kalla det. Det är tackan med trillingar som har haft juverinflammation och nu bara har mjölk i den ena spenen. Det är ju redan från början väldigt dåligt uträknat av Gud med bara två spenar som ska räcka till tre ungar då tackan får trillingar. Vi måste såklart ge trillingtackans småttingar extra välling. Och så är det tackan som aldrig fick igång sin mjölkproduktion. Hon är en rar och omtänksam mor men hon måste ju få hjälp av oss. Och så är det Patricia och Tyra, två små lammflickor som ständigt är hungriga. Jag tror att det var så att flickornas mamma lämnade dem i en korg utanför vår ytterdörr med en lapp där det stod:

“Ta hand om de här flickorna för jag orkar inte”

Jag orkar inte riktigt heller men när lammflickorna sträcker upp sina små, hungriga munnar mot mig så kan jag inte motstå dem.

Men det som riktigt tar musten ur mig är tackan som fått för sig att bara ett av hennes två barn är hennes. Fastän ungarna ser identiska ut, det verkligen syns att de är syskon, så hävdar tackan motsatsen. Jag har haft långa samtal med tackan men inte lyckats övertala henne. Nu sitter hon fast i en så kallad adoptionsgrind så att båda ungarna ska komma åt att dia. Men släpper jag loss henne så puttar hon direkt bort det ena lammungen.

Så går jag runt och tänker på hur det måste kännas att vara ett litet bortstött lamm. Så hemskt det måste vara när ens mor inte älskar en. Att inte få vara med i gemenskapen, att inte få närhet eller värme eller mat. Jag tar tag i tackan och stirrar henne stint i ögonen och fräser:

- Ser du inte vilken glädje syskonen har av varandra? Hur de leker tillsammans, sover tillsammans? Kan du inte glädja dig över det?

Men tackan bara fortsätter att putta bort den ena ungen.

Så här är det alltid i slutet av lamningen. Jag fokuserar på det dåliga, på problemen. Jag oroar mig och drabbas av lamning-blues. Hoppas bluesen har gått över när vi träffas nästa gång.

/ Mien

Jag har varit så slarvig med att lägga ut mina Mejl från gården här, de senaste tre har inte fått vara med. Men jag ska lägga in dem! Snart!

Här kommer i alla fall dagens Mejl från Hemmansägaren, Jonas text på ledarplats i GT idag.

Följ länken http://www.helagotland.se/ledare/artikel.aspx?articleid=7700929

eller läs här:
Våra tackor är precis färdiglammade och allt har gått bra. Vi har fått ut hela all 105 tackor och 200 lammungar på bra beten. Jag borde vara nöjd och inte känna oro. Mina elever på Folkan har avslutat vårterminen. De flesta nöjda med sin insats och nöjda med skolan. Själv har jag lärt mig massor och tycker att mina elever har gått framåt. Jag borde vara nöjd och jag borde få slippa oroa mig. Vad är det då som stör friden? Varför känner jag oro och varför kan jag inte riktigt glädja mig? När det gäller lantbruket så är det så att vår och sommar också innebär kontroller. Vi är som många andra lantbrukare beroende av stöd och ersättningar för att alls få det att gå runt. Baksidan av det är alla kontroller av marker, papper, djur och märken. Och tydligen måste allt detta ske under sommarhalvåret. Precis lagom vi släppt ut alla djur på diverse beten så dimper det ner brev som uppmanar oss att vara behjälpliga att samla ihop djuren på betet för att tjänstemännen skall kunna räkna dom. Vi är många djurhållare som känner oss jagade av alla krav och kontroller. Det är svårt att slappna av när man alltid går runt och misstänker att det är något man glömt. Ligger det en död tacka nere på betet kan man få procentuella avdrag på hela stödet. Har man inte fyllt i stalljournalen rätt så händer samma sak. Det kan bli dryga ”böter” för små administrativa missar man gör. Jag känner en veterinär som drömt om att skaffa djur men som nu inser att det är för mycket byråkrati för honom att hålla ordning på. Frun hans har ändå jobbat på en länsstyrelse på fastlandet. Om inte sådana människor anser sig kunna klara kraven vilka skall då göra det? Hur blev det så här? På mitt andra jobb på Folkan så har förvaltningen aviserat ändrade rutiner och regler kring arbetstid och annat. Vi får väl först höra vad chefen har att säga innan jag flippar helt men tydligen går det även här ut på att öka kontrollen av framförallt lärarnas arbetstid. Läraryrkets frihet har beskurits under åtminstone två decennier i ungefär samma takt som yrket har minskat i attraktionskraft och lönen halkat efter. För 30 år sedan fanns det två yrkesgrupper som hade mycket låga sjuktal. Det var lärare och bönder. Nu är det inte så längre. Båda grupperna rapporterar stress och dålig ”lönsamhet” samt högre sjuktal och olycksfrekvens. Hur blev det så? Ibland tror jag det bottnar i avundsjuka. Jag träffar fortfarande och ofta på uppfattningar att lärare tjänar bra och är lediga hela sommaren och att bönder tjänar bra och är lediga hela vintern. Om det någonsin var sant så är det definitivt inte det nu. Om trenden håller i sig så har vi snart en livsmedelsproduktion i klass med Nordkoreas och ett utbildningssystem i klass med Mexicos. Den svenska samhällsmodellen har byggt på att vi litar på varandra. Vi har betalat våra fakturor och gjort det vi skall göra utan att någon behövt hota med repressalier och kontroller. Det har bidragit till vår ekonomiska och administrativa effektivitet. Det har inte behövts så många kontrollanter och juridiska ombud och kontrollanter som kontrollerar kontrollanterna. Kunde det inte ha fått fortsätta så?
Jonas Niklasson (c) Nostalgisk i försommartid

/ Mien

Vendla har kommit hem från Frankrike. Och idag åkte hon till Stockholm med klassen. Frankrike var i alla fall toppen. Hon har fått bo i tre olika familjer och sett massor.

Jag yrar mest runt. Jag hade hoppats få lite ordning här hemma till helgen då vi har konfirmation men det ser dystert ut. Jag får nästan lite panik över hur rörigt vi har det och skulle behöva vara ledig flera veckor och bara ta hand om gårdens papper.

I helgen var vi nere på vårt naturbete. Det var som att gå i en rabatt! Nu när lamningsoron är över så är det oron över att hinna beta överallt som tar överhanden. Stängsel ska renoveras och djur ska flyttas.

Det är ett väldigt funderande på vart djuren ska gå. Sådana här marker kan man ju i värsta fall putsa av med betesputsen men det går ju inte i skogen.

Elof gosar med några trädgårdslamm nu på morgonen. Lammen tycker att Elof är hur spännande som helst.

Jag måste städa och klippa gräs och papper och ….. Hur ska det gå???

En fin en på våra siltemarker. Eller på länsstyrelsespråk: En betespåverkad en.

Örjan på Verdus gosar med sina napplamm som han köpt av mig, Tyra och Patricia. De är riktiga publikmagneter på Verdus!

/ Mien

Det är så tråkigt att bloggen uppdateras så dåligt nu. Speciellt tråkigt är det för att Vendla ännu är i Frankrike och att jag vet att hon ibland följer Mejl från gårdenbloggen och vad vi har för oss här hemma.

Jag har inte ens tagit några bilder. När jag tömde telefonen ikväll så var det ganska torftigt.

En bild på gullvivor från vårt lammbete. Emrik tyckte de var så fina där de växte mitt inne i tynnen. Det måste vara bra växtkraft just där för jag har aldrig sett kraftigare vivor än i här.

Annars kan det vara ganska fattigt med gräsväxten på vår mark i Silte. Men än är det grönt och fint, det har regnat ganska hyfsat so far. Emrik får åka med sin mor då och då för att stödfodra lammungar.

Tackan jag märkt upp med gul halsrem i förgrunden har trillingar men bara en fungerande spene. Ungarna har vi märkt med gula buntband och de går under namnet familjen gul. Och så har vi familjen blå och familjen röd, alla med sin speciella historia. De färgade halsremmarna är bra, jag har köpt dem på LG produkter. Remmen får sitta på till hösten som en påminnelse om att den här tackan måste bort. Och ja, jag journalför också vilka lammungar jag stödfodrar med välling. När man är med i KRAV får dessa ungar inte skickas in till slakt  utan de måste man slakta hemma. Det finns ingen välling som är KRAV-godkänd utan de här ungarna anses vara orena att äta, eller hur man ska uttrycka det. Det hade kanske varit mer KRAV att slå ihjäl de här lammen men det är ju inte så lätt.

Om tackorna kan lura till sig en slick välling så gör de det. Det smakar tydligen himmelskt. Jag köper också vällingen från LG-produkter. Den är mycket dyrare än Granngårdens men tjockare, fetare och därför också drygare. Jag tror nästan att det blir billigare i längden med den här vällingen. En 25-kilos säck kostar 1530 kr med moms. Dyrt som guld alltså. Att stödfodra lamm är en mycket dålig affär. Men jag tänker alltid att just det här lammet kanske kommer att bli ett jättefint livdjur och då kanske man får lite valuta för pengarna.

Nu får ungarna bara en gång om dagen och de verkar vara nöjda med det. De har ju börjat äta gräs också.

Vad hittade jag mer för bilder i telefonen då? Jo, jag har tydligen funderat över det där med hur man öppnar en brödpåse.

Man kan ju öppna den i änden, så att säga, genom att tvinna det lilla stålbandet. Fint om man vill försluta påsen igen.

Men somliga i vår familj har valt ett annat, lite snabbare, sätt att öppna en brödpåse på.

I dag hade vi de traditionella avslutningslekarna på Folkan, same procedure as always, först Ludo i Hulte kruppar och sedan brännbollsmatch, deltagarna mot lärarna. Allt var sig nästan likt förutom att rektorn vidareutvecklat brännplattan lite.

En brännplatta man oftast har nära till hands

Hur det gick? Tja, deltagarna brukar vinna så vi får väl vara nöjda med att vi bara förlorade med en poäng i år!

/ Mien

Torsdagar är vi lediga och jobbar hemma på gården. Torsdagar brukar vara fyllda med aktiviteter från morgon till kväll. I går skulle vi träffa Länsstyrelsen som ringt och ville komma ut och titta på det nya betet i Grötlingbo. Så fort man anmält att man har särskilda värden kommer de ju ut och gör en bedömning. Jonas hade även en elev som skulle hänga med och titta och lära sig lite.Sedan hade vi en träff med en jurist och lite andra människor för det var ett papper som skulle skrivas. Och så skulle vi flytta en lammgrupp från Hablingbo till Silte.

Men först Länsstyrelsen. De skulle höra av sig vid tiotiden. Jonas gick och trampade och väntade, det är ju svårt att börja med något då man inte riktigt vet när de kommer. Halv elva hade de ännu inte hört av sig och Jonas klättrade på våggarna. Jag lyckades lämna ett meddelande på deras mobil att vi ville veta. Halv tolv åker Jonas upp på Folkan för att berätta för eleven som satt och väntade att vi ännu inte hört något. Halv ett är Jonas så rastlös så han börjar köra grindar och förbereda lammflytten. Halv två, precis innan vi ska åka till juristen, ringer så äntligen Länsstyrelsen och säger att de inte har möjlighet att komma!!! Helt ok, man kan få förhinder. Men varför kan man inte ringa och säga det då?

Varje timme är viktig för oss här på gården. Vi kan inte bara sitta på lådan och vänta för det har vi inte råd med. Länssyrelsen, igår var jag väldigt sur på er.

Sedan till något roligare. Efter att ha träffat på våra napplamm Tyra och Patricia, som var ute och spankulerade själva på vägen, blev Verdus-Eva blixtförälskad. Efter lite betänketid från min sida, jag är ju ganska förtjust i dem jag också, så gick jag med på att Eva skulle få ta över dem.

Här träffar Tyra och Patricia nya husse Örjan och matte Eva.

Och så till något tråkigt igen. Författaren, sommarhablingen och vår gode vän, Thomas von Vegesack, har lämnat oss.

Lyssna på P1 här http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=5101554

Det är så här jag kommer att minnas Thomas, stående med Jonas ute i vår trädgård i en livlig diskussion om litteratur.

Det kommer att bli tomt utan Thomas i Hablingbo i sommar.

/ Mien

Kanske var det några av er som kände igen Tommy i förra inlägget?

Kan bero på att han ju nyligen var med i programmet Svenska dialektmysterier med Fredrik Lindström när det handlade om gotländskan.

Om du missat programmet så se det här!

http://svtplay.se/v/2784552/svenska_dialektmysterier/del_7_av_8?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2790501/sb,p113543,1,f,-1

Tommy möter ni 15:50 minuter in i programmet.

/ Mien

Under andra världskriget var det ett bombplan som nödlandade ute på Mästermyr. Planet, som startade i England med destination Berlin blev skadat och fick nödlanda i vad besättningen trodde var Danmark. Så att inte tyskarna i det ockuperade Danmark skulle kunna komma över planet så satte besättningen eld på det. Fast vad de inte visste var att de ju hade landat ute på en myr på Gotland! Läs den otroliga berättelsen här

http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=7667078 och här

http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=7667104 och här

http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=7666836

Min kollega Cajsen och jag kunde inte låta bli att ta en del av svensktimmarna med eleverna i onsdags till att forska mer om Liberty Lady. Dessutom var de ju så att besättningen fick bo på Folkan under några dagar.

Flera delar av planet återanvändes. Man säger att delar av det ännu finns kvar i gamla Albin Larssons verkstad på Hemse, numera Svahns järnhandels (XL-BYGG) trädgårdsmöbelsaffär. Vi tog en promenad dit för att se om det verkligen var så.

Tommy på Svahns visade oss gärna.

Här ser ni en del av Liberty Ladys vinge som står på golvet.

Vingen används som balk i taket. Järn var dyrt och självklart återanvände man planet på flera olika vis. Här har Albin Larsson använt vingarna som balk i taket på verkstaden. Hjulen använde han på olika vagnar han byggde. Men den största delen av planet är numera nedsmält till varpor!

Man får en uppfattning av hur gigantiskt stort planet var när Tommy visar och berättar.

Vill man lära sig mer om den här händelsen kan man gå in på den här hemsidan.

Det påstås också att det finns delar av Liberty Lady inbyggda i vår bilverkstad på Havdhem, Havdhems bilservice. Jag ska åka dit och kolla imorgon.

För nu ska jag gå i säng. Det kostar på att hämta konfirmander mitt i natten.

Och så har jag varit stand-in för Jonas på ett dansmöte ikväll vid Mybbes. Här ser ni dansgeneralen Hans-Evert som håller i trådarna denna dans. Allt man gör skrivs upp i små skrivböcker och dokumenteras. Om någon vill göra ett specialarbete i nutidshistoria eller så föreslår jag att man skriver om Hablingbodansen under 30 år. I de små böckerna kan man följa prisutvecklingen, mattraditioner och mycket, mycket mer.

Än finns det platser kvar till dansen den 19 maj! För ynka 200 kr får man trerättersmiddag och dans till levande musik. En helkväll helt enkelt!

Vi ses väl där?

/ Mien

Kära vänner!

Tack för alla fina kommentarer! Tyvärr hinner jag inte svara på dem just nu men jag hoppas jag kan få en stund ikväll. Emrik ska hämtas halv två i natt i Havdhem så då har jag ju lite tid där innan jag ska hämta honom

När diskmaskinen eller tvättmaskinen krånglar så vet nu ju att jag brukar bli lite däckad. Nu har båda varit ur funktion. Diskmaskinen är bara 4 år gammal och vi har lagat den flera gånger för dyra pengar. Nu är det dags igen, den spolar inte av disken. Plus att plastinredningen börjat ge upp. Locket till saltbehållaren har spruckit och silen har gått samma väg. På diskmaskinsaffären i Hemse undrade de om jag kör saltsyra i maskinen men det gör jag faktiskt inte. Det var en av de dyraste maskinerna de hade då jag köpte den men den har verkligen varit skit. I går slog jag till på ett annat märke. Är det verkligen meningen att alla ens pengar ska gå till nya maskiner hela tiden? Köpte ju nyss ny tvättmaskin och ny dator också. Och nu måste jag köpa nya däck till bilen. Jättetråkigt.

Den nya tvättmaskinen är inte trasig men i helgen fick vi stopp i avloppet. Ni vet, illaluktande avloppsvatten jäser upp och väller in över tvättkläder och skor. Me not like Jag hatar stopp i avloppet och försöker inte ens själv få upp det längre. Jag ringde Lolles spolbil direkt. Kolla, det står Alva city på hans bil. Ja, Alva, det är ett riktigt city det!

Enligt Lolle så är det de nya, miljövänliga tvättmedlen som bildar en grå sörja i avloppet. I vårt avlopp såg det ut som lera ungefär.

Håkan och Berit Onsjö kom förbi med Haymish och Julie från Nya Zeeland. Haymish har en besättning med 3000 gotlandsfår på Nya Zeeland. Han tar inte till vara på skinnen för det finns det ingen marknad för men däremot så säljer han ullen till Kina och får bra betalt. I tolkienfilmerna, som spelades in på Nya Zeeland, är alla kläder uppsydda av ull från Haymish gotlandsfår. Tänk på det då ni ser filmerna, kläderna är av gotlandsull! Här tittar Haymish på våra skinn.

För att få ut licensen med villkorad läkemedelsgivning så är man tvungen att ha ut en veterinär på gården som går igenom vissa moment med en. Medan Haymish snackade ull med Jonas så fick jag mig en duvning i hur man ger injektioner. Jag hade väl tänkt städa ladugården efter lamningen innan jag tog hit en veterinär men, men…

- Där är kylen som jag ska ha läkemedlen i. Men titta inte in där för där förvarar jag döda lammungar som ska till destruktion! sa jag förtvivlat till Håkan.

Kanske inte helt enligt regelboken.

Nu är avloppet rent igen! Den där bilen är en välsignelse!

Betet i Grötlingbo är snart instängslat. Lasse tar en fikapaus.

Det växte så vacker lav på muren.

Jonas hjälper grannen Henrik att ta upp sten. Det är ett väldigt arbete med att hålla grönsaksodlingarna fria från sten.

 I morse åkte Vendla till Frankrike, hon ska vara borta i nästan två veckor. Emrik åkte med samma båt som syrran, han ska till Småland med konfirmanderna i 4 dagar. Så här är väääldigt tomt! Jag vet inte i hur många år jag har kört på simträning varje lördag morgon så det kändes konstigt att inte åka iväg på det. Jag fick nästan lite abstinens så jag tog Henning i bilen och åkte till Hemse på lite shopping.

Jag vet inte varför jag inte har gått in där förut men idag premiärhandlade jag på Barnens garderob på Storgatan.

När storbarnen var små handlade jag mycket kläder till dem av märket Lego. Det var en affär på Adelsgatan i stan som hade det märket. Sedan upphörde affären tyvärr med de kläderna. Det var synd för Lego-kläderna hade fantastisk kvalitet.

Döm om min förvåning när jag hittade Lego-kläder på Hemse i dag! Jättefina, färgglada och tuffa. Ja, alla kläder på Barnens garderob var av god kvalitet. Det är mest kläder till yngre barn och upp till stl 140.

Henning slog till på den här snygga Darth Vader-tröjan från Lego.

Det är Susanne Ström som har affären. Gå dit och handla! Jag passade på att köpa lite presenter också till en del småttingar i min närhet.

/ Mien