Archive for november, 2012

Mejl från gården 2012-11-17

mndag, november 19th, 2012

 Det kolsvarta kvällsmörkret i november har dragit in över parkeringen på torget i Hemse. Jag är i princip ensam när jag kliver ur bilen för att bara skynda in på Konsum och köpa plastpåsar innan jag ska hämta på simträningen, mitt sista uppdrag för dagen.

Det blåser kallt och det enda som hörs är de smattrande flagglinorna från flaggstängerna vid entrén.

När jag kommer ut till bilen igen med mina påsar ser jag att det är något mer som vinden har fått tag i. Under vindrutetorkaren sitter en lapp och fladdrar. En p-bot! Jag kämpar mot tårarna när jag tittar upp mot parkeringsskylten och förstår att jag borde ha satt p-skivan.

Just den här raden jag parkerat i kräver p-skiva, det finns annars gott om platser där det är fri parkering, ja alla platser på hela torget är ju lediga.

En hel, lång dags jobb och så gör man av med hela förtjänsten och lite till på en p-bot. Så himla surt. När jag gråtande kommer hem tar Hemmansägaren genast mitt parti:

– Parkeringsrestriktioner är till för att reglera parkerade bilar. Men en novemberkväll i Hemse finns det ju inga parkerade bilar att reglera. Du har blivit utsatt för en kriminell handling! dövlar han.

Nja, jag har ju gjort fel. Men visst svider det.

Vi har haft lite lammbekymmer i veckan också. I söndags upptäckte vi att 28 av våra gimbrar som går i skogen var borta. Efter en stunds letande kunde vi konstatera att gimbrarna fått hjälp ut, vi hittade en öppen grind. Det är Rune Hallviden som snickrat den grinden för att hans turridningsmänniskor ska kunna ta sig över våra marker. Rune har försett grinden med två lås så att inte ens ett lamm ska kunna komma på hur man öppnar den. Men nu måste det ha varit någon annan i farten som kanske inte visste att det gick djur där.

Storebarnen hade tänkt sig lite andra aktiviteter denna söndagseftermiddag men nu fick de ge sig ut med mig i Silteskogarna och leta lamm. Ett av storebarnen gick först med ett låtsat förstoringsglas i handen och sa förtjust varje gång vi såg ett spår:

– Mouton! Caca!

Vilket jag tror är franska för lamm och bajs. Trots digert detektivarbete hittade vi inte ett enda lamm innan mörkret överföll oss.

Hemmansägaren blir alltid lika förtvivlad när lammen är borta. Hela kvällen låg han i soffan och suckade av ledsenhet. Följande nätter sov jag ingenting för Hemmansägaren låg vaken och googlade på sin telefon på Google Maps:

– Kolla här, Mien! Här finns en glänta! Kanske har de tagit sig dit! kunde han säga vid tretiden.

Och sedan väckte han mig vid fem igen och vi åkte iväg med strålkastarlampa och letade lamm innan jobbet.

Efter flera sömnlösa nätter blev det så äntligen torsdag, min lediga dag. Hallvid´n var schysst och åkte med mig ut i skogen. Det tog inte stor stund så hade vi hittat lammen. De rackarna ligger och trycker under träden och man ser riktigt hur de anstränger sig för att vara tysta så de inte blir upptäckta. Men så är det någon av dem som försäger sig:

– BÄ!

Och då är det ju kört.

Tack Hallvid´n för hjälpen! Och till er andra, stäng grindarna efter er!

Husdjuren tränger sig på

fredag, november 16th, 2012

Har ni sett den där reklamen för ett elbolag? När familjen vaknar på morgonen och det kommer fram en massa hundar och barn under täckena? Precis så ser det ut när vi vaknar på morgonen. Det väller fram katter, barn och hundar…

Och sedan får man liksom aldrig vara ifred för de där husdjuren. Ibland kan man faktiskt behöva sitta ner och prata med sin partner i lugn och ro.

Men det kommer alltid en massa andra och tränger sig på och  som tycker att de har jätteviktiga saker att prata med oss om också.

/ Mien

En sida i Fårskötsel

onsdag, november 14th, 2012

Har just avverkat två tolvtimmarsdagar på jobbet. Tack mamma för hjälpen med Lilleman!

Och sedan lite lammjagning tidiga morgnar och sena kvällar då någon SLÄPPT UT våra 35 gimbrar i Silteskogen….jakten fortsätter…men nu vet vi var vi ska leta…Grinden är omöjlig att få upp av lamm då den har två lås men när Jonas och svärfar var i skogen i söndags så hittade de grinden öppen och lammen borta….

Mina två senaste krönikor har två andra tidningar också köpt. Det är jag stolt över. Så här fint är det i senaste Fårskötsel:

En helsida blev det:

Fint beröm från Elilamm fick jag också:

 

Hej, vill bara tacka för en underbar krönika i den nya numret av Fårskötsel. Välskrivet, rappt och roligt – krönikan när den är som bäst!

Britt Andréasson, Elitlamm

Och här är krönikan:

Mejl från gården

Det finns vissa saker man inte vill ska komma ut. Men eftersom rykten ändå verkar vara i svang så är det kanske ingenting att dölja.

Det handlar om årets riksbedömning. Ni vet, man ska åka iväg med sina finaste baggar och få dem bedömda av riksdomare. Jag har skrivit om det förut. Om baggar vi badat och stängt in innan bedömningen. Om hur jag tyckt synd om dem då de inte fått gå ute och beta. Hur jag, i smyg, matat dem med kraftfoder och de då fått diarré. Hur Hemmansägaren tvättat dem i panik innan vi ska åka.

Om hur Lilleman, när han var ännu mindre, sprutat i för mycket ullschampo i badvattnet och hur vi fått visa upp baggar med helt ihoptvålade lockar.

Om hur baggarna timmarna innan bedömningen gått in i kardborresnår och hur de sedan sett ut som tuperade frissbomber på bedömningsbordet.

Hemmansägaren har numera helt lämnat över det här med riksbedömning till mig. Han har alltid annat att göra.

Förra året fick jag Stora syrran att hjälpa till. Men i år supervägrade hon.

Och Stora brorsan:

- Vad som helst mamma! Men inte det!

Jag tycker ändå att det är viktigt med riksbedömning. Om kvaliteten på skinnen ska kunna upprätthållas, om aveln ska gå framåt, så behöver man få sina djur bedömda.

Så i år fick jag fjäska för en gammal elev för att jag skulle få någon hjälp.

Eleven och jag samlade ihop hela bagghögen och fick tag i de utvalda och åkte iväg.

Jag blir så nervös där inne i bedömningslokalen så i år placerade jag mig själv inne i transporten. Jag fångade baggarna och langade ut dem till Eleven som sedan bar in dem på mönstringsbordet. Och sedan väntade jag otåligt.

Första Hägsarvebaggen gick bra. Sedan bar Eleven in bagge nummer två. Jag hör sedan lite upprörda röster. Och Eleven kommer tillbaka med baggen jättefort. När jag öppnar transportdörren ser jag att Eleven är väldigt irriterad. Och jag hör domarna gapskratta bakom honom. Jag fattar ingenting. Jo, jag fattar att något är fel:

- Har han bara en testikel? frågar jag.

Det har nämligen också hänt någon gång, att jag åkt till baggauktionen och fått vända i dörren då baggen inte varit utrustad som han skulle.

- Det här är värre! muttrar Eleven surt medan gapskrattet bakom honom har urartat till något slags frustande. Folk får inte luft.

Riksbedömning av baggar 2012. Resultat: Mien har kört dit en gimmer!

När jag kikar ut så visar en av domarna, med en pantomim, på ett låtsat får, hur man böjer sig ner och känner att djuret har pung!

- Så här gör man, Mien! frustar de.

Jag har gjort bort mig på hela fårgotland. I hela fårsverige för den delen. Farsan vänder sig i sin grav. Morsan får något blankt i ögonen. Och Eleven får jag aldrig med mig igen.

Men det gör ingenting. För den första baggen, ja han är så himla fin. Tam är han också. När jag stryker hans silkesmjuka kind så glömmer jag alla otrevligheter.

Hur gimmern hade hamnat i bagghagen, ja det är en annan historia. Men kanske kan den enda gimmern i världshistorien som varit på baggbedömning, gifta sig, som Lilleman säger, med den fina baggen. Deras ungar måste det ju i sin tur sen bli något alldeles extra av.

Säg Hej! till Pallevanten

mndag, november 12th, 2012

Fars dag igår. Det firar vi inte just så mycket.

Men Lilleman uppmärksammade dagen med egenbakade chokladbröd till fadern.

Helgens pyssel:

En docka sydd av ett par urvuxna vantar. Visst blev den fin? Hemmansägaren döpte den genast till Pallevanten!

Förutom skogsjobb och lammpyssel så var det Hablingbodansen. Vi bestämde innan att vi ju faktiskt inte behöver vara kvar bland de sista.

Men när Lucinda sjungit sista låten för kvällen så var vi ännu kvar på dansgolvet! Varför blir det alltid så?

/ Mien

Ko-klimatförstörare eller klimatförbättrare?

onsdag, november 7th, 2012

 Eftersom jag inte hinner skriva själv får jag väl sno åt mig av andras texter. Läs Jonas ledare i GT idag här nedan. Kommentera gärna, då blir han så glad! Mothugg är det bästa han vet!

Ko - klimatförstörare eller klimatförbättrare?

Jag har under en tid funderat på att omdisponera min “engagemangsportfölj”. Just nu lutar det åt “Ship to Gaza”. Under internationella dagen på Hemse folkhögskola lyssnade jag på dem. Som jag fattade så har de en fråga på sin agenda och det är att Israels blockad mot Gaza ska brytas, inget annat.

Vi diskuterade problemet med att hålla organisationens engagemang “rent” från andra politiska intressen i mellanösternkonflikten. Jag erkänner att jag hållit mig på armlängds avstånd från mellanösternfrågor eftersom jag har upplevt att det för vår del, i vår del av världen mest handlat om att konflikten blivit en arena för å ena sidan ett sammelsurium av vänstermicklare som håller på lag Palestina och ett gäng hårdkokta folkpartihökar som håller på lag Israel. Jag har känt att båda sidor gör sig till nyttiga idioter åt dunkla krafter som vill något helt annat än vanliga människors väl.

För en tid sedan såg jag ett program på tv om en jordgubbsodlare i Gaza och vilka vedermödor som det innebär att bedriva jordbruk och företag i en krigszon. För den palestinske odlaren spelade det ingen roll om det var Hamas raketer som förstörde hans bevattningsrör eller om det var den israeliska helvetiska byråkratin som hindrade honom att att få in gödning eller få ut sina jordgubbar på marknaden.

Som jag förstod det valde dessa representanter för Ship to Gaza inte sida i den stora politiken utan väljer att ställa sig på jordgubbsodlarens sida.

I veckan som gick fick jag hålla stödjande samtal med en elev som också är mjölkbonde. Hon kände sig kränkt av ett föredrag om klimat och global uppvärmning som ingick som obligatoriskt inslag i undervisningen. Det är olyckligt hur det snabbt blir sanningar av i mitt tycke alarmistiska rapporter. I det här fallet om kor och metangasernas klimatpåverkan. I den svenska kovärmen finns det sällan plats för avvikande åsikter.

Precis som i palestinafrågan känner också jag mig lite för feg att ifrågasätta om det verkligen är sant det som sägs. Det blir dålig stämning om någon skulle börja högt fundera på hur stabil metanmolekylen egentligen är. Till skillnad från koldioxid så oxiderar ju metan relativt snabbt och slutprodukten blir vatten och just koldioxid. Om kons avföring används till att producera drivmedel som ersätter fossila bränslen så kanske kor istället fungerar som miljöförbättrare.

Vidare hade det varit betydligt bekvämare för mig att inte konfrontera min omgivning med de rekonstruerade kurvor över atmosfärens koldioxidhalt och medeltemperatur som sträcker sig över 100 000 år där det tydligt framgår hur det växlat dramatiskt helt utan vare sig kor eller fossila bränslen.

Nej, jag skulle få dramatiskt många fler ryggdunk om jag istället propagerade för köttfri måndag. För att göra ont ännu värre så skulle jag väl dessutom kräva att mjölkbranschen blev ännu bättre på att efterleva den svenska ambitionen att låta korna vistas ute. För trovärdighetens skull så borde man inte hålla korna inne på dispens och samtidigt tala om deras värde i att hålla landskapet öppet. Å andra sidan måste vi ha en effektiv livsmedelsproduktion.

Alla kan inte leva på vad som ramlar ner från träden i villaträdgården.

Av Gotlands Tidningar Jonas Niklasson (C) förespråkar fler sanningar. Publicerad 2012-11-07

Bekant lagar mat

lrdag, november 3rd, 2012

Kolla in den här bloggen!

http://mormorskokbok.wordpress.com/2012/10/30/redskap/comment-page-1/#comment-7

En bekant till mig lagar mat efter sin mormors gamla kokbok.

/ Mien