Mejl från Gården

Under min dag i Stockholm hann jag mycket. På lunchen träffade jag Hablingbo-Estrid. Hon satt och producerade film men tog sig tid med mig och min kollega Annica.

Vi åt lunch alldeles utanför Piperska muren där kursen hölls.

Och sedan gav Estrid oss några tips på saker vi måste handla med oss hem.

Hon ritade en karta på servetten och pekade ut några ställen som vi absolut måste besöka innan vi åkte tillbaka.

Annica och jag köpte således tranbärsbröd på Fabrique. Så fantastiskt gott. Önskar jag hade köpt mer. Det är Fabrique som också äger och driver Stenugnsbagriet i Rute.

Och vi fortsatte efter  servettkartan och hamnade i en källare där en gullig kille sålde korv.

Taylor Jones hette butiken. Handgjorda korvar.

Jag köpte olika sorter. Min favorit var en lammkorv med mynta och vitlök. För länge sedan minns jag att Jonas gjorde en lammpirog med mynta. Mynta är väldigt brittiskt och jättegott ihop med lamm. Måste prova mer.

Bakom disken hade de ett mörningsskåp som höll cirka 4 grader. Där fick köttet hänga. Lammkött och nötkött i upp till fyra veckor.

Här visar killen en bit ganska färskt nötkött och en bit fyraveckors färdighängd. Nu kommer jag inte ihåg exakt kilopris på det färdighängda men vår reaktion var att det inte var så dyrt. Antar att det är hur mört som helst!

Annica, min kollega, är hantverkslärare i textil och hon gick igång på den här butiken.

Den här trikåbutiken har varit i samma lokal i 126 ? år. Det var helt fantastiskt därinne. Jättefina underkläder i gammalt stuk.

Här köper Annica ett linne. Vi var ocksÃ¥ pÃ¥ stadsmissionen där jag hade kunnat köpa hur mÃ¥nga fina julklappar som helst men jag hade ju ingen väska….SvÃ¥rt att ha tekannor som handbagage

Jonas och jag har bestämt ikväll att vi snart ska åka till Kungsholmen tillsammans och ströva runt. Vi kan ju åka över en dag. Köpa bröd och korv. Och tekannor.

Tack Estrid för alla fina tips!

/ Mien

 

Kursen jag var på igår var på Piperska muren, tror jag det hette. Här är parken utanför. På andra sidan gatan Högsta domstolen.

Fin park.

Det var folkhögskolelärare från hela Sverige, och folk från KomVux, Vuxenskolan, medbrogarskolan, ABF och andra organisationer. Alla som jobbar med vuxnas allmänna lärande.

Njaej, det var väl inte jättekul hela tiden att lära sig fylla i olika ansökan…jag nickade nog till en stund …

Men när projektet jag är intresserad av presenterades var jag vaken! Och ja, jag lärde mig mycket pÃ¥ kursen. Jag tänker söka pengar för att Ã¥ka iväg och “jobbskugga” en annan lärare i ett annat land. Ansökningsformuläret jag ska skicka in ska, förutom ett välkomstbrev frÃ¥n skolan jag ska Ã¥ka till, bestÃ¥ av 27 sidor! När ska jag hinna skriva ihop allt det? Men jag VILL verkligen göra det här.

Så det är bara att kämpa på!

/ Mien

Senaste veckan har det luktat död mus i vårt kök. Död mus i förruttnelse. Det har varit så äckligt att vi inte kunnat vara i köket utan att ha fönstret öppet. Idag skulle jag försöka städa ur skåpen i förhoppning om att hitta ett musskelett. Det luktade så jag gylpade. Hemskt. När jag städat ur hela köket utan att hitta något började jag misströsta. Ska vi fira jul i det här? Man är ju måttligt inspirerad att sätta upp adventsstjärnor i den här skitlukten.

Jag  krälade och lyste med ficklampa och dammsög bakom alla skåp. Jag drog ut diskmaskin och spis och gjorde rent.

Och det behövdes ju. Men det luktade fortfarande fruktansvärt illa trots att jag skurade med såpa och ajax. Då drog jag mig till minnes att spisen en gång fattat eld då mamma var barnvakt för länge sedan för att en mus kommit in bakom sladdarna.

Sagt och gjort. Jag skruvade loss spisbakstycket, trots att det stod att bara fackmän får skruva där. Jag drog ur sladden först!

Och…..inte en mus utan….

….tre stinkande lik satt fastkilade där. Inte undra pÃ¥ att det luktat äckligt.

Fy!

/ Mien

Kära vänner!

Klockan är tio över fem och jag är på väg ut i bilen för att försöka ta mig till Visby flygplats och sedan Stockholm. Efter 20 år som engelsklärare utan att ha fortbildat mig en enda dag i det ämnet så har jag som plan att försöka börja med det nu. Jag har hittat att man kan söka pengar till fortbildning via internationella programkontoret, det är något EU-projekt. För att söka pengar så måste man fylla i blanketter. Och för att kunna fylla i de där blanketterna så ska jag idag på kurs till Stockholm. Kursen går alltså ut på hur man fyller i en blankett. Jag är inte ett dugg förvånad egentligen. EU + blanketter = jättekrångligt enligt min erfarenhet. Allt som har med pengar från EU ska man egentligen hålla sig ifrån.

Vi hörs ikväll.

Mien

Allt ska hinnas med på helgen. Tvätt, städ, ta hem tackorna, simkörning, ordna lite god mat, skogsjobb etc.

Och städning av När bygdegård för att få in pengar till Stora brorsans klassresa.

Nu när Stora syrran bor i Visby i veckorna känns det extra viktigt att det finns något klokt att äta då hon är hemma på helgen. Den här helgen gjorde jag dillkött. Jag hittade ingen såg att såga av tackbenet med så jag fick inte ner det i en gryta. Tillagade då köttet i ugnen enligt anvisningar som Lale gett mig i kommentatorsfältet. Tackbenet fick vara i ugnen större delen av dagen tillsammans med rotsaker och vin på 100 grader. Jag tog vara på skyn och gjorde en dillsås med färsk dill. Jag gjorde den lite lyxigare såsvarianten med både äggulor och grädde. Såsen blev fantastisk.

- Du har vunnit såsduellen igen! sa storebarnen.

Jaha, så kom Jan Häglund, som var på Gotland, förbi.

Jan reser och far världen runt och träffar andra företagsledare och höjdare. Han är nog van att äta på fina restauranger så jag var lite nervös över den gamla tackan jag skulle servera.

Vi satte oss ner och skulle just till att smaka av min dillköttsanrättning när vi hör:

- PPiiiiiiiipppp! och sedan ZZZZZZaaaaaatttttttttttt!

Pipet försvann ganska fort men det där zzzaaatttet höll på någon minut. Precis när vi ska äta tillsammans med Jan slår alltså shock-boxen till och elektrifierar en liten mus som skriker av smärta. Fräsht. Och Jonas och jag börjar sedan dividera vid sittande bord  vem av oss som ska tömma shock-boxen.

Det blev jag. Konstigt om stackars Jan fick ner något dillkött överhuvudtaget.

Fördel med shock-box: Husdjuren kan inte skada sig på den som de kan med slagfällorna. Enkel att tömma.

Nackdel med shock-box: Dödspipet och zattet. Riktigt äckligt.

Ja, ja. Jan har i alla fall fått med sig historier från Hablingbo han kan dra för sina affärskumpaner när han nu ska till Mellanöstern och jobba.

Han fick också med sig ett filmtips av Stora syrran. Här visar hon en video från Rone (?) som lär ska ha fler visningar än Zlatans makalösa cykelmål härom veckan.

Jan blev mäkta imponerad. En helt galen traktorvideo. Det ser rent livsfarligt ut!

http://www.youtube.com/watch?v=9yHl24QynOM

Tack Jan för att du kom förbi! Det var så trevligt!

Jodå, shock-boxen har lyst med sin gröna lampa igen så nog funkar den!

Lördag ville jag se På spåret. Men de tre männen i min familj ville absolut se Timbersports, en helt sjuk tävling i motorsågssågning. Ibland tror jag att jag blir helt galen på dem.

/ Mien

Torsdag, hemarbetsdag.

Jag har packat och saltat skinn. Det är ett jäkla jobb. Tungt. Det är så mycket jobb med de där skinnen. Hoppas jag kommer ihåg det i sommar när sommarfolket försöker pruta på priset.

Hemmansägaren har förberett för att vi ska ta hem tackorna i helgen.

Satte igÃ¥r ut 6 musfällor i kök med omnejd dÃ¥ storebarnen som legat sjuka sett massor med möss springa omkring. Och katterna har ocksÃ¥ tagit en och annan. Elof vill absolut ta in möss han fÃ¥ngat pÃ¥ Stora syrrans rum och där blir de lite oense…

Inte en enda mus har jag fångat i mina sex fällor. De har snaskat i sig betet men sen har fällan inte slagit igen. Surt.

Elof vill helst av allt sliska i sig den varma mackan med rostbiff jag gjort till Hemmansägaren i natt då H kom hem efter centermöte med Annie Lööf i Follingbo.

Busy Missi ( hon har alltid väldigt bråttom så Stora Syrran kallar henne så) kastar i sig kattpaté.

Elof, soffliggaren. Musfälla i bakgrunden.

The shockbox!

Electric shock effect, och 500 kr fattigare…

Snabbt och hurtigt! Och 100 % effektivt!

Det ska lysa en grön lampa när musen är död. Ingen grön lampa har lyst än….

/ Mien

För ett par veckor sedan var det ett matreportage med recept på thaimat i någon av gotlandstidningarna, jag har glömt vilken. Texten inleddes ungefär såhär:

Är du uppvuxen med de trÃ¥kigt svenska smakerna  som kalops, torsk med äggsÃ¥s och sÃ¥ var det nÃ¥gra fler alternativ. DÃ¥ är thaimat verkligen nÃ¥got för dig, en explosion av smaker som är helt oemotstÃ¥ndlig…

Hemmansägaren, som är ett fan av kalops, tände till på alla cylindrar. Han satt och skrek över morgonkaffet att det inte finns någonting så gott som en vällagad kalops. Och vaddå smaklös svensk mat? Och sedan började han drömmande berätta om hur köttbitarna i en perfekt tillagad kalops ska vara, att de inte faller sönder förrän precis då man nuddar dem med matkniven, om hur såsen ska vara beskaffad med sina hela kryddpepparkorn etc. Matlyrik på högsta nivå.

Jag blev då lite nyfiken på de s.k. tråkiga, svenska smakerna. Själv är jag helt färdig med tacokryddor till exempel. Vi åt det mycket då storebarnen var små men jag gillar inte tacokryddad färs längre så stackars Lilleman får nästan aldrig tacos. Hamburgare är en annan rätt som jag också är färdig med. Visst, svågerns hemgrillade burgare på sommaren kanske med hemgjord aioli, det är ju jättegott. Men det är ju en helt annan rätt.

Hur som. Jag har börjat laga gamla, enligt vissa skribenter, smaklösa klassiker. Först ut var, på Fars dag, fiskgratäng! Ni anar inte hur god den blev! Jag kokade en buljong på räkskal och vitt vin. I det hopkoket ugnskokade jag sedan fisken under ett smörpapper. Den blev perfekt. Av  spadet gjorde jag sedan en dillsås som fick stora brorsan att utropa:

- Mamma! Du har vunnit såsduellen! Godaste såsen i stada!

Fiskgratängen var en hit. Svärfar som var på besök backade till och med flera gånger. Det jag behöver skaffa till nästa gång är en sprits så man kan spritsa ut potatismoset snyggt. Annars var det perfekt! Receptet hittade jag i en gammal kokbok.

Lustigt, min bekant som har en matblogg, Mormors kokbok, lagade nästan samma rätt samma dag! Måste vara någon slags telepati!

http://mormorskokbok.wordpress.com/2012/11/11/gratinerad-filefisk/

Bilden lånad från bekants blogg.

Förra helgen gav jag mig i kast med torsk med äggsås. Jag hittade ett recept på nätet som kändes lyxigt. Enligt stora syrran var den där torsken med äggsås det absolut godaste jag lagat någonsin. Och jag är beredd att hålla med henne. Äggsåsen var GRYM!

Bild lånad från nätet. Vi hade bulgur kokt i buljong till vår torsk för storebarnen tycker det är så gott och sedan hade vi grannens rårivna morötter istället för ärtor.

Jaha, och nu är det helg igen och jag ska laga nÃ¥gon ny, “smaklös” rätt. Jag är ju uppvuxen pÃ¥ kokt tackkött vid Vesterby. Och det är likadant vid Hägsarve, lammkött är för värdefullt för oss att äta. Vi äter och grillar gamla tackor, kött som slakteriet inte vill ha. Eller som de stjäl av oss, en gÃ¥ng fick jag 11 kr för en hel tacka! Och det var inget fel pÃ¥ henne.

I helgen ska jag göra dillkött på tacka. Kokt tacka, allrahelst då mamma gör det, det är ju bara för gott. Min kompis Stine kan också göra perfekt dillkött. Stora morotsbitar som ännu håller ihop och de stora, saftiga tackköttsbitarna i den sötsura dillsåsen. Hoppas jag kommer att lyckas.

/ Mien

/ Mien

De där sjukanmälningarna gör mig knäpp. I går anmälde jag stora syrran sjuk och det var lugnt. I dag glömde jag anmäla.

Då får både Jonas och jag det här SMS:et. SKOLK!  Kunde det inte räcka med att det stod oanmäld frånvaro, eller något i den stilen? Eller kanske, som i Cops eller liknande program sönerna brukar se;    innocent until proved guilty by law!

Nu till något annat. I dag, klockan 10:00 på Myrvägen. Cirka 2 kilometer söder om Hemse.

Den här fåtöljen sätter verkligen igång min fantasi!

/ Mien

Storebarnen och jag är sjuka idag. Feber och ont i halsen. Men det ska puken vara sjuk när alla sjukanmälningar ska göras. Först schoolsoft med koder för att komma in. Och sedan gymnasiets sjukanmälan. När jag väl lyckats hacka mig in där och hittat koderna, var det bara för att få reda på att man ska ringa in sjukanmälan. Och så ska jag själv anmälas till Unimed. Och där måste man prata med en sjuksköterska, Lena sjuksköterska, som pratar med med släpigt vårdande röst:

- Åhh, känner du dig mycket sjuk?

- Åhh, är det halsen? Jaha, så jobbigt. Har du provat att dricka varmt? Har du fler förkylningssymptom? Snuva? Kliande ögon?

Gaaahhh, jag blir galen! Måste man svara på de här frågorna? Jag tycker de är integritetskränkande. Finns det vetenskapliga bevis för att varm dryck botar en ond hals? Jag vill bara skrika till Lena sjuksköterska:

- Lämna mig ifred! Ta min sjukanmälan och låt mig vara!

Jag får visa lite av Hennings helgpyssel med pärlplattor istället för att lugna ner mig.

Han tar fram modeller på nätet, det finns massor med pärlplattesidor.

Han gillar de lite mer otradiotionella mönstren.

Det här är någon slags svamp till ett dataspel. En symbol alla barn känner igen. Här har pärlplatteskapelsen blivit ett halsband och det hängde runt halsen idag när han for till skolan.

/ Mien