Mejl från Gården

Ibland känns livet lite tungt. Häromdagen hade jag verkligen oflyt. Jag jobbade som en stolle först på Folkan och sedan hemma på kvällen. Hade en artikel för en branschtidning som skulle vara inne, lammen skulle ha tillsyn och vi hade slaktat hemslakten och det skulle ner i boxen. Jag skulle BARA efter en simkörning stanna till vid Konsum i Hemse och köpa lite plast till köttet.

Det är en sen höstkväll på Hemse. Jag är typ själv på parkeringen på torget. Det är mörkt. Ingen parkeringsträngsel precis.

Men vad sitter inte på vindrutan då jag kommer ut med mina påsar från Konsum? Jag har fått en parkeringsbot! Visste ni att man måste ställa P-skivan på torget?

Det är säkert rätt att bötfälla mig. Men hela min dagskassa går åt till den här boten. Allt arbete förgäves! Så himla försmädligt! Och jag har då inte uppehållit platsen för någon annan. Försmädligt att bli bötfälld på ett torg där man är enda parkerade bilen. Ingen trängsel om platserna där precis. Ni som läser det här, JA! man måste ställa P-skivan på torget i Hemse.

Samma dag hade vi storkontroll av Länsstyrelsen igen. På alla marker, alla djur och allt det ekologiska. Först blev jag sur, de är ju här och kollar stup i kvarten. Men nu har jag tänkt om. Det är ju bra att vi blir uttagna till kontroll. Då får man ju tidigare reda på sina förseelser och slipper böta för flera år i taget.

Den här gången var det en riktigt bra kontrollant. Som såg inte bara det negativa utan också det positiva:

- Här har ni gjort riktigt fint!

All journalföring runt lammen fick vi godkänd. In- ut- och lammräkning, allt var ok.

När det nu blev så kallt var vi tvugna att börja elda. Men det kom inte in någon värme på elementen.

Minus fem och vi var tvugna att förlita oss på den här som enda värmekälla.

Men sedan kom Jonas på felet, en av pumparna behövde luftas. Och sedan kom det in värme till huset.

Skönt tyckte Elof, att kunna steka sig på varma fläcken.

- MMMMMmmmmm

Fattar ni hur mysig han är ?

/ Mien

Jonas frågade våra elever idag om de kunde gissa vad två lärare gör om de får någon minut över i Uppsala?

Ingen kunde gissa rätt.

Jo, vi tittade på runstenarna i universitetsparken. Extremt nördigt antar jag. När jag läste språkhistoria hade vi en lärare som guidade oss i stenarnas värld. Jag minns att jag tyckte det var otroligt spännande och att jag bara ville höra mer! Den engagerade läraren hade till och med doktorerat på en enda runa, åsrunan.

Men det var lika spännande nu. Den här stenen reste Gullög till sin dotter Gillögs själ. Man kan tänka sig så ledsen mamma Gullög var då dottern gick bort och hur hon ville göra så att dottern skulle få det bra i himmelriket. Man ser på korset att kvinnorna redan är kristna. Men Öpir, som ristat, verkar inte vara så van att göra kors för det är ganska taffligt gjort. Mycket rörande tycker jag det är med den här stenen, en mors omtanke om sin dotter ända in i döden.

Fantastisk berättelse om att stenen varit på världsutställningen i Paris också.

Alldeles intill stod nästa sten.

Den här stenen restes av en man, Vigmund. Och Vigmund reste inte stenen för att hedra någon död dotter utan han reste den till minne av sig själv!

Någon stolle har satt ett klistermärke på skylten. Men även den här stenen var med på världsutställningen i Paris. På hemvägen tappade man den i havet utanför Le Havre och där blev den liggande i hamnbassängen. Sedan bärgade man den och återförde den till Uppsala igen.  Jag hittade texten om Vigmund på nätet:

“…….den skickligaste av män…..

/ Mien

I år tror jag hösten varit ovanligt vacker.

Synd att den här äppelbilden blev så suddig. Barnen hjälpte oss plocka äpplen som vi gav till lammen innan vi for iväg på vår minihelg till Uppsala. Vi är ju aldrig borta mer än en natt för annars måste man ha någon som ser till alla djur och det är så jobbigt. Men vi har alltid någon som har bakjour såklart.

Storebarnen for till Stockholm för att simma Aqua Rapid i Eriksdalsbadet. Jag tror det har gått hyfsat för dem med flera pers, som de säger. Stora brorsan fick simma bröstsimsfinal och det är inte illa på en så stor tävling.

Lilleman fick åka med oss till Uppsala.

Där firade vi att Gustav fyllt år. Mats och Ingrid bjöd på jättegod mat. Jonas, Lilleman och jag gick en sväng på stan.

Vår kompis Markus brukar ju undervisa på Erik Sahlströminstitutet så jag var tvungen att ta kort på den här fina affischen.

Under en av våra otaliga lammrundor i höst så  pratade de på P1 om den här boken och vi blev väldigt förtjusta. Jag gillar att läsa litteratur av det här slaget som handlar om kvinnor. Vi hittade boken i Uppsala men nu har Jonas lagt beslag på den. Morr.

Under resan tillbaka till Nynäs stannade vi på ett Coop Forum för att handla, i Handen tror jag det var. Kolla vad som fanns där på hyllorna, oljor och grejer från Hablingbo minsann! Det var ju trevligt!

Måste bara klottra ned vad jag hörde Lilleman säga till sin kompis idag. De båda killarna var ute i trädgården och räfsade ihop en jättehög med lönnlöv som de sedan lekte i. Medan de räfsar berättar Lilleman:

- I går i Uppsala fick jag hjälpa min kusin Mats.   De skulle ha städning på hans gård och det var massor med folk där. Jag räfsade ihop sex säckar löv jättesnabbt när gamlingarna kanske bara hade räfsat ihop  två. Jag var mycket snabbare än gamlingarna! skrävlade den lille.

Låter i alla fall som om han gjorde lite nytta, vår älskling.

/ Mien

Hej!

Jo, vi mÃ¥r bra. Men vi är inne i en arbetsintensiv period. Kom pÃ¥ mig själv att jag inte ens lagt ut mina senaste Mejl frÃ¥n gÃ¥rden, mÃ¥ste göra det snarast. Vi hÃ¥ller pÃ¥ att skriva nytt arbetstidsavtal pÃ¥ jobbet och jag har engagerat mig väldigt i det och till och med blivit lokalombud för min fackliga organisation. Jag tycker det är oerhört intressant och roligt med det där fackliga och alla turer runt avtalet. Jag lär mig massor med nya saker och tycker det är kul när man kan vara med och pÃ¥verka. Men det tar massor med tid…..Och mÃ¥nga möten är i Visby….

Har jag visat er skogsnissarna? De små smurfarna vi lånat in för att slutbeta vår naturbetesmark nere vid Petes?

Han som står närmast i bild heter Konrad, eller Rasmus var det visst. Åhh, de är såå söta! Men nu är det nog snart slutbetat för i år och smurfarna, eller de små marsvinen, ska åka hem till sitt igen. Det är väldigt lätt att ha hästar. KRAV är inte ett dugg intresserade av dem och de går utanför alla kontroller och transportdokument och förflyttningsregister. Betar fint gör de också.

Storhästarna har vi tagit hem nu till barnens höstlov. Stora syrran myser med dem  och rider vareviga dag.

Jag bara älskar att stå och se på tackorna när de äter frukt. Vi river faktiskt inte äpplena men det kanske man borde. Vi har inte haft någon som satt i halsen men jag har hört att det kan hända. Det fanns en äppelkvarn vid Hägsarve när jag var barn men vart den tagit vägen vete fåglarna. Får fråga mor om det finns någon vid Vesterby. Ger ni era lamm hela eller malda äpplen?

Se vad de njuter! Och det låter så härligt när de äter frukt!

Vi har plockat så mycket frukt i år som jag aldrig varit med om förr. Det ska vara ett dåligt äppelår men inte vid Hägsarve. Stainkörkarna är fantastiska.

Hösten är ovanligt vacker i år också. Kan bero på det fina vädret vi har haft senaste veckan. Kanske inte så mycket sol men uppehåll och torrt. Och grannen har fått upp sina potatisar och har nu gått över till morötter. Vi håller tummarna för torrt väder någon vecka till. På fastlandet har de visst stora problem med att få upp potatisen för att det är så vått.

Min kompis Jenny har nu åkt hem. Men vi fick lite tid med varandra. Hon kom ut till oss en dag till. Vi gick en långpromenad och sedan tog vi vara på ett lamm som skadat benet och som vi slaktat.

Full koncentration. Kanske lite ovanlig miljö för Jenny som far världen runt till olika universitet och föreläser.

Det är roligt med kompisar som man känt länge. Det är roligt att höra dem berätta om familj och syskon. Här berättar Jenny om sin bror som är Sveriges ambassadör för Arktis. Han är den enda ambassadören som inte behöver bo pÃ¥ det ställe han är ambassadör för….Jenny visar här att i och med att isen smälter uppe i Arktis sÃ¥ blir det möjligt att frakta gods med fartyg uppe i de norra farvattnen. Läskigt men ocksÃ¥ intressant.

/ Mien

Ett litet livstecken! Jag finns här men tiden finns inte. I helgen hade vi besök av min gamla kompis från lärarhögskoletiden, Jenny! Så roligt! Jenny och jag ska smyga oss till lite tid under veckan också.

Jenny har fått ett läromedelsförfattarstipendium och sitter den här veckan och jobbar på Läromedelsförfattarnas hus i Visby. När hon inte hänger med mig förstås  

I natt vaknade jag klockan halv ett av att det kliade på magen. När jag kände efter så var det en fästing! Jag hatar fästingar! I våras, i maj, fick jag en fästing i knävecket då vi var i Kvarnåker och tittade till lamm. I juli sitter jag på stranden och tittar på mitt ben.

Och ser då den här besynnerliga, runda fläcken. Ilsket röd och precis rund. Det var såklart borrelia! Det tog flera veckor och en penicillinkur innan fläcken gick bort. Träffade en gammal elev i söndags och han hade samma, ilskna fläck, fast på armen. Den fläcken var jättesvullen, som en böld, och hade en blåsvart ton. Det var också borrelia.

Någon frågade oss förra veckan om vi har mycket problem med rovdjur som tar lammungar, örn, räv och kråkor och sånt. Vi svarade då att det värsta skadedjuret vi har är fästingarna. Fästingarna skördar fler lammliv än något annat skadedjur. I somras hade vi inga problem tack vare att vi behandlade djuren var tredje vecka. Men vilket jobb. Var tredje vecka ska alla djur samlas ihop på alla olika beten och så ska de ha puor-on preparat på sig.

Husdjuren har inga fästingar alls för de finns inte här hemma i vår trädgård. Eller som Elof brukar säga:

- Jag har inga fästingar på mig. Och det kommer sig av att jag inte är där fästingar finns. Typ ute!

/ Mien

I dag fyller vår fantastiske simmarpojke 14 år.

Bild från förra helgens Solberga Open.

Jag tänker att dagens väder, regn, var samma väder som den natten simmarpojken kom till oss.  Men några dagar senare, då vi kom hem till Hägsarve med vår son, var det klar och hög höstluft. Jag minns också att Hemmansägaren, innan avfärden från BB, var och köpte en varm overall som sonen skulle ha på sig i bilen hem för han var rädd att barnet skulle frysa annars.

9 oktober, då går sommarhösten över i riktig höst, det är ett riktmärke för oss. Efter Stora Brorsans födelsedag blir det höst på riktigt. Tro mig.

Det där med att sonen inte ska frysa har ju följt oss sedan dess. Det är kanske därför han får en mössa varje år på årsdagen. I år frågade jag sonen vad han önskade sig:

- Jag vill ha en mössa som vanligt! sa han.

Inte nog med att han fick en mössa. Lillebrorsan hade virkat en halsduk också.

Vad ger man en storebrorsa i present? Förutom mössa? Och pengar? Det är inte lätt. Men di gamle hade i år, utan att fråga någon, prickat helt rätt.

Bondkakor och smörkringlor från mommo. Och bullträngsel från farfar. Så jättegott för en Stora brorsa och hans syskon! Vilken succé! Godiset blev kvar i sitt skåp och glassen frågades aldrig efter.

Tack ! Bästa presenten! Men nu är allt slut!

/ Mien

Äntligen. Båda våra datorer lade av. Men nu är en av dem igång igen. Jag återkommer om återkrav. Men Krister Levander har rätt. Tyvärr. Sverige ska betala tillbaka 900 miljoner och 600 av dem ska skattebetalarana stå för. Där är ju Hemmansägaren och jag med också förvisso. Och så är vi med i de trehundra som lantbrukarna står för. Och då får de lantbrukare jag känner, inklusive vi, betala tillbaka mångfallt mer än vi fått ut. Vart tog pengarna vägen? Alla de 600 miljonerna som fattas? Vem fick dem? Det vill jag veta och det forskar jag i nu.

/ Mien

NÃ¥gra goda vänner till oss, vi kan kalla dem Kalle och Lisa, fick Ã¥terkrav pÃ¥ ett slÃ¥tteränge de har. Deras “fel” var ganska ringa, de hade felat för 1000 kr som sedan multiplicerades med fyra sÃ¥ de blev bötfällda för 4000 kr.

Kalle och Lisa är lite äldre. De har jobbat hela livet och alltid gjort rätt för sig. De är också väldigt noga med att göra rätt för sig. Kalle och Lisa blev väldigt bestörta över återkravet. Kalle ringer in till Länssyrelsen och ifrågasätter återkravet men får då till svar att Länsstyrelsen har gjort helt rätt och att återkravet ska betalas.

Lisa blir förbannad. Lisa skriver och överklagar. Lisa är mest förbannad över att man räknar upp bötessumman, att de måste böta fyra gånger så mycket. Lisa säger att hon aldrig hört talas om att man gör så i något annat sammanhang, att man måste böta mer än det man felat.

Lisa skickar sin överklagan på måndagen. Länsstyrelsen bör då ha den på tisdagen. Sedan behöver de tydligen bara en dag på sig för att behandla den för på torsdagen har Lisa fått svar hem i postlådan: Ärendet är avskrivet! Ingen förklaring varför, ingen ursäkt, ingenting. Bara ärendet är avskrivet.

Nu är Lisa ännu argare. Hur ska man kunna ta myndigheterna på allvar när de gör så här? Först bötfäller gamla människor och sedan helt utan förvarning bara avskriver ärendet? Lisa tänker på andra som kanske inte kan eller orkar överklaga. Ska de då tvingas böta när andra får ärendet avskrivet, bara sådär?

Man får känslan av att de skickar ut de här återkraven lite på chans:

- Hmmm, nu ska vi se om vi kan fÃ¥ tillbaka lite pengar här…

/ Mien