Mejl från Gården

Det har varit en skitvecka här på Sudret. Hela bygden är i sorg efter att en fjortonårig pojke förolyckats. Och när då bygden är i sorg så kan man ju bara föreställa sig hur pojkens familj har det. Eller det kan man inte. Inte alls. Att mista ett barn. Bara de som vet har rätt att uttala sig.

Så ofattbart mörkt, hemskt, orättvist, förskräckligt, meningslöst. Mina tankar går till pojkens familj och alla andra. Varför?

Min dator har varit heldum men verkar nu ha tillfrisknat. Vi ävlar på här. Stormen Simone har hälsat på. Vi vet inte hur det ser ut i markerna men här hemma har några laddörrar blåst sönder som var lite trasiga innan. Postlådan har blivit av med sitt lock. Trädgården är full med pinnar och grenar. Det kunde ha varit värre. Vårt vatten är slut efter den torra sommaren. Det räcker precis till dricksvatten till djuren och ibland dusch till oss. Tvätta vågar jag inte göra. Snälla mamma kommer hit imorgon och hämtar massor med tvätt.

I dag var vår hemarbetsdag. Vi inledde dagen med lammpyssel och sedan åkte vi till Grötlingbo på förmiddagsfika.

Mats och Ingrid har tagit lite ledigt och är “nere” och tittar till huset. Mats fick Jonas att hjälpa honom att bära möbler. Jonas hatar att bära möbler. Han vägrar att bära möbler. Jag skulle aldrig fÃ¥ honom att göra det. Men Mats lyckades. Imponerande.

I söndags städade Lillaman och jag hans rum. Det var över ett år sedan sist. Små pojkar är fantastiska på att samla på sig grejer. Vi gick igenom varje liten låda, varje litet skrymsle. Så många viktiga saker som man inte får kasta. En förgylld sköldpadda, en miljard legobitar, muminfamiljen i en ask, små tygbitar, pärlor, konstiga mojänger. Allt har vi sorterat.

Och när det var ordning och reda igen så var det mysigt att sätta sig och pyssla och göra pärlplattor.

En rejäl utsorteringshög blev det. Skönt.

Ja, och här är Bond, vår nya suffolkbagge som vi ska ha som efterbetäckare. Han är söt som få. Liknar fåret Shawn.

Mien

Min bil har gått nästan 30 000 mil. Bilen är nio år gammal och jag har kört alla milen själv, nästan, den hade gått nio mil då jag köpte den. Det är långt, 30 000 mil, det blir en bra bit över 3000 mil om året räknar jag ut.
Men det kan nog stämma. En kväll fick jag låna några vänners bil till alla körningar på barnen då min bil var på service och Hemmansägaren var på politikmöte med andrabilen. Jag satte trippmätaren i lånebilen för att veta på ett ungefär hur mycket diesel jag gjorde av med. En alldeles vanlig kväll alltså, och då har jag inte räknat in körningar till betena för att titta till lammen och resan till och från jobbet och hämtning på fritis är inte heller medräknad. Det var bara tur och retur simhallen i Hemse, tur och retur Hansahallen i Havdhem och en hämtning i Fardhem som jag räknande. Dessa små skutt med bilen adderade ihop till hiskeliga 10 mil!
Jag fortsätter att räkna. Man brukar säga att varje mil man kör kostar 32 kronor, då är avskrivningar, däckslitage, reparationer, skatt, försäkringar, diesel etc. inräknat. Om man multiplicerar 32 kronor med 30 000 mil så hamnar man på 960 000 kronor, nästan en miljon. Jag har alltså kört upp en miljon kronor på nio år! Och Hemmansägaren har kört upp nästan en miljon med sin bil han också.
Jag blir väldigt ledsen när jag tänker på det här. Två miljoner kronor som liksom bara gått upp i rök. Som säkert bidragit till den globala uppvärmningen.
Två miljoner, det kan man göra mycket roligt för. Man kan renovera sin fastighet, byta läckande kökstak och modernisera urgammalt badrum . Man kan spara pengar till sina barns framtid. Man kan skänka pengar till välgörenhet och till miljöförbättrande åtgärder. Man kan unna sig några års studier till, bara läsa sådant man tycker är intressant och självutvecklande. Man kan resa utomlands med sin familj, kanske en lång julledighet i Thailand med mycket sol och bad. Det finns mycket man kan göra.
Men nu valde vi att åka till Havdhem tur och retur och till Hemse tur och retur en himla massa gånger istället.
- Så är det att ha barn och bo på landet! säger ett annat par föräldrar från Öja som vi träffar på Lillemans scoutinvigning häromkvällen. Trots att vi utnyttjar den lilla kollektivtrafik som finns, och att barnen cyklar allt de kan så blir det massor med mil i bilen! säger öjaborna.
Jag räknar vidare. Jag brukar räkna att det i grova drag tar tio minuter att köra en mil. Det betyder att det tar 5000 timmar att köra 30 000 mil. En årsarbetstid är cirka 1800 timmar. Det innebär att jag på nio år tillbringat motsvarande tre års heltidsjobb i bilen.
Tre års heltidsjobb. Då hade man kanske haft tid att själv fixa det läckande kökstaket. Man hade kanske inte kunnat modernisera badrummet helt själv men man hade kunnat göra lite, måla och så.
Men nu blev det simning, innebandy, fotboll, ridning och en massa andra aktiviteter tillsammans med barnen och det är väldigt värdefullt det också.

I onsdags så var Ingrid med bloggen Livet efter 70 hos mig på Folkan. Jag undervisar ju deltidsgruppen, en kurs för pensionärer. Ingrid berättade om sitt skrivande och det var hur spännande som helst.

Ingrid fick börja med att ha upprop i klassen, läs om hennes tankar om det HÄR!

Jag hade aldrig träffat Ingrid irl ( in real Life), som ungdomarna säger, förut trots att vi dagligen läser varandras bloggar så det var väldigt spännande. Vi hade trevligt tillsammans och mycket att prata om.  Ingrid har en väldig skärpa och energi och det var en ynnest att få vara med henne en stund.

Här visar Ingrid sin blogg för pensionärerna. Tack Ingrid för att du kom och hälsade på oss!

Annars går livet i hundra knyck just nu. Stopp i avloppet igen och Lolles spolbil har ersatts med Larssons spolbil.

Jättemysiga och hjälpsamma var de.

Stoppet fick de upp och sedan filmade de våra rör. Inga grenar i rören utan det såg faktiskt ganska bra ut. Vissa säger att det är alla miljövänliga tvättmedel som gör proppar i rören.

Jättevagnen som vi lånat körde vi sönder.

Min supergullige a-kusin Jan var här hela dagen igår och svetsade och lagade, tack Jan!

Jättebra jobbat av Niklasson och Larsson!

Lille Niklasson hade scoutinvigning igår. De var sååå söta!

Alltid redo!

/ Mien

Jag vet faktiskt inte hur det började. Jag tror det var en av eleverna, deltagarna, som hade tagit kort på sin katt och dennes ( kattens) mun i olika vinklar. Ja, och sedan leder det ena till det andra. Deltagarna visade mig bilder på uppstoppade djur på nätet, uppstoppningar som kanske blivit lite godtyckliga. Och jag började skratta så gränslöst. Jag bara skrattade och skrattade under lektionen. Låg dubbelvikt på en stol och bara asgarvade. Som man gjorde i högstadiet  och blev utvisad för resten av lektionen (jag!).

Eleverna började också skratta. Vi fick inte luft. En av dem lyckades få fram:

- Jag skrattar så mycket för att du skrattar Mien!

Den här räven till exemepel. Hur kul är inte den?

Jag vet inte vad det här är för djur men jag skrattar bara jag ser det……Ã¥h hjälp….

Måste bara säga att vi egentligen höll på med helt andra saker där i klassrummet, som litteratur och sånt, får gå tillbaka till det nästa gång.

/ Mien

Härligt höstväder har vi haft!

Eller kanske snarare härligt sommarväder! Inte mycket har blivit gjort. Vi har fodrat alla djur som vi nu har kört hem från utmarkerna så att de går närmare gården. Vi har faktiskt unnat oss att umgås med lite vänner.

Bland annat Signe. Här ritar hon med stora syrran.

Efter att ha ritat sig själv i ansiktet fick Signe tag i Lillemans alla varpamedaljer. Hon var väldigt förtjust i dem.

Efter en lång, härlig eftermiddag så försökte Marie få med sig familjen hem. Men det var svårt. Vad är det som lockar stora och små ute vid vägen?

Jo, det var ju fina pojkvännen K som hade tagit med sig sin radiostyrda bil som han byggt själv! Bilen var väldigt rolig, den går i säkert 100 knyck och låter som ett argt marsvin.

- Den bilen var riktigt rolig! sa Markus.

Japp. Idag blev det inte heller sÃ¥ mycket gjort. Vi gick vÃ¥r silteronda pÃ¥ 11 km tillsammans med Stora syrran, pojkvännen och Lilleman. Lilleman gillar att gÃ¥ lÃ¥nga promenader. Han gör smÃ¥ avstickare ibland, springer före eller klättrar upp pÃ¥ nÃ¥got, men oftast gÃ¥r han bredvid oss och pladdrar och pladdrar….

Den här vackra buketten plockade barnen till mig. En brittsommarbukett den 14 oktober.

Hittade de här bilderna i kameran. Inte mycket husfix hinner vi med på somrarna, det är mest pyssel med lammen.

Men vi har i alla fall renoverat pannrumsdörrarna i år.

Och jag har fixat den här snillrika lösningen så inte nyckeln åker ur och kommer bort hela tiden.

/ Mien

Det är ganska coolt att man kan sitta hemma i Hablingbo och följa med på nätet hur det går där i Stockholm.

Resultat för UGP4-Eriksdalsbadet

Igår kväll var vi på kalas.

Det var Hemse Rotary som samlade in pengar till Världens barn.

Vår granne Hasse är president, eller ordförande eller vad det heter för Rotary i år. Så då ville han ha med Jonas och mig som gäster denna speciella kväll.

Väldigt dålig bild men det bjöds i alla fall på lammskallar! Jättegott! Man fick rotmos och potatis till. Rotmos tycker jag är ett måste till lammskallar.

Till skallarna serverades dricke. Det var VM-dricke. Just den här dricken hade inte vunnit VM-titeln men den hade varit med och tävlat. Jättegod dricke också.

/ Mien

Tänk så mycket trevligt det ordnas ute i socknarna egentligen. I kväll hade Hablingbo Rödakorskrets ordnat med en idrottskväll på Vingården.

Ganska många, kanske 15 personer, kom för att lyssna till Anders Mattsson och Ola Nilsson när de berättade om idrottens historia på Gotland. Filmvisning var det också. Som alltid blir det en del roliga historier om idrottande hablingar från förr. Anders Mattsson berättade om Stångaspelens historia. Om hur man först höll till på Gumbalde äng och om när det värsta som kan hända, hände.

- Eller tja, det kanske har hänt värre saker i världshistorien, fast det här var illa! sa Anders Mattsson.

Det var nämligen så att den tidens stångaspelsgeneral, Reinhold Dahlgren, blev osams men bonden som arrenderade ut marken till spelen. Bonden plöjde då helt sonika upp marken och stångaspelen stod utan plan. Man fick evakuera spelen till Roma under några år. Innan man fick tillträde till Stangmalmen.

Flera intresserade åhörare.

/ Mien

Det har varit en väldigt bra helg. Vi har vägt slaktlamm och fick ihop rätt antal till leveransen nu i veckan. Idag söndag började vi dagen med att gå runt Hablingbo Silte med Jan och Vera som var här och tittade till sitt hus. Jans mätare stod på 11 kilometer när de lämnade av oss vid grinden. Och min fot gör inte ont ikväll! Hurra!

Helg innebär att alla barnen är hemma, jättemysigt.

Lite extra mys med husdjuren hinner man med. Här vankas det ostbitar, det godaste som finns. Jag jobbar sÃ¥ att Elof fÃ¥r ost och Lady snällt fÃ¥r finna sig i att sitta och se pÃ¥ när han äter. Sedan fÃ¥r Lady sÃ¥klart ocksÃ¥. Jag gör sÃ¥ för att höja kattens status och för att Lady ska respektera katten. De är goda ”vänner” mycket tack vare det här. Hur jobbar ni med era husdjur?

Lady har blivit avporträtterad också.

Ritad Lady av Lilleman.

Husdjuren är väldigt populära här hemma.

Mys med katt.

Så körde vi runt med några baggbeställningar.

Eva och Örjan på Verdus fick herrbesök till sina tackor. Örjan filmar hela tilldragelsen.

Eva är väldigt duktig med sina tackor som hon köpte som napplamm av oss förra året. Nu är de ett år gamla och redo att betäckas. Ska bli sååå spännande!

Vi har massor med tranor här. Förr hade vi på sin höjd sex.sju stycken. nu är de hundratals. De är fina att titta på men de äter upp grannarnas höstsäd.

/ Mien

John Deeren har gått som ett spann skit sista tiden. Droppen var förra helgen när Jonas skulle köra hem ett lass rundbalar från Eksta, traktorn orkade nästan inte dra vagnen. När John Deeren är trasig och ska in på verkstad, tja, då kostar det aldrig mindre än 25 000 kr och ofta mer så man blir ju inte så glad när traktorn krånglar precis.

Jonas provade lite själv, bytte några filter och så. Lite bättre gick nog traktorn då men inte bra.

Då gick han in till vår granne Henrik som är proffs på traktorer. Henrik letade sig in genom en lucka i traktorgolvet och hittade en sil i bränsletanken. Silen  var helt igensatt. Jag vet inte om det syns här men den här silen ska alltså vara helt metallren och här är den full med en svart sörja. Henrik och Jonas gjorde ren bränsletanken och städade bort sörjan och nu går traktorn bra! Hurra!

När vi kom hem igår stod det en tankbil utanför vår gård.

Ut hoppade den här trevlige oljebilschauffören som hade hört att vi hade problem med sörja i dieseltanken.

- Det är bakterier! sade han. När dieseln kommer i kontakt med vatten kan det börja växa bakterier i tanken och de sätter sedan igen alla silar!

För att det inte ska bli mer bakterietillväxt i tanken så hade mannen med sig en kanna medicin, typ penicillin för traktorer.

Ja, jisses vad man får vara med om!

/ Mien