Archive for augusti, 2012

Bröllop vid Hägsarve

torsdag, augusti 23rd, 2012

Hemmansägaren och jag gillar ju att gå. Vår favoritrunda är runt Silte, 11 km. Vi går i rask takt, grälar, pratar, njuter av små paddor som hoppar på vägen i sensommarfukten och av kor som ännu semestrar i olika hagar.

En dag kom en man ut och hejdade oss på vägen. Jag tror han heter Sylve Melin. Vi har träffats någon gång förut och då har Sylve berättat att vi är gammal släkt. Sylve hade ett gammalt fotografi i handen och han frågade mig:

- Är du tillräckligt gammal för att vara intresserad av släktforskning?

Jag svarade ärligt att det är jag inte. Om nu släktforskning har med ålder att göra.

- Hur som, du ska få det här gamla fotografiet av mig.

Och där står jag i Silte, alldeles svettig med Jonas bredvid mig. Och får det här fina.

Tänk vad jag får vara med om!

Under bilden med vacker handstil står det:

” Bröllop vid Hexarve i Hablingbo. Werners mors kusin, Olof. Alla är döda, bara Helny Ohlsson ( Gift Olofsson, min anmärkning) lever idag. 30/4 1990.

Olof Ohlsson ( kusin till Hulda Mellin) bröllop vid Hexarve 1920-talet.”

Jag tror att denne Olof Ohlsson var bror till min gammelmommo, eller gamle tanten som vi barn kallade henne, Maria Ohlsson, Mia kallad. Eller Mor Mia har jag också hört hablingar säga.

Men vad hette kvinnan han gifte sig med? Det står väl i Hablingboboken kan hända. Olof Ohlsson var väl snickare och bodde i Alva? Jag får be mor Sonja reda ut det här.

Och vilken av de små flickorna på bilden är min mommo? Jag tror hon till höger.

Jag har just inte kontakt med så många Ohlssonsläktingar från mommos sida. Men för några veckor sedan kontaktade Micke Ohlsson mig. Han kom över till Hägsarve med  Kristian och det var så roligt!

Det blev ingen bra bild men det är Micke till höger. Micke och Kristian är numera sommarboende i Nisseviken och vi ska ha lite gemensamma projekt framöver så då hoppas jag få till en bättre bild på dem.

Det var riktigt roligt att höra Micke berätta barndomsminnen från hans fars uppväxt vid Hägsarve.Mickes pappa var min mommos bror. Om ni hänger med.

Jag är nog lite intresserad av släktforskning ändå. Allra helst om man kan få träffa sina släktingar IRL, so to speak. ;)

/ Mien

Bussarna igen och så en slaktleverans

onsdag, augusti 22nd, 2012

Alltså, förklara en sak för mig. I alla år så har det kommit EN buss och hämtat Hägsarvebarnen på morgonen. Den har kört rundan  Näs, Silte, Hablingbo och plockat upp de få skolbarn som finns här. De små har hoppat av i Havdhem och de stora har fortsatt till Hemse. Det har varit en trygghet för vår familj att alla barn har åkt med samma buss, Storebarnen har tagit hand om Lilleman och suttit med honom på bussen.

Från och med detta läsår går det TVÅ bussar. Först åker Lilleman halv åtta. Det finns liksom inga barn här ute på Sudret längre så det är några få huvuden som sticker upp i bussen jätteallan.  Jag tror det är färre än tio, jag måste räkna imorgon. Och sedan kommer en annan buss och hämtar upp Stora brorsan halv nio och det är bara högstadiebarn och alltså ännu färre.

TVÅ bussar istället för EN. HUR kan det bli billigare för regionen? Hur har den där busskonsulten räknat?  Det vill jag veta.

Nu om kött. Jag älskar kött. Jag älskar när Hemmansägaren grillar lammkotletter, jag äter korv ibland och jag tycker köttfärs är en gudagåva i matlagningen. Och jag är ju också köttproducent.

Jag älskar att pyssla med lammen. Jag försöker rädda liv i lamningen. Jag ser till att lammen har bra bete, att de håller sig friska, att de har ett bra och stimulerande liv. Hemmansägaren har till och med ordnat med leksaker  i bagghagen år, så att de har kul tillsammans. Ska ta kort på det imorgon.

Men jag hatar att skicka till slakt. En sådan dubbelmoral! Att köpa kött i vackad förpackning på affären är inga problem men att skicka fina baggar till slakt hugger i hjärtat.

I kväll har vi vägt ihop en slaktleverans. Jag vet inte om det är fel på vågen men baggarna har gått upp i snitt 4 kilo på en och en halv vecka? Kan det vara möjligt? De har gått på en parasitfri luzernvall och verkar ha mått väldigt bra av det. Hoppas nu de klassar sig bra.

Sådana här dagar funderar jag på om man kanske ändå inte skulle bli vegetarian igen, som jag var i tonåren. Trots att jag vet att om det är något kött som är okej att äta så är det just lamm som fått gå ute och äta gräs, och bara gräs, hela sommaren. Fast så tänker jag på vad Hemmansägaren brukar säga:

- Lammkött är helt vegetariskt! Lamm äter ju bara gräs!

Det är förresten  otroligt hur de små lammungarna från i våras nu snuddar nästan 50 kilo i vågen!

Stora brorsan och Elof ikväll. Det är så mycket kärlek med den där lille katten.

/ Mien

Skolstart 2012

tisdag, augusti 21st, 2012

Förra hösten så här års var jag jätteledsen över att Stora syrran skulle flytta till stan om ett år. Jag sörjde verkligen att ett barn redan var redo att flyga ut. Jag var så ledsen när jag förstod att den linje dottern vill gå inte finns på Donner i Klinte och att Visby skulle vara enda alternativet. Jag var riktigt deprimerad förstår jag nu. I efterhand kan jag säga att det var skönt att jag bearbetade lite av saknaden redan då.

För nu har hon flyttat! Visst är det tomt och Lilleman saknar ihjäl sig.

Men jag gläder mig också åt allt det roliga hon får uppleva. Kompisarna som bor bara två gator bort nu. Friheten att kunna cykla ner på stan när som helst. Att kunna ta sig själv till skolan. Att ha ett alldeles, eget litet krypin med kök och badrum. Jag gläder mig när hon kvittrar att hon haft kompisarna på te efter skolan. Och jag gläder mig åt att hon kommer hem på fredag. Då blir det fredagsmys på riktigt!

Här går Henning på bussen i morse. Vi lyckades fixa till det så att hablingbarnen slipper åka runt Silte varje morgon. Men fortfarande måste Lilleman ta sig till kyrkan. Och fortfarande kör skolbussen förbi vår gård men har inte tid att stanna där.

Så här skrev jag i mejl från gården i lördags, innan vår skjuts blev ändrad.

Mejl från gården 2012-08-18

Så här års är det mycket vemod. Gässen som flyger i plogar i skyn och skränar att sommaren är slut. De första slaktbaggarna som lämnar gården. Och sommargotlänningarna som kånkar in sina trädgårdsmöbler och låser och stänger sina hus. Jag blir alltid lite gråtig av alltihop.

Men som gotlänning så är sommaren långt ifrån slut. Det kommer ännu varma kvällsbad i Nisseviken, lammpyssel ute i markerna och trädgårdshäng efter jobbet. När jag tänker på det så blir jag lite gladare igen.

Det som kanske bekymrar mest är barnens skolstart och den nya skolbussorganisationen. Jag fattade inte så mycket av informationen regionen skickade ut i våras för jag har inte helt lätt att förstå kartor och gårdsnamnen stämde inte med de gårdsnamn jag känner till. Idag när jag hämtade på fritis så hjälpte fröken Jenny mig med informationen. Jenny är nedringd av oroliga föräldrar och har därför lärt sig bussturerna utantill.

Vår Lilleman ska kliva på bussen kvart över sju vid Hablingbo kyrka, dit är det en promenad på ett par hundra meter. Sedan ska han åka Silte och Hablingbo runt, en tur på nästan en halvtimme, för att sedan komma tillbaka till Hablingbo kyrka igen. En halvtimmes bussåkande för att komma tillbaka till GÅ! liksom. Sedan går bussen förbi vår gård, men där kan inte bussen stanna, som den gjort i alla år förut, för då blir det för många stopp. Vår lilla åttaåring måste alltså sitta och åka en kringelikrok på nästan en halvtimme för att sedan åka förbi sitt eget hem igen! Hur förklarar man logiken i det här för en liten pojke?

Den där busskonsultfirman regionen anlitade för dyra pengar i våras, hur har de kommit fram till alla konstiga turer? Där barn ska sitta och åka halvtimmesvis för att sedan åka förbi sitt eget hem igen? Varför har man inte tagit hjälp av lokal expertis när man ritat turerna, som fröken Jenny? Som kan alla barn och alla vägar på sina fem fingrar. Jag hoppas verkligen att regionen sparar massor med pengar på den här nya bussorganisationen och att pengarna kommer barnen till del, så att det lönar sig att sitta och dumåka en hel halvtimme varje morgon.

Men vår familj är ändå lyckligt lottad för våra barn behöver bara gå ett par hundra meter till bussen. Vanligt från och med skolstarten på tisdag kommer att bli att små barn ska gå flera kilometer längs med trafikerade vägar.

Jag minns hur min mommo brukade berätta om sin skoltid på 1920-talet. Om hur barnen nerifrån Petes och stranden fick gå upp till socknen och skolan varje morgon, en promenad på dryga halvmilen. Hon berättade att vintertid, när det var mycket snö, fick barnen bo uppe i socknen i veckorna för att sedan ta sig hem över helgen.

Riktigt så galet är det kanske inte än men jag tror att från och med tisdag morgon, när skolorna börjar igen, så får man vara väldigt försiktig när man är ute och kör. Vägarna kommer att vara fulla av horder av barn som går med sina små ryggsäckar på väg till någon busshållplats. Hoppas barnen har varselkläder på sig och hoppas alla bilister tar det lugnt.

/ Mien

Och så här skrev Mats Linder i sin ledare i morse.

http://www.helagotland.se/ledare/artikel.aspx?articleid=7885074

Värst har Stora brorsan det med de nya skoltiderna. Han kom hem närmare halv fem idag. Trött. Uttorkad. Och hungrig. Han som äter som en häst just nu och är i värsta växartagen ska vissa dagar inte få lunch förrän klockan ett! Det får bli till att skicka med lunchpaket.

/ Mien

Riddarfjärdsloppet och annat kul i Stockholm

mndag, augusti 20th, 2012

Hejsan!

Nu är vi tillbaka efter en härlig helg i Stockholm! Vi hablingar fick bo hos vår sommargranne Estrid på Kungsholmen.

Det var mysigt för oss att få se hur stockholmarna bor och gör. I lägenheten fanns det gasolspis som går på stadsgas, rören kommer in i Estrids städskrubb och hon visar här. Alldeles fantastiskt tyckte vi. Städskrubben är egentligen jungfruingången, från den tiden då man hade sådana.

Hemmansägarens och mitt rum, inte helt fel att vakna här.

Balkongen var dock lite läskig att sitta på, jag fick svindel av att vara där.

På kvällen gick vi ner till Rålambshovsparken och till Smedsuddsbadet tror jag det hette. Pojkarna badade mitt inne i Stockholm och vattnet var varmt, 21 grader. Vårt huvuduppdrag i Stockholm var ju att storebarnen skulle simma Riddarfjärdsloppet och då var det smart att känna på vattnet innan.

Till frukost fick vi Estrids hemgjorda musli. Men Lilleman, som är lite skeptisk av sig, hade med sig mer beprövade sorter hemifrån.

Sedan begav vi oss av mot starten. Det var så fint att gå längs med vattnet.

Vid starten var det fullt av folk.

Starten var vid Stadshuset, hur coolt som helst.

I princip alla hade våtdräkt.

Men våra hägsarvesimmare valde ändå att simma utan. Dels var det så varmt i vattnet och dels så gillar de inte att simma i sina dräkter så mycket. Ska man ha en klok dräkt så kostar de närmare fem tusen och några sådana har ju inte vi köpt precis.

Simmarna och Estrid hittade en tant att hänga med.

Här går starten. Storebarnen berättade efteråt att starten var värst, man blev helt nedtryckt av andra simmare. 260 simmare kom till start.

Och sedan simmade man bort mot Västerbron och Rålambshovsparken, sträckan var en engelsk mil, 1609 meter. Eller den här banan var visst bara 1608 meter, så nästan en engelsk mil.

Storebarnen kom i mål på fina tider, vilka vet vi ännu inte för jag har inte kollat resultatlistan, sådana tävlingsmänniskor är vi…Vi träffade också Robin Cederqvist från Wisby SS, jag tror han kom in som tia, jättebra! Det var ju Robin som vann Sundsimmet i Fårösund.

Henning och Jonas hyrde kajak och följde loppet utifrån fjärden.

Sedan var vi hungriga så Estrid drog iväg med oss till Söder och restaurangenUrban Deli.

Hemmansägaren tog tonfisksallad.

Stora brorsan och jag valde råbiff.

Stora syrran och Estrid åt krabba. Men Lilleman, han bröt ihop, det fanns ingenting på menyn som han ville ha. Fast….

…så fick han in en skål pommes och då blev även han glad.

Det var jättemysigt på det där Urban Deli, maten var himmelsk, ett band spelade på andra sidan gatan, bilar körde utanför borden i sakta mak.

Och efter maten kunde man köpa råvarorna till den mat man ätit.

Sedan gick vi i en massa roliga second-handbutiker. Estrid visar data- Henning vad det här är för en konstig maskin.

Man kunde köpa en grislampa för 1850 kr.

Vi slank hem till Lotta och Håkan på en fika. Lotta tyckte det var så kul att Mien och Jonas använder grislampor till att värma upp lammungar med, och inte bara som en dekorativ lampa i våningen, så hon skulle genast twittra om det.

( Lotta skojade lite här alltså….)

Estrid visade oss en del av Stockholm som vi annars inte hittar till. Se den vackra gatan här.

Sedan var det tyvärr dags att lämna den fina lägenheten och goa Estrid.

Tack för en alldeles underbar helg!

/ Mien

Kallt i Nisse och La familia!

torsdag, augusti 16th, 2012

Lady och Henning i bilen häromkvällen.

Det bästa med semester är att man får vara med sina barn och sina husdjur.

Och så det där med våtdräkt, vi har ju köpt med långa ben…..när nu Lale säger att korta är bäst. Här är vi i Nisseviken och ska köra lite men, hör och häpna, i veckan som gått har man inte kunnat vara i vattnet i Nisse för det har bara hållit tolv grader! Det har varit en märklig frånlandsvind i Gotlands annars varmaste badvik. Emrik kunde inte vara i vattnet trots våtdräkt för han frös så om fötter och händer, och då brukar han inte klaga över kyla annars precis. Så det har fått bli Sigvalde träsk, där är det varmt och skönt, men mycket djupt….säkert 30 meter. Burrr.

Fick nu mejl från Riddarfjärdsloppet och det lär vara 21 grader i vattnet där. Så nu behövs nog inte våtdräkterna. Men det känns ändå bra att ha dem med, ifall ifall. Vendla trivs inte alls i sin men Emrik tycker det är coolt att simma i dräkt. And Lilleman is dying for one. :)

Lilleman var hemma själv med syskonen när ma och pa börjat jobba. Då snickrade han ihop familjen i sten med hjälp av limpistolen, sten från gruset ute på storgården och plastögon jag köpte till påskpysslet i våras. Se så mysiga vi ser ut! Inga irritationer alls, bara myspys helt enkelt! Och jag är så nöjd med min centrala position på stenstoden.

- Hrmpfhhh svarade Hemmansägaren på det.

/ Mien

Sundsimmet!

tisdag, augusti 14th, 2012

Hej alla fina, älskade bloggvänner!

Som jag har saknat er! Jag vet inte vart jag tog vägen i sommar. Jag har varit helt borta. Utbloggad. Ingen blogglust alls och Hemmansägaren sa just att:

- Jag har inte svarat på ett enda, jävla mejl på hela sommaren! Jag har loggat ut, helt enkelt!

Och det är väl bra.

Sommaren har varit fin. Folk har klagat på vädret men inte vi. Det har regnat och gräset har växt och lammen har haft gott om mat. Och det har varit många, soliga stunder också även om det inte varit strandväder.

Jag har varit urdålig med kameran i sommar, tråkigt. Men lite bilder har jag tagit och jag ska försöka ladda upp lite efter hand.

Barnen önskar ju alltid att vi ska ut och fara men det är inte så lätt med 330 lamm på bete. Därför var vi tvugna att göra dem besvikna när vi insåg att vi inte skulle ha möjlighet att köra dem till Göta kanalsimmet i år. Men, så kom jag ihåg att min kompis Polis-Pernilla i Bunge ju berättat om Sundsimmet i Fårösund. Det var inte lätt att få info om det men efter en del googlande och mejlande fick jag kontakt med Fårösunds båtklubb som håller i simtävlingen och lyckades anmäla storebarnen.

En solig dag i slutet på juli tog vi Fåröfärjan över sundet för att delta i Sundsimmet.

Lite läskigt var det när man tänkte på att storebarnen snart skulle ta sig fram för egen maskin där i sundet.

Jag hade sinnesnärvaro nog att lämna bilen i Fårösund. På färjan över intervjuade jag stora syrran som kan vara lite småglömsk:

- Har du baddräkt med dig? Pengar?

Stora brorsan står och tycker att jag är jobbig.

Men när vi kommer över till andra sidan till starten så säger han:

- Shit mamma, jag glömde mina simbrillor i bilen!

Då var det skönt att slippa köa med bilen i färjekön kan jag säga! Jag kastade mig på vändande färja medan storebarnen började värma upp vid Broa.

Fast, vid närmare eftertanke, hade jag haft bilen med så hade ju också brillorna varit med…;)

64 simmare dök upp vid starten och de flesta hade våtdräkt. Jag hade jättedåligt samvete för att vi inte fixat det till våra Hägsarvesimmare. Man flyter bättre med våtdräkt och håller sig varmare, det är säkrare helt enkelt.

Jag blev dock lite lugnad när jag såg att det fanns fler som simmade hard core, som Stora brorsan kallar det.

Syrran och Fåröfärjan.

Det var många båtar på plats ute i sundet. Fårösunds båtklubb med flera båtar, Livräddarna från Tofta, och Sjöräddningen. Det syns inte här men Sjöräddningens båt är hur stor som helst. Stora brorsan pratar ännu om den enorma båten som körde bredvid honom då han simmade.

Det var jättekul att få träffa Lale som ju är här inne på bloggen ibland. Lale tog upp startavgiften och delade ut badmössor.

Lite nervöst är det ju alltid innan start.

Och så är frågan, ska man ha brillorna under eller över mössan? Under tyckte storebarnen var bäst.

Man hade satt ut flera uppblåsbara bojer i sundet som visade vägen för simmarna. Syrran pekar ut dem här:

- Så ska vi simma, brorsan!

Och så drog det ihop sig till start. Det var lite gnäll när Hägsarvesimmarna gick i:

- Kladdigt och stenigt, mamma!

Ja, det är ju lite annat än Hemsebadet, om man säger så.

Syrran rättar till mössan. Brorsan tätt efter. Det är ju bra med zoom men någon vidvinkelbild över alla båtar och simmare fick jag inte till. Det var en mäktig syn!

Kallt i vattnet var det också, cirka 18 grader. Det är bara en start i Sundsimmet, vuxna och barn simmar tillsammans.

- På edra platser!

- Tuuut!

Sedan tog jag Fåröfärjan tillbaka till Fårösund och målet. Jag grät lite på färjan. Därute i sundet fanns mina barn. Visst Sjöräddningen och så, men vem skulle kunna se om en liten badmössa bland alla de 64 försvann där i djupet? Skulle jag någonsin få se barnen igen? Varför hade jag gått med på det här?

Jag sprang från färjan till målet. Det var marknad och jag förbannade alla marknadsstånd som hindrade mig och som jag var tvungen att kryssa igenom för att komma fram.

Många hade samlats i hamnen för att se målgången. Jag hann knappt fram och missade nästan…

…Stora brorsan…

… som kom upp som nummer åtta! av alla 64 simmare!  1330 meter på 22.47 minuter!Robin Cederqvist från Wisby SS vann på 18.20.

Strax efter, som nummer elva kom syrran! Tid, 24:18!

- Det var ascoolt mamma! Mycket coolare än Göta kanal! Och det var inte ett dugg kallt! sa brorsan full av adrenalin. Syrran var dock lite blå om läpparna.

Vid målgången blev syskonen intervjuade. Intervjuaren sa att han var från Klintehamn, vem kan det vara?

Sundsimmet, det var nog en av sommarens höjdpunkter det!

I helgen bär det av till Stockholm och Riddarfjärdssimmet. Vissa fick lite blodad tand. Men nu har vi införskaffat våtdräkter!

/ Mamma Mien