Archive for mars, 2013

När jag värmde köttfärssås

sndag, mars 3rd, 2013

Egentligen borde jag ladda upp bilder från helgen. Lamningen brukar börja med att en eller två tackor lammar och sedan brukar det ta flera veckor förrän det är i gång. I år hamnade vi i hetluften med en gång. Det lammas som bara den. Stora syrran har varit hemma i helgen, mjölkat ur råmjölk ur tackor som bara fått en unge och gett till trillingungar som står och vinglar och har fått dåligt med näring. Hon har styrt och ställt med lamm, sina bröder och föräldrar. Hon har pysslat om sin yngste lillebror som har jättefeber och yrar om grytlock som anfaller. Och nu är hon borta, tillbaka i stan i det lilla huset som vi hyr åt henne. Hur ska vi klara årets lamning?

- Det går bra, säger Hemmansägaren. Vi klarar det ju bra varje år trots att vi oroar oss innan.

Så då går det väl bra då.

Jag vet inte hur jag kom att tänka på det. Men när jag stod och värmde på köttfärssås nyss så kom jag att tänka på en riktig satkärring till mamma som jag hade i en klass jag var klassföreståndare i en gång för länge sedan. Jag tror jag kom att tänka på henne för jag gick in på en av sönernas skolsidor och där stod det: Om elever efter upprepade tillsägningar från personal fortsätter att röka i anslutning till skolhuset (står precis utanför entren) och på skolgården så kommer jag att kontakta föräldrarna så får de hämta hem eleverna. /XXX

Jo, det är väl något bra i det där. Att skolan först gör upp med eleven om vad som gäller och först efter upprepade tillsägelser så ringer man hem. Man låter eleven få en chans att klara ut saker och ting först, att bättra sig, utan föräldrarnas inblandning.

Vi hade en liknande regel på en skola jag jobbade på för länge sedan. Om en elev upprepade något dumt för tredje gången så skulle man ringa hem. Jag, som ganska ny lärare, följde skolans regler till punkt och pricka. Så jag samtalade med eleven då denne hade gjort en dum grej, minns ej riktigt nu vad det var, men det var något med datorer uppe på stora folkbiblioteket i samhället. Tredje gången eleven blev haffad för samma förseelse så ringer jag alltså hem till mamman, i det här fallet, och berättar, precis som skolans regler säger.

Mamman, eller som jag uppfattade henne då, satkärringen, blev helt skogstokig. Hon kom, farande till plugget och insisterade på ett möte med mig och sonen. Där skällde och gapade hon i säkert en halvtimme. Jag fick hur mycket skäll som helst för att jag inte hört av mig till henne första gången hennes son gjorde något dumt. Och sonen fick jättemycket skäll för de dumma grejerna han gjort. Hon skällde ömsom på mig och ömsom på honom.

- Här har jag varit på biblioteket flera gånger och alla där har vetat om att min son har gjort dumma grejer utom jag! Roff roff roff…..

Sedan skrek hon till mig:

- När dina barn blir äldre, då kommer du att förstå vad som är så galet i det här. När du blir en mer erfaren mamma, men nu fattar du ingenting! Roff, roff, roff… Man vill ju veta direkt då ens barn gjort något dumt så man kan ställa saker och ting tillrätta, skrek hon så att jag trodde innertaket skulle ramla ner.

Jag minns också att hon skrek:

- Jag är så jävla besviken på dig, Mien!!!!

Då tyckte jag att hon var en satkärring, även om jag naturligtvis fick mig en riktig tankeställare.  Idag när jag läser på sonens skolhemsida att: ” Om elever efter upprepade tillsägningar från personal fortsätter att röka i anslutning till skolhuset (står precis utanför entren) och på skolgården så kommer jag att kontakta föräldrarna….” så förstår jag verkligen den där mamman. Vad är det för konstig regel? Klart man vill veta långt tidigare som förälder än som nu, efter upprepade tillsägningar….

Vill bara säga också att eleven, som strulade lite, slutade direkt efter moderns tokspel. Idag är han en mycket skötsam och uppskattad person. En skicklig yrkesman som jag brukar anlita…

Den mamman var såklart ingen satkärring, utan en alldeles fantastisk mamma. Jag lärde mig så mycket av henne. Och det kom jag att tänka på ikväll när jag stod och värmde köttfärssås.

/ Mien

På agendan idag

lrdag, mars 2nd, 2013

På agendan idag…

…städning?

/ Mien

Årets förstfödda!

lrdag, mars 2nd, 2013

Eftersom det är väldiga frågdagar efter lammungar så skickade jag en bild på årets förstfödda!!! till syrran som var i Stockholm.

Hon blev riktigt orolig när hon fick bilden.

- Är ungen sjuk? Den hänger ju helt lealös? Är lammen försvagade i år? Schmallenberg? och andra hemska tankar tänkte hon.

Men, det är ju bara jag som är en urusel fotograf med en ännu mer urusel mobilkamera.

Syrrans egna bild av årets förstfödda nu på morgonen. Så mycket moderskärlek i den bilden. Lammungar är DET SÖTASTE SOM FINNS!

/ Mien

Mejl från gården 2013-03-02

lrdag, mars 2nd, 2013

Ha, ha, jag skulle skriva en krönika igår men det gick lite sådär med det. Idag är inte krönikan med i papperstidningen för det har blivit nåt knas med tryckpressarna. Men ni kan läsa HÄR!

http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=8361026

 Mejl från gården

Jo, jag har avsatt den här dagen till att skriva en krönika. Jag ska bara hjälpa de andra igång ute i lammhuset med klippningen av de sista tackorna först innan jag sätter mig och skriver.

På senvintern, innan lamningen, klipper vi nämligen alltid alla tackor. Man ser juvret bättre då och upptäcker tidigare juverinflammationer och man ser om lammungarna får dia. Sedan kan det ju ibland smälla till och bli riktigt varmt redan i april och då är det skönt att ha alla klippta. Många andra fårägare vill också ha sina lamm klippta innan lamningen och eftersom Hemmansägaren är lammklippare så har han först och främst fullt upp med alla andras lamm. Det är lite surt att alltid få vänta till sist. Nu är tackorna så högdräktiga att det nästan är lite försent att klippa dem. De stånkar och pustar när Hemmansägaren sätter dem på rumpan på klipplattan och jag tycker synd om dem att de ska behöva sitta så i sitt tillstånd.

Storebarnen orkar inte flytta på de höggravida tackorna så även om jag nu skulle skriva idag så får jag snällt vara med därute och langa fram tackor.

Jo, och nu är vi i princip klara med klippningen men då kommer hovslagaren och då måste jag ta hand om honom innan jag kan gå in. Jag hade bokat in hovslagaren den här veckan eftersom jag tänkte att Stora syrran då var ledig från skolan, det är hon som brukar sköta det där. Men nu har syrran åkt till Stockholm så det blir jag som får fånga in hästar också. Ibland kan de där rackarna vara lite svåra att få tag i men de måste anse att jag är helt ofarlig, helt inkapabel, för de låter sig fångas med en gång av mig. Den stora vita, som brukar krångla mest, står alldeles stilla då jag sätter på henne grimman. Förresten, hur blev två hästar plötsligt fem? Hemmansägaren, som nu är klar i lammhuset, kommer och löser av mig.

Jo, det är hög tid att börja med krönikan men vi måste ju äta något också. Dessutom har vi extrabarn hos oss och då kan man ju inte strunta i maten hursomhelst. Vi hinner inte laga något så jag kör upp på Hemse och köper några portioner stekt fisk samt pizzor till barnen. Jag hade tänkt laga något av de gamla utslagstackorna vi slaktade i höstas men jag hinner inte. Det får bli när Stora syrran kommer hem. Hon tycker det är bra att vi äter gamla, uttjänta tackor. De gamla trotjänarinnorna slipper lämna gården plus att man äter något som, så att säga, har gjort stor nytta innan det blev mat. Man får nästan inget betalt alls för tackorna om man skickar dem till slakteriet heller. Konstigt för tackkött är jättegott. Dillkött på tacka är något av våra barns favoriträtt. Måste skriva om det där någon gång.

Jo, nu ska jag sätta mig på kontoret och börja med krönikan men jag ska bara hjälpa de andra igång med att gasbrandsvaccinera tackorna först.

Jag drar upp vaccin och Eva hjälper till att hålla tackan som ska sprutas.

Hur det är så är det lite pill med att dra upp vaccinet och så måste man injicera det på rätt ställe. Tackorna är så stora och tunga att hålla så jag bestämmer mig för att stanna i lammhuset och hjälpa till med vaccineringen. Även om jag nu hade avsatt den här dagen för att skriva en krönika så får man slå emellan med lite annat ibland.

/ Mien Niklasson

Tack Eva för all hjälp!