Mejl från Gården

Rör sig inte sÃ¥ mycket här nu. Jag har ju haft en hemsk hosta i tre veckor. Jag är inte förkyld. Jag bara hostar och känner mig matt, har lite ont i ryggen och har tungt att andas.I know, lunginflammationsvarning… Jag tycker hostan blir bättre men jag orkar inte lyfta, inte motionera och jag är helt slut efter att ha fodrat lammen. Jag vill helst inte äta penicillin för även om man blir frisk fort sÃ¥ brukar man sedan bli snabbt sjuk igen…

Barnen pysslar på med sitt. Lite simning, lite kompisar och en hel del pingis.

Stora syrran pysslar med alla hästar. Här har vi Eliza på besök i hallen. Eliza bor hos oss i vinter. Vår kollega P var hos oss med barn och då var det ju kul för dem att träffa Eliza.

Eliza är inte bara söt. Hon är väldigt snäll också.

/ Mien

 Efter diverse lammbestyr åkte vi till syrran i Klinte på julafton.

I väntan på tomten så gick barnen ut och lekte i kramsnön.

Jennie i snön.

Finaste Bella med mössan på svaj.

Lukas och Henning.

Hemmansägaren och Lady.

Killarna lanar under Lukas ledning i väntan på tomten.

Och så kom då äntligen tomten.

Tomten hade kommit pÃ¥ det fiiffiga att köpa skidor till alla barn….och all snö regnade bort natten till juldagen…

Till Lukas har vi här…

Bella och Jennie fick mikrofoner och underhöll.

Och mera paket.

Och mera…

Henning vara sur för han ville slita upp alla paket med en gång. Men det säger jag nej till. Var och en ska öppna i tur och ordning och alla rim ska läsas och det ska gissas så man drar ut på det lite.

- Mehhh….

Alla barnen (?) och tomten. Jennie är arg och Szabo får en tillrättavisning.

Bella med moster Miens läppstift.

Sedan Ã¥kte vi hablingar hem till oss. Jag tyckte kanske att det kunde räcka med tomtar för dagen men det tyckte inte Lilleman. SÃ¥ jag fick ringa in vÃ¥r gamle hustomte Erik “Stavgard” Wessely.

Jo, ni ser rätt. Orange skägg. Jag fick välja mellan det och något som såg ut som en ihjältrampad katt. Det här oreanga är egentligen ett luciahår från Eriks tid på Gotlands nation i Uppsala då han var med i luciatåget. Skägget måste alltså vara ganska gammalt?  Erik ville själv väldigt gärna ha det här skägget så då fick det bli så. Han hävdar själv att det inte är badrock han har på sig utan tomterock.

Tomten blev törstig av allt julklappsrimsläsande. Han klagade dock högljutt över alla nödrim

 

Jag håller med Lilleman, det är väldigt trevligt med tomte!

Sedan åkte Hemmansägaren och jag på midnattsmässa i Grötlingbo. Så vackert med alla tända ljus och Julevangeliet!

Juldagen såg det ut såhär.

Hemmansägaren och grabbarna skruvade och skruvade.

Och skruvade.

Kan inte fatta att det var så mycket skruvande för att få upp ett pingisbord?

Vi hade väldiga bryderier om var vi skulle ha bordet. Först tänkte vi ute i loppisen men det är nog bra att ha det inne. Blir mer spontanpingis då. Till och men jag spelar pingis hela tiden. Jättekul.

Min låda med de finaste julsakerna är borta. Finns ingenstans. Tur att den gamla hägsarvetomten dock fanns kvar.

Och det blir ju jul utan alla saker. Julgruppen har jag fått av mamma. Jättefin.

/ Mien

Folk som inte känner oss eller aldrig har varit här vid Hägsarve och sett röran tror väl kanske när de läser den här bloggen att vi är värsta pysselföräldrarna. Men så är det ju inte riktigt. Jag vill bara påpeka att alla pysseltips kommer från vår yngste son.

Här några sistaminutenklappar från sonen:

Om man samlat pÃ¥ kapsyler sÃ¥ kan de ju komma till användning sÃ¥ här dagarna innan i eftermorgon…;) Klistar upp dem pÃ¥ en bit kartong och sÃ¥ har du ett snyggt grytunderlägg att ge bort! Limpistol är det enda som krävs.

Be din mor eller far att lära dig skriva skrivstil så får du till en snygg undersida också.

Och så lite snyggt till granen:

Klipp ut vackra stjärnor i vitt papper.

Måla på klister och sedan strösocker och du har jättefina julgransdekorationer!

Nu hör jag hur sonen sitter uppe på vinden och klipper i kartong. Undrar vad han kommer på nu?

I år har vi fått två sådana här julkort:

Någogra önskar oss God Jul och Gott nytt År. Vi vet inte vem men som Stora brorsan säger:

- Det är tanken som räknas!

Någon som känns vid de här fina motiven?

Ja, och så var jag alldeles ledsen för att filmerna jag beställt till jul inte kommit. Men idag hade de tydligen postutkörning på en lördag och titta vad som låg i lådan nyss:

Vi hade så mysigt förra julen när vi såg på film.

/ Mien

Det är så mycket att städa och att göra. Om man missköter sitt hem resten av året så kan ni tänka er hur jäkligt det är att julstäda. Det är ensilagespill, gamla tidningar och henningpysselrester everywhere.

Och vissa bara tänker på att dra fram nya grejer och börja olika projekt så här dagarna innan jul. Här har Henning limpistolat ihop sockerbitar till en borg. Kommer att bli en jättefin ljuslykta med värmeljus i förstås. Men, blir det inte bränt socker då? Allt smälter till en klistrig hög som jag ska ta vara på?

Glädjen över att kuna göra egna tofsar är just nu stor. Vi har varit i garnaffären och köpt massor med garn.

( Lilleman önskar sig handarbeten och mer garn i julklapp… och en symaskin…)

Fler som julpysslar…

Årets favoritjulpyssel är små handdockor som han syr och klistrar i filt.

Jättefina. Passar att hänga över julmustflaskan som dekoration också.

/ Mien

Det här läsåret har vi en utbytesstudent från Taiwan på Folkan, Grace.

Grace kom till min engelskaklass häromdagen och berättade om sitt land och sitt språk. Mandarin är ju det språk i världen som flest människor talar. Det var spännande att höra Grace berätta. Hemse så ju så otroligt annorlunda jämfört med Taiwan. Det Grace mest reagerade på när hon kom till Hemse var att gatorna var tomma:

- Det finns ju inga människor här! Här är ju helt öde! tänkte Grace.

Nu kommer jag inte ihåg precis exakt men jag tror Grace sa att Taiwan är åtta gånger större än Gotland och har 23 miljoner innevånare.

Vi fick prova på att skriva våra namn på mandarin.

Det är ju så vackra tecken.

Grace kommer gärna och berättar om sitt land om någon vill ha en intressant föreläsare. Hon berättar på engelska.

Vi fick också titta på teacher Mike:

http://www.youtube.com/watch?v=9jUTr9S6ISU

/ Mien

Jättespännande gonattsagor.

De spökande prästerna.

Will Kymlicka.

/ Mien

Vi bara ävlar kan jag säga. Med allt möjligt.

De där lammen som var utsläppta i Silte, ja vi fick ju aldrig tag i allihop. Det har varit en stor oro och jag har letat efter de sista fem i en månad nu. Strövat omkring i Silteskogarna i nysnö utan att se ett enda spår. Men så söndag ringer det från Kvarnåker. Man har sett tre gimbrar. Vi åker dit i flygande fläng. Det är sent på eftermiddagen, nästan mörkt. Vi bygger en fålla och försöker mata in de mycket misstänksamma lammen. Efter en halvtimme inser vi att det här inte kommer att gå. Då springer Jonas ifatt dem på öppet fält. Han springer och springer i den tunga blötsnön. Som en sådan där naturmänniska i Afrika som springer ifatt sitt byte. Först fäller han ett lamm.

Det får Dennis hålla. Det var Dennis och hans pappa som upptäckte de skygga lammen. Sedan fäller han ett till och det får jag hålla.

Det sista knyter han ihop fötterna på innan han springer och hämtar bilen.

- Jag ger mig! Jag ger mig! säger den stackars gimmern.

Jonas var så andfådd efter manövern så han kunde inte prata på flera minuter. Men vilken hjälte! Nu är lammen hemma och slipper gå runt i den kalla skogen och leta mat. Ja alla lamm utom två är hemma. De sista två har nog frusit ihjäl. Stäng grindarna efter er när ni är ute i markerna och går säger jag bara. Vet inte hur många timmar jag lagt ner på att leta efter de här lammen. Och som de lidit sen. Ett av lammen hade en bit taggtråd hårt intrasslat i pälsen under magen. Det blödde och som det måste ha varit jobbigt för henne att gå med den där! Varje steg hon tagit så har taggtråden skärt in i magen.

Så har det varit traditionell julölsprovning med Marie och Markus. Men det är ju inte så jobbigt precis.

Här ser ni årets startfält.

Markus hade hittat riktiga ölprovarglas !

Ölingarna dracks / smakades på anonymt eller hur man ska säga, man visste alltså inte vad man drack när man satte poäng på dem.

Efter år av julölsprovning så spikades vissa sorter direkt:

- Det här blaskiga måste vara X, kunde man till exempel säga och så visade det sig vara rätt.

Tre finalister kvarstod sedan. Jag minns inte deras inbördes ordning men de här tre är Nynäshamn, Wisby julbrygd och Nils Oscar! Jag tyckte den där Nynäshamn var riktigt god. Nils-Oscar vann ju förra året.

Vi hade julmustprovning också och där vann den lagrade julmusten överlägset. Den var jättegod och har en vuxnare smak. Jag hittade flaskan på systemet och den kostade cirka 29 kronor.

Markus och Marie är helt inne i det här med släktforskning så de visade oss lite hur det går till. Vi var inne i några gamla husförhörslängder och tittade på mina släktingar vid Hägsarve. Se vilken vacker handstil. Markus visade oss ett gammalt dokument från 1700-talet där en kvinnlig släkting till Markus blir dömd till döden för barnamord.

“….pÃ¥ det hon mÃ¥ halshuggas och brännas pÃ¥ bÃ¥le….” eller nÃ¥t i den stilen. Jätteläskigt.

Lördag morgon klockan åtta var det sedan innebandymatch i Södervärnshallen.

Det gick väldigt bra för Hansa-Hoburg. De vann sina fyra matcher. Och den här mannen, nummer tio….. 

….gjorde hela åtta mÃ¥l!

Sedan gick vi till Hästbackens Saluhall och Bar. Den drivs ju av våra släktingar med släkten, familjen Jessen. Här plockar Simon ihop lite gosaker till mig.

Jag säger bara bröderna Wikströms korv! Bröderna Wikström är ju ocksÃ¥ goda vänner till oss men det är inte därför jag säger att den här korven är gudomlig för det var den verkligen! I Ã¥r har vi bestämt att vi ska unna oss att köpa lite juldelikatesser dÃ¥ vi ju faktiskt inte haft tid att julpyssla precis….

Jag gillar ju inte prinskorv men bröderna Wikströms småkorvar på vildsvinsblandning, ja de var grymt goda!

Bäst av allt i helgen var nog att jag , medan Henning spelade innebandy, bjöd in mig själv på frukost hos min fina kusin Thomas och hans fru Monica. Det var verkligen jättemysigt. Thomas och Monica var så förväntansfulla för de väntar hem sin flicka, Therese, som varit i USA och studerat. Medan jag återvände till Södervärnshallen för mer innebandy så begav sig Monica och Thomas iväg åt varsitt håll för att julhandla med sina mödrar.

SÃ¥ kan det va, en helg i advent.

/ Mien

Vi har ju värsta djurparken här vi Hägsarve nu. Om någon undrar, nej vi har inte köpt på oss en skock hästar. Vi bara tar hand om dem över vintern.

Äter gör de, nÃ¥got alldeles förskräckligt. Och somliga av dem ska visst inte ha sÃ¥ mycket mat….

Och här kommer mitt senaste mejl:

Mejl från gården 2012-12-08

Det är kallt. Det är snö. Det är is. Med små, små steg stapplar jag runt här på gården. Minsta lilla man tappar koncentrationen är det nära att man halkar och faller. Bruten arm och gips i sex veckor är jag liksom färdig med och det är heller inget som passar ihop med lammskötsel om man säger så.

Jag känner mig så gammal i den här halkan, som en gammal, gammal tant som behöver ha någon att stödja sig mot för att kunna ta sig över storgården. Mamma sms:ar och frågar om jag har fått på broddarna på stövlarna, det känner man sig inte yngre av precis. Hemmansägaren förbjuder mig att vistas på halkiga underlag, vare sig det är till fots eller med bil. Det får mig att känna mig instängd, fångad av is.

Vi kan bli väldigt osams, Hemmansägaren och jag, om det här med vinterväglag. Av olika anledningar så lyckas inte jag så bra med min bilkörning på vintern. En anledning är att min bil inte har fyrhjulsdrift utan halkar omkring lite hursomhelst på vägen. Den är också väldigt låg så blir det bara minsta, lilla snödriva så blir den hängande där, som en gråsugga som hamnat på rygg, med hjulen snurrande. Hemmansägaren anser förstås att det inte alls har med fyrhjulsdrift eller höjd på bilen att göra utan att det endast handlar om chauffören.

Eftersom jag kör fast eller kör i diket jämnt och ständigt så spänner jag mig också så fort det blir lite halt. Eller jag fattar konstiga beslut. Som för något år sedan då Stora brorsan och jag skulle ta pick-uppen och köra lite höbalar till ett lammgäng som gick ute i markerna. Det hade snöat och åkervägen ner till hagen låg dessutom under vatten. Då bestämmer jag mig för att det är bättre att köra inne på åkern där det är torrt. Jag gasar på för att ta mig över den snötäckta vallen. Vad jag inte kommer ihåg är att det går ett dike tvärs över vallen. Och det diket syns inte när det är snö och mörkt. Det blev en sådan fruktansvärd smäll när jag körde ner pick-uppen i diket. PANG sa det och sedan blev det alldeles tyst. Den tystnaden som uppstår då man kvaddat en bil är tystare än annan tystnad, tror jag. Stora brorsan lyckas i alla fall ta sig ut där i diket och sedan smäller han igen dörren och skriker allt vad han kan:

- Jag åker aldrig mer bil med dig, mamma!

Det löftet har han väl fått ta tillbaka men han är väldigt på sin vakt när han åker med mig då det är halt.

Det värsta med att köra i diket är kanske att man måste besvära andra. Jag känner mig alltid så hjälplös då jag måste ringa efter hjälp. Jag vet inte hur många gånger min snälla granne Henrik fått komma och dra loss mig på diverse ställen. Eller som den där dagen då jag körde fast bilen tre gånger på raken. Två gånger fick snöplogen dra loss mig och den tredje gången var halva Hablingbo involverade för att dra upp min bil ur ett dike. Traktorer, baklastare, pick-upper och massor med karlar, det var värsta pådraget. I baksätet satt Lilleman och grät för att han var rädd och för att han frös om fötterna. Utanför blinkade alla maskinerna och karlarna dividerade om hur bogserlinan skulle sättas:

- Ska vi ta Mien bakifrån eller framifrån?

Nej, jag gillar inte vintern. Så är det bara.

Tack alla som lämnat kommentarer. Jag ska svara snart. Egentligen borde jag skriva ett lÃ¥ngt klagande här och kanske gör jag det ocksÃ¥. Jag pallar inte alla insamlingar man ska göra utöver gÃ¥rd och jobb. Städningar av bygdegÃ¥rdar, korvförsäljning, ljusförsäljning, kakförsäljning, lottförsäljning, och kaffeföräljning. Jag blir galen! Centern ville dessutom att Jonas Ã¥kte med pÃ¥ en konferens till Stockholm en lördag. Lördagar är en av fÃ¥ dagar vi kan ta hand om gÃ¥rden i dagsljus. Men ok. Ibland mÃ¥ste man ställa upp. Jonas Ã¥kte iväg lördag morgon och trodde vi skulle komma hem i skaplig tid lördag kväll. Han smsar mig och skriver: Vi Ã¥ker bÃ¥t hem. Det visste jag inte. Fan. Det gÃ¥r tydligen inga flyg pÃ¥ lördag eftermiddag. Nu har jag bilen pÃ¥ flyget…”

Jaha, och sÃ¥ nÃ¥gra timmar senare…

” BÃ¥tjäveln är inställd!”

Så här har barnen och jag ävlat själva hela helgen. Politiska uppdrag involverar verkligen hela familjen. Jonas kom hem halv sex ikväll. Röda korsets julmarknad, ursäkta om vi inte var där. Men vi har haft fullt upp med att fodra djur, göra matteläxor och elda. Enda glädjen var att Jonas kunde vara med på Estrids glöggfest och träffa lite folk.

Killarna spelar pingis, när de inte bakar pepparkakor.

De önskar sig ett stort pingisbord i julklapp.

De spelar pingis hela tiden.

Och så några vinterbilder.

Fin-Olivia visar upp sig. Jag gillar INTE att man rider i grimma och utan hjälm men det var väl det jag fick betala för de här vinterbilderna. Olivia är ingen snäll häst precis som det ser ut här men Stora syrran har efter många år tummen med henne och hon gör precis som Boss-syrran säger. Men jag är rädd ändå. Nybörjare kastar Olivia av med en gång men Stora syrran är hon hur snäll som helst med. Stora brorsan har också god hand med hästarna.

Olivia är väldigt söt.

Det var bra sparkföre idag. Den här sparken kan ni köpa på Gute vingård.

Åhej vad det går.

Sitsen går att fälla upp så man kan köra ved eller annat på den.

Lady älskar att springa i snön. Hon vill inte vara still med rosett.

Otåligt gäsp.

Alltid någon som blundar.

Lilleman är inte rädd för hästar.

Och inte heller för hundar.

Jag försöker göra julkort men det går sådär. När jag ska skriva ut det så kommer inte huvudena med?

/ Mien

I söndags var det julskyltning på Hemse.

Många försäljare var det.

En av dem som sålde var de här

Hemse var fantastiskt vackert denna kväll. Köpmannaföreningen hade satt ut hundratals facklor längs med Storgatan och det var en mäktig syn även om det inte syns här.

Alla klasser som samlar in pengar till sina resor. SÃ¥ mycket jobb ligger bakom med bakning och roddning med diverse.

Här är Felix. Han har gjort egen äppelmust som han nu säljer till förmån för klassens skolresa. Äpplena har han mustat i en gammal maskin från 1973 som han hittat hemma. Jag kan säga att musten var jättegod! Jag blir verkligen glad då jag träffar så här driftiga människor som Felix!

/ Mien